Kolesterol

Kolesterol är ett fettaktigt ämne som kroppen delvis kan producera själv. Kroppen tillverkar själv det kolesterol den behöver, bland annat i levern. Kolesterol tillförs också via kosten. Förhållandet mellan kroppens egen produktion och upptaget från tarmen varierar och kan inte anges som en fast andel av kroppens kolesterol. Kolesterol är en viktig byggsten för cellmembran, steroidhormoner och gallsyror, och har samband med bildningen av D-vitamin. Kolesterol transporteras genom blodet bundet till lipoproteiner.

Vad är kolesterol?

Kolesterol är en lipid som tillhör gruppen fettliknande ämnen. Det är en molekyl med en komplex struktur som inkluderar fyra sammankopplade kolväteringar (steroidkärnan) och en hydroxylgrupp (-OH), vilket gör kolesterol till en sterol. Kolesterol har en liten vattenattraherande del, men är som helhet mycket svårlösligt i vatten och behöver därför transporteras i lipoproteinpartiklar i blodet.

Kolesterol är en komponent i alla djurcellers membran, där det bidrar till att upprätthålla membranets stabilitet och flexibilitet. Det spelar också en roll som material för syntes av biologiska molekyler som:

  • Gallsyror som bildas från kolesterol i levern och underlättar nedbrytning och upptag av fett i tarmen genom att finfördela och lösliggöra fett. Själva nedbrytningen utförs av enzymer, främst lipaser.
  • Steroid- och könshormoner som kortisol, testosteron och östrogen.
  • D-vitamin som bildas i huden från 7-dehydrokolesterol, ett förstadium till kolesterol, under inverkan av UVB-ljus.

Eftersom kolesterol är fettlösligt, men blodet är vattenbaserat, transporteras kolesterol i lipoproteinpartiklar, bland annat:

  • LDL (lågdensitetslipoprotein) eller ”det onda kolesterolet” eftersom det kan bidra till inlagring av kolesterol i blodkärlens väggar.
  • HDL (högdensitetslipoprotein) eller ”det goda kolesterolet” eftersom det transporterar kolesterol från vävnader tillbaka till levern för utsöndring.

Vad är kolesterol total?

Totalkolesterol anger koncentrationen av kolesterol som transporteras i blodets olika lipoproteiner, bland annat LDL, HDL, VLDL och IDL. LDL-kolesterol och HDL-kolesterol anger kolesterolinnehållet i respektive partikeltyp, inte olika slags kolesterolmolekyler.

  • LDL-partiklar (lågdensitetslipoproteiner) transporterar kolesterol från levern till kroppens vävnader. Höga nivåer av LDL kan leda till att kolesterol lagras i blodkärlens väggar, vilket ökar risken för åderförfettning (ateroskleros) och relaterade hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke.
  • HDL-partiklar (högdensitetslipoproteiner) transporterar överskott av kolesterol från vävnader och blodkärl tillbaka till levern, där det kan återanvändas eller utsöndras via gallan, antingen som kolesterol eller efter omvandling till gallsyror. Lågt HDL-kolesterol är associerat med ökad hjärt-kärlrisk, men ett högt värde innebär inte säkert skydd. Mycket högt HDL-kolesterol är inte nödvändigtvis gynnsamt och upphäver inte risken med högt LDL-kolesterol.
  • VLDL-partiklar (lipoproteiner med mycket låg densitet) transporterar främst triglycerider i blodet. När triglycerider avges omvandlas VLDL till restpartiklar, IDL, som tas upp av levern eller omvandlas vidare till LDL.
  • IDL-partiklar (lipoproteiner med intermediär densitet) är rester av VLDL. De innehåller både kolesterol och triglycerider och kan bidra till ateroskleros.
  • Kylomikroner är stora lipoproteinpartiklar som främst ansvarar för att transportera triglycerider och en liten mängd kolesterol från kosten till levern och andra vävnader efter en måltid. Kylomikroner spelar en mindre roll i det totala kolesterolet i blodet.

Triglycerider är en annan typ av blodfett och transporteras framför allt i VLDL och kylomikroner.

Ca 60-70% av kolesterolet transporteras i lågdensitetslipoprotein (LDL), medan 25–30% återfinns i högdensitetslipoprotein (HDL). Endast mindre mängder transporteras i ”mycket lågdensitetslipoprotein” (VLDL) och kylomikroner. Fördelningen är ungefärlig och varierar, särskilt vid blodfettsrubbningar.

Ett förhöjt totalkolesterol behöver bedömas tillsammans med övriga blodfetter för att avgöra vilka lipoproteinfraktioner som är förhöjda.

Varför är analys av kolesterol viktig?

Analys av totalkolesterol är viktig eftersom den ger en indikation på lipidnivåerna i blodet, som används för att bedöma risken för hjärt-kärlsjukdomar. Analysen utförs även vid misstanke om rubbad lipidomsättning, det vill säga om det finns en obalans i kroppens hantering av fetter.

Analysen används också vid uppföljning av behandlingar som syftar till att sänka kolesterolnivåerna och är särskilt viktig för personer med riskfaktorer som diabetes, högt blodtryck eller en familjehistorik av hjärtsjukdomar.

Förhöjda nivåer av totalkolesterol kan indikera en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar som åderförfettning, hjärtinfarkt och stroke.

Varför tas blodprov för analys av kolesterol?

Blodprov för totalkolesterol tas för att bedöma hjärt-kärlrisk och lipidbalans. Det används ofta som en del av rutinkontroller eller vid utredningar vid riskfaktorer som högt blodtryck, diabetes, övervikt eller familjehistoria av hjärt-kärlsjukdomar. Provet kan också användas för att följa upp effekten av behandlingar som statiner eller livsstilsförändringar som syftar till att förbättra blodfettsnivåerna. Vid behandlingsuppföljning är LDL-kolesterol vanligen det primära måttet. Non-HDL-kolesterol, beräknat som totalkolesterol minus HDL-kolesterol, och ibland ApoB kan ge ytterligare information om de aterogena lipoproteinerna.

Totalkolesterol visar inte ensamt om blodfettsprofilen är ogynnsam eller hur stor hjärt-kärlrisken är. LDL-kolesterol, HDL-kolesterol och triglycerider behöver också bedömas. Har du för höga halter blodfett kan det leda till att blodkärlen förfettas, något som i sin tur leder till en ökad risk för stroke eller andra hjärt- och kärlsjukdomar.

Kolesterol ingår som en del av en lipidprofil tillsammans med analys av tillsammans med LDL-kolesterol, HDL-kolesterol och triglycerider. Apolipoproteiner, särskilt ApoB, kan komplettera bedömningen vid behov. Totalkolesterol ingår även i hälsokontroll stor och kan beställas som ett enskilt kolesteroltest.

Vad är P-kolesterol?

P-kolesterol är ett mått på kolesterolhalten i blodplasman, den vätska som återstår när blodcellerna har avlägsnats. Det används för att mäta totalkolesterol vid utvärdering av blodfettsnivåer och risken för hjärt-kärlsjukdomar. Blodplasma innehåller koagulationsfaktorer, vilket skiljer det från serum.

Vad är S-kolesterol?

S-kolesterol avser kolesterolhalten i serum, det vill säga den vätska som återstår när blodet har koagulerat och koaglet avlägsnats. Serum saknar fibrinogen och har förändrade halter av vissa andra koagulationsfaktorer jämfört med plasma. Kolesterolhalten i serum och plasma är nästan identisk, och skillnaden ligger i provhanteringen. S-kolesterol används också för att analysera blodfettsnivåer och bedöma risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Vad är referensintervallet för kolesterol?

Referensintervallet för totalkolesterol varierar beroende på ålder. Unilabs och Karolinska anger följande referensintervall för vuxna:

  • 18 till 30 år: 2,9 till 6,1 mmol/L
  • 31 till 50 år: 3,3 till 6,9 mmol/L
  • Äldre än 50 år: 3,9 till 7,8 mmol/L

SYNLAB anger samma sifferintervall, men redovisar en överlappande åldersgräns vid 50 år i sin anvisning. Utgå därför från åldersintervallet på det aktuella provsvaret.

mmol/L står för millimol per liter.

Vad är ett bra eller dåligt kolesterolvärde?

Gällande kolesterol kan man ligga inom referensintervallet, men ändå behöva sänka sin nivå av kolesterol för att minska risken för hjärt-kärlsjukdom. Referensintervallet beskriver fördelningen i en referenspopulation och är inte ett behandlingsmål eller en gräns för riskfrihet. Principen att lägre nivåer ger lägre aterosklerotisk risk gäller framför allt LDL-kolesterol och ska inte utan vidare tillämpas på totalkolesterol.

Behandlingsmålet för LDL-kolesterol styrs av många individuella faktorer som exempelvis andra sjukdomar, ärftlighet, blodtryck och rökning. Hur stor risken är, och vilken målnivå som är rätt för dig går inte att säga utan kompletterande information om ditt övriga hälsotillstånd. Högt LDL-kolesterol, högt blodtryck och rökning är etablerade riskfaktorer. LDL-sänkande behandling minskar risken för aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom; den absoluta nyttan beror på personens grundrisk och hur mycket LDL sänks.

Vid högt värde

Höga nivåer av totalkolesterol innebär att mängden kolesterol i blodet är förhöjd, vilket kan vara en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar. Detta kan bero på ökat kolesterolinnehåll i LDL eller andra lipoproteiner. Även högt HDL-kolesterol kan bidra till ett högre totalvärde. Lågt HDL-kolesterol kan vara en riskmarkör, men orsakar inte i sig ett högt totalkolesterol.

Förhöjda kolesterolnivåer kan förekomma vid sekundär hyperlipidemi, vilket innebär att höga blodfetter är en följd av andra sjukdomar som diabetes, njursjukdom, leversjukdom eller hypotyreos. De kan också uppstå vid primär hyperlipidemi, som är ärftliga tillstånd som familjär hyperkolesterolemi och familjär dyslipoproteinemi, där kroppens förmåga att hantera kolesterol är genetiskt påverkad. Vilken blodfettsrubbning som uppstår varierar: hypotyreos och nefrotiskt syndrom kan höja LDL-kolesterol, medan diabetes ofta ger förhöjda triglycerider och lågt HDL-kolesterol. Kolestas kan höja kolesterol, medan svår leversvikt kan sänka det. Vid uttalat förhöjt LDL-kolesterol eller ärftlighet för tidig hjärt-kärlsjukdom bör familjär hyperkolesterolemi övervägas.

Kolesterolnivåerna påverkas av ärftlighet, kost, sjukdomar och vissa läkemedel. Ett högt intag av mättat fett kan höja LDL-kolesterol; fettets kvalitet är viktigare än att kosten generellt beskrivs som fettrik. Fysisk aktivitet och rökstopp är viktiga för den samlade hjärt-kärlrisken. Totalkolesterol räcker inte ensamt för riskbedömning. Ett högt LDL-kolesterol är en etablerad orsak till ateroskleros även om andra riskfaktorer saknas, men behandlingens omfattning avgörs av den samlade risken och lipidprofilen.

Vid lågt värde

Låga kolesterolnivåer kan bero på blodfettssänkande behandling eller ärftliga faktorer. Oväntat låga värden kan också förekomma vid exempelvis undernäring, hypertyreos, svår leversjukdom eller långvarig inflammatorisk sjukdom.

Ett lågt totalkolesterol visar inte ensamt hur hjärt-kärlhälsan är. Lågt LDL-kolesterol efter behandling är ofta avsiktligt och ska inte likställas med kolesterolbrist i kroppens celler eller antas orsaka hormonbrist.

Ett oväntat mycket lågt totalkolesterol kan behöva följas upp med bedömning av övriga blodfetter, läkemedel, symtom och eventuell bakomliggande sjukdom. Värdet innebär inte i sig att kroppens livsviktiga processer är störda.

Fasta behövs normalt inte vid rutinmässig kontroll av blodfetter. Följ provtagningsställets anvisningar; fasteprov kan behövas vid exempelvis kraftigt förhöjda triglycerider eller om andra prover tas samtidigt.