Alkoholkonsumtion har betydande effekter på kroppen, och regelbunden konsumtion kan påverka både kortsiktigt och långsiktigt.
Alkoholkonsumtion kan gradvis leda till missbruk om intaget blir frekvent och okontrollerat. Regelbunden eller tung alkoholkonsumtion kan förändra hjärnans belöningssystem och skapa beroende. Kroppen utvecklar en tolerans, vilket innebär att större mängder alkohol krävs för att uppnå samma effekt, och abstinenssymtom uppstår vid försök att sluta. Långvarigt missbruk kan orsaka allvarliga fysiska effekter, såsom leverskador (levercirros), hjärtsjukdomar, högt blodtryck, pankreatit (inflammation i bukspottkörteln – pankreas) och skador på hjärnan, inklusive minnesförlust och kognitiv nedsättning.
Alkoholkonsumtion och blodmarkörer
Alkoholkonsumtion har en komplex påverkan på flera blodmarkörer som kan reflektera förändringar i leverfunktion, blodfetter, och allmän hälsa. Alkohol påverkar flera markörer som speglar olika kroppsfunktioner. Här är de mest relevanta blodmarkörerna kopplade till alkoholkonsumtion:
Carbohydrate-Deficient Transferrin (CDT)
CDT (Carbohydrate-Deficient Transferrin) är en specifik markör som används för att upptäcka långvarig och hög alkoholkonsumtion. När en person dricker mer än 4–5 standardglas alkohol per dag under en längre tid, förändras strukturen hos transferrin, ett protein som transporterar järn i blodet. En förhöjd CDT-nivå kan vara en indikation på alkoholmissbruk och används ofta inom missbruksvård och arbetsmedicin.
Fosfatidyletanol (PEth)
PEth (Fosfatidyletanol) är en specifik markör för alkoholkonsumtion som används för att upptäcka regelbundet eller högt alkoholintag. Till skillnad från vissa andra blodmarkörer som kan påverkas av olika faktorer, bildas PEth endast när alkohol konsumeras. Det gör det till en pålitlig indikator på alkoholbruk, särskilt vid kronisk eller intensiv konsumtion. PEth har en lång detektionstid och kan finnas i blodet i upp till 2–4 veckor efter alkoholkonsumtion, vilket gör det användbart för att utreda långvarigt alkoholintag.
Gamma-Glutamyltransferas (GGT)
GGT (Gamma-Glutamyltransferas) är ett enzym som huvudsakligen finns i levern, och dess nivåer i blodet stiger vid ökad alkoholkonsumtion. En hög GGT-nivå är ofta ett tecken på alkoholrelaterad leverskada. GGT-nivåerna normaliseras dock ofta inom några veckor efter att en person slutat dricka.
Alkaliskt fosfatas (ALP) och bilirubin
Alkoholkonsumtion kan påverka nivåerna av alkaliskt fosfatas (ALP) och bilirubin, vilket kan indikera gallgångsstörningar eller leverproblem. Förhöjda nivåer av dessa markörer tillsammans med GGT kan vara tecken på alkoholrelaterad leverskada eller leversjukdom som alkoholhepatit eller cirros.
Aspartataminotransferas (ASAT) och Alaninaminotransferas (ALAT)
ASAT och ALAT är enzymer som är viktiga för att mäta leverns funktion. Både ASAT och ALAT kan öka vid leverinflammation eller skada på grund av alkohol. ASAT är mer specifikt kopplat till alkoholrelaterad leversjukdom än ALAT, och förhållandet mellan ASAT och ALAT kan ibland användas för att skilja mellan alkoholrelaterad och annan leversjukdom.
Mean Corpuscular Volume (MCV)
MCV mäter genomsnittlig storlek på röda blodkroppar. Vid långvarig och hög alkoholkonsumtion kan MCV stiga, vilket leder till makrocytär anemi, där röda blodkroppar är större än normalt. Även om detta inte är en specifik markör för alkoholmissbruk, är det ett vanligt fynd hos personer med kroniskt alkoholintag.
Triglycerider
Alkohol påverkar lipidprofilen och kan leda till förhöjda nivåer av triglycerider i blodet. Höga triglyceridnivåer, tillsammans med förhöjt kolesterol, ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Alkoholkonsumtion, särskilt i stora mängder, kan bidra till detta genom att påverka kroppens metabolism och fettomsättning.
Urat (Urinsyra)
Alkohol kan öka koncentrationen av urinsyra i blodet, vilket kan leda till giktattacker hos predisponerade individer. Gikt uppstår när urinsyra kristalliseras i lederna, och regelbunden alkoholkonsumtion är en riskfaktor för höga urinsyrenivåer.
Andra effekter av alkohol på blodmarkörer
Blodfetter och hjärt-kärlsjukdomar
Regelbundet alkoholintag påverkar lipidnivåerna och kan öka risken för ateroskleros. Även om måttligt alkoholintag i vissa fall har visat sig öka HDL-kolesterol (det ”goda” kolesterolet), kan överdriven konsumtion leda till negativa effekter, som höjda triglycerider och LDL-kolesterol, vilket ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar.
Blodsocker (glukos)
Alkohol påverkar kroppens glukosomsättning. Vid långvarig eller akut alkoholkonsumtion kan blodsockernivåerna variera, vilket kan leda till hypoglykemi (lågt blodsocker) hos vissa personer, särskilt hos dem med diabetes. Alkohol påverkar leverns förmåga att frisätta glukos och kan därför vara farligt för personer med diabetes.
Hematologiska förändringar
Långvarig alkoholkonsumtion kan påverka blodets sammansättning, vilket leder till förändringar som anemi, leukopeni (minskning av vita blodkroppar), och trombocytopeni (lågt antal blodplättar). Detta kan bidra till en ökad risk för infektioner, blödningar och andra komplikationer.
Mer om CDT och PEth
PEth (fosfatidyletanol) och CDT (kolhydratfattigt transferrin) är två blodmarkörer som används för att mäta alkoholkonsumtion. PEth bildas endast när etanol konsumeras och är därför en specifik markör för alkoholintag, vilket gör den användbar för att upptäcka långvarigt drickande. CDT används för att upptäcka långvarig, hög alkoholkonsumtion, eftersom nivåerna av CDT i blodet ökar vid regelbundet högt intag. Båda markörerna är viktiga verktyg vid bedömning av alkoholmissbruk.
Är CDT en tillförlitlig blodmarkör?
Ja, CDT är en tillförlitlig blodmarkör för att upptäcka långvarig och intensiv alkoholkonsumtion. Det används främst för att identifiera personer som dricker mer än 4–5 standardglas alkohol per dag under flera veckor. CDT-nivåerna stiger vid högt alkoholintag, men påverkas inte lika mycket av andra faktorer som kan påverka andra markörer, vilket gör det till ett specifikt och pålitligt verktyg för att bedöma alkoholkonsumtion.
Är PEth en tillförlitlig blodmarkör?
Ja, Socialstyrelsen skriver att PEth både har en hög specificitet och en hög sensitivitet gällande att ”påvisa eller avfärda kronisk överkonsumtion av alkohol – det vill säga riskbruk eller missbruk”, och ger metoden rekommendationen 2 på en tiogradig skala där 1 är den starkaste rekommendationen.
Är din alkoholkonsumtion skadlig för din hälsa?
Om du har funderat över din alkoholkonsumtion eller om dina närstående försökt göra dig uppmärksam på att det är ett problem så kan det ha ett värde att göra ett blodprov som en del i att närma sig problematiken. Detta kan vara svårt och omgärdat av social skam, skuld, förnekande och förstörda relationer. Inte sällan kan det vara ett problem även för arbetsgivare.
Hur påverkas kroppen av alkoholkonsumtion?
- Hjärnan påverkas; försämrat omdöme, reaktionsförmåga, tankeförmåga och minne.
- Sömnen blir sämre
- Känslorna påverkas, förstärks eller avtrubbas
- Hög och långvarig konsumtion krymper hjärnan, du kan drabbas av epileptiska anfall, hjärnsjukdomar, organsjukdomar och demens.
- Hjärta och kärl; låg eller måttligt intag kan skydda (kan dock inte rekommenderas för att förebygga sjukdom) men stora mängder är skadligt. Blodtryck och puls ökar, risk för hjärtarytmier ex. förmaksflimmer ökar.
- Leverpåverkan; detta organ sköter avgiftningen och största delen av förbränningen av alkoholen. Dricker man mycket under lång tid kan man få skrumplever, gulsot eller fettlever.
- Fertilitet och hormoner; hos kvinnor kan balansen mellan det kvinnliga och manliga könshormonet i kroppen rubbas, oftast ökar det manliga och det kvinnliga hormonet minskar. Hos män kan det omvända inträffa. Fertiliteten påverkas negativt hos båda könen vid hög alkoholkonsumtion.
- Sexlivet; kan öka den sexuella lusten men kan påverka förmågan och leda till impotens.
- Prestationsförmåga och idrottsutövande; kroppens prestationsförmåga försämras.
Hur kan jag veta om jag dricker för mycket?
Tecken på att din konsumtion börjar bli ett problem kan ta sig uttryck i sociala sammanhang, att vänner eller närstående påpekar att det är ett problem. Man kan tala om ett ”riskbruk” alltså i zonen där det är ett begynnande problem och en ökad risk för fysiska, psykiska och sociala konsekvenser, men där man inte ännu är beroende av alkohol. Dessa riktlinjer används ofta för att definiera riskbruk (där ett standarsglas innehåller 12 gram ren alkohol) och uppdaterades av Socialstyrelsen under 2023:
- Om en man eller kvinna dricker mer än 10 standardglas per vecka
alternativt - Om en man eller kvinna dricker mer än 4 standardglas vid ett och samma tillfälle
Vid graviditet, i ungdomen eller i arbetslivet eller trafiken kan även lägre konsumtion vara ett riskbruk. Det kan även gälla vissa sjukdomar, om man äter vissa mediciner eller om man är extra känslig för alkohol.
Andra tecken kan vara;
- Du dricker mer och under längre tid än planerat
- Du dricker för att må bra och när du inte dricker mår du dåligt
- Du tänker ofta på alkohol
- Det påverkar dig själv och dina närstående negativt, ändå kan du inte sluta
- Toleransnivån ökar
- Du dricker ensam, smusslar och smyger
- Du tar dig en återställare dagen efter
- Du får minnesluckor och kommer inte ihåg vad som hände
