Hemoglobin (Hb)

Hemoglobin (Hb) är ett viktigt protein som finns i de röda blodkropparna och ansvarar för att transportera syre och koldioxid i kroppen. Hemoglobinet binder syre i lungorna och förser kroppens vävnader med syre för energiomsättning, samtidigt som det tar upp koldioxid och transporterar det tillbaka till lungorna för utandning.

Järn, som är en del av hemoglobinet, ger blodet dess röda färg och bidrar till de röda blodkropparnas flexibla och runda form. En form som gör det möjligt för blodkropparna att smidigt röra sig genom de allra minsta blodkärlen. Analys av hemoglobinvärdet är en del av blodstatus och används för att diagnostisera anemi och andra sjukdomar som påverkar blodet.

Vad är hemoglobin?

Hemoglobin är ett järnhaltigt protein som finns i de röda blodkropparna och som behövs för transporten av syre och koldioxid i kroppen. Dess huvudsakliga funktion är att binda syremolekyler i lungorna och leverera dem till kroppens organ och vävnader. Varje hemoglobinmolekyl kan binda flera syremolekyler. Samtidigt tar hemoglobin upp koldioxid, en biprodukt av cellandningen, och transporterar det tillbaka till lungorna för utandning.

Hemoglobin består av fyra proteindelar, kallade globiner, och fyra hemgrupper. Varje hemgrupp innehåller en järnjon (Fe²⁺), som är ansvarig för att binda syre. I lungorna binder järnjonen en syremolekyl, och eftersom varje hemoglobinmolekyl har fyra hemgrupper, kan den transportera upp till fyra syremolekyler. Syrebindningen är kooperativ, vilket innebär att när en syremolekyl binds till hemoglobinet, ökar affiniteten för de återstående hemgrupperna att binda syre. På samma sätt, när syre frigörs i vävnader med låg syrehalt, underlättas frisättningen av de andra syremolekylerna.

Hemoglobin transporterar också koldioxid från vävnaderna till lungorna. En del av koldioxiden binds direkt till hemoglobinet, medan resten omvandlas till bikarbonatjoner i de röda blodkropparna med hjälp av enzymet karbanhydras. Denna process hjälper till att reglera blodets pH och säkerställa en stabil syra-basbalans.

Hemoglobinets känslighet för pH och koldioxid

Hemoglobinets förmåga att binda och släppa syre påverkas av pH och koldioxidnivåer i blodet, en mekanism som kallas Bohr-effekten. I vävnader med hög koldioxidkoncentration och lägre pH, som i arbetande muskler, minskar hemoglobinets affinitet för syre. Detta gör att syre släpps lättare där det behövs som mest. I lungorna, där pH är högre och koldioxidnivåerna lägre, binder hemoglobin syre effektivt.

Hemgruppens järn och dess betydelse

Järnjonen i hemgruppen behövs för hemoglobinets funktion. När järnet är i sin reducerade form (Fe²⁺) kan det binda syre. Vid brist på järn, som vid järnbristanemi, minskar hemoglobinets kapacitet att transportera syre, vilket leder till symtom som trötthet och andfåddhet. Om järnjonen oxideras till Fe³⁺ bildas methemoglobin, som inte kan binda syre. Kroppen har mekanismer, som enzymet methemoglobinreduktas, för att återställa järn till dess funktionella form.

Varför är hemoglobin viktigt?

Hemoglobinnivåer mäts i gram per liter (g/L) och används för att bedöma blodets syretransportkapacitet. Hemoglobin är också viktigt för kroppens förmåga att transportera koldioxid samt för att upprätthålla energiproduktion och vävnadsfunktioner. Låga nivåer indikerar ofta anemi, medan höga nivåer kan vara ett tecken på tillstånd som polycytemi eller dehydrering.

Test av hemoglobin är viktigt då avvikande nivåer kan tyda på olika tillstånd där låga hemoglobinnivåer (anemi) kan orsaka syrebrist i vävnader och leda till symtom som trötthet, blekhet och yrsel. Vanliga orsaker är järnbrist, blödningar eller brist på vitamin B12 och folsyra. Höga hemoglobinnivåer (polycytemi) kan göra blodet tjockare och öka risken för blodproppar. Detta ses till exempel vid blodsjukdom, kronisk lungsjukdom, rökning eller vid höghöjdsvistelse.

Varför tas blodprov för analys av hemoglobin?

Blodprov för analys av hemoglobin är en av de vanligaste testen och det brukar utföras oavsett om man misstänker sjukdom eller ej. Blodprovet tas ofta som en del av en blodstatuspanel och används för att:

• Utreda och övervaka anemi och dess orsaker som kan vara järnbrist eller kroniska sjukdomar.
• Utvärdera effekten av behandling, exempelvis vid järntillskott eller blodtransfusioner.
• Bedöma syrebärande kapacitet hos patienter med lung- eller hjärtsjukdomar.
• Identifiera polycytemi eller andra tillstånd med onormalt höga hemoglobinvärden.

Eftersom hemoglobin direkt reflekterar blodets förmåga att transportera syre är det en viktig indikator på blodets och kroppens hälsa.

Hemoglobin inkluderas i hälsokontroll stor och kan beställas som ett enskilt Hb-test.

Vad står B- Hb (Hemoglobin) och Hemoglobin, B- för?

Laboratorienamnet för hemoglobin skrivs som Hemoglobin, B- eller B- Hb där ”B-” står för blod. Detta är en standardiserad notation inom klinisk kemi som anger vilket provmaterial som används för analysen. I detta fall innebär ”B-” att hemoglobinvärdet mäts i ett helblodprov, vilket inkluderar både blodkroppar och plasma.

Eftersom hemoglobinet finns i de röda blodkropparna, behöver man mäta det i helblod. Detta skiljer sig från andra analyser, där serum (S-) eller plasma (P-) kan användas som provmaterial.

B- Hb (Hemoglobin) används av Unilabs och Hemoglobin, B- av Karolinska och SYNLAB.

Var är referensintervallet för hemoglobin?

Referensintervall för hemoglobin varierar beroende på ålder och laboratoriets mätmetod.

Enligt Unilabs är referensintervallet för hemoglobin för kvinnor 16 år eller äldre mellan 117 och 153 g/L, och för män 16 år eller äldre 134 till 170 g/L. SYNLAB anger samma referensintervall.

Även för Karolinska gäller dessa referensintervall, men för kvinnor och män 18 år eller äldre.

För gravida kvinnor är något lägre hemoglobinvärden normalt vilket beror på att kroppen bildar mer blod under graviditeten, samtidigt som blodet blir tunnare på grund av att mängden vätska ökar mer än mängden röda blodkroppar.

Hemoglobinnivåerna påverkas också av kroppens position. Koncentrationen är 5 till 10 % högre hos personer som står upp jämfört med de som ligger ner, på grund av förändringar i vätskefördelningen mellan blodkärlen och omkringliggande vävnader.

g/L står för gram per liter.

Vid högt värde

Förhöjda hemoglobinnivåer kan indikera polycytemi, vilket innebär en ökad koncentration av hemoglobin i blodet.

Polycytemi kan vara absolut, med en ökad mängd röda blodkroppar, eller relativ, där en minskad plasmavolym orsakar den högre koncentrationen. Relativ polycytemi uppstår ofta vid uttorkning, där minskad plasmavolym ger en tillfällig koncentrationsökning.

Polycytemi kan vara primär som innebär ett sjukdomstillstånd, eller sekundär som innebär en fysiologisk anpassning. Den primära formen som heter polycytemia vera är en ovanlig blodsjukdom där benmärgen överproducerar röda blodkroppar, vilket kan leda till symtom som huvudvärk, blodproppar och högt blodtryck. Sekundär polycytemi orsakas av faktorer som syrebrist vid lungsjukdomar, rökning, höghöjdsvistelse eller tumörer som producerar erytropoietin (EPO).

När kroppen behöver mer syre som vid rökning eller lungsjukdomar som KOL och emfysem, ökar den naturliga produktionen av hemoglobin. Höghöjdsvistelse kan också leda till ökad hemoglobinproduktion på grund av lägre syrenivåer i luften.

Vid lågt värde

Låga hemoglobinnivåer är ett tecken på anemi, där kroppen har brist på röda blodkroppar eller hemoglobin, vilket leder till sämre syretransport.

Låga värden kan precis som höga värden bero på vätskan i kroppen. För mycket vätska ger tillfälligt en lägre koncentration av hemoglobin.

Ett lågt värde kan även vara en indikator på att det inte finns tillräckligt många röda blodkroppar i blodet, det vill säga blodbrist. Detta kan bero på många olika saker, exempelvis sjukdom som är kopplad till de ämnen och mineraler som behövs för att skapa blod i benmärgen. Låga hemoglobinvärden kan tyda på:

• Anemi orsakat av järnbrist, vitaminbrist eller kroniska sjukdomar som påverkar produktionen av röda blodkroppar.
• Blodförlust genom akut blödning eller långvariga små blödningar, till exempel vid magsår eller menstruation.
• Njursjukdom som kan leda till minskad produktion av erytropoetin, ett hormon som stimulerar bildandet av röda blodkroppar.
• Benmärgssjukdomar med minskad produktion av blodceller som följd, exempelvis vid leukemi eller aplastisk anemi.