Binjurarna är små hormonproducerande organ som sitter ovanför njurarna. De påverkar flera viktiga funktioner i kroppen, bland annat stressreaktioner, blodtryck, saltbalans, ämnesomsättning och hormonell reglering.
I binjurarna bildas hormoner som kortisol, aldosteron, adrenalin, noradrenalin och DHEAS. Dessa hormoner hjälper kroppen att anpassa sig till fysisk och psykisk belastning, reglera vätska och salter samt påverka vissa könshormoner.
Förändringar i binjurarnas funktion kan därför ge många olika symtom. Trötthet, yrsel, förändrat blodtryck, viktförändringar och påverkan på saltbalansen är exempel på besvär som ibland kan vara kopplade till binjurarnas hormonproduktion.
Vad gör binjurarna?
Binjurarna består av två huvuddelar: binjurebarken och binjuremärgen. De bildar olika hormoner med olika funktioner.
- Binjurebarken bildar bland annat kortisol, aldosteron och DHEAS.
- Binjuremärgen bildar adrenalin och noradrenalin.
Kortisol hjälper kroppen att hantera stress och påverkar bland annat blodsocker, inflammation och ämnesomsättning. Aldosteron reglerar salt- och vätskebalans och har betydelse för blodtrycket. DHEAS är ett förstadium till könshormoner och används som markör för binjurebarkens hormonproduktion.
Kroppens endokrina system
Binjurarna är en del av kroppens endokrina system, det vill säga det system av organ och körtlar som bildar hormoner. Hormoner fungerar som signalämnen och styr många processer i kroppen.
Det endokrina systemet är känsligt och flera hormoner påverkar varandra. Därför kan förändringar i binjurarnas funktion ibland hänga samman med andra hormonella system, till exempel hypofysen, sköldkörteln eller könskörtlarna.
ACTH och hypofysens styrning av binjurarna
Binjurarnas hormonproduktion styrs delvis av hypofysen, en liten hormonproducerande körtel i hjärnan. Hypofysen bildar ACTH, ett hormon som stimulerar binjurebarken att producera kortisol.
Om kortisolnivåerna är låga kan hypofysen öka produktionen av ACTH. Om kortisolnivåerna är höga minskar normalt ACTH-signalen. Denna reglering hjälper kroppen att hålla kortisolnivåerna i balans.
Problem med kortisolproduktionen kan därför bero på själva binjurarna, men även på regleringen från hypofysen eller hypotalamus i hjärnan.
Kortisol och kroppens dygnsrytm
Kortisol kallas ofta kroppens stresshormon, men det har också viktiga funktioner i vardagen. Hormonet hjälper kroppen att frigöra energi, reglera blodsocker, påverka immunförsvaret och hantera fysisk belastning.
Kortisol följer normalt en tydlig dygnsrytm. Nivåerna är oftast högst på morgonen och sjunker sedan gradvis under dagen. På kvällen och natten är nivåerna normalt lägre.
Sömnbrist, stress, sjukdom, infektioner och vissa läkemedel kan påverka kortisolnivåerna. Därför behöver kortisolprover ofta tolkas utifrån tidpunkt på dygnet och den kliniska situationen.
Stress och binjurar
Vid akut stress aktiveras kroppens stressystem. Då frisätts bland annat adrenalin, noradrenalin och kortisol. Det är en normal reaktion som hjälper kroppen att snabbt mobilisera energi och öka beredskapen.
Vid långvarig stress kan stressystemet vara belastat under längre tid. Det kan påverka sömn, återhämtning, blodsocker, blodtryck och upplevd energinivå. Däremot betyder trötthet efter långvarig stress inte automatiskt att binjurarna är medicinskt sjuka.
Begreppet binjureutmattning används ibland för att beskriva trötthet och nedsatt återhämtning, men det är inte en vetenskapligt fastställd diagnos. Däremot finns etablerade binjuresjukdomar, till exempel Addisons sjukdom och Cushings syndrom.
Vad är DHEAS?
DHEAS står för dehydroepiandrosteron-sulfat och är ett hormon som framför allt bildas i binjurebarken. Det finns hos både kvinnor och män och fungerar som ett förstadium till andra hormoner, bland annat androgener och östrogener.
Nivåerna av DHEAS varierar med ålder. De är vanligtvis som högst i ung vuxen ålder och sjunker sedan gradvis genom livet. Därför behöver provsvaret tolkas i relation till ålder, kön och övriga hormoner.
Skillnaden mellan DHEA och DHEAS
DHEA och DHEAS är nära besläktade hormoner. DHEA är den mer aktiva formen, medan DHEAS är en sulfaterad form som finns i högre och mer stabila nivåer i blodet.
Eftersom DHEAS varierar mindre under dygnet används det ofta som blodmarkör för att bedöma binjurebarkens produktion av androgena förstadiehormoner.
Varför analyseras DHEAS?
DHEAS analyseras när man vill få information om binjurarnas hormonproduktion, särskilt vid misstanke om rubbningar i androgenproduktionen eller binjurebarkens funktion.
Analysen kan vara relevant vid exempelvis:
- Misstanke om hormonell obalans.
- Utredning av ökad androgenproduktion hos kvinnor.
- Akne, ökad hårväxt eller mensrubbningar.
- Misstanke om PCOS tillsammans med andra prover och symtom.
- Misstanke om nedsatt eller ökad binjurebarksfunktion.
Vad innebär högt DHEAS?
Förhöjda nivåer av DHEAS kan ses vid ökad produktion av androgener från binjurarna. Hos kvinnor kan detta ibland vara kopplat till symtom som ökad hårväxt, akne eller oregelbunden menstruation.
Högt DHEAS kan förekomma vid tillstånd som påverkar binjurebarken, men kan även ses i samband med PCOS. Mycket höga värden behöver bedömas vidare eftersom de i vissa fall kan tala för mer ovanliga sjukdomar i binjurarna.
Vad innebär lågt DHEAS?
Låga nivåer av DHEAS kan ses vid nedsatt hormonproduktion från binjurebarken. Det kan förekomma vid binjurebarksinsufficiens, där binjurarna inte producerar tillräckliga mängder av vissa hormoner.
Lågt DHEAS kan också ses med stigande ålder och behöver därför inte alltid innebära sjukdom. Tolkningen beror på ålder, symtom och övriga hormonprover.
Aldosteron och saltbalans
Aldosteron är ett hormon som bildas i binjurebarken och hjälper kroppen att reglera natrium, kalium och vätskenivåer. Genom denna reglering påverkar aldosteron även blodtrycket.
Om aldosteronproduktionen är för låg kan kroppen få svårare att behålla salt och vätska. Det kan bidra till lågt blodtryck, yrsel och rubbningar i elektrolyter.
Om aldosteronproduktionen är för hög kan kroppen behålla för mycket natrium och vätska, vilket kan bidra till högt blodtryck och låga kaliumnivåer.
Elektrolyter och binjurar
Binjurarna har nära koppling till kroppens elektrolyter, framför allt natrium och kalium. Dessa salter behövs för nervfunktion, muskelfunktion, vätskebalans och blodtrycksreglering.
Vid påverkan på binjurebarken kan natrium och kalium förändras. Därför analyseras elektrolyter ofta tillsammans med hormoner som kortisol, aldosteron och renin vid utredning av binjurefunktion.
Binjurar och blodtryck
Binjurarna kan påverka blodtrycket på flera sätt. Kortisol och aldosteron har betydelse för kärlens funktion, vätskebalans och kroppens förmåga att reglera blodtrycket.
Lågt blodtryck kan förekomma vid nedsatt binjurebarksfunktion, särskilt om aldosteronproduktionen också är påverkad. Högt blodtryck kan i vissa fall vara kopplat till förhöjd aldosteronproduktion eller långvarigt förhöjda kortisolnivåer.
Vid svårbehandlat högt blodtryck, lågt kalium eller tydliga symtom på hormonell påverkan kan det därför vara relevant att undersöka binjurefunktionen närmare.
Binjurebarksinsufficiens och Addisons sjukdom
Binjurebarksinsufficiens innebär att binjurebarken inte producerar tillräckliga mängder av vissa hormoner, framför allt kortisol. Vid Addisons sjukdom är binjurebarken skadad eller nedsatt i sin funktion.
Tillståndet kan ge symtom som uttalad trötthet, viktnedgång, lågt blodtryck, yrsel, illamående, saltbegär och ibland mörkare hudpigmentering. Vid misstanke om binjurebarksinsufficiens krävs medicinsk utredning.
Cushings syndrom och förhöjt kortisol
Cushings syndrom innebär att kroppen under längre tid har för höga nivåer av kortisol. Det kan bero på kroppens egen hormonproduktion eller på behandling med kortisonläkemedel.
Symtom kan bland annat vara viktuppgång, högt blodtryck, muskelsvaghet, tunn hud, blåmärken, påverkat blodsocker och förändrad fettfördelning på kroppen.
Symtom vid påverkan på binjurarna
Symtom vid binjurepåverkan kan vara diffusa och utvecklas gradvis. De kan också överlappa med många andra tillstånd, exempelvis sköldkörtelrubbningar, infektioner, blodbrist, stressrelaterade besvär eller andra hormonella obalanser.
Exempel på symtom som ibland kan förekomma vid påverkan på binjurarnas funktion är:
- Trötthet och nedsatt ork.
- Yrsel eller blodtrycksfall.
- Viktnedgång eller viktuppgång.
- Illamående eller magbesvär.
- Saltbegär eller förändrad saltbalans.
- Svaghet i muskler.
- Påverkat blodsocker.
- Ökad hårväxt, akne eller mensrubbningar vid androgenpåverkan.
Eftersom symtomen ofta är ospecifika behöver de bedömas tillsammans med provsvar, sjukdomshistoria och andra kliniska fynd.
Hur undersöker man binjurefunktion?
Binjurefunktion kan undersökas med olika blodprover beroende på frågeställning. DHEAS är ett av de prover som kan ge information om binjurebarkens hormonproduktion, men det används ofta tillsammans med andra analyser.
Vanliga prover vid utredning av binjurefunktion kan vara:
- DHEAS som visar binjurebarkens produktion av androgena förstadiehormoner.
- Kortisol oms visar nivåer av kroppens viktigaste stresshormon.
- ACTH som visar hypofysens signal till binjurarna.
- Aldosteron som påverkar blodtryck, natrium och kalium.
- Renin som ofta används tillsammans med aldosteron vid blodtrycksutredning.
- Natrium och kalium som visar påverkan på salt- och vätskebalans.
Vilka prover som är relevanta beror på symtom och misstänkt tillstånd. I vissa fall behövs även särskilda tester eller vidare utredning inom sjukvården.
Hur tolkas DHEAS och andra binjureprover?
Tolkningen av DHEAS och andra binjureprover behöver alltid göras i sitt sammanhang. Ålder, kön, stress, tid på dygnet, läkemedel och andra sjukdomar kan påverka hormonnivåerna.
DHEAS sjunker normalt med stigande ålder, medan kortisol varierar under dygnet och ofta är högst på morgonen. Ett avvikande värde innebär därför inte alltid sjukdom, men kan ibland visa att ytterligare prover eller medicinsk bedömning behövs.
