Helblod (B), Serum (S) och Blodplasma (P) – hur mäter man olika ämnen i blodet?

Blodet som cirkulerar i våra kroppar kallas för helblod. När blodet lämnat kroppen koagulerar det. Vid centrifugering samlas blodkropparna och koaglet i botten och ovanpå samlas en vätska som benämns som serum och som är fri på blodkroppar och koagel.

Blodprovsanalyser utförs på serum, men också på helblod och blodplasma. För att analys av helblod eller blodplasma ska vara möjligt används vakuumrör som innehåller tillsatser som förhindrar att blodet koagulerar. Den vanligaste analysmetoden är att analysera serum.

Helblod (B)

Helblod är således det blod som inte befriats från någon beståndsdel. Detta innebär att cellerna finns kvar (röda- vita blodkroppar samt blodplättar). Helblod används t.ex. för att mäta hemoglobin och långtidssocker. Analyser som mäts i helblod får ofta beteckning B i provsvaret då står det till exempel B-Hb.

Serum (S)

Serum kan t.ex. användas för att mäta halten av testosteron eller TSH i blodet. Analyser som mäts i serum får ofta beteckningen S i provsvaret. Då står det t.ex. S-Testosteron eller S-TSH i provsvaret.

Blodplasma (P)

Den vätska som finns kvar efter det att blodkropparna tagits bort kallas plasma. Plasma används för att mäta t.ex. natrium och kalium. De markörer som analyseras i plasma får ofta beteckningen P i provsvaret, t.ex. P- Natrium och P- Kalium.

Välj och beställ hälsokontroll via blodprov

Texterna under kunskapsbanken skall betraktas som populärvetenskapliga och skall ej ses som vetenskapligt säkerställda avseende råd eller rekommendationer. Medisera kan inte garantera att texterna baseras på den allra senaste forskningen.