Ferritin

Ferritin är ett protein som lagrar järn i kroppen och frigör det vid behov. Det fungerar som en markör för kroppens järndepåer och används för att utvärdera järnstatus vid misstanke om brist eller överbelastning. Ett blodprov för ferritin är en av de mest pålitliga metoderna för att bedöma järnlagren i kroppen och kan hjälpa till att diagnostisera tillstånd som järnbristanemi eller hemokromatos.

Vad är ferritin?

Ferritin lagrar järn i levern, mjälten, benmärgen och musklerna och är ett så kallat globulärt protein som finns i nästan alla celler i kroppen. Det fungerar som en järnreserv som kroppen kan använda för att upprätthålla viktiga funktioner som syretransport via hemoglobin och energiproduktion i cellerna. Proteinets primära funktion är att lagra järn i en icke-toxisk form och att frigöra det när kroppen behöver det. Ferritin finns också i blodet i små mängder, och nivåerna speglar kroppens totala järndepåer under normala förhållanden.

Ferritin kan lagra upp till 4,500 järnatomer per molekyl, vilket gör det till en effektiv mekanism för att hantera järn. Utöver järnlagring reglerar ferritin järnnivåer i kroppen och hjälper på så sätt till att förhindra överskott av järn, vilket kan vara skadligt.

Överskott av järn kan leda till oxidativ stress och skador på vävnader. När kroppen behöver järn, som vid produktion av röda blodkroppar eller vid vävnadsskador, kan ferritin frigöra järn för att stödja dessa processer.

Varför är ferritin viktigt?

Ferritin är en viktig blodmarkör för att få en bild av kroppens järnstatus. Låga ferritinnivåer är ofta det första tecknet på järnbrist, även innan andra symtom som lågt hemoglobin eller anemi uppstår. Järnbrist kan leda till trötthet, blekhet och nedsatt fysisk och mental prestation.

Höga ferritinnivåer kan indikera järnöverbelastning, som vid hemokromatos, där kroppen lagrar för mycket järn, vilket kan skada organ som levern, hjärtat och bukspottkörteln. Förhöjt ferritin kan också vara ett resultat av inflammation eller infektion, eftersom det är ett akutfasprotein som ökar vid inflammation.

Varför tas blodprov för analys av ferritin?

Blodprov för analys av ferritin ger en uppskattning av kroppens järndepå och används för att utreda och diagnostisera järnbristanemi samt för att följa upp hur järndepåerna svarar på behandling med järntillskott. Vid misstanke om järnbristanemi är ferritin ett känsligt test som ofta används tillsammans med andra blodprover som hemoglobin och transferrin.

Ferritin används också för att diagnostisera sjukdomar med järnöverskott, som hemokromatos och transfusionshemosideros. Det används också för att följa behandlingseffekten vid dessa tillstånd och för att övervaka förändringar i kroppens järnlagring.

Ett blodprov som visar på låga nivåer av ferritin indikerar uttömda järndepåer och järnbrist, medan höga nivåer av ferritin kan tyda på järnöverbelastning, leversjukdom, kronisk inflammation eller andra tillstånd som påverkar järnmetabolismen.

Fördelar och begränsningar

Ferritin är ett mycket känsligt test för att bedöma järnstatus. Vid inflammatoriska tillstånd och vissa andra sjukdomar kan dock ferritin vara mindre tillförlitligt, eftersom det fungerar som ett akutfasprotein och kan öka oberoende av järndepåerna. I sådana fall rekommenderas kompletterande analyser som transferrinmättnad eller transferrinreceptor (löslig), för en mer korrekt bedömning av järnstatus.

Ferritin ingår i hälsokontroll stor och kan beställas som ett enskilt ferritin test.

Vad är p-ferritin?

P-ferritin mäter koncentrationen av ferritin i blodplasman, som är den vätska som återstår när blodets celler har avlägsnats men där koagulationsfaktorerna fortfarande finns kvar. Plasma innehåller proteiner och andra ämnen som cirkulerar i blodet. P-ferritin används för att bedöma kroppens järndepåer.

Vad är s-ferritin?

S-ferritin mäter koncentrationen av ferritin i serum, den vätska som återstår när blodet har fått koagulera och koagulationsfaktorerna har avlägsnats. Serum används ofta i laboratorietester eftersom det är enklare att hantera och standardisera. Precis som P-ferritin speglar S-ferritin kroppens järndepåer och används för att upptäcka järnbrist eller järnöverskott samt för att bedöma om inflammation eller sjukdom kan påverka ferritinnivåerna.

Den huvudsakliga skillnaden mellan P-ferritin och S-ferritin ligger i vilken del av blodet som analyseras. P-ferritin mäts i plasma (med koagulationsfaktorer kvar), medan S-ferritin mäts i serum (utan koagulationsfaktorer). I praktiken används båda testerna på liknande sätt för att bedöma ferritinnivåer, och valet beror ofta på laboratoriets rutiner.

Vad är ett referensintervallet för ferritin?

Referensintervallet för ferritin är mellan 20 och 375 µg/L för män enligt Unilabs. För kvinnor i fertil ålder är referensintervallet 7 till 120 µg/L. Postmenopausala kvinnor har ferritinvärden som närmar sig männens värden.

Karolinskas referensintervall är 30 till 400 µg/L för män och 13 till 150 µg/L för kvinnor.

SYNLABs referensintervall är 20 till 275 µg/L för män, och 10 till 130 µg/L för kvinnor yngre än 50 år. För kvinnor 50 år eller äldre är referensintervallet mellan 20 och 200 µg/L.

µg/L står för mikrogram per liter.

Vid högt värde

Höga ferritinnivåer kan ha flera orsaker och behöver tolkas med hänsyn till andra blodprover och kliniska fynd.

Järnövermättnad är en vanlig orsak till höga nivåer och kan ses vid tillstånd som transfusionssideros, där upprepade blodtransfusioner leder till järnöverskott, eller hereditär hemokromatos, en genetisk sjukdom som orsakar ökad järnupptagning och ansamling av järn i organ som lever, hjärta och bukspottkörtel.

Vid både akuta och kroniska inflammationer kan ferritinnivåerna stiga eftersom ferritin fungerar som ett akutfasprotein. Detta innebär att ferritin ibland inte speglar de faktiska järndepåerna utan snarare en pågående inflammatorisk process, vilket kan göra det svårt att bedöma järnstatus utan kompletterande tester.

Kraftiga stegringar av ferritin kan också uppstå vid cellsönderfall, där ferritin frigörs från skadade celler. Detta kan inträffa vid toxisk leverskada, virushepatiter, sekundära leveraffektioner eller vid vissa former av leukemi, framför allt akut myeloisk leukemi (AML). I dessa fall återspeglar de höga ferritinvärdena inte järnöverskott utan snarare det pågående cellskadeförloppet.

Vid tolkning av ferritinnivåer är det därför viktigt att ta hänsyn till kliniskt tillstånd och använda kompletterande tester som transferrinmättnad, C-reaktivt protein (CRP) och leverfunktionsprover för en mer fullständig bild.

Låga värden är oftast en indikation på järnbrist, medan höga värden kan ha mer komplexa orsaker som kräver utredning.

Vid lågt värde

Låga ferritinnivåer är ett tydligt tecken på att kroppens järndepåer är tömda eller otillräckliga, vilket ofta är det första steget i utvecklingen av järnbrist. Eftersom ferritin speglar kroppens järnlagring kan nivåerna minska långt innan andra blodvärden, som hemoglobin. Detta gör ferritinnivån till en viktig och känslig markör för tidig upptäckt av järnbrist.

Vid låga ferritinnivåer har kroppen inte tillräckligt med järn för att stödja viktiga funktioner som bildning av hemoglobin, det syrebärande proteinet i röda blodkroppar. Om järnbristen fortsätter utan åtgärd kan det leda till järnbristanemi, där blodets förmåga att transportera syre försämras. Symtomen på låga ferritinnivåer kan inkludera trötthet, blekhet, yrsel, huvudvärk, hjärtklappning, håravfall och minskad fysisk prestationsförmåga.

Låga ferritinnivåer kan ha flera orsaker. En av de vanligaste är blodförlust, till exempel vid rikliga menstruationer, blödningar i mag-tarmkanalen på grund av magsår eller hemorrojder, eller kroniska inflammationer som påverkar tarmarna, som Crohns sjukdom och celiaki.

Bristande järnintag via kosten är en annan orsak, särskilt hos veganer och vegetarianer, eftersom de saknar hemjärn, den form av järn som är lättast för kroppen att ta upp och som främst finns i animaliska livsmedel.

Ökat behov av järn kan också leda till låga ferritinnivåer, exempelvis under graviditet eller pubertet, när kroppen kräver mer järn för att stödja fostrets tillväxt eller snabb kroppsutveckling. Vid kroniska sjukdomar eller infektioner kan järnet omfördelas från blodet till depåerna som en del av kroppens immunsvar, vilket ytterligare kan tömma tillgängliga järnförråd och minska ferritinnivåerna.

Låga ferritinnivåer behandlas vanligtvis med järntillskott, antingen oralt eller intravenöst beroende på bristens svårighetsgrad och förmågan att absorbera järn från tarmen. Det är dock viktigt att identifiera och behandla den underliggande orsaken.