Järn

Järn är ett mineral som bland annat behövs för att kroppen ska kunna producera hemoglobin, ett protein i de röda blodkropparna som transporterar syre till kroppens vävnader, och myoglobin, ett protein som lagrar syre i muskelceller.

Kroppen kan inte själv producera järn, vilket innebär att det måste tillföras via kosten. Det finns två huvudsakliga former av järn i kosten, dels hemjärn som finns i animaliska produkter som kött, fisk och fågel och som absorberas effektivare av kroppen, och dels icke-hemjärn som finns i växtbaserade livsmedel som bönor, linser, nötter, frön och gröna bladgrönsaker. Denna form av järn absorberas i mindre utsträckning och kan påverkas av andra livsmedel och näringsämnen.

Vad är järn?

Järn är ett grundämne med den kemiska beteckningen Fe och är en essentiell metall för kroppen. Det spelar en roll i syretransport, energiomsättning och enzymatiska processer. Tack vare sin förmåga att växla mellan oxidationstillstånden Fe²⁺ (järn(II)) och Fe³⁺ (järn(III)) kan järn delta i redoxreaktioner vilket gör det avgörande för många biologiska processer. Järnet har många funktioner i kroppen.

Syretransport och lagring

Järn är en nyckelkomponent i hemoglobin, det syretransporterande proteinet i de röda blodkropparna. Hemoglobin möjliggör upptag och transport av syre från lungorna till kroppens vävnader, där det behövs för cellernas energiomsättning. En annan viktig järnbaserad molekyl är myoglobin, som lagrar syre i musklerna och säkerställer att syre finns tillgängligt vid fysisk ansträngning.

Energiomsättning och enzymatiska reaktioner

Järn ingår i flera enzymer som deltar i kroppens energiomsättning, särskilt i cellandningen, där energi från näringsämnen omvandlas till ATP (adenosintrifosfat). Detta sker i mitokondrierna, där järn är en del av cytokromer, proteiner som driver elektrontransportkedjan och möjliggör effektiv energiproduktion.

Immunförsvar och cellfunktion

Järn är även involverat i immunsystemets funktion. Immunceller, särskilt makrofager, använder järn för att bekämpa patogener. Järn är också nödvändigt för DNA-syntes och celltillväxt, vilket gör det viktigt för såväl blodbildning som reparation av kroppens vävnader.

Var lagras järn i kroppen?

Det mesta av kroppens järn finns i hemoglobinet i de röda blodkropparna. Överskottsjärn lagras i lever, mjälte och benmärg, där det är bundet till proteiner som ferritin och hemosiderin för att förhindra skadliga reaktioner. Ferritin fungerar som kroppens järndepå och är avgörande för att reglera järnbalansen.

Hur återanvänds järn?

Eftersom kroppen inte kan producera järn själv, är återvinning en viktig mekanism. När gamla röda blodkroppar bryts ner i mjälten, återvinns järnet och transporteras via transferrin till benmärgen, där det används för att bilda nya röda blodkroppar. Trots denna effektiva återanvändning behöver kroppen ändå ett kontinuerligt järnintag från kosten för att upprätthålla en hälsosam balans.

Varför är järn viktigt?

Järn är en viktig komponent i hemoglobin, vilket gör att det kan binda syre i lungorna och transportera det till vävnaderna i kroppen. Utan tillräckliga nivåer av järn kan kroppen inte effektivt transportera eller lagra syre, vilket kan leda till trötthet och svaghet.

Järn är också involverat i flera enzymatiska processer som är viktiga för energiproduktion. Det spelar en roll i cellernas metabolism och är nödvändigt för att omvandla näringsämnen till energi. Järn är också viktigt för ett friskt immunsystem, eftersom det stödjer produktionen av immunceller och hjälper kroppen att bekämpa infektioner.

Varför tas blodprov för analys av järn?

Blodprov för analys av järn tas vid utredning av anemi, samt vid misstänkt järnbrist eller järnöverskott.

Järnbrist är en av de vanligaste näringsbristerna och kan leda till olika problem som järnbristanemi som uppstår när kroppen inte har tillräckligt med järn för att producera hemoglobin. Symtom inkluderar trötthet, blekhet, andfåddhet och hjärtklappning. Låga järnnivåer kan också påverka immunsystemets funktion, vilket gör kroppen mer mottaglig för infektioner. Järnbrist kan även påverka hjärnfunktionen och leda till koncentrationssvårigheter och minnesproblem.

Överskott av järn kan också vara skadligt för hälsan. Tillstånd som hemokromatos, där kroppen absorberar för mycket järn, kan leda till skador på organ som lever, hjärta och bukspottkörtel. Symtom på järnöverskott kan inkludera trötthet, ledvärk och magbesvär.

Blodprov kan också vara en del av en utredning vid misstanke om blodförlust, näringsbrist eller sjukdomar som påverkar järnomsättningen och kan vara särskilt viktig för personer som löper hög risk för obalanser som gravida eller personer med kroniska sjukdomar.

Blodprov för järn bedöms ofta tillsammans med ferritin (järnreserver), transferrin (transportprotein för järn), transferrinmättnad (järnmättnad) och/eller TIBC (blodets förmåga att binda till järn).

Järn ingår bland annat i hälsokontroll stor och kan även beställas som ett enskilt järntest.

Vad är P-järn?

P-järn är en analys som mäter koncentrationen av järn i blodplasman, den vätska som återstår när blodets celler har avlägsnats, men där koagulationsfaktorerna fortfarande finns kvar. Plasma utgör den flytande delen av blodet och innehåller bland annat proteiner, hormoner och mineraler, däribland järn. P-järn används för att utvärdera kroppens järnstatus och kan ge information om järnbrist, järnöverskott eller störningar i järnmetabolismen.

Vad är S-järn?

S-järn är en analys som mäter järnkoncentrationen i serum, den vätska som återstår när blodet har fått koagulera och koagulationsfaktorerna har avlägsnats. Serum liknar plasma, men saknar koagulationsproteiner. Precis som P-järn används S-järn för att bedöma järnnivåerna i blodet och för att identifiera eventuella avvikelser, som järnbrist eller förhöjda järnvärden. Eftersom serum är lätt att separera från blodets celler används S-järn ofta i standardiserade laboratorieprover.

Vad är skillnaden mellan P-järn och S-järn?

Den huvudsakliga skillnaden mellan P-järn och S-järn ligger i vilken komponent av blodet som analyseras. P-järn mäter järn i plasma, medan S-järn mäter järn i serum. I praktiken ger båda analyserna liknande information och används på samma sätt för att bedöma järnstatus. Valet av analys beror ofta på laboratoriets rutiner och preferenser.

Vad är referensintervallet för järn?

Referensintervallet för järn är mellan 9 och 34 µmol/L enligt Unilabs för män och kvinnor 18 år eller äldre. Karolinska anger samma refrensintervall.

SYNLAB anger ett referensintervall på mellan 5 och 34 µmol/L för män och kvinnor som är 18 år, och ett intervall på mellan 9 och 34 µmol/L för personer äldre än 18 år.

Järnnivåerna i blodet uppvisar en dygnsvariation där de högsta värdena vanligtvis mäts på morgonen. Referensintervallet är därför baserat på prover som tas under morgontimmarna.

µmol står för mikromol per liter.

Vid högt värde

Höga nivåer av järn kan indikera tillstånd som hemokromatos, en genetisk sjukdom där kroppen absorberar och lagrar för mycket järn. Detta kan orsaka järnansamling i organ som lever, hjärta och bukspottkörtel, vilket på sikt kan leda till skador och sjukdomar som levercirros, hjärtsvikt eller diabetes.

Höga järnnivåer kan också ses vid akut leverskada, där järn frisätts från skadade leverceller in i blodet. Överdrivet intag av järntillskott kan också resultera i förhöjda nivåer och i extrema fall orsaka järnförgiftning. Andra möjliga orsaker är vissa blodsjukdomar, som hemolytisk anemi eller aplastisk anemi, där nedbrytning eller ineffektiv produktion av blodceller påverkar järnomsättningen.

Vid lågt värde

Låga nivåer av järn kan indikera järnbrist, en vanlig orsak till anemi. Symtom på järnbrist inkluderar trötthet, blek hud, yrsel, huvudvärk och nedsatt fysisk uthållighet.

Järnbrist är relativt vanligt och kan bero på flera orsaker. En vanlig orsak hos kvinnor är kraftiga menstruationer, där blodförlusten leder till minskade järnnivåer. En ensidig eller järnfattig kost kan också leda till brist, särskilt hos personer med högre behov som gravida kvinnor, barn eller ungdomar i tillväxt.

Andra orsaker till låga järnnivåer inkluderar kroniska blödningar, exempelvis från mag-tarmkanalen vid tillstånd som magsår, hemorrojder eller tarmsjukdomar som Crohns sjukdom och celiaki. Vid inflammationer eller infektioner kan kroppen omfördela järn från blodet till depåer som en del av immunförsvaret, vilket kan resultera i låga mätbara järnnivåer trots tillräckliga förråd.