Inflammation är en del av kroppens immunförsvar och uppstår när kroppen reagerar på infektion, vävnadsskada, irritation eller andra belastningar. Syftet med inflammationen är att skydda kroppen, begränsa skadan och starta läkning.
Inflammation betyder inte alltid att det finns en infektion. Immunförsvaret kan även aktiveras vid exempelvis autoimmuna sjukdomar, långvarig stress, vävnadsskada eller kroniska sjukdomstillstånd.
Blodprov som CRP (snabbsänka) och SR (sänkan) används ofta för att undersöka om det finns tecken på inflammation i kroppen. Inflammationsvärden visar däremot inte exakt var inflammationen sitter eller vad som orsakar den, utan behöver tolkas tillsammans med symtom, sjukdomshistoria och andra blodprover.
Vad händer i kroppen vid inflammation?
När immunförsvaret aktiveras frisätts olika signalämnen som påverkar blodkärl och immunceller. Blodflödet till området ökar samtidigt som blodkärlen blir mer genomsläppliga. Det gör att immunceller och vätska kan ta sig ut i vävnaden för att bekämpa infektioner, ta bort skadade celler och bidra till läkning.
Inflammation kan vara lokal och begränsad till ett område i kroppen eller påverka hela kroppen. Vid mer omfattande inflammation kan man få feber, trötthet och känna sig allmänt sjuk.
Läs mer om infektion och inflammation.
Vanliga symtom vid inflammation
Inflammation kan ge både lokala och allmänna symtom. De klassiska tecknen på inflammation är:
- Rodnad.
- Svullnad.
- Smärta eller ömhet.
- Ökad värme i området.
- Nedsatt funktion.
Vid mer utbredd inflammation kan man även få feber, trötthet, muskelvärk, nedsatt aptit och sjukdomskänsla.
Akut och kronisk inflammation
Akut inflammation uppstår snabbt och är ofta en naturlig del av kroppens försvar, till exempel vid infektion eller skada. När orsaken försvinner brukar inflammationen minska och kroppen återhämta sig.
Kronisk inflammation innebär att immunförsvaret fortsätter att vara aktiverat under längre tid. Det kan förekomma vid autoimmuna sjukdomar, långvariga infektioner, inflammatoriska tarmsjukdomar, reumatiska sjukdomar och vissa metabola tillstånd.
Låggradig inflammation
Låggradig inflammation innebär att immunförsvaret är aktiverat under lång tid på en låg nivå utan att det finns en tydlig akut infektion. Tillståndet kan vara svårt att upptäcka eftersom symtomen ofta är diffusa eller saknas helt.
Låggradig inflammation kopplas bland annat till övervikt, insulinresistens, typ 2-diabetes, fysisk inaktivitet, rökning, långvarig stress och sömnbrist. Fettväv, särskilt bukfett, kan bidra till att inflammatoriska signalämnen frisätts i kroppen.
Långvarig låggradig inflammation anses idag ha betydelse för utvecklingen av flera kroniska sjukdomar, bland annat hjärt-kärlsjukdom, metabola sjukdomar och vissa autoimmuna tillstånd.
CRP – snabbsänka
CRP står för C-reaktivt protein och är ett protein som bildas i levern när kroppen reagerar på inflammation. CRP stiger ofta snabbt vid infektioner och inflammatoriska tillstånd och används därför ofta för att bedöma inflammatorisk aktivitet i kroppen.
CRP kallas ibland för snabbsänka eftersom värdet kan förändras snabbare än SR. Förhöjda CRP-värden kan förekomma vid exempelvis bakteriella infektioner, kraftigare virusinfektioner, inflammatoriska sjukdomar, vävnadsskador och vissa autoimmuna sjukdomar.
Ju högre CRP-värde, desto kraftigare är ofta inflammationen, men värdet behöver tolkas tillsammans med symtom och andra prover.
SR – sänkan
SR står för sänkningsreaktion och kallas ofta för sänkan. Provet mäter hur snabbt de röda blodkropparna sjunker i ett blodprov under en viss tid.
Vid inflammation ökar mängden av vissa proteiner i blodet, vilket gör att de röda blodkropparna lättare klumpar ihop sig och sjunker snabbare. Ett förhöjt SR kan förekomma vid infektioner, reumatiska sjukdomar, kroniska inflammatoriska tillstånd, njursjukdomar och vissa cancersjukdomar.
SR påverkas långsammare än CRP och används därför ofta vid bedömning av mer långvarig inflammation.
Skillnaden mellan CRP och SR
CRP och SR används båda för att bedöma inflammation, men proverna reagerar olika snabbt och används ibland i olika situationer.
- CRP stiger och sjunker ofta snabbt vid akut inflammation.
- SR förändras långsammare och kan vara förhöjt under längre tid.
- CRP används ofta vid misstanke om akut infektion eller inflammation.
- SR används ofta vid långvariga eller kroniska inflammatoriska tillstånd.
Ofta analyseras CRP och SR tillsammans med andra blodprover, exempelvis blodstatus och vita blodkroppar.
Inflammation och immunförsvar
Inflammation är nära kopplat till immunförsvaret. När kroppen upptäcker virus, bakterier eller vävnadsskada aktiveras olika immunceller som hjälper till att bekämpa det som kroppen uppfattar som ett hot.
Vita blodkroppar, även kallade leukocyter, har en viktig roll i inflammationsprocessen. Olika typer av immunceller frisätter signalämnen som styr immunförsvarets aktivitet och påverkar inflammationen.
Autoimmun inflammation
Vid autoimmuna sjukdomar reagerar immunförsvaret mot kroppens egna vävnader istället för mot främmande ämnen eller mikroorganismer. Det kan leda till långvarig inflammation och vävnadsskador.
Autoimmun inflammation förekommer bland annat vid reumatoid artrit, psoriasis, inflammatorisk tarmsjukdom, lupus och vissa sköldkörtelsjukdomar.
Vid autoimmuna sjukdomar används ofta inflammationsprover som CRP och SR tillsammans med mer specifika antikroppsprover.
Inflammation och hjärt-kärlsjukdom
Inflammation anses idag spela en viktig roll vid utvecklingen av hjärt-kärlsjukdom. Långvarig låggradig inflammation kan bidra till förändringar i blodkärlen och utveckling av åderförkalkning.
Förhöjda inflammationsmarkörer kan ibland ses vid ökad kardiovaskulär risk, särskilt tillsammans med andra riskfaktorer som högt blodtryck, diabetes, övervikt och rökning.
Blodprov vid utredning av inflammation
Inflammationsprover används ofta vid utredning av:
- Feber eller infektion.
- Trötthet och långvarig sjukdomskänsla.
- Smärta, rodnad eller svullnad.
- Misstanke om autoimmun sjukdom.
- Reumatiska besvär.
- Långvariga magbesvär.
- Uppföljning av inflammatoriska sjukdomar.
Flera olika blodmarkörer kan användas för att bedöma inflammatorisk aktivitet i kroppen:
- CRP (C-reaktivt protein) – används ofta vid akut inflammation och infektion.
- hs-CRP (högkänsligt CRP) – används främst för att upptäcka låggradig inflammation och bedöma kardiovaskulär risk.
- SR(sänkningsreaktion) – används ofta vid långvarig eller kronisk inflammation.
- Leukocyter (vita blodkroppar) – kan stiga vid infektion, inflammation och immunaktivering.
- Neutrofila granulocyter – en typ av vita blodkroppar som ofta ökar vid bakteriella infektioner och akut inflammation.
- Lymfocyter – kan påverkas vid virusinfektioner, immunologiska och inflammatoriska tillstånd.
- Trombocyter – kan ibland öka vid långvarig inflammation.
- Ferritin – fungerar både som järnlager och akutfasprotein och kan stiga vid inflammation.
- Fibrinogen – ett inflammationsrelaterat protein som bland annat påverkar SR.
Vilka prover som analyseras beror på symtom, sjukdomshistoria och vilken typ av inflammation eller sjukdom som misstänks.
Tolkning av inflammationsvärden
Förhöjda inflammationsvärden visar att det finns en inflammatorisk aktivitet i kroppen, men proverna visar inte själva orsaken. Ett lätt förhöjt värde kan ses vid lindrig infektion eller annan tillfällig påverkan, medan högre värden kan tala för mer uttalad inflammation eller infektion.
Normala inflammationsvärden utesluter inte alltid sjukdom. Därför behöver CRP och SR alltid bedömas tillsammans med symtom, sjukdomshistoria och övriga blodprover.
Livsstil och inflammation
Livsstilsfaktorer kan påverka graden av inflammation i kroppen. Rökning, fysisk inaktivitet, övervikt, långvarig stress och sömnbrist har kopplats till ökad inflammatorisk aktivitet.
Regelbunden fysisk aktivitet, balanserad kost, god sömn och rökstopp kan bidra till bättre metabol hälsa och minskad låggradig inflammation.
Behandling och uppföljning
Behandling av inflammation beror på den bakomliggande orsaken. Vid infektion kan kroppen ofta läka ut tillståndet själv, medan vissa bakteriella infektioner kan behöva antibiotika. Vid autoimmuna eller kroniska inflammatoriska sjukdomar kan antiinflammatoriska eller immunhämmande läkemedel användas.
CRP och SR används ibland för att följa sjukdomsförlopp eller utvärdera behandling. Sjunkande värden kan tyda på att inflammationen minskar, medan kvarstående eller stigande värden kan behöva utredas vidare.
