Kobalamin – vitamin B12

Kobalamin, eller vitamin B12, är ett vattenlösligt vitamin som är viktigt för många funktioner i kroppen. Det är särskilt viktigt för sin roll i produktionen av röda blodkroppar, DNA-syntes och normal funktion av nervsystemet.

Vad är kobalamin?

Kobalamin är en molekyl som innehåller kobolt, vilket ger det dess namn. Det är en av de åtta B-vitaminerna och finns naturligt i animaliska livsmedel som kött, fisk, ägg och mejeriprodukter. Kroppen kan inte producera kobalamin själv, vilket gör att vi behöver få i oss vitaminet via kost eller tillskott.

Kobalamin finns i flera former, inklusive cyanokobalamin (en syntetisk variant), metylkobalamin och adenosylkobalamin, vilka är de biologiskt aktiva formerna. Dess struktur består av en korrinring som omger en koboltion, och molekylen är kopplad till en ribos med fosfat och en modifierad adeninbas. Denna komplexitet gör kobalamin till det mest kemiskt avancerade av alla vitaminer.

Röda blodkroppar, DNA-syntes och cellfunktion

Kobalamin spelar en roll i bildandet av friska röda blodkroppar i benmärgen. Det behövs för DNA-syntesen, som är en central process vid celldelning och mognad. Utan tillräckliga mängder kobalamin hämmas celldelningen, vilket leder till megaloblastisk anemi. Denna typ av anemi orsakar förstorade, ineffektiva blodkroppar som inte kan transportera syre på ett optimalt sätt, vilket leder till symtom som trötthet, blekhet, yrsel och andfåddhet.

Kobalamin fungerar också som en kofaktor för enzymet metioninsyntas. Detta enzym omvandlar homocystein till metionin, en aminosyra som behövs för att producera S-adenosylmetionin (SAMe). SAMe är en molekyl som deltar i metylationsreaktioner, vilka reglerar genuttryck, upprätthåller DNA:s stabilitet och reparerar cellskador. Brist på kobalamin kan leda till avvikelser i dessa processer, vilket kan påverka cellers funktion och delning, särskilt i vävnader med hög celldelningstakt, som blod och tarmar.

Vid brist på kobalamin kan celldelningen i äggstockarna och testiklarna försämras, vilket kan påverka äggens och spermiernas kvalitet och mängd. Hos kvinnor kan detta leda till problem med ägglossning, medan män kan uppleva minskad spermieproduktion eller spermier av sämre kvalitet.

Nervsystemets funktion

Kobalamin behövs också för nervsystemet och spelar en roll i underhållet av myelinet, det skyddande skiktet runt nervceller. Myelin gör det möjligt för nervsignaler att överföras snabbt och effektivt. Kobalamin deltar i omvandlingen av metylmalonyl-CoA till succinyl-CoA genom enzymet metylmalonyl-CoA-mutase. Denna omvandling behövs för att förhindra ansamling av metylmalonsyra, som kan skada nervceller och deras myelin.

Vid kobalaminbrist kan nervsystemet drabbas av symtom som domningar, stickningar, nedsatt balans och muskelsvaghet. Långvarig brist kan leda till permanenta nervskador.

Kobalamin är också involverat i produktionen av signalsubstanser, vilket förklarar kopplingen mellan brist och psykiatriska symtom som depression, minnesproblem och kognitiva svårigheter.

Absorbering och lagring

För att kroppen ska kunna använda kobalamin måste det absorberas korrekt. Absorptionen sker i tunntarmen och kräver intrinsic factor, ett protein som produceras i magsäcken. Efter absorptionen binds kobalamin till transportproteiner, som transcobalamin, och transporteras till vävnader för lagring eller användning. Levern fungerar som den största lagringsplatsen för kobalamin och kan lagra tillräckliga mängder för att täcka kroppens behov i flera år.

Varför är analys av kobalamin viktig?

Analys av kobalamin är viktig eftersom brist på vitaminet kan leda till allvarliga problem, och en analys hjälper till att identifiera och behandla dessa. Analysen är också viktig vid utredning av ospecifika symtom som trötthet, koncentrationssvårigheter eller neurologiska besvär, där B12-brist kan vara en underliggande orsak.

Vissa grupper har en ökad risk för B12-brist, inklusive äldre personer, veganer, individer med mag-tarmsjukdomar som celiaki eller Crohns sjukdom, och personer som genomgått gastric bypass. Analys av kobalamin är viktig för att identifiera och behandla brist i dessa grupper.

Kobalaminanalys är ofta en del av en bredare utredning, som kan inkludera tester för metylmalonsyra (MMA) och homocystein för att bekräfta en funktionell B12-brist, särskilt när kobalaminvärden ligger i en gråzon.

Varför tas blodprov för analys av kobalamin?

Blodprov för kobalamin tas ofta vid misstanke om brist som kan ge makrocytos eller makrocytär anemi, infertilitetsproblem samt symtom från och problem med nervsystemet eller psykiatriska besvär. Bristen kan påverka kroppens förmåga att producera friska blodkroppar och störa både neurologiska funktioner och den mentala hälsan.

Brist kan orsaka megaloblastisk anemi, där de röda blodkropparna blir stora och ineffektiva, vilket leder till symtom som trötthet, blekhet och yrsel. Vid brist kan även neurologiska och psykiatriska symtom uppstå, som stickningar, domningar, balansproblem, depression och kognitiva störningar. Genom blodprov kan brist upptäckas innan symtomen blir allvarliga eller permanenta.

Blodprov tas även för att övervaka effekten av behandling vid redan diagnostiserad B12-brist, till exempel efter injektioner eller kosttillskott.

Blodprov för kobalamin är oftast en del av flera olika tester eftersom onormala kobalaminvärden kan ha många orsaker. Ett blodprov kan dock visa normala värden trots att det förekommer brist, vilket är en av anledningarna till att man ofta även utför andra tester.

Kobalamin ingår i hälsokontroll stor, vitamin & mineraltestet och kan även beställas som ett enskilt vitamin B12-test.

Vad är S-kobalamin?

S-kobalamin (serum-kobalamin) är en analys som mäter koncentrationen av vitamin B12 i serum, vilket är den vätska som återstår efter att blodet fått koagulera och de flesta koagulationsfaktorer har avlägsnats. Analysen utförs genom att blodprov tas och centrifugeras för att separera serum från blodcellerna och andra komponenter.

S-kobalamin används främst för att bedöma kroppens vitamin B12-status och kan ge indikationer på eventuella brister.

Karolinska, Unilabs och SYNLAB analyserar kobalamin i serum.

Vad är P-kobalamin?

P-kobalamin (plasma-kobalamin) är en analys som mäter koncentrationen av vitamin B12 i plasma, den vätska som erhålls från blod efter att cellerna har avlägsnats, men där koagulationsfaktorerna fortfarande är intakta. För att mäta P-kobalamin tas ett blodprov som behandlas med antikoagulantia för att förhindra koagulation innan plasman separeras.

Plasma är en annan komponent av blodet än serum och kan ibland ge en något annorlunda bild av vitamin B12-nivåerna. P-kobalamin används, precis som S-kobalamin, för att utreda misstänkt brist på vitamin B12.

Vad är referensintervallet för kobalamin?

Referensintervallet för kobalamin skiljer sig något åt beroende på laboratoriernas mätmetoder.

Unilabs referensintervall är 175 till 700 pmol/L.

Karolinskas referensintervall är 150 till 650 pmol/L.

SYNLABs referensintervall är 140 till 650 pmol/L.

pmol/L står för pikomol per liter.

Tolkning av S-kobalaminvärden

För samtliga laboratorium är värden under 250 pmol/L att betrakta som en gråzon som kan indikera kobalaminbrist. Kobalamin-resultat kring nedre referensgränsen kan innebära tolkningsproblematik då det kan förekomma värden under nedre referensgränsen utan att kobalaminbrist föreligger, liksom att det kan förekomma värden över nedre referensgränsen trots att brist föreligger. Därför behöver resultaten bedömas i relation till graden av klinisk misstanke om kobalaminbrist samt symtom där:

• Ett lågt S-kobalaminvärde i kombination med stark klinisk misstanke tyder på en sannolik kobalamin-brist.
• Ett normalt värde tillsammans med svag klinisk misstanke talar emot en brist.
• Vid låga värden med svag misstanke eller normala värden med stark misstanke rekommenderas ytterligare utredning, till exempel analys av metylmalonsyra (MMA) i plasma eller serum.

Vid högt värde

Höga nivåer av kobalamin är mindre vanliga och beror oftast på andra underliggande tillstånd snarare än överdrivet intag, eftersom vitaminet är vattenlösligt och överskott vanligtvis utsöndras via urinen.

Förhöjda nivåer kan dock vara ett tecken på leverskador, som vid hepatit eller levercirros, där lagrat kobalamin frigörs i blodet. Det kan också ses vid myeloproliferativa sjukdomar, som kronisk myeloisk leukemi eller polycytemi vera, samt vid njurinsufficiens, där minskad njurfunktion kan leda till ansamling av kobalamin i blodet. Notera att en funktionell brist på kobalamin kan finnas trots förhöjda värden i dessa fall.

Höga nivåer kan också bero på vitamin B12-tillskott, särskilt vid injektioner, men detta är sällan skadligt.

Vid lågt värde

Låga nivåer av kobalamin tyder på en brist på vitamin B12, vilket kan påverka kroppens funktion på flera sätt. En vanlig konsekvens är megaloblastisk anemi, en form av makrocytär anemi där DNA-syntesen försämras, vilket leder till att de röda blodkropparna blir onormalt stora (makrocytos) och ineffektiva. Dessa stora blodkroppar har svårt att transportera syre effektivt, vilket kan resultera i symtom som trötthet, blekhet, yrsel och andfåddhet. Makrocytos är ett kännetecken för denna typ av anemi och reflekterar störningar i cellernas mognadsprocess på grund av otillräckliga nivåer av kobalamin.

Neurologiska problem är också vanliga och kan inkludera stickningar, domningar, muskelsvaghet och nedsatt balans. Om bristen pågår under lång tid kan nervskador bli permanenta.

Psykiatriska symtom som depression, minnesproblem och kognitiva störningar kan också förekomma. Dessutom kan brist på kobalamin orsaka förhöjda nivåer av homocystein, vilket är kopplat till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Låga kobalaminvärden kan bero på flera olika faktorer som påverkar intaget, upptaget eller kroppens behov av vitaminet. En vanlig orsak är otillräckligt intag, särskilt hos veganer och vegetarianer, eftersom kobalamin huvudsakligen finns i animaliska livsmedel. Om kosten inte kompletteras med B12-berikade produkter eller tillskott kan nivåerna sjunka över tid.

En annan viktig orsak är nedsatt absorption, vilket kan bero på tillstånd som perniciös anemi, där kroppen inte producerar tillräckligt med intrinsic factor, ett protein som krävs för att vitamin B12 ska kunna tas upp i tunntarmen. Även sjukdomar som Crohns sjukdom, celiaki eller atrofisk gastrit kan störa upptaget av vitaminet. För personer som genomgått mag-tarmkirurgi som gastric bypass eller tarmresektion, kan upptagningsytan i tunntarmen vara reducerad, vilket gör att mindre kobalamin absorberas.

Läkemedelsanvändning är också en vanlig bidragande faktor. Protonpumpshämmare (PPI) och H2-blockerare, som används för att minska magsyraproduktionen, kan påverka frisättningen av kobalamin från maten. Metformin, som ofta används vid behandling av diabetes, har också kopplats till nedsatt B12-absorption vid långvarig användning.

Hos äldre personer kan nedsatt produktion av magsyra och intrinsic factor med åldern leda till svårigheter att ta upp vitaminet, vilket gör ålderdom till en riskfaktor för B12-brist. Dessutom kan vissa tillstånd, som graviditet och amning, öka kroppens behov av kobalamin. Om intaget inte ökar för att möta detta behov kan nivåerna bli otillräckliga.

Kronisk alkoholkonsumtion kan också bidra till låga nivåer av kobalamin. Alkohol kan skada mag-tarmslemhinnan, vilket påverkar upptaget av flera näringsämnen, inklusive vitamin B12. Slutligen kan vissa leversjukdomar eller blodsjukdomar påverka kroppens lagring och metabolism av kobalamin, vilket kan bidra till låga nivåer trots normalt intag.

Låga kobalaminvärden kan ibland bero på lågt antal vita blodkroppar, som granulocyter, vid tillstånd som leukopeni. Eftersom vita blodkroppar lagrar och transporterar kobalamin kan minskade cellnivåer ge lägre mätbara kobalaminvärden utan att en verklig B12-brist föreligger.