Natrium

Natrium är ett essentiellt mineral och en elektrolyt som är viktig för att upprätthålla vätskebalansen, samt för att stödja nerv- och muskelaktivitet.

Vad är natrium?

Natrium (Na) är ett mjukt, silvervitt metalliskt grundämne som tillhör alkali-metallerna. I sin rena form är natrium mycket reaktivt och reagerar snabbt med vatten och syre, vilket gör att det sällan förekommer naturligt i sin ursprungliga form. I naturen återfinns natrium oftast i form av olika föreningar, varav natriumklorid (NaCl), eller koksalt, är en.

I biologiska system spelar natrium en roll som en av de viktigaste elektrolyterna i kroppen. Elektrolyter är mineraler som har en elektrisk laddning när de löses upp i vätska. Natrium finns både inuti cellerna och i de extracellulära vätskorna, och det är i den extracellulära vätskan, särskilt i blodplasma, som den högsta koncentrationen av natrium återfinns.

Kroppen reglerar natriumnivåerna via njurarna, som filtrerar och justerar utsöndringen av natrium baserat på kroppens behov. Om kroppen förlorar för mycket natrium, till exempel vid kraftig svettning eller diarré, kan det leda till elektrolytrubbningar och påverka vätskebalansen. För höga natriumnivåer, ofta orsakade av lågt vätskeintag eller hormonella obalanser, kan orsaka problem som hypernatremi, vilket kan leda till dehydrering och andra problem.

Varför är natrium viktigt?

Natrium är centralt för att upprätthålla kroppens vätskebalans, eftersom det bidrar till att reglera osmotiskt tryck mellan celler och deras omgivning. Detta gör att natrium spelar en roll i hur vätskor fördelas mellan kroppens olika vävnader och organ. Natrium behövs också för nervimpulser och muskelfunktion då det hjälper till att skapa och upprätthålla elektriska potentialer över cellmembranen, vilket möjliggör nervsignalering och muskelkontraktion. När en nervcell aktiveras, strömmar natriumjoner in i cellen, vilket skapar en elektrisk impuls som gör att nervsignaler kan överföras.

Utöver att hjälpa till att kontrollera mängden vätska i kroppen hjälper natrium även till att reglera blodvolym och blodtryck. Överskott av natrium kan leda till ökat blodtryck, medan tillräckliga nivåer upprätthåller en normal blodtrycksnivå.

Varför tas blodprov för analys av natrium?

Blodprov för analys av natrium tas för att bedöma kroppens elektrolyt- och vätskebalans. Analysen används för att utreda och övervaka tillstånd som vätskebrist, övervätskning, njursjukdomar, hormonella störningar som påverkar natriumnivåerna (exempelvis SIADH eller Addisons sjukdom), samt för att utvärdera effekten av behandlingar som diuretika.

Ett natriumprov kan också tas för att identifiera orsaken till symtom som trötthet, förvirring, muskelsvaghet eller svullnad, som kan vara tecken på en rubbad elektrolytbalans.

Kroppen reglerar natriumnivåerna genom hormoner som aldosteron och antidiuretiskt hormon (ADH), som påverkar hur mycket natrium njurarna utsöndrar via urinen. När natriumnivåerna i blodet är höga, kan kroppen också stimulera törst via signaler till hjärnan, vilket får oss att dricka mer vatten och därmed sänka koncentrationen av natrium i blodet. En blodanalys av natrium kan vara ett första steg mot att visa om det finns problem med njurarnas förmåga att reglera elektrolytbalansen eller om andra faktorer som hormonella störningar påverkar natriumvärdena.

Natrium ingår i hälsokontroll stor och kan beställas som ett enskilt natrium prov.

Vad är P-natrium?

P-natrium står för plasma-natrium och är ett mått på koncentrationen av natrium i blodets plasma, den vätska som återstår när blodkropparna avlägsnats. P-natrium är en viktig del av många medicinska utredningar och kan också användas för att följa upp effekten av behandlingar som syftar till att korrigera elektrolytrubbningar.

Vad är S-natrium?

S-natrium avser serum-natrium och mäter natriumkoncentrationen i serum, den vätska som återstår efter att blodet har fått koagulera och blodkropparna avlägsnats. Precis som med P-natrium används S-natrium för att bedöma kroppens elektrolyt- och vätskebalans.

Nivåerna i serum och plasma är i princip identiska och används ofta omväxlande beroende på vilken typ av prov som tas.

Vad är referensintervallet för natrium?

Referensintervallet för natrium är mellan 137 och 145 mmol/L enligt Karolinska, Unilabs och SYNLAB.

mmol/L står för millimol per liter.

Vid högt värde

Förhöjda natriumnivåer, eller hypernatremi, kan uppstå av flera orsaker som påverkar kroppens förmåga att reglera natrium- och vätskebalansen. En vanlig orsak är minskad natriumutsöndring via njurarna, vilket kan ses vid hjärtsvikt, levercirros eller njursvikt. Vid dessa tillstånd försämras kroppens förmåga att göra sig av med överskott av natrium, vilket leder till en ackumulering av natrium i blodet och därmed till en förhöjd koncentration.

Ökade vätskeförluster är en annan orsak till hypernatremi. Vid tillstånd som osmotisk diures, exempelvis vid okontrollerad diabetes mellitus, förloras stora mängder vätska genom njurarna, vilket leder till att natriumkoncentrationen i blodet ökar. Diabetes insipidus, som kännetecknas av brist på eller resistens mot antidiuretiskt hormon (ADH), leder också till kraftiga vätskeförluster via urinen och därmed förhöjda natriumnivåer.

Hormonella rubbningar, som primär aldosteronism (Conn’s syndrom) och Cushings sjukdom, är ytterligare orsaker till förhöjda natriumnivåer. Vid primär aldosteronism leder överproduktion av hormonet aldosteron till ökad natriumreabsorption i njurarna, vilket bidrar till hypernatremi. Cushings sjukdom, som orsakas av överproduktion av kortisol, kan också påverka kroppens elektrolytbalans och leda till förhöjda natriumvärden.

Brist på tillräckligt vätskeintag är en annan faktor, särskilt hos spädbarn, äldre och medvetslösa patienter, som kan ha svårt att uttrycka törst eller få tillgång till vätska. Vid otillräckligt vätskeintag kan natriumkoncentrationen i blodet stiga, eftersom kroppen inte kan späda ut natriumet.

Hypernatremi kan ge upphov till symtom som törst, förvirring, svaghet och i allvarliga fall neurologiska problem som kramper eller medvetslöshet.

Vid lågt värde

Låga natriumvärden, eller hyponatremi, kan uppstå vid en mängd olika tillstånd som påverkar kroppens vätske- och elektrolytbalans. Tillstånd som kräkningar och diarré är vanliga orsaker, eftersom de leder till förlust av stora mängder vätska och elektrolyter, inklusive natrium. Inflammation i bukhinnan och tarmvred kan också orsaka störningar i vätskebalansen och bidra till sänkta natriumnivåer. Brännskador är ytterligare en faktor, då de leder till förlust av vätska och elektrolyter genom huden.

Låga natriumvärden kan också uppstå som en bieffekt av behandling med diuretika, särskilt tiazider och loopdiuretika, vilka ökar natriumutsöndringen via urinen. Dessa läkemedel används ofta för att behandla tillstånd som högt blodtryck och hjärtsvikt, men kan i vissa fall leda till elektrolytrubbningar om de inte används med försiktighet.

Andra medicinska tillstånd som kan orsaka låga natriumvärden inkluderar diabetes mellitus och Addisons sjukdom, där hormonella obalanser påverkar kroppens förmåga att reglera elektrolyter. Njursvikt är en annan orsak, eftersom nedsatt njurfunktion kan leda till att kroppen inte effektivt reglerar natrium- och vätskebalansen.

Ett annat tillstånd är SIADH (syndrom med ökad utsöndring av antidiuretiskt hormon), där överdriven produktion av ADH leder till ökad vätskeretention och en utspädning av natrium i blodet vilket kan leda till svårare former av hyponatremi.

Hyponatremi kan ge symtom som trötthet, förvirring, illamående, huvudvärk och i svårare fall kramper eller medvetandepåverkan. Det är därför viktigt att identifiera den underliggande orsaken för att kunna behandla tillståndet.