Blodmarkörer

HBs-Ag – Pågående hepatit B infektion

Hepatit B-virus (HBV) är ett DNA-virus som angriper levern och kan orsaka både akuta och kroniska infektioner. En viktig laboratoriemarkör för att upptäcka pågående infektion är HBs-Ag (hepatit B surface antigen), som påvisar att virus finns aktivt i kroppen. Vad är HBs-Ag? HBs-Ag, eller hepatit B-ytantigen, är ett ytprotein från...

Läs vidare

HBe-Ag – Aktiv virusreplikation och smittsamhet vid hepatit B

Hepatit B-virus (HBV) är ett DNA-virus som infekterar levern och kan orsaka både akuta och kroniska infektioner. Förutom HBs-Ag används flera andra virusmarkörer för att bedöma hur aktiv infektionen är och hur smittsam personen är. En central sådan markör är HBe-Ag (hepatit B e-antigen), som speglar virusets replikationsaktivitet. Vad är...

Läs vidare

Anti-HBe (HBe-ak) – Minskad virusaktivitet vid hepatit B

Hepatit B-virus (HBV) är ett DNA-virus som infekterar levern och kan ge både akuta och kroniska infektioner. För att bedöma sjukdomens fas, virusaktivitet och smittsamhet används flera olika laboratoriemarkörer. Anti-HBe (HBe-antikroppar) är en viktig markör som speglar immunförsvarets respons på virusets e-antigen och används främst för att bedöma om infektionen...

Läs vidare

HBc-IgM – Nyligen uppkommen hepatit B-infektion

Hepatit B-virus (HBV) är ett DNA-virus som infekterar levern och kan orsaka både akuta och kroniska infektioner. För att avgöra om en infektion är nyligen uppkommen eller pågående används särskilda antikroppsmarkörer. HBc-IgM är en sådan markör och spelar en viktig roll vid diagnostik av akut hepatit B. Vad är HBc-IgM?...

Läs vidare

Anti-HBs (HBs-ak) – Immunitet mot hepatit B

Hepatit B-virus (HBV) är ett DNA-virus som kan orsaka både akut och kronisk leversjukdom. Efter infektion eller vaccination utvecklar kroppen ett immunsvar som kan mätas med antikroppstest. En viktig markör för att visa om en person har utvecklat skydd är Anti-HBs, som står för antikroppar mot hepatit B-ytantigen. Anti-HBs kallas...

Läs vidare

Anti-HBc (HBc-ak) – Tidigare eller aktuell hepatit B-infektion

Anti-HBc (HBc-ak) visar om en person någon gång har varit i kontakt med hepatit B-virus. Ett positivt resultat innebär att kroppen har reagerat på viruset vid en infektion, antingen tidigare eller pågående. Anti-HBc visar inte om personen har utvecklat skydd mot ny smitta. Till skillnad från Anti-HBs (HBs-ak), som visar...

Läs vidare

Selen

Selen är ett essentiellt spårämne som ingår i aminosyran selenocystein och är en del av ett trettiotal selenberoende enzymer, bland annat glutationperoxidaser och dejodinaser. Dessa enzymer spelar en viktig roll i kroppens antioxidativa försvar, immunfunktion och omvandlingen av sköldkörtelhormoner. Selen finns i kosten, främst i fisk, skaldjur, ägg, kött och...

Läs vidare

Amylas total

Amylas är ett matsmältningsenzym som huvudsakligen produceras i spottkörtlarna (salivamylas) och i bukspottkörteln (pankreasamylas). Enzymet bryter ned stärkelse och glykogen till mindre sockerarter som kroppen kan absorbera. I blodprov kan man mäta amylas total, vilket speglar den sammanlagda halten amylas från båda källorna. Analysen är användbar vid utredning av tillstånd...

Läs vidare

Glukos-6-fosfatdehydrogenas (G6PD)

Glukos-6-fosfatdehydrogenas (G6PD) är ett cellens skyddsenzym som finns i de flesta vävnader, men vars funktion är särskilt viktig i röda blodkroppar (erytrocyter). Enzymet driver det första steget i pentosfosfatvägen och bildar NADPH, som håller glutation i reducerad form och därmed skyddar erytrocyterna mot oxidativ stress. I blodprov kan man mäta...

Läs vidare

Holotranskobalamin – aktivt vitamin B12

Holotranskobalamin (holoTC), ofta benämnt aktivt B12, är den del av kobalamin (vitamin B12) som är biologiskt tillgänglig för kroppens celler. Det utgör den fraktion av vitaminet som är bundet till transportproteinet transcobalamin II och som kan tas upp av kroppens vävnader för att delta i livsviktiga metabola processer. Eftersom holotranskobalamin...

Läs vidare

Intrinsic factor antikroppar

Intrinsic factor är ett glykoprotein som produceras av parietalceller i magsäckens slemhinna. Dess huvudsakliga funktion är att binda vitamin B12 (kobalamin) och möjliggöra transport och upptag av vitaminet i den sista delen av tunntarmen, ileum. Vitamin B12 är nödvändigt för blodbildning, nervsystemets funktion och DNA-syntes. Utan intrinsic factor kan kroppen...

Läs vidare

Parietalceller antikroppar

Parietalceller är specialiserade celler i magsäckens slemhinna som producerar saltsyra och intrinsic factor, som är ett glykoprotein nödvändigt för upptaget av vitamin B12 (kobalamin) i tunntarmen (ileum). Saltsyran behövs för matsmältningen och för att skapa en sur miljö i magen, medan intrinsic factor binder vitamin B12 och gör att det...

Läs vidare

Pepsinogen A

Pepsinogen A är ett förstadium till enzymet pepsin, som bildas i magsäckens körtelceller och aktiveras av saltsyra. Låga nivåer tyder ofta på atrofisk gastrit, en kronisk inflammation där slemhinnan förtunnas och körtelcellerna förloras, vilket i sin tur kan leda till minskad produktion av saltsyra och vitamin B12-brist. Förhöjda nivåer kan...

Läs vidare

Påssjuka – parotitvirus IgG

Påssjuka är en smittsam virussjukdom som orsakas av parotitvirus. Infektionen ger ofta feber, huvudvärk och svullnad av spottkörtlarna, framför allt öronspottkörtlarna. Sjukdomen kan leda till komplikationer som testikelinflammation (orkit), äggstocksinflammation (ooforit), hjärnhinneinflammation, bukspottkörtelinflammation och i sällsynta fall hörselnedsättning. Som en följd av det svenska vaccinationsprogrammet är påssjuka idag en ovanlig...

Läs vidare

Tyreoglobulin antikroppar

Anti-TG antikroppar (Tg-ak), eller antikroppar mot tyreoglobulin, är en typ av autoantikroppar som riktar sig mot proteinet tyreoglobulin (TG). Tyreoglobulin är ett stort glykoprotein som lagras i sköldkörtelns folliklar och som fungerar som förstadium till sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Anti-TG antikroppar är immunoglobuliner, oftast av IgG-klass, som produceras...

Läs vidare

Hemoglobin A (HbA) – den vanligast formen av hemoglobin

Hemoglobin A (HbA) är den vanligaste formen av hemoglobin hos vuxna och står normalt för 95–98 % av det totala hemoglobinet i blodet. Det består av två alfa- och två beta-globinkedjor (α₂β₂) och är det hemoglobin som effektivt transporterar syre från lungorna till kroppens vävnader och koldioxid tillbaka till lungorna....

Läs vidare

Hemoglobin A2 (HbA2)

Hemoglobin A₂ (HbA₂) är en naturligt förekommande variant av hemoglobin som finns i små mängder hos vuxna. Det är ett viktigt analysvärde vid utredning av ärftliga blodsjukdomar som thalassemi. HbA₂ utgör normalt cirka 2 till 3% av det totala hemoglobinet i blodet och består av två alfa- och två delta-globinkedjor....

Läs vidare

Hemoglobin F (HbF) – Fosterhemoglobin

Hemoglobin F (HbF) är den dominerande formen av hemoglobin under fosterlivet och de första månaderna efter födseln. Hos vuxna finns HbF normalt endast i mycket små mängder, men halten kan vara förhöjd vid vissa blodsjukdomar, särskilt vid β-thalassemi och sicklecellanemi. HbF består av två alfa- och två gamma-globinkedjor och har...

Läs vidare

Hemoglobin S (HbS) – Sicklecellhemoglobin

Hemoglobin S (HbS), ofta kallat sicklecellhemoglobin, är en onormal variant av hemoglobin som uppstår genom en specifik genetisk mutation i genen för beta-globinkedjan. Denna mutation leder till att hemoglobinmolekylen får förändrade fysikaliska egenskaper, vilket under vissa förhållanden gör att de röda blodkropparna kan anta en karaktäristisk halvmåne- eller sickleform. HbS...

Läs vidare

Hemoglobin C (HbC)

Hemoglobin C (HbC) är en ovanlig variant av hemoglobin som uppkommer genom en punktmutation i genen för beta-globinkedjan. Denna genetiska förändring gör att hemoglobinets fysikaliska egenskaper ändras, vilket kan påverka de röda blodkropparnas form och livslängd. HbC är särskilt vanligt i vissa delar av Västafrika, men förekommer också i Karibien,...

Läs vidare