P-Protein test – totalprotein
Blodprovet för p-protein mäter totalprotein i blodet. P-protein är den samlade koncentrationen av proteiner i blodplasma. Följande ingår i provet:
- Analys av P-protein (totalprotein). P-protein (plasma) analyseras av Karolinska och Unilabs.
- Blodprovstagning på Karolinska och Unilabs drop-in (tidsbokning på ett fåtal orter)
- Ett läkarkommenterat provsvar online i ”Min Journal” som du loggar in med via Bank-ID och kommer åt via mobil, surfplatta och dator (du behöver inte skapa ett konto)
- En analys som konstaterar normala eller avvikande blodvärden jämfört med referensvärden
- Ett telefonsamtal från ansvarig läkare vid gravt avvikande provsvar
- Du kan ta blodprovet direkt efter beställning
Kan på grund av transporttid inte provtas i Alingsås, Falun, Gävle, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Kävlinge, Landskrona, Linköping, Lund, Malmö, Hjo, Norrköping, Simrishamn, Sundsvall, Uddevalla, Umeå, Västerås, Växjö, Ystad och Örebro och Östersund.
Vad är P-Protein (totalprotein)?
P-Protein, eller totalprotein, är en analys som mäter den totala mängden proteiner i blodplasma. Proteiner består av aminosyror och fungerar som kroppens byggstenar, nödvändiga för att bygga och reparera vävnader, samt för produktion av enzymer, hormoner och andra viktiga molekyler.
I blodet finns flera typer av proteiner som albumin och globuliner, som var och en har specifika funktioner och produceras oberoende av varandra. Totalprotein återspeglar summan av dessa proteiner och ger en övergripande bild av proteinbalansen i kroppen.
Varför mäter man P-Protein?
Blodprov för analys av P-Protein används i vissa situationer för att utvärdera kroppens näringsstatus, identifiera inflammatoriska tillstånd och följa rubbningar i protein- och vattenbalansen. Förändringar i totalprotein kan vara kopplade till en rad olika tillstånd:
- Förhöjda nivåer kan förekomma vid kroniska inflammatoriska sjukdomar, infektioner, vissa blodsjukdomar (som myelom) eller uttorkning
- Låga nivåer kan ses vid lever- eller njursjukdomar, malnutrition eller tillstånd med ökad proteinförlust, som nefrotiskt syndrom
Trots att analysen kan ge användbar information används den relativt sällan, eftersom den inte är specifik för enskilda tillstånd. I klinisk praxis kompletteras den ofta med andra analyser som albumin, specifika globuliner eller inflammatoriska markörer.