LDL-kolesterol

LDL-kolesterol (lågdensitetslipoprotein) är en typ av lipoprotein som transporterar kolesterol i blodet och som är viktig för att förstå risken för hjärt-kärlsjukdom och lipidprofilen i blodet. LDL kallas “det dåliga kolesterolet” på grund av dess roll i utvecklingen av åderförkalkning.

Vad är LDL-kolesterol?

Den molekylära strukturen hos LDL består av en kärna av kolesterol och triglycerider, omgiven av ett yttre lager av fosfolipider och apolipoproteiner. Denna sammansättning gör LDL lösligt i blodplasma och särskilt effektivt för att transportera kolesterol från levern till kroppens celler, där det bland annat används för att bygga cellmembran och för hormonproduktion. LDL har en lägre densitet jämfört med andra lipoproteiner, vilket innebär att den har en högre andel fett i förhållande till protein.

När nivåerna av LDL-kolesterol blir för höga, kan det leda till att kolesterol ansamlas i blodkärlens väggar, vilket bildar plack och kan leda till åderförkalkning eller ateroskleros.

Vad är P-LDL-kolesterol?

P-LDL-kolesterol avser halten av LDL-kolesterol i blodplasman, den flytande komponent som återstår när blodcellerna har avlägsnats. P-LDL-kolesterol används för att utvärdera en individs lipidprofil och bedöma risken för kardiovaskulära sjukdomar.

Vad är S-LDL-kolesterol?

S-LDL-kolesterol mäter halten av LDL-kolesterol i serum, vilket är blodplasma utan koagulationsfaktorer. Kolesterolhalten i serum och plasma är i princip densamma, men termen S-LDL-kolesterol används när analysen utförs på serumprover.

Både P-LDL- och S-LDL-kolesterol används kliniskt för att identifiera och hantera riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar, där valet av provtyp beror på laboratoriets rutiner och analysmetoder.

Hur beräknas LDL-kolesterol?

I de fall LDL kolesterol baseras på beräkning används Friedewalds formel där följande parametrar används: total kolesterol, HDL-kolesterol och triglycerider (vid fasta där fP står för fasteplasma) där formeln är:

fP-LDL-kolesterol (mmol/L) = P-Kolesterol – P-HDL-kolesterol – (0,45 x fP-Triglycerid).

Friedewalds formel är ett standardiserat sätt att uppskatta LDL-kolesterol. Beräkningen kan dock inte göras om fP-Triglycerid-nivån överstiger 4,0 mmol/L, eftersom formeln då inte ger tillförlitliga resultat.

Varför är LDL-kolesterol viktigt?

LDL-kolesterol är viktigt eftersom det fungerar som transportör av kolesterol, vilket bland annat behövs för cellernas funktion. Celler tar upp kolesterol från LDL för att producera hormoner, bilda membran och utföra andra viktiga uppgifter.

Höga nivåer av LDL-kolesterol är kopplade till ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. När LDL-kolesterol ansamlas i blodkärlen kan det leda till inflammation och bildning av plack, vilket begränsar blodflödet och kan orsaka hjärtinfarkt eller stroke.

Varför tas blodprov för analys av LDL-kolesterol?

Blodprov för att undersöka kroppens LDL-värden behövs för att få information om kroppens lipidbalans. Ju högre LDL-kolesterolvärden man har, desto större risk löper man att få hjärt- och kärlsjukdomar eller andra besvär.

LDL-kolesterol används vid utredning när man misstanker blodfettsrubbning och vid bedömning av kardiovaskulär risk. Det används även inför och vid uppföljning av lipidsänkande behandling. Värt att nämna är att själva lipoproteinet LDL kan ha olika storlek och form. Ju större lipoproteinet är, desto mindre sannolikt är det att det fastnar i blodkärl och ju mindre den är desto större risk.

LDL-kolesterol ingår i hälsokontroll stor och kan beställas som ett enskilt LDL-kolesteroltest.

Vilka är referensintervallet för LDL-kolesterol?

Enligt Karolinska, Unilabs och SYNLAB är referensintervallet för LDL-kolesterol för kvinnor och män:

• 18 till 30 år: 1,2 – 4,3 mmol/L
• 31 till 50 år: 1,4 – 4,7 mmol/L
• Äldre än 50 år: 2,0 till 5,3 mmol/L

mmol/L står för millimol per liter.

Vid högt värde

Ett högt LDL-värde ökar risken för sjukdom. Det är dock inte bara LDL-värdet, eller dina kolesterolvärden, som bestämmer hur stor risken för sjukdomar är. Andra faktorer som påverkar risken är om du exempelvis röker, är överviktig, har ett högt blodtryck, äter en obalanserad kost eller har diabetes.

Förhöjda nivåer av LDL-kolesterol kan bero på både primära och sekundära orsaker. Vid primär hyperlipidemi, som familjär hyperkolesterolemi och familjär dyslipoproteinemi, är höga LDL-värden ofta ärftligt betingade.

Sekundära orsaker inkluderar njursjukdom, leversjukdom och hypotyreos, där underliggande sjukdomstillstånd bidrar till ökade LDL-nivåer.

Resultat som kan ha stor klinisk påverkan inkluderar:

• LDL-kolesterol som är större än eller lika med 5 mmol/L bör väcka misstanke om heterozygot familjär hyperkolesterolemi
• LDL-kolesterol som är större än eller lika med 13 mmol/L indikerar möjlig homozygot familjär hyperkolesterolemi, en sällsynt men allvarlig genetisk lipidrubbning

Utvärdering och hantering av LDL-nivåer bör ske med hänsyn till den samlade bilden av riskfaktorer och eventuella genetiska predispositioner.

Enligt SYNLAB som hänvisar till Läkemedelsverket är önskvärda koncentrationer av LDL mindre än 3,0 mmol/L och vid mycket hög kardiovaskulär risk mindre än 2,5 mmol/L.

Vid lågt värde

Låga LDL-nivåer är generellt inte en anledning till oro om de inte är kopplade till specifika problem. Låga LDL-nivåer eftersträvas i behandling av hjärt-kärlsjukdomar för att minska risken för åderförkalkning och relaterade problem.

Ett väldigt lågt LDL-värde kan dock vara ett tecken på att något inte står rätt till i kroppen. Ett LDL-kolesterol på mindre än 0,3 mmol/L kan tyda på ärftlig abetalipoproteinemi, förutsatt att behandling med PCSK9-hämmare inte sker.

Hänsyn bör tas till den samlade bilden av riskfaktorer och eventuella genetiska predispositioner.