Celiaki och gluten

Celiaki är en kronisk autoimmun sjukdom där immunförsvaret reagerar mot gluten. Reaktionen orsakar inflammation i tunntarmen, vilket kan skada tarmluddet och försämra kroppens förmåga att ta upp näring.

Celiaki kallas ibland felaktigt för glutenintolerans eller glutenallergi. Celiaki är dock varken en vanlig intolerans eller en IgE-medierad allergi, utan en immunologisk sjukdom där gluten utlöser en inflammation i tunntarmens slemhinna.

Vad är gluten?

Gluten är ett samlingsnamn för proteiner som finns i vete, råg och korn. Det är gluten som gör att deg blir elastisk och hjälper bröd att jäsa genom att hålla kvar luft och gasbubblor i degen.

Hos personer med celiaki kan glutenproteiner aktivera immunförsvaret i tunntarmen. Det leder till inflammation och skador på tarmluddet, som normalt hjälper kroppen att ta upp näring från maten.

Celiaki, glutenintolerans eller glutenallergi?

Begreppet glutenintolerans används ofta i vardagligt språk, men är egentligen missvisande eftersom celiaki är en autoimmun sjukdom. Även termen glutenallergi används ibland felaktigt. Vid celiaki handlar det inte om en klassisk allergisk reaktion med IgE-antikroppar, som vid exempelvis veteallergi.

Veteallergi är en födoämnesallergi där immunförsvaret reagerar mot proteiner i vete. Reaktionen kan komma snabbt och ibland ge akuta allergiska symtom. Celiaki utvecklas på ett annat sätt och kräver livslång glutenfri kost.

Vad händer i kroppen vid celiaki?

Vid celiaki reagerar immunförsvaret när gluten når tunntarmen. Inflammationen skadar tarmluddet i tunntarmens slemhinna. När tarmluddet påverkas försämras upptaget av näringsämnen, vitaminer och mineraler.

Om gluten fortsätter att ingå i kosten kan inflammationen bli långvarig. Det kan leda till näringsbrist, magbesvär och andra symtom som inte alltid uppfattas som kopplade till tarmen.

Vanliga symtom vid celiaki

Symtomen vid celiaki varierar mycket mellan olika personer. Vissa får tydliga magbesvär, medan andra främst får diffusa symtom som trötthet eller näringsbrist.

  • Diarré eller lös avföring.
  • Gasbildning och uppblåst mage.
  • Magont eller obehag i magen.
  • Illamående eller kräkningar.
  • Viktminskning.
  • Trötthet och nedstämdhet.
  • Blåsor i munnen.
  • Hudutslag eller kliande blåsor.
  • Järnbrist eller annan näringsbrist.
  • Benskörhet eller skelettsmärta.
  • Svårigheter att få barn.

Tyst eller symtomfattig celiaki

Celiaki behöver inte alltid ge tydliga magbesvär. En del personer har så kallad tyst eller symtomfattig celiaki, där sjukdomen upptäcks först vid utredning av exempelvis järnbrist, trötthet, vitaminbrist eller avvikande blodprover.

Det gör att celiaki ibland kan finnas under lång tid innan diagnos ställs. Även vid få symtom kan tunntarmen vara inflammerad och näringsupptaget påverkat.

Näringsbrist och komplikationer vid celiaki

Eftersom celiaki påverkar tunntarmens förmåga att ta upp näring kan obehandlad sjukdom leda till brist på järn, folat, vitamin B12, vitamin D, kalcium och andra näringsämnen.

På längre sikt kan obehandlad celiaki bidra till blodbrist, benskörhet, trötthet, tillväxtpåverkan hos barn och i vissa fall fertilitetsproblem. Glutenfri kost minskar inflammationen och gör att tarmen successivt kan återhämta sig.

Blodprov och test för celiaki

Celiaki kan utredas med blodprov där man analyserar antikroppar som är kopplade till sjukdomen. Det vanligaste provet är transglutaminasantikroppar, ofta kallat tTG-IgA.

För att blodprovet ska kunna ge ett tillförlitligt resultat behöver personen vanligtvis äta gluten regelbundet före provtagningen. Om gluten redan har uteslutits ur kosten kan antikroppsnivåerna sjunka och provet bli svårare att tolka.

Vid misstanke om celiaki kan blodprov ibland kombineras med ytterligare utredning, exempelvis tunntarmsbiopsi.

Ärftlighet och riskfaktorer

Celiaki är vanligare hos personer som har nära släktingar med sjukdomen. Risken är också högre vid vissa andra tillstånd, till exempel typ 1-diabetes, autoimmun sköldkörtelsjukdom, Downs syndrom, Turners syndrom och IgA-brist.

Vid symtom eller misstanke om celiaki kan det därför vara relevant att ta blodprov även om besvären är otydliga eller inte främst kommer från magen.

Icke-celiakisk glutenkänslighet

Vissa personer får symtom av gluten- eller vetebaserad mat utan att ha celiaki eller veteallergi. Detta brukar kallas icke-celiakisk glutenkänslighet.

Symtomen kan likna dem vid celiaki eller IBS, till exempel uppblåst mage, magont, diarré, trötthet eller obehag efter måltid. Till skillnad från celiaki ses då inte samma autoimmuna skada på tunntarmen.

Celiaki, IBS och andra magbesvär

Celiaki kan ibland misstas för IBS eftersom båda tillstånden kan ge magont, gaser, diarré och uppblåsthet. Skillnaden är att celiaki orsakar en immunologisk inflammation i tunntarmen och kan leda till näringsbrist om sjukdomen inte behandlas.

Vid långvariga magbesvär, järnbrist, trötthet eller misstanke om glutenrelaterade besvär kan blodprov bidra till att skilja celiaki från andra orsaker.

Behandling och glutenfri kost

Celiaki behandlas genom att gluten utesluts ur kosten. Behandlingen är livslång eftersom sjukdomen inte kan botas eller växa bort.

När gluten undviks brukar inflammationen i tunntarmen minska och tarmluddet successivt återhämta sig. Många märker då att symtomen förbättras och att näringsupptaget normaliseras.

Glutenfri kost i praktiken

Vid celiaki behöver man undvika livsmedel som innehåller vete, råg och korn. Det gäller även mindre mängder gluten, eftersom även små intag kan hålla inflammationen aktiv hos personer med celiaki.

Gluten kan förekomma i bröd, pasta, bakverk, panering, såser, färdigrätter och produkter där spannmål ingår som tillsats. Det är därför viktigt att läsa innehållsförteckningar och vara uppmärksam på risken för kontaminering vid matlagning.

Ren havre kan ofta ingå i glutenfri kost, men bör vara märkt som glutenfri eftersom vanlig havre kan ha förorenats med vete, råg eller korn under odling och hantering.

Mer kring Celiaki och gluten

Se alla blodprov inom allergi och intolerans

Texterna i kunskapsbanken skall betraktas som populärvetenskapliga och skall ej ses som vetenskapligt säkerställda avseende råd eller rekommendationer. Medisera kan inte garantera att texterna baseras på den allra senaste forskningen.