Laktosintolerans test
Blodprov för laktosintolerans tas för att undersöka primär genetisk laktosintolerans, den vanligaste typen av laktosintolerans globalt. Primär laktosintolerans orsakas av en minskad produktion av enzymet laktas, som behövs för att bryta ner mjölksocker (laktos). Följande ingår i testet:
- Analys av genotypen för laktasgenen LCT-13910 C/T, för att avgöra om enzymproduktionen är normal eller minskad. B- Laktasgen genotyp analyseras av Karolinska, Unilabs och SYNLAB.
- Blodprovstagning på Karolinska, Unilabs eller SYNLAB drop-in (tidsbokning på ett fåtal orter)
- Ett läkarkommenterat provsvar online i ”Min Journal” som du loggar in med via Bank-ID och kommer åt via mobil, surfplatta och dator (du behöver inte skapa ett konto)
- En analys som konstaterar normala eller avvikande blodvärden jämfört med referensvärden
- Ett telefonsamtal från ansvarig läkare vid gravt avvikande provsvar
- Du kan ta blodprovet direkt efter beställning
Genotypen fastställs genom DNA analys extraherat från blod. Analysen kan inte användas för att påvisa sekundär laktos-intolerans orsakad av generell tarmepitelskada vid till exempel celiaki eller inflammatorisk tarmsjukdom. Analysen utförs en gång per vecka på laboratoriet varför provsvar i vissa fall dröjer upp till två veckor.
Vad är laktos och laktas?
Laktos är en typ av socker som finns naturligt i mjölk och mejeriprodukter. Det är en disackarid, vilket innebär att det består av två enklare sockerarter: glukos och galaktos. För att kroppen ska kunna ta upp och använda laktos som energi, måste det först brytas ner till dessa två komponenter i tunntarmen av ett enzym som kallas laktas.
Laktos är en viktig energikälla, särskilt för spädbarn, då det utgör en betydande del av energiinnehållet i bröstmjölk. Laktos kan också förbättra upptaget av kalcium och andra mineraler från tarmen, vilket är viktigt för benhälsan.
Vad är laktosintolerans?
Om kroppen producerar för lite eller inget laktas kan laktos inte brytas ner fullständigt. Detta leder till att laktos fortsätter till tjocktarmen, där det konsumeras och omvandlas av tarmbakterier vilket kan orsaka besvär som gasbildning, diarré och magont. Detta tillstånd kallas laktosintolerans och är vanligt förekommande hos vuxna i många delar av världen.
Vanligtvis utvecklas laktosintolerans efter barndomen och beror ofta på genetiska faktorer, där vissa populationer är mer benägna att utveckla intolerans än andra. En annan faktor är en minskning av laktasenzymproduktionen med åldern, vilket kan leda till att vuxna utvecklar intolerans trots att de tidigare kunnat konsumera mejeriprodukter utan problem.
Primär eller sekundär intolerans
Laktasbristen kan vara primär, genetiskt betingad, eller sekundär på grund av skada på tarmepitelet, till exempel vid celiaki, tarminfektioner eller inflammatoriska tarmsjukdomar. Primär genetisk laktosintolerans är den vanligast förekommande formen.
Man har konstaterat att primär laktosintolerans och laktostolerans är kopplad till ärftliga varianter, polymorfier, i position 13910 baspar uppströms laktasgenen.
Genotyp C/C, C/T och T/T
Homozygot genotyp C/C är mycket starkt associerad med primär laktosintolerans bland etniska européer, medan genotyperna C/T och T/T är förenade med bevarad laktasaktivitet och därmed tolerans mot laktos.
Vid misstanke om laktosintolerans rekommenderas det vanligtvis att först utesluta laktos från kosten eller genomföra en klinisk observation med provokation för att utvärdera symtomen. Om symtomen kvarstår kan genotypning ge en tydlig indikation på om laktosintoleransen är genetiskt betingad.