D-vitamin

D-vitamin, även känt som D-vitamin 25-OH eller S-25-hydroxi, är den form av vitamin D som mäts i blodet för att utvärdera kroppens d-vitaminstatus. Det är ett fettlösligt vitamin som spelar en viktig roll i kroppens kalcium- och fosfatomsättning, vilket bidrar till att upprätthålla starka ben och tänder samt stödjer immunsystemets funktion.

Kroppen producerar D-vitamin naturligt i huden när den utsätts för UVB-strålar från solljus. Det finns också i viss mat, särskilt i fet fisk och berikade livsmedel, samt som kosttillskott. Låga nivåer av D-vitamin kan leda till allvarliga hälsoproblem som benskörhet (osteoporos), rakit hos barn (engelska sjukan) och ett försvagat immunförsvar, vilket ökar risken för infektioner och andra sjukdomar.

Vad är D-vitamin?

Vitamin D 25-OH är en metabolit av vitamin D som bildas i levern efter att vitamin D absorberats från huden genom solljus eller kost. Det är en inaktiv form som senare omvandlas i njurarna till den aktiva formen, kallad kalcitriol, som reglerar kalcium- och fosfatnivåerna i kroppen. Vitamin D 25-OH är den bästa indikatorn på kroppens d-vitaminstatus eftersom det är den mest stabila och långlivade formen av vitamin D i blodet. Det reflekterar både intaget av d-vitamin från mat och tillskott samt exponeringen för solljus.

Kemiskt är d-vitamin en fettlöslig molekyl med en kolesterolbaserad struktur som syntetiseras i levern från vitamin D3 (kolekalciferol) eller vitamin D2 (ergokalciferol), som omvandlas genom enzymatisk hydroxylering till 25-hydroxyvitamin D (kalcidiol).

Denna molekyl är biologiskt aktiv, men inte i full utsträckning. För att bli fysiologiskt aktiv måste den genomgå ytterligare en omvandling i njurarna, vilket resulterar i 1,25-dihydroxyvitamin D (kalcitriol), som är den mest aktiva formen av vitamin D. Dess fettlösliga natur gör att den transporteras i blodet bundet till ett specifikt protein som kallas vitamin D-bindande protein (DBP) som hjälper till att distribuera vitaminet till olika vävnader och organ där det kan lagras eller omvandlas vidare.

Hur bildas D-vitamin?

Kroppen kan både producera d-vitamin själv och få i sig vitaminet från kosten. Bildningsprocessen sker huvudsakligen i huden med hjälp av solljus, men kräver också omvandling i levern och njurarna för att bli biologiskt aktivt. Flera faktorer påverkar produktionen och tillgången till d-vitamin i kroppen.

D-vitaminbildning i huden

Den huvudsakliga källan till d-vitamin är solexponering. När huden utsätts för UVB-strålning från solen omvandlas 7-dehydrokolesterol, ett ämne som finns naturligt i hudens celler, till previtamin D3. Genom en naturlig värmeberoende reaktion omvandlas sedan previtamin D3 till kolekalciferol (vitamin D3). Detta är en inaktiv form av d-vitamin som behöver bearbetas vidare i kroppen.

Omvandling i levern och njurarna

Efter att vitamin D3 bildats i huden eller intagits via kosten transporteras det till levern, där det omvandlas till 25-hydroxi-vitamin D (25-OH-vitamin D eller kalcidiol). Detta är den form som lagras i kroppen och används för att mäta d-vitaminstatus i blodprov.

För att bli biologiskt aktivt måste 25-OH-vitamin D omvandlas ytterligare en gång i njurarna till 1,25-dihydroxi-vitamin D (kalcitriol). Kalcitriol är den mest biologiskt aktiva formen av vitamin D, med en aktivitet som är cirka 1000 gånger högre än kalcidiol, samtidigt som dess koncentration i serum är ungefär 1000 gånger lägre. Kalcitriol reglerar kalcium- och fosfatnivåerna i blodet och därigenom stödjer skelettets styrka och andra viktiga kroppsfunktioner, som muskelfunktion och immunförsvar.

Vitamin D 25-OH används som rutinprov för att utvärdera vitamin D-nivåer i kroppen, medan 1,25-dihydroxi-vitamin D (kalcitriol) används vid speciella utredningar, som vid njursjukdom eller bisköldkörtelstörningar. Läs mer om skillnaden.

D-vitamin från kosten

Förutom solexponering kan D-vitamin också tillföras genom kosten. D3 (kolekalciferol) finns i animaliska livsmedel som fet fisk (lax, sill, makrill), äggula och lever. D2 (ergokalciferol) finns i vissa växtbaserade livsmedel som svamp som exponerats för UV-ljus. Eftersom det kan vara svårt att få tillräckligt med D-vitamin via kosten, särskilt i nordliga länder, rekommenderas i vissa fall tillskott för att säkerställa tillräckliga nivåer.

Faktorer som påverkar D-vitaminbildning

Flera faktorer påverkar kroppens förmåga att producera D-vitamin, till exempel geografisk plats och årstid. I nordliga länder som Sverige är UVB-strålningen för svag under vinterhalvåret för att stimulera D-vitaminproduktion. Hudfärg spelar också en roll, eftersom mörkare hud innehåller mer melanin, vilket minskar UVB-strålarnas förmåga att nå och aktivera 7-dehydrokolesterol.

Andra faktorer inkluderar ålder, eftersom äldre personer har en minskad förmåga att bilda d-vitamin i huden, samt användning av solskydd och täckande klädsel, som blockerar UVB-strålningen.

Varför är D-vitamin viktigt?

D-vitamin är viktigt för att upprätthålla friska ben och tänder genom att främja upptaget av kalcium och fosfat i tarmen. Det spelar också en roll i immunsystemets funktion, muskelstyrka och inflammation.

Låga nivåer av vitamin D kan leda till skelettproblem som rakit hos barn och osteomalaci eller osteoporos hos vuxna. Det kan också bidra till muskelsvaghet, vilket ökar risken för fall, särskilt hos äldre. Forskning har också kopplat D-vitaminbrist till en ökad risk för vissa kroniska sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Höga nivåer av vitamin D är ovanliga, men kan orsaka hyperkalcemi som innebär för mycket kalcium i blodet, vilket kan leda till njurskador och andra komplikationer. Läs mer om betydelsen av d-vitamin.

Hur mycket D-vitamin behöver vi?

D-vitaminbehovet varierar beroende på ålder, solexponering och kostvanor. För vuxna rekommenderas 10 mikrogram (400 IE) per dag. För personer över 75 år och för de som har begränsad solexponering kan 20 mikrogram per dag vara nödvändigt. Barn under två år och de som har begränsad solexponering eller inte äter fisk och d-vitaminberikade livsmedel rekommenderas också 10–20 mikrogram dagligen. Gravida och ammande kvinnor rekommenderas samma intag som andra vuxna, 10 mikrogram per dag, enligt Livsmedelsverket. Högre doser, över 100 mikrogram (4000 IE), bör undvikas. Läs mer om rekommenderat dagligt intag eller om hur du kan påverka ditt d-vitaminvärde.

Varför tas blodprov för analys av d-vitamin?

Blodprov för d-vitamin används för att bedöma om en person har brist, tillräckliga nivåer eller överskott och tas ofta som en del av en rutinmässig kontroll eller vid symtom som kan vara kopplade till d-vitaminbrist. De huvudsakliga anledningarna är att:

• Upptäcka d-vitaminbrist då brist bland annat kan orsaka problem som benskörhet, muskelsvaghet och en ökad risk för infektioner.
• Följa upp behandling med d-vitamintillskott. När någon tar tillskott för att behandla eller förebygga D-vitaminbrist kan regelbundna tester säkerställa att behandlingen är effektiv. Nivåerna mäts för att bekräfta att de ligger inom önskvärt intervall och för att undvika biverkningar som kan uppstå vid överdosering som förhöjda kalciumnivåer i blodet.
• Utvärdera benhälsa då d-vitamin spelar en viktig roll för att reglera kalcium och fosfat, som behövs för att bibehålla starka ben.
• Undersöka symtom som trötthet, muskelsvaghet och skelettsmärta som i vissa fall kan kopplas till d-vitaminbrist. Att mäta nivåerna hjälper till att fastställa om brist är en bidragande faktor till dessa symtom.
• Övervaka vissa kroniska sjukdomar som inflammatorisk tarmsjukdom (till exempel Crohns sjukdom eller ulcerös kolit) och leversjukdom som kan försämra kroppens förmåga att absorbera d-vitamin från kosten.
• Förstå riskfaktorer för andra sjukdomar då forskning har visat att låga d-vitaminnivåer kan kopplas till en ökad risk för kroniska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och vissa former av cancer.

D-vitamin ingår i hälsokontroll stor och kan beställas som ett enskilt d-vitamin test.

Vad betyder S-25-OH-Vitamin D?

S-25-OH-Vitamin D är den laboratorieanalys som används för att mäta mängden 25-hydroxyvitamin D där ”S” står för serum. Serum är den vätska som återstår när blodet har fått koagulera och alla blodkroppar och koagulationsfaktorer har avlägsnats.

Det vitamin som mäts i denna analys är 25-hydroxyvitamin D, vilket är den huvudsakliga formen som cirkulerar i blodet. Denna form av d-vitamin  är inaktiv och fungerar som ett förstadium till den biologiskt aktiva formen, 1,25-dihydroxyvitamin D. Omvandlingen från 25-hydroxyvitamin D till den aktiva formen sker huvudsakligen i njurarna, men den första aktiveringsprocessen sker i levern. Eftersom 25-hydroxyvitamin D har en längre halveringstid än den aktiva formen, ger det en bättre bild av kroppens långsiktiga vitamin D-nivåer och anses vara standardmarkören för att utvärdera vitamin D-status.

Unilabs namn för analysen är S-25-hydroxi-Vitamin D (Vitamin D 25-OH), Karolinskas är 25-OH-Vitamin D, S- och SYNLABs är Vitamin D, 25-OH- (S-).

Riskgrupper för d-vitaminbrist

D-vitaminbrist kan misstänkas hos personer som tillhör särskilda riskgrupper eller som lever under förhållanden som påverkar kroppens förmåga att upprätthålla tillräckliga nivåer. Exempel på sådana situationer inkluderar vinterhalvåret, då solen är för svag för att stimulera d-vitaminproduktion, och hos personer som vistas mycket inomhus eller har låg solexponering. Äldre personer, individer med mörk hudfärg samt de som lider av malabsorption, lever- eller njursvikt eller osteoporos löper också en ökad risk.

Personer som uppvisar symtom som muskuloskeletal värk, muskelsvaghet, hypokalcemi eller sekundär hyperparatyreoidism kan också ha d-vitaminbrist. Dessa symtom är ofta kopplade till kroppens oförmåga att reglera kalcium- och fosfatnivåer, vilket påverkar skelett och muskler negativt.

Vilka symtom och problem kan d-vitaminbrist ge?

D-vitaminbrist kan ge olika symtom och problem beroende på graden av brist och hur länge den har pågått. Symtomen kan vara subtila i början, men blir tydligare vid långvarig brist. Vanliga symtom och problem är:

• Trötthet då många med d-vitaminbrist känner sig konstant trötta och har svårt att upprätthålla energinivåer
• Svaghet då d-vitamin är viktigt för muskelfunktion. Brist kan leda till svaghet, särskilt i benen, vilket kan påverka balansen och öka risken för fall.
• Smärta eller ömhet i skelettet är vanligt, särskilt i rygg, höfter eller ben, eftersom brist påverkar kalciumupptaget och gör skelettet svagare
• Sjukdom då låga nivåer av d-vitamin kan försvaga immunförsvaret, vilket gör att personer med brist oftare drabbas av infektioner, som förkylningar och luftvägsinfektioner
• Nedstämdhet och depression, eftersom d-vitamin spelar en roll i hjärnans funktion
• Benskörhet då långvarig brist kan leda till osteoporos och mjukare ben (osteomalaci), vilket gör skelettet mer benäget att brytas
• Minskad sårläkning då brist på d-vitamin kan påverka kroppens förmåga att läka sår effektivt, vilket är särskilt problematiskt för personer med kroniska sjukdomar
• Svagare tänder och ökad risk för tandproblem, eftersom vitaminet påverkar kalciumomsättningen

Vad är referensintervallet för D-vitamin?

Referensintervallet för d-vitamin skiljer sig något åt beroende på laboratoriernas mättekniker och riktlinjer. D-vitaminnivåer mäts i blodet som S-25-hydroxi-vitamin D (25-OH-D), och nivåerna kan indikera brist, tillräcklighet eller risk för toxicitet enligt följande:

• Under 25 nmol/L klassificeras som d-vitaminbrist enligt Karolinska, Unilabs och SYNLAB. Personer med så låga nivåer har en hög risk för att utveckla osteomalaci (benuppmjukning) och andra relaterade hälsoproblem.
• 25 till 50 nmol/L betraktas som otillräckliga nivåer enligt Karolinska och Unilabs. Även om dessa nivåer inte alltid innebär en akut brist, kan de vara förknippade med ökad risk för benskörhet och andra hälsorelaterade komplikationer.
• Över 50 nmol/L anses vara en tillräcklig nivå enligt Karolinska och Unilabs.
• Nivåer över 75 nmol/L (men lägre än 250 nmol/L) anses som optimala av Unilabs och SYNLAB.
• Nivåer över 250 nmol/L betraktas som potentiellt toxiska enligt alla tre laboratorium och innebär en risk för komplikationer, inklusive njurproblem och förkalkning av mjukvävnader.

nmol/L står för nanomol per liter.

Vid högt värde

Höga nivåer (över 250 nmol/L) av d-vitamin i blodet, ett tillstånd som ofta kallas d-vitaminintoxikation eller vitamin d-toxicitet, är sällsynta och nästan alltid orsakade av överdriven användning av d-vitamintillskott. Detta kan leda till en rad negativa effekter, främst på grund av att höga d-vitaminnivåer orsakar förhöjda kalciumnivåer i blodet, ett tillstånd som kallas hyperkalcemi.

Det är svårt att få höga nivåer av d-vitamin enbart från kosten eller solexponering, eftersom kroppen reglerar produktionen av vitamin D i huden och inte kan producera för mycket. Däremot kan långvarigt intag av höga doser d-vitamintillskott långt över rekommenderade nivåer orsaka toxiska nivåer i blodet. Felaktig medicinering eller självmedicinering är den vanligaste orsaken.

Vissa medicinska tillstånd, som granulomatösa sjukdomar som till exempel sarkoidos eller genetiska störningar kan också leda till att kroppen producerar för mycket aktivt d-vitamin, vilket resulterar i höga kalciumnivåer.

Symtom på höga nivåer av d-vitamin är trötthet och muskelsvaghet, illamående, kräkningar och aptitlöshet, ökad törst och frekvent urinering, förstoppning eller diarr, skelettsmärta eller värk och i vissa fall psykiska symtom som förvirring, oro eller irritabilitet.

Vid lågt värde

Nivåer mellan 25 och 50 nmol/L indikerar en mild brist på d-vitamin, där behandling kan övervägas om symtom förekommer eller om andra biokemiska värden som kalcium, PTH eller ALP är avvikande. Vid nivåer under 25 nmol/L betraktas d-vitaminbrist som mer allvarlig och behandling är vanligtvis nödvändig. Låga nivåer av D-vitamin innebär att kroppen inte har tillräckligt med vitamin D för att upprätthålla normala funktioner som kalcium- och fosfatbalansen.

D-vitaminbrist kan bero på flera saker som påverkar kroppens förmåga att producera eller tillgodogöra sig D vitamin. Den vanligaste orsaken är otillräcklig solexponering, särskilt under vinterhalvåret i nordliga länder, där UVB-strålarna är för svaga för att stimulera D-vitaminproduktion i huden.

Andra orsaker inkluderar bristande intag av D-vitaminrika livsmedel, som fet fisk, ägg eller berikade produkter. Medicinska tillstånd som celiaki, Crohns sjukdom eller leversjukdom kan försämra kroppens förmåga att absorbera eller omvandla vitamin D. Äldre personer har dessutom en minskad förmåga att producera D-vitamin i huden.

Grupper med ökat behov som gravida kvinnor, ammande mödrar eller växande barn, är också särskilt utsatta, liksom personer som använder täckande kläder, har mörkare hud eller tar vissa läkemedel som påverkar vitamin D-metabolismen.

Långvarig brist

Om D-vitaminbrist inte åtgärdas kan det på lång sikt leda till allvarliga komplikationer som benskörhet (osteoporos), vilket gör benen mer benägna att brytas. Hos barn kan rakit påverka tillväxten och leda till livslånga deformiteter i skelettet. Dessutom kan brist påverka den allmänna hälsan, med en ökad risk för kroniska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och autoimmuna tillstånd.

Individuell utvärdering vid brist

Behandlingsbehovet för d-vitamin bör bedömas individuellt, eftersom serumnivåerna påverkas av faktorer som årstid vid provtagning. Enligt rekommendationer från Svenska Osteoporossällskapet ges d-vitamin, vanligtvis i kombination med kalcium, endast vid konstaterad brist eller som en del av frakturförebyggande behandling.

Behandling är också indicerad vid muskuloskeletala symtom eller vid lågt kalcium i kombination med förhöjda nivåer av PTH och/eller ALP. Behovet av behandling förstärks om personen tillhör en riskgrupp eller har tydliga symtom.

Risker och uppföljning vid behandling

Det är också viktigt att notera riskerna med d-vitaminbehandling, särskilt för personer med tillstånd som hyperkalcemi, sarkoidos, njursten eller njurinsufficiens. Uppföljning rekommenderas efter 3 till 4 månader för att säkerställa att nivåerna är tillräckliga, vilket anses vara över 50 nmol/L. Det saknas bevis för tydliga fördelar med nivåer över 75 nmol/L. Överdrivet intag av d-vitamintillskott kan leda till intoxikation, vilket ökar risken för hyperkalcemi, kalkinlagringar i njurarna och njursvikt.