Glukos

Glukos är en enkel sockerart och kroppens primära energikälla. Glukos tas upp från maten vi äter och transporteras via blodet till cellerna, där den används för att skapa energi. Ett blodprov för att mäta glukosnivån används för att utreda och övervaka diabetes, hypoglykemi och andra tillstånd som påverkar kroppens blodsockerreglering.

Vad är glukos?

Glukos är en så kallad monosackarid som är viktig för kroppens energiförsörjning. Det är en produkt av kolhydratnedbrytning från maten och kan även produceras av levern genom en process som kallas glukoneogenes.

Cellerna använder glukos som bränsle för att tillverka ATP, den molekyl som lagrar energi i kroppen. Cellerna omvandlar glukos till ATP genom glykolys, citronsyracykeln och oxidativ fosforylering. För att glukos ska kunna tas upp av cellerna krävs insulin, ett hormon som produceras i bukspottkörteln.

Glukos finns naturligt i många livsmedel, särskilt i kolhydrater. När vi konsumerar kolhydrater, bryts de ner till glukos i matsmältningssystemet och tas upp i blodet.

Glukos och insulin

Olika livsmedel omvandlas olika snabbt till glukos. Snabb omvandling leder till att blodet snabbt kan transportera stora mängder glukos till kroppens olika delar. Detta leder till en ökning av blodsockerhalten, något som hanteras av kroppen genom utsöndrandet av insulin. Personer som lider av diabetes har en nedsatt eller obefintlig produktion av insulin.

Glukosnivåerna i blodet regleras noggrant av hormoner som insulin och glukagon. Insulin, som produceras av bukspottkörteln, sänker blodsockernivåerna genom att underlätta upptaget av glukos i cellerna. Glukagon höjer blodsockernivåerna genom att stimulera frisättningen av glukos från levern.

Överskott av glukos

Överskott av glukos kan lagras i form av glykogen i levern och musklerna. När kroppen behöver energi, kan glykogen brytas ner till glukos för att användas som bränsle.

Varför är analys av glukos viktigt?

Analys av glukos är viktig eftersom den ger information om kroppens förmåga att reglera blodsockret. Höga glukosnivåer eller hyperglykemi är ett kännetecken för diabetes och kan leda till långsiktiga komplikationer som skador på blodkärl, njurar, ögon och nerver. Låga glukosnivåer eller hypoglykemi kan orsaka akuta symtom som yrsel, förvirring, medvetslöshet och i allvarliga fall livshotande tillstånd. Analys av glukos är en central del vid utredning och behandling av metabola sjukdomar.

Risker med hyperglykemi

Vid hyperglykemi kan blodsockernivåerna bli så höga att allvarliga tillstånd uppstår. Vid typ 1-diabetes kan diabetisk ketoacidos (DKA) inträffa, där kroppen bryter ner fett för energi, vilket leder till produktion av syror (ketoner) i blodet. Detta kan orsaka elektrolytrubbningar, uttorkning, medvetslöshet och allvarliga komplikationer. Vid typ 2-diabetes kan hyperglykemiskt hyperosmolärt syndrom (HHS) uppstå, vilket är ett allvarligt tillstånd där mycket höga blodsockernivåer leder till svår uttorkning och medvetandepåverkan. På lång sikt ökar obehandlad hyperglykemi risken för komplikationer som hjärt-kärlsjukdom, njursvikt, nervskador och stroke.

Hyperglykemi behandlas med insulin, vätsketillförsel och korrigering av elektrolytrubbningar.

Risker med hypoglykemi

Hypoglykemi kan påverka hjärnan som är beroende av glukos för energi. Allvarlig hypoglykemi kan orsaka kramper, medvetslöshet och, om det inte behandlas, hjärnskador eller andra allvarliga komplikationer. Det kan också påverka hjärtat och leda till hjärtrytmrubbningar. Om en person förlorar medvetandet på grund av hypoglykemi och inte får hjälp i tid, kan det snabbt bli allvarligt.

Hypoglykemi kan oftast behandlas genom snabbt intag av socker, exempelvis druvsocker eller söta drycker. Vid allvarliga fall kan glukagoninjektioner eller intravenös glukos behövas.

Varför tas blodprov för analys av glukos?

Blodprov för att mäta glukos används för att utreda och övervaka diabetes, samt för att utreda symtom som kan bero på avvikande blodsockernivåer. Det hjälper till att identifiera prediabetes, ett tidigt stadium som kan utvecklas till typ 2-diabetes, och för att övervaka blodsockret hos personer med redan diagnostiserad diabetes.

Dessutom används glukosprover i akuta situationer för att undersöka orsaker till symtom som medvetslöshet, förvirring eller andra tillstånd kopplade till hypoglykemi (lågt blodsocker) eller hyperglykemi (högt blodsocker). Provet är en viktig del av både rutinmässig kontroll och akutsjukvård.

Glukos ingår i hälsokontroll stor och kan beställas som ett enskilt glukosprov.

Vad är P-Glukos?

P-Glukos mäter koncentrationen av glukos i plasma, vilket är en mätning av glukosnivån i blodplasman, den vätska som återstår när blodkropparna avlägsnats. Analysen utförs på plasmaprover för att ge en noggrann mätning av glukosnivåerna och används för att diagnostisera och följa upp metabola tillstånd. Genom att specificera analyten (glukos) och provmaterialet (plasma) underlättas tolkningen av resultatet för vårdpersonal.

P- Glukos analyseras av Unilabs, Karolinska och SYNLAB.

Vad är referensintervallet för glukos?

Referensintervallet för fasteglukos ligger på 4,2 till 6,0 mmol/L enligt Karolinska, Unilabs och SYNLAB.

Unilabs anger även ett refernsintervall för personer yngre än 18 år till mellan 3,3 till 5,6 mmol/L.

mmol/L står för millimol per liter.

Vid högt värde

Hyperglykemi, eller höga blodsockernivåer, uppstår när kroppen inte kan reglera glukos effektivt vilket kan ske av flera orsaker som diabetes och insulinproblem, hormonell obalans och vid akuta tillstånd.

Om glukosvärdet är förhöjt trots att du inte har ätit något under en relativt lång tidsperiod tyder det på prediabetes eller diabetes. Ett fastande glukosvärde mellan 6,1 och 6,9 mmol/L betraktas som ett förstadium till diabetes, även känt som prediabetes. Detta innebär att kroppen börjar visa tecken på försämrad glukoshantering, men ännu inte har utvecklat fullt utvecklad diabetes. Prediabetes är en varningssignal som kan leda till diabetes typ 2 om livsstilsförändringar inte genomförs i tid.

Om glukosvärdet är lika med eller över 7,0 mmol/L vid upprepade mätningar, anses det indikera diabetes. Detta innebär att kroppens förmåga att reglera blodsockret är kraftigt nedsatt. Diabetes kan delas in i flera typer, där de vanligaste är typ 1 och typ 2. Vid typ 1-diabetes producerar kroppen inget eller mycket lite insulin, ofta på grund av en autoimmun attack på de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln. Vid typ 2-diabetes är problemet oftare kopplat till insulinresistens, där cellerna inte svarar effektivt på insulin, i kombination med nedsatt insulinproduktion över tid.

Ett överskott av hormoner som höjer blodsockret kan bidra till hyperglykemi. Hormoner som glukagon, adrenalin, kortisol och tillväxthormon kan stimulera levern att producera mer glukos och minska kroppens känslighet för insulin.

Tillfällig hyperglykemi kan uppstå vid vissa allvarliga sjukdomar eller skador som till exempel hjärtinfarkt, intracerebral tryckstegring (till exempel vid stroke eller hjärntrauma), akut pankreatit, allvarliga leverskador eller syrebrist (anoxi). Dessa tillstånd kan påverka kroppens stressrespons och leda till ökade glukosnivåer.

Hyperglykemi kan alltså både vara en följd av kroniska tillstånd som diabetes och en reaktion på akuta stressfaktorer och kan orsaka en rad symtom som ökad törst, frekvent urinering, trötthet och dimsyn. Om tillståndet inte hanteras, kan det leda till allvarliga komplikationer som skador på blodkärl, njurar, ögon och nerver. Därför är tidig upptäckt och behandling av förhöjda glukosnivåer avgörande för att förebygga långsiktiga hälsoproblem.

Vid lågt värde

Hypoglykemi, eller lågt blodsocker, uppstår när glukosnivån i blodet sjunker under normala nivåer, vilket kan leda till symtom som trötthet, skakningar och i allvarliga fall medvetslöshet. Orsaker till hypoglykemi kan vara överdosering av insulin eller mediciner, insulinproducerande tumörer, hormonbrist eller nedsatt glukosproduktion i levern.

Hypoglykemi är ofta en följd av överdosering av insulin eller vissa diabetesläkemedel, som sulfonureidpreparat. Dessa läkemedel sänker blodsockernivåerna genom att stimulera insulinproduktionen eller öka kroppens användning av glukos.

Insulinom, en typ av tumör i bukspottkörteln som överproducerar insulin, kan orsaka kroniskt låga glukosnivåer eftersom det leder till ett överdrivet upptag av glukos från blodet.

Bristande funktion i hypofysen eller binjurebarken, till exempel vid hypofys- och binjurebarkinsufficiens, kan minska kroppens produktion av hormoner som är viktiga för att upprätthålla normala blodsockernivåer. Kortisol, ett hormon från binjurebarken, spelar en särskilt viktig roll i att öka blodsockret vid behov.

Levern lagrar glukos i form av glykogen och frigör det vid behov. Om levern inte fungerar som den ska, till exempel vid leversjukdomar, kan detta leda till otillräcklig frisättning av glukos och därmed hypoglykemi.

Hypoglykemi kan ge symtom som yrsel, svettningar, skakningar och förvirring och kan vara ett akut tillstånd som kräver snabb behandling, särskilt om det orsakar symtom som påverkar hjärnan och medvetandet. Behandling innebär vanligtvis intag av sockerhaltiga livsmedel eller drycker, och i allvarligare fall kan glukagoninjektioner eller intravenös glukos behövas.