Kadmium test (Cd)

Frågor och svar

Hur testar man kadmium i kroppen?

Test av kadmium i kroppen sker främst genom blodprov eller urinprov:

• Blodprov mäter aktuell exponering och används för att identifiera nyligen upptaget kadmium.
• Urinprov speglar kroppens långsiktiga kadmiumbelastning och används för att bedöma kronisk exponering, särskilt vid misstanke om njurskador.

Proverna analyseras i laboratorium, och resultaten jämförs med referensvärden för att avgöra om nivåerna är normala eller förhöjda. Testning rekommenderas för personer med hög risk för kadmiumexponering, som arbetare i utsatta yrken eller rökare, samt vid misstänkta kadmiumrelaterade hälsoproblem.

Vilka är de vanligaste källorna till exponering?

De vanligaste källorna för exponering är relaterat till industri och framförallt metall-, och batteritillverkning, samt geografiska områden där kadmiumnivåerna är förhöjda. Exponering för kadmium kan också komma från tobaksrök och vissa livsmedel.

Om provet

För vem passar kadmiumtestet?

Kadmiumtestet är särskilt viktigt för personer som arbetar i riskfyllda yrken eller som bor i områden där det finns ökad risk för exponering samt för tobaksrökare.

Vilka symptom kan kopplas till hög exponering av kadmium?

Potentiella symptom och hälsoproblem som kan kopplas till hög exponering för kadmium är bland annat:

• Njurskador då kadmium har en tendens att ackumuleras i njurarna och kan orsaka njurskador. Det kan leda till njursvikt och andra njurrelaterade problem.
• Benskörhet (osteoporos) då kadmium kan störa kalciummetabolismen i kroppen, vilket kan resultera i minskad benmassa och ökad risk för osteoporos.
• Respiratoriska problem då inandning av kadmiumdammpartiklar kan irritera lungorna och leda till andningsproblem. Detta är vanligt bland personer som arbetar i industrier där kadmium används.
• Gastrointestinala problem då exponering för kadmium kan leda till mag- och tarmproblem, inklusive illamående, kräkningar och diarré.
• Anemi då kadmium kan störa järnmetabolismen.
• Hudproblem då vissa personer som är högt exponerade för kadmium kan uppleva hudirritation eller allergiska reaktioner.
• Det finns vissa indikationer på att höga nivåer av kadmium kan påverka nervsystemet, även om detta område kräver mer forskning.

Vad betyder B-kadmium?

B-kadmium är en analys som mäter koncentrationen av kadmium i helblod och används för att bedöma exponering för kadmium. Helblod är blod i sin ursprungliga form, där inga komponenter har avlägsnats eller separerats, vilket gör det möjligt att mäta både kadmium som är bundet till celler, särskilt röda blodkroppar, och det som finns fritt i plasman. Denna metod är särskilt viktig eftersom kadmium har en stark affinitet till proteiner och ofta binder till hemoglobin i de röda blodkropparna.

Om provtagningen

Hur går ett kadmiumtest till?

Ett kadmiumtest utförs genom ett enkelt blodprov. En liten mängd blod tas från en ven i armen och skickas till laboratorium för analys. Provet mäter koncentrationen av kadmium i blodet för att bedöma graden av exponering.

Hur förbereder jag mig inför ett kadmiumtest?

Ingen särskild förberedelse krävs inför ett kadmiumtest. Du kan äta och dricka som vanligt före provtagningen. Om du nyligen har behandlats med gadolinium- eller jodinnehållande kontrastvätskor bör provtagning undvikas under de följande 96 timmarna, eftersom detta kan påverka resultatet.

Vad innebär det att provtagningen håller ”hög klinisk standard”?

De provtagningar som sker via Medisera håller samma standard som de provtagningar som sker på en vårdcentral.

Om resultatet

Vad är normala kadmiumvärden?

Normala värden för ej yrkesexponerade personer som inte röker är mellan 1 och 4,5 nmol/L.

Andra värden gäller för personer i arbetslivet som arbetar med kadmium.

Läs mer om referensintervall för kadmium.

Vilka kadmiumvärden är vanliga vid rökning?

Cigarettrökning utgör den största icke yrkesmässiga exponeringen. För rökare kan värdet vara uppåt 10 nmol/L. Äldre storrökare kan ha upp till 50 nmol/L.

Vad innebär förhöjda nivåer av kadmium i blodet?

Förhöjda kadmiumnivåer indikerar en ökad exponering för kadmium, vilket kan bero på faktorer som tobaksrökning, förorenad mat eller arbete i industrier som hanterar kadmium. Höga nivåer är ett tecken på att kroppen absorberar mer kadmium än normalt, vilket kan påverka hälsan och leda till skador på organ som njurarna och lungorna.

Hur behandlar man höga kadmiumnivåer?

Behandling av höga nivåer av kadmium/ kadmiumförgiftning fokuserar på att eliminera exponering, stödja kroppens naturliga funktioner och hantera eventuella organsskador. Viktiga åtgärder inkluderar att identifiera och avlägsna exponeringskällor, säkerställa god vätskebalans för att skydda njurarna och vid behov ge syrgas vid lungpåverkan.

Kelationsterapi används sällan och endast vid allvarliga akuta fall på grund av begränsad effektivitet och risk för njurskador.

Livsstilsförändringar som att sluta röka och undvika kadmiumrika livsmedel, kan också minska kroppens kadmiumbelastning och förebygga framtida problem.

Vilka är hälsoriskerna vid kronisk kadmiumexponering?

Långvarig exponering för kadmium kan orsaka:

• Njurskador då kadmium ackumuleras i njurarna och kan försämra deras funktion
• Benskörhet då kadmium påverkar skelettet och ökar risken för frakturer
• Lungsjukdomar då inandning kan det orsaka kroniska lungproblem
• Cancer då kadmium är klassificerat som ett cancerframkallande ämne

Hur lång tid tar det att få resultatet av ett kadmiumtest?

Analyser av kadmium utförs ofta i specialiserade laboratorier, och det kan ta 2-3 veckor att få resultatet, beroende på laboratoriets kapacitet.

Kan ett blodprov för kadmium användas för att bedöma långtidsexponering?

Ett blodprov visar främst aktuell kadmiumexponering. För att bedöma långtidsexponering används oftare urinprov, eftersom kadmium ackumuleras i njurarna och utsöndras gradvis via urinen.

Kan ett lågt kadmiumvärde garantera att ingen exponering sker?

Inte nödvändigtvis. Låga nivåer tyder på begränsad exponering, men kadmium lagras i kroppen, främst i njurar och ben, och ett enskilt blodprov kan därför inte alltid återspegla historisk eller ackumulerad exponering.

Vad innebär åtgärder vid förhöjda nivåer av kadmium?

Vid förhöjda kadmiumnivåer bör källan till exponeringen identifieras och elimineras. I arbetsmiljöer kan detta innebära förbättrad ventilation, skyddsutrustning och utbildning. I svårare fall kan medicinska åtgärder behövas för att minska risken för långsiktiga hälsoskador.