Magnesium

Magnesium är en mineral och en elektrolyt som är viktig för energiproduktion, nerv- och muskelfunktion, hjärthälsa och skelettstyrka. Eftersom kroppen inte själv kan producera magnesium måste det tillföras genom kosten eller via tillskott.

Magnesium förekommer naturligt i många livsmedel som nötter, frön, baljväxter, fullkornsprodukter och gröna bladgrönsaker och är den fjärde mest förekommande mineralen i kroppen. Magnesium lagras huvudsakligen i skelettet och musklerna, medan en mindre del finns i blodet och andra vävnader. Magnesiumbrist kan leda till en rad hälsoproblem.

Vad är magnesium?

Magnesium (Mg) är ett mineral och en elektrolyt. Det är en så kallad tvåvärdig jon i kroppen, vilket innebär att det lätt förlorar två elektroner och bildar Mg²⁺-joner. I biologiska system förekommer magnesium nästan uteslutande i denna joniserade form, som är vattenlöslig och mycket reaktiv. Denna kemiska egenskap gör magnesium viktig för dess roll som elektrolyt i kroppen. Mg²⁺ bidrar till att stabilisera cellmembran genom att binda till fosfolipider och påverkar regleringen av andra joner, som kalcium och natrium, vilket behövs för nerv- och muskelaktivitet.

Vad är en magnesiumjon?

En magnesiumjon (Mg²⁺) är den elektriskt laddade formen av magnesium, där atomen har förlorat två elektroner och fått en dubbelpositiv laddning. I kroppen förekommer magnesium nästan uteslutande i denna jonerade form, vilket gör det möjligt för mineralet att delta i en mängd biologiska processer som till exempel:

• Muskel- och nervfunktion där magnesium reglerar muskelkontraktion och nervsignalering.
• Energiomsättning där magnesium aktiverar enzymer som behövs för produktionen av ATP, kroppens huvudsakliga energikälla.
• Elektrolytbalans där magnesium samarbetar med natrium, kalium och kalcium för att upprätthålla vätskebalansen i cellerna.
• DNA- och proteinsyntes där magnesium krävs för korrekt replikation och reparation av genetiskt material.
• Benhälsa där magnesium är viktigt för bildning och stabilitet av skelett och tänder.

Ca 60% av kroppens magnesium finns i skelettet och ca 39% finns inuti celler i muskler och mjukvävnader. Endast ca 1% cirkulerar i blodet, där det kan mätas via ett blodprov.

Varför är magnesium viktigt?

Magnesium behövs för en rad funktioner och är involverat i över 300 enzymatiska reaktioner i kroppen. Det stödjer musklernas och nervsystemets funktion genom att reglera överföringen av elektriska signaler mellan cellerna. Magnesium bidrar till att stabilisera hjärtrytmen och sänka blodtrycket genom att hjälpa till att slappna av blodkärlens väggar.

Inom skelettmetabolismen samarbetar magnesium bland annat med kalcium och vitamin D för att stärka ben och tänder. Det spelar också en roll i energiproduktionen genom att bidra till omvandlingen av kolhydrater, proteiner och fetter till energi. Dessutom är magnesium viktigt för proteinsyntesen, vilket behövs för cellreparation och tillväxt. Magnesium spelar även en roll i produktionen och funktionen av flera hormoner, inklusive insulin, som behövs för blodsockerreglering.

Långvarig brist på magnesium kan ge symtom som trötthet, muskelsvaghet, kramper och försämrad koncentrationsförmåga. Allvarlig brist kan leda till hjärtarytmier, högt blodtryck, osteoporos och i vissa fall neurologiska problem.

Magnesium har också antiinflammatoriska egenskaper och kan bidra till att minska risken för kroniska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.

Varför tas blodprov för analys av magnesium?

Blodprov för att mäta magnesium används för att bedöma kroppens magnesiumstatus och identifiera brist eller överskott. Blodprovet används för att utreda oförklarlig trötthet, muskelkramper, binjurebarkssjukdomar samt vid långvarig diarré eller parenteral nutrition, som innebär näring direkt via blodet. Det används också för att övervaka patienter med medicinska tillstånd som påverkar kroppens magnesiumupptag eller -reglering till exempel Crohns sjukdom, celiaki eller njursjukdom. Personer som tar vissa läkemedel, som diuretika eller protonpumpshämmare, kan också behöva testa sina magnesiumvärden eftersom dessa läkemedel kan minska kroppens magnesiumreserver.

Blodprovet är också viktigt vid behandling av kroniska sjukdomar, som högt blodtryck eller hjärtproblem, där magnesium spelar en roll i att stödja hjärthälsa och blodkärlens funktion.

Eftersom magnesium huvudsakligen lagras i skelettet och musklerna, och endast en liten mängd finns i blodet, kan blodprovet behöva kompletteras med andra tester.

Magnesium ingår i hälsokontroll stor och kan även beställas som ett enskilt magnesium test.

Vad är P-magnesium?

P-magnesium är en blodanalys som mäter koncentrationen av magnesium i blodplasman, den vätska som återstår när blodets celler har avlägsnats men där koagulationsfaktorerna finns kvar. Plasmamagnesium speglar främst den fria, joniserade formen av magnesium som är biologiskt aktiv och används av kroppen för olika funktioner. Eftersom det mesta magnesiumet i kroppen finns lagrat i skelettet och inuti cellerna, ger P-magnesium en ögonblicksbild av magnesiumet som cirkulerar i blodet.

Vad är S-magnesium?

S-magnesium är en blodanalys som mäter koncentrationen av magnesium i serum, den vätska som återstår när blodet har fått koagulera och koagulationsfaktorerna har avlägsnats. Serummagnesium används också för att bedöma kroppens magnesiumstatus och kan visa på brist eller överskott. Precis som P-magnesium speglar S-magnesium främst magnesium i blodbanan, vilket bara är en liten del av kroppens totala magnesiumförråd.

Båda analyserna används för att bedöma magnesiumstatus och ger liknande information. Valet av analys beror ofta på laboratoriets rutiner.

Vad är referensintervallet för magnesium?

Referensintervallet för magnesium är 0,7 till 0,95 mmol/L för män och kvinnor 18 år eller äldre enligt Unilabs.

Karolinska och SYNLAB anger samma referensintervall.

Vid bedömning av magnesiumnivåer är det viktigt att ta hänsyn till albuminkoncentrationen, eftersom lågt albumin kan ge ett falskt låga magnesiumnivåer. Dessutom kan kroppens syra-basbalans påverka magnesiumstatus, där exempelvis acidos eller alkalos kan påverka fördelningen av magnesium mellan blodet och kroppens celler.

mmol/L står för millimol per liter.

Vid högt värde

Höga magnesiumnivåer eller hypermagnesemi är ett ovanligt tillstånd som uppstår när magnesiumkoncentrationen i blodet blir för hög. Detta förekommer främst vid tillstånd där kroppen har nedsatt förmåga att utsöndra överskott av magnesium, vilket är vanligast vid kronisk njurinsufficiens. När njurarna inte fungerar optimalt minskar utsöndringen av magnesium, vilket kan leda till en ackumulering i blodet.

Andra orsaker inkluderar överdriven användning av magnesiumhaltiga läkemedel som antacida eller laxermedel, särskilt hos individer med redan nedsatt njurfunktion. Myxödem, en form av allvarlig hypotyreos, kan också leda till förhöjda nivåer på grund av en generell nedgång i kroppens ämnesomsättning och elektrolythantering.

Symtomen på hypermagnesemi varierar beroende på nivåerna, men kan inkludera muskelsvaghet, lågt blodtryck, illamående, och vid svårare fall hjärtproblem som bradykardi (långsam hjärtfrekvens) eller hjärtstillestånd. Hypermagnesemi kan också påverka centrala nervsystemet, vilket kan leda till dåsighet eller till och med koma vid extremt höga nivåer.

Behandlingen av hypermagnesemi innebär att identifiera och åtgärda den underliggande orsaken. Vid lindriga fall kan intaget av magnesiumhaltiga läkemedel begränsas. Vid mer allvarliga tillstånd kan intravenösa kalciumlösningar ges för att motverka magnesiumets effekter på hjärtat och musklerna. I svåra fall kan dialys krävas för att snabbt avlägsna överskott av magnesium från blodet.

Vid lågt värde

Låga magnesiumnivåer eller hypomagnesemi är ett mer vanligt förekommande tillstånd som uppstår när magnesiumkoncentrationen i blodet är för låg. Detta kan orsakas av olika faktorer som bristande intag eller förluster genom mag-tarmkanalen. Grav malnutrition, som kan uppstå vid långvarig svält eller ensidig kost, är en vanlig orsak. Absorptionsrubbningar som steatorré (överdriven fettutsöndring i avföringen) eller kirurgisk borttagning av delar av tunntarmen kan också leda till minskad magnesiumabsorption.

Långvarig diarré är en annan betydande orsak till magnesiumbrist, då kroppen förlorar stora mängder elektrolyter. Likaså kan personer som får parenteral nutrition utan tillräcklig magnesiumtillförsel utveckla hypomagnesemi. Kronisk alkoholism är en annan riskfaktor, eftersom det både minskar intaget och ökar magnesiumförlusterna via urinen.

Läkemedel som diuretika (särskilt tiaziddiuretika), kan också orsaka hypomagnesemi genom att öka magnesiumutsöndringen via njurarna. Andra hormonella tillstånd, som hyperaldosteronism och hypoparatyreoidism, kan störa kroppens magnesiumbalans.

Symtomen på hypomagnesemi inkluderar trötthet, muskelkramper, och hjärtarytmier som kan påverka hjärtfunktionen. Vid svåra fall kan neurologiska symtom uppträda som förvirring, tremor eller kramper.

Behandlingen av hypomagnesemi innebär att åtgärda den bakomliggande orsaken och återställa magnesiumbalansen. Vid lindrig brist kan orala magnesiumtillskott vara tillräckliga, medan svårare fall kan kräva intravenös tillförsel.