Levern är ett av kroppens största organ och har en viktig roll i ämnesomsättning, energilagring, gallproduktion och nedbrytning av ämnen som kroppen behöver göra sig av med. Den hjälper bland annat till att reglera blodsocker, bilda galla, producera proteiner och bryta ned alkohol, läkemedel och andra ämnen.
I levern bildas bland annat glukos, gallsyror, ketoner, albumin, urea och hormoner som IGF-1.
Levern lagrar även energi i form av glykogen samt flera viktiga vitaminer och mineraler, bland annat vitamin A, vitamin D, vitamin B12, järn och koppar. När leverfunktionen påverkas kan därför många olika processer i kroppen förändras.
Blodprov används ofta för att bedöma leverfunktion och upptäcka tecken på leverpåverkan. Förhöjda levervärden kan förekomma vid tillstånd som fettlever, hepatit, leverinflammation, läkemedelspåverkan, hög alkoholkonsumtion eller andra leversjukdomar.
Vad gör levern?
Levern har många funktioner som påverkar hela kroppen. Den deltar i nedbrytning och lagring av näringsämnen, producerar galla och hjälper kroppen att hantera restprodukter, hormoner, alkohol och läkemedel.
Glukos och glykogen
När kroppen tar upp kolhydrater från maten omvandlas de till glukos, som används som energi. En del av glukosen lagras i levern som glykogen. Vid behov kan levern frigöra energi igen, till exempel mellan måltider eller vid fysisk aktivitet.
Levern hjälper också till att stabilisera blodsockret genom att frisätta lagrad energi vid behov.
Gallproduktion
Levern producerar galla, som behövs för att bryta ned fett i tarmen. Galla bidrar också till att kroppen kan ta upp fettlösliga vitaminer från kosten.
Nedbrytning och avgiftning
Levern bryter ned alkohol, läkemedel och andra ämnen som kroppen behöver göra sig av med. Restprodukter kan sedan utsöndras via gallan, avföringen eller via blodet och njurarna.
Leverproblem och leversjukdomar
Leversjukdomar kan utvecklas långsamt och ge få symtom i början. Därför upptäcks leverpåverkan ibland först genom avvikande blodprover. Vanliga leverrelaterade tillstånd är fettlever, hepatit, leverinflammation, leverfibros och levercirros.
Fettlever
Fettlever, även kallat steatos, innebär att fett ansamlas i levern. Tillståndet är ofta kopplat till övervikt, insulinresistens, typ 2-diabetes, höga blodfetter, hög alkoholkonsumtion och det metabola syndromet. Fettlever ger ofta inga tydliga symtom, men kan på sikt bidra till inflammation och ärrbildning i levern.
Fettlever är idag en av de vanligaste orsakerna till förhöjda levervärden. Den moderna benämningen MASLD (Metabolic dysfunction-associated steatotic liver disease) används allt oftare för att beskriva fettlever som är kopplad till metabol påverkan och ämnesomsättningssjukdom.
Många personer med fettlever har få eller inga symtom alls, vilket gör att tillståndet ofta upptäcks först via blodprov eller bilddiagnostik.
Leverinflammation och leverfibros
Leverinflammation kan uppstå vid exempelvis virusinfektioner, alkoholrelaterad leverskada, fettlever eller läkemedelspåverkan. Om inflammationen pågår under lång tid kan ärrvävnad bildas i levern, vilket kallas leverfibros. Fibros kan försämra leverns funktion och i vissa fall utvecklas vidare till levercirros (skrumplever).
Hepatit A, B och C
Hepatit betyder inflammation i levern. Hepatit A, B och C orsakas av olika virus och smittar på olika sätt. Hepatit A sprids främst via förorenad mat eller vatten. Hepatit B sprids via blod och kroppsvätskor, medan hepatit C framför allt sprids via blod.
Hepatit kan ge symtom som trötthet, feber, illamående, aptitlöshet, bukbesvär och gulsot. Vissa hepatitinfektioner kan bli kroniska och öka risken för levercirros och levercancer.
Levercirros
Levercirros, även kallat skrumplever, innebär att levern har fått en omfattande och kronisk ärrbildning. Tillståndet kan bero på långvarig leverskada, exempelvis vid alkoholrelaterad leversjukdom, kronisk hepatit eller långvarig fettlever med inflammation.
Vid levercirros försämras leverns struktur och funktion. Det kan leda till vätska i buken, blödningar, gulsot, trötthet, leversvikt och ökad risk för levercancer.
Leverencefalopati
Leverencefalopati är ett allvarligt tillstånd som kan uppstå vid svår leversvikt. När levern inte längre klarar av att bryta ned vissa ämnen kan dessa påverka hjärnan. Det kan leda till förvirring, glömska, darrningar, sänkt medvetandegrad och i svåra fall koma.
Gallvägar och gallstas
Levern är nära kopplad till gallvägarna, som transporterar galla från levern till tarmen. Om gallflödet hindras kan gallstas uppstå, vilket innebär att gallan inte kan transporteras normalt.
Gallstas kan orsakas av exempelvis gallsten, inflammation eller sjukdomar i lever och gallvägar. Vid gallstas kan blodprover som ALP, GGT och bilirubin bli förhöjda.
Levercancer
Långvarig leversjukdom kan öka risken för levercancer. Risken är högre vid exempelvis levercirros, kronisk hepatit B eller C samt långvarig fettlever med inflammation.
Tidig upptäckt och behandling av leverpåverkan kan minska risken för att allvarliga komplikationer utvecklas över tid.
Leverfunktion och blodprov
Leverprover används ofta vid utredning av:
- Trötthet och allmän sjukdomskänsla.
- Misstänkt fettlever.
- Alkoholrelaterad leverpåverkan.
- Virushepatit.
- Buksmärtor.
- Gulsot.
- Metabola sjukdomar.
- Läkemedelsrelaterad leverpåverkan.
- Uppföljning av kända leversjukdomar.
Vid bedömning av leverfunktion analyseras ofta flera blodmarkörer samtidigt. Det beror på att olika levervärden speglar olika delar av leverns funktion och eventuell påverkan på leverceller eller gallvägar.
Begreppet levervärden används ofta för de blodprover som analyseras för att bedöma leverpåverkan och leverfunktion. Leverfunktion beskriver hur väl levern klarar sina viktigaste uppgifter, exempelvis att producera proteiner, bryta ned ämnen och hantera kroppens ämnesomsättning.
- ALAT och ASAT används främst för att upptäcka skada eller inflammation i levercellerna.
- ALP, GT och bilirubin kan ge information om gallvägar, gallstas och gallflöde.
- Albumin och PK(INR) används framför allt för att bedöma leverns syntesförmåga, det vill säga leverns förmåga att producera proteiner och koagulationsfaktorer.
ALAT
ALAT står för alaninaminotransferas och är ett enzym som framför allt finns i levern. När leverceller påverkas eller skadas kan ALAT läcka ut i blodet. Förhöjt ALAT kan ses vid exempelvis fettlever, hepatit, alkoholrelaterad leverskada, läkemedelspåverkan eller annan leverinflammation.
ASAT
ASAT står för aspartataminotransferas och är ett enzym som finns i levern, men även i bland annat muskler och hjärta. Förhöjt ASAT kan förekomma vid leverskada, men behöver tolkas tillsammans med andra prover eftersom värdet inte är lika leverspecifikt som ALAT.
GT
GT (gamma-glutamyltransferas), som även förkortas GGT, är ett enzym som finns i levern och gallvägarna. Förhöjda GT-värden kan ses vid hög alkoholkonsumtion, fettlever, gallvägssjukdomar och vissa läkemedelspåverkningar. GT analyseras ofta tillsammans med ALAT, ASAT och ALP vid utredning av leverpåverkan.
ALP
ALP (alkaliskt fosfatas) är ett enzym som bland annat finns i lever, gallvägar och skelett. Förhöjda värden kan förekomma vid gallstas, sjukdomar i gallvägarna eller vissa leversjukdomar. Eftersom ALP även finns i skelettet tolkas värdet ofta tillsammans med GT och andra leverprover.
Bilirubin
Bilirubin är ett ämne som bildas när gamla röda blodkroppar bryts ned. Levern hjälper till att omvandla och utsöndra bilirubin via gallan. Om levern eller gallvägarna inte fungerar som de ska kan bilirubin stiga i blodet, vilket kan orsaka gulsot med gul hud och gulfärgade ögonvitor.
Albumin
Albumin är ett protein som bildas i levern och hjälper till att transportera ämnen i blodet samt reglera vätskebalansen i kroppen. Låga albuminvärden kan ses vid mer avancerad eller långvarig leversjukdom och kan vara ett tecken på nedsatt syntesförmåga i levern.
PK(INR)
PK(INR) är ett blodprov som används för att bedöma blodets koagulationsförmåga. Eftersom flera koagulationsfaktorer produceras i levern kan ett förhöjt PK(INR) vara ett tecken på nedsatt leverfunktion vid mer avancerad leversjukdom eller leversvikt.
Läkemedel och leverpåverkan
Vissa läkemedel kan påverka levern och orsaka förhöjda levervärden eller leverinflammation. Risken varierar beroende på läkemedel, dosering, behandlingstid och individuella faktorer.
Exempel på läkemedel som kan påverka levern är vissa smärtstillande läkemedel, antibiotika, kolesterolsänkande läkemedel och antiepileptiska läkemedel. Även naturläkemedel och kosttillskott kan i vissa fall bidra till leverpåverkan.
Vanliga symtom vid leverproblem
Leversjukdom kan ibland utvecklas utan tydliga symtom, särskilt i tidiga stadier. När symtom förekommer kan de bland annat vara:
- trötthet.
- illamående.
- aptitlöshet.
- obehag eller smärta under höger revbensbåge.
- gul hud eller gula ögonvitor.
- mörk urin.
- ljus avföring.
- klåda.
- vätskeansamling i buken.
Avvikande levervärden behöver alltid tolkas tillsammans med symtom, läkemedel, alkoholkonsumtion, sjukdomshistoria och övriga blodprover.
Behandling och livsstil
Behandling av leverpåverkan beror på orsaken bakom tillståndet. I många fall kan livsstilsförändringar ha stor betydelse för leverhälsan.
Vid fettlever rekommenderas ofta viktminskning, regelbunden fysisk aktivitet och förbättrade kostvanor. Vid alkoholrelaterad leverpåverkan är minskad alkoholkonsumtion eller alkoholstopp viktigt.
Vissa leversjukdomar kan behandlas med läkemedel, exempelvis hepatit B och hepatit C. Tidig upptäckt och uppföljning kan minska risken för bestående leverskador.
