Kortisol

Kortisol är ett hormon som produceras av binjurebarkens zona fasciculata och är en del av kroppens svar på stress. Det kallas ibland för ”stresshormon” eftersom nivåerna ökar vid stressiga situationer, men kortisol har många viktiga funktioner i kroppen utöver att hantera stress.

Vi producerar hela tiden olika mängder kortisol under dagen. Som mest produceras hormonet på morgonen när man vaknar. En av kortisolets främsta uppgifter är att få levern att börja producera glukos, något som höjer kroppens energi- och blodsockernivå.

Vad är kortisol?

Kortisol är ett steroidhormon som frigörs från binjurebarken som svar på signaler från hypotalamus och hypofysen genom HPA-axeln (hypotalamus-hypofys-binjureaxeln). Kemiskt är kortisol en glukokortikoid som syntetiseras från kolesterol.

När kroppen upplever stress eller andra påfrestningar skickar hypotalamus ut kortikotropinfrisättande hormon (CRH) till hypofysen. Detta stimulerar hypofysen att frisätta adrenokortikotropt hormon (ACTH), vilket i sin tur stimulerar binjurarna att producera och frisätta kortisol.

Kortisol reglerar metabolismen av kolhydrater, fett och protein genom att öka glukosproduktionen i levern (glukoneogenes) och mobilisera fett från fettvävnaden för att ge energi. Det verkar genom att binda till glukokortikoidreceptorer i cellerna som påverkar genuttrycket. Det hjälper också till att upprätthålla blodtrycket genom att öka känsligheten för vasokonstriktorer som noradrenalin och angiotensin II. Kortisol påverkar många funktioner i kroppen som till exempel:

• Metabolismen då kortisol höjer blodsockret genom att bryta ner proteiner till aminosyror, som omvandlas till glukos i levern. Det bidrar också till nedbrytning av fettvävnad för att frigöra energi.
• Immunmodulering då kortisol har en antiinflammatorisk effekt genom att hämma immunsystemets aktivitet och minska frisättningen av inflammatoriska mediatorer som cytokiner.
• Blodtrycksreglering då kortisol upprätthåller vaskulär tonus och hjälper till att reglera blodtrycket genom att öka känsligheten för vasokonstriktiva hormoner.
• Stresshantering då kortisol ökar energitillgången och hjälper kroppen att hantera akuta påfrestningar. Långvarigt förhöjda nivåer kan leda till negativa effekter som immunosuppression och metabola rubbningar.

Kortisolets funktioner behövs för kroppens överlevnad och anpassning till stress, men dess nivåer måste balanseras för att undvika negativa konsekvenser. HPA-axelns reglering och ACTH:s roll är viktiga för att upprätthålla denna balans.

Kortisol och ACTH

ACTH, eller adrenokortikotropt hormon, behövs för kortisolproduktionen. Det fungerar som en signal från hypofysen till binjurarna och stimulerar inte bara frisättningen av kortisol utan även dess syntes genom att öka enzymaktiviteten i binjurebarken. ACTH-sekretionen är pulserande och följer en dygnsrytm, vilket gör att kortisolnivåerna är högst på morgonen och lägst kring midnatt. Denna rytm kan påverkas av faktorer som sömnmönster, stress och ljusexponering.

Vid brist på ACTH minskar kortisolproduktionen, vilket kan leda till tillstånd som sekundär binjurebarksinsufficiens. Omvänt kan överproduktion av ACTH, exempelvis vid Cushings sjukdom, leda till förhöjda kortisolnivåer och symtom som viktuppgång, högt blodtryck och insulinresistens.

Varför är kortisol viktigt?

Vid stressiga situationer, oavsett om de är fysiska eller psykiska, ökar kroppens produktion av kortisol. Detta är en del av kroppens ”fight or flight”-respons, vilket förbereder personen för att hantera hot.

Vid akut stress hjälper kortisol till att mobilisera energi och förbättra reaktionsförmågan genom att reglera metabolismen av kolhydrater, fett och protein. Det hjälper kroppen att omvandla lagrad energi till glukos, vilket behövs för att ge energi under dessa situationer.

Vid kronisk stress förblir kortisolnivåerna förhöjda under en längre tid vilket kan leda till negativa hälsoeffekter, inklusive viktökning, sömnproblem, depression, ångest och försvagat immunförsvar.

Kortisol har även antiinflammatoriska egenskaper och hjälper till att dämpa kroppens immunrespons vilket är viktigt för att förhindra överdriven inflammation vid skador eller infektioner. Hormonets effekter på vätske- och elektrolytbalansen bidrar också till att reglera blodtrycket.

Kortisol påverkar även hjärnfunktionen, inklusive minne och inlärning.

Varför tas blodprov för analys av kortisol?

Blodprov för kortisol tas för att utreda misstanke om hormonella rubbningar som kan påverka kroppens stresshantering och metabolism.

Vid misstanke om kortisolbrist, som vid binjurebarksinsufficiens (Addisons sjukdom), används analysen för att bekräfta eller utesluta att binjurarna inte producerar tillräckligt med kortisol. Provet används också för att undersöka misstänkt överproduktion av kortisol, som vid Cushings syndrom, där kortisolnivåerna är förhöjda och kan orsaka symtom som viktuppgång, högt blodtryck och muskelsvaghet.

Kortisolnivåerna påverkas av stress, och analysen kan också hjälpa till att utvärdera hur väl kroppens stressrespons fungerar. Vid kortvarig stress stiger kortisolnivåerna för att hjälpa kroppen att hantera belastningen. Långvarig stress kan däremot leda till kroniskt förhöjda kortisolnivåer, vilket har negativa effekter på hälsan, som nedsatt immunförsvar, högt blodtryck och ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.

I vissa fall kan långvarig stress leda till störningar i HPA-axeln, vilket resulterar i antingen fortsatt höga kortisolnivåer eller i en utmattningsfas där kortisolproduktionen minskar.

Kortisolprover kan också kompletteras med tester som mäter dygnsvariation, eftersom kortisol naturligt har högst nivåer på morgonen och lägst kring midnatt.

Läs mer om kortisol testet. Kortisol ingår också i stora prestationstestet.

Vad är S-kortisol?

S-Kortisol mäter kortisolnivån i serum, den vätska som blir kvar efter att blodet har fått koagulera och koagulationsfaktorerna har avlägsnats. Serum används vanligtvis vid analyser som utförs parallellt med andra tester, exempelvis hormon- eller lipidprofiler. Precis som P-Kortisol ger S-Kortisol en total bild av kortisol i blodet, och resultaten är i praktiken mycket likvärdiga. Valet mellan plasma och serum påverkar sällan den kliniska tolkningen, och användningen av provmaterial beror ofta på laboratoriets rutiner.

Karolinska, Unilabs och SYNLAB analyserar kortisol i serum.

Vad är P-kortisol?

P-Kortisol mäter koncentrationen av kortisol i plasma, den vätska som återstår efter att blodkropparna har avlägsnats genom centrifugering. Plasma innehåller koagulationsfaktorer som fibrinogen och används ofta i rutinanalyser på grund av dess stabilitet och enkelhet vid bearbetning. Analysen ger en totalmängd av kortisol, inklusive både den proteinbundna och den fria biologiskt aktiva delen.

Vad är referensintervallet för kortisol?

Enligt Karolinska är referensintervallet för kortisol för morgonprov som tas mellan kl. 06:00 och kl. 10:00 mellan 135 och 540 nmol/L. För ett eftermiddagsprov som tas mellan kl. 16:00 och 20:00 är intervallet 70 till 330 nmol/L.

Unilabs referensintervall för ett morgonprov är mellan 145 och 620 nmol/L, och för ett eftermiddagsprov 95 till 460 nmol/L.

SYNLABs referensintervall för ett morgonprov innan kl. 10:00 är mellan 100 och 535 nmol/L, och för blodprov efter kl 17:00 mellan 80 och 480 nmol/L.

Ett morgonprov av S-Kortisol som visar nivåer över 350 nmol/L i frånvaro av stress tyder vanligtvis på att det inte finns någon brist i ACTH- eller kortisolproduktionen. Ett morgonvärde av S-Kortisol under 100 nmol/L hos en obehandlad individ bör dock ge anledning att misstänka binjurebarksinsufficiens.

Vid tolkning av kortisolvärden är det viktigt att ta hänsyn till faktorer som graviditet, användning av östrogenbehandling eller p-piller, tillfällig stress och påverkan från vissa läkemedel, då dessa kan påverka kortisolnivåerna i blodet.

nmol/L står för nanomol per liter.

Vid högt värde

Höga kortisolvärden är ofta förknippade med psykisk och fysisk stress, men kan också orsakas av andra tillstånd som anorexia, alkoholism, hormonbehandlingar, Cushings syndrom, graviditet eller användning av glukokortikoider som prednisolon. Kortisolnivåerna stiger naturligt vid stress för att hjälpa kroppen hantera belastningen, men kroniskt förhöjda nivåer kan få skadliga effekter.

Under en stressituation stimulerar kortisol levern att producera mer glukos samtidigt som det minskar insulineffekten, vilket kan leda till högre blodsockernivåer. Över tid kan detta bidra till insulinresistens och viktuppgång, särskilt i form av bukfetma. Dessutom ökar kortisol blodtrycket och hormoner som reglerar blodtrycket. Immunsystemet försvagas också, vilket gör kroppen mer mottaglig för infektioner och långsammare sårläkning.

Symtom på kroniskt höga kortisolnivåer kan inkludera ångest, sömnproblem, muskelsvaghet, hudförändringar som tunnare hud och hudbristningar, samt ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och osteoporos.

Cushings syndrom är ett hormonellt tillstånd där kortisolproduktionen är patologiskt förhöjd. Det diagnostiseras ofta med specifika tester som dexametasonhämningstestet, där kortisolvärden under 50 nmol/L efter testet vanligen utesluter diagnosen. Hormonella förändringar som uppstår vid graviditet, p-pilleranvändning eller östrogenbehandling kan också leda till högre kortisolnivåer genom att öka transkortinkoncentrationen, vilket binder mer kortisol och höjer den totala kortisolmängden i blodet.

Ett ostressat morgonprov med kortisolnivåer över 350 nmol/L utesluter vanligtvis ACTH- eller kortisolsvikt, eftersom dessa nivåer indikerar att både hypofysen och binjurarna fungerar normalt. Att förstå och behandla de underliggande orsakerna till höga kortisolnivåer är viktigt för att förhindra långsiktiga komplikationer.

Vid lågt värde

Att ha låga nivåer av kortisol påverkar kroppen på flera sätt, de flesta negativa, och i vissa fall är detta allvarligt. Först och främst faller energinivån, speciellt på morgonen och eftermiddag. Kroppens blodtryck blir lägre, vilket i sin tur leder till att man kan få yrsel och andra symtom. Immunförsvaret försvagas och gör att man lättare blir sjuk. Låga kortisolnivåer indikerar att kroppen inte producerar tillräckligt med kortisol, vilket kan påverka flera funktioner som stresshantering, blodsockerreglering, blodtryck och immunförsvar.

Kortisolproduktionen regleras av HPA-axeln (hypotalamus-hypofys-binjure-axeln), och brister kan bero på störningar i binjurarna, hypofysen eller hypotalamus. En orsak till lågt kortisol är binjurebarksinsufficiens, även kallad Addisons sjukdom, där binjurarna inte klarar av att producera kortisol på grund av en autoimmun reaktion eller annan skada. Kortisolbrist kan också uppstå vid brist på ACTH, det hormon från hypofysen som stimulerar binjurarna att frisätta kortisol. Låga morgonvärden under 100 nmol/L tyder ofta på binjurebarksinsufficiens och bör utredas vidare.

Låga kortisolnivåer kan leda till en rad symtom som reflekterar kroppens oförmåga att hantera stress och upprätthålla viktiga funktioner. Vanliga symtom är trötthet, lågt blodtryck och viktnedgång. Dessa symtom förvärras ofta vid stressiga situationer, då kortisol normalt hjälper kroppen att anpassa sig. Utöver detta kan bristen orsaka muskelsvaghet, aptitlöshet och nedsatt immunförsvar, vilket gör individen mer mottaglig för infektioner och långsammare återhämtning.