Blodstatus är ett av de vanligaste blodproverna och används för att få en övergripande bild av blodets celler. Provet kan ge information om röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar och används ofta som en del av en bredare hälsokontroll eller medicinsk utredning.
Blodstatus kan bland annat ge tecken på blodbrist, infektion, inflammation, påverkan på immunförsvaret eller förändringar i blodbildningen.
Vad är blodstatus?
Blodstatus är en panel av blodanalyser som mäter mängd, storlek och egenskaper hos olika blodceller. Provet används ofta som ett grundprov eftersom blodet kan spegla många olika processer i kroppen.
Resultatet tolkas tillsammans med symtom, sjukdomshistoria och andra blodprover. Ett avvikande värde betyder inte alltid sjukdom, men kan visa att något behöver följas upp.
Vad visar blodstatus?
Blodstatus brukar omfatta analyser som beskriver röda blodkroppar, vita blodkroppar och trombocyter.
- Hb (hemoglobin) visar mängden hemoglobin i blodet.
- EPK (erytrocyter) visar antalet röda blodkroppar.
- EVF (erytrocytvolymfraktion), även kallat hematokrit, visar hur stor andel av blodets volym som består av röda blodkroppar.
- MCV visar den genomsnittliga storleken på de röda blodkropparna.
- MCH visar den genomsnittliga mängden hemoglobin per röd blodkropp.
- MCHC visar hemoglobinkoncentrationen i de röda blodkropparna. MCHC ingår inte alltid som standard.
- LPK (leukocyter) visar antalet vita blodkroppar.
- TPK (trombocyter) visar antalet blodplättar.
En stor blodstatus inkluderar även en differentialräkning av vita blodkroppar.
Benmärg och blodbildning
Blodceller bildas i benmärgen, den mjuka vävnad som finns inuti kroppens större ben. Benmärgen producerar röda blodkroppar, vita blodkroppar och trombocyter och är därför viktig för syretransport, immunförsvar och blodets koagulation.
Om blodbildningen påverkas kan det leda till förändringar i blodstatus. Det kan exempelvis ses vid vitaminbrist, infektioner, inflammation, läkemedelspåverkan eller vissa blodsjukdomar.
Röda blodkroppar och hemoglobin
De röda blodkropparna, erytrocyterna, transporterar syre från lungorna ut till kroppens vävnader. Hemoglobin är det järninnehållande protein som binder syre i de röda blodkropparna.
Analyser som Hb, EPK, EVF, MCV, MCH och MCHC används tillsammans för att bedöma blodets syretransporterande förmåga och för att upptäcka olika former av blodbrist.
Blodbrist och anemi
Blodbrist, även kallat anemi, innebär att blodet har nedsatt förmåga att transportera syre. Det ses ofta genom lågt Hb, men flera andra blodvärden kan hjälpa till att förstå orsaken.
Vanliga symtom vid blodbrist är trötthet, orkeslöshet, yrsel, andfåddhet och blekhet.
Blodbrist kan bero på järnbrist, brist på vitamin B12 eller folat, blödning, kronisk inflammation, njursjukdom eller påverkan på benmärgens blodbildning.
Retikulocyter och blodbildning
Retikulocyter är unga röda blodkroppar som nyligen lämnat benmärgen. Analysen används för att bedöma hur aktiv blodbildningen är och hur benmärgen svarar när kroppen behöver producera fler röda blodkroppar.
Vid blodbrist kan retikulocyter hjälpa till att avgöra om benmärgen fungerar normalt eller om blodbildningen är nedsatt.
Förhöjda retikulocyter kan ses efter blödning eller när kroppen kompenserar för ökad nedbrytning av röda blodkroppar. Låga nivåer kan förekomma vid nedsatt blodbildning, benmärgspåverkan eller vissa vitamin- och järnbrister.
Järnbrist och järnstatus
Järnbrist är en av de vanligaste orsakerna till blodbrist. Vid järnbrist minskar kroppens möjlighet att producera hemoglobin, vilket kan leda till lågt Hb och små röda blodkroppar.
Vid utredning av järnbrist analyseras blodstatus ofta tillsammans med järnstatus, exempelvis ferritin, järn och transferrinmättnad.
Lågt MCV och lågt MCH kan tala för järnbrist, medan ferritin används för att bedöma kroppens järndepåer.
MCV och olika typer av blodbrist
MCV visar den genomsnittliga storleken på de röda blodkropparna och används ofta vid utredning av blodbrist.
- Lågt MCV kallas mikrocytär anemi och ses ofta vid järnbrist.
- Normalt MCV kallas normocytär anemi och kan förekomma vid exempelvis blödning, kronisk inflammation eller njursjukdom.
- Högt MCV kallas makrocytär anemi och kan bland annat ses vid brist på vitamin B12 eller folat, leversjukdom eller alkoholkonsumtion.
MCV tolkas tillsammans med andra blodvärden som Hb, MCH, ferritin, vitamin B12 och folat för att bedöma orsaken till blodbrist. Läs mer om storleken på de röda blodkropparna.
Höga blodvärden och polycytemi
Förhöjda nivåer av Hb, EPK eller EVF kan innebära att mängden röda blodkroppar är högre än normalt. Det kan ibland bero på vätskebrist, rökning eller syrebrist, men även på sjukdomar som påverkar blodbildningen.
Polycytemi innebär att kroppen producerar för många röda blodkroppar. Tillståndet kan göra blodet mer trögflytande och öka risken för blodproppar.
Vita blodkroppar och immunförsvar
Vita blodkroppar, leukocyter, är en viktig del av immunförsvaret. De hjälper kroppen att försvara sig mot infektioner och deltar även vid inflammation och immunologiska reaktioner.
Ett förhöjt LPK kan ses vid infektion, inflammation, stresspåverkan eller vissa blodsjukdomar. Ett lågt LPK kan förekomma vid vissa virusinfektioner, läkemedelspåverkan eller påverkan på benmärgen.
Differentialräkning av vita blodkroppar
I vissa fall kompletteras blodstatus med en så kallad differentialräkning, vilket innebär att olika typer av vita blodkroppar analyseras separat.
En differentialräkning inkluderar vanligtvis:
- Neutrofiler, som är den vanligaste typen av vita blodkroppar och som spelar en roll i kroppens tidiga försvar mot framför allt bakterier.
- Lymfocyter som omfattar bland annat B-celler, T-celler och NK-celler och som är viktiga för immunförsvarets riktade försvar mot exempelvis virus och andra främmande ämnen.
- Monocyter som kan ta sig ut i kroppens vävnader och utvecklas till makrofager som hjälper till att bryta ned mikroorganismer, skadade celler och annat främmande material.
- Eosinofiler som framförallt deltar vid parasitinfektioner och som även är involverade i allergiska och inflammatoriska reaktioner.
- Basofiler som är en mindre grupp vita blodkroppar som bland annat frisätter histamin och deltar vid inflammation och allergiska reaktioner.
Fördelningen mellan olika vita blodkroppar kan ge mer information om exempelvis infektioner, allergier, inflammation eller påverkan på immunförsvaret.
Lymfocyter och immunförsvar
I vissa fall analyseras olika typer av lymfocyter, exempelvis B-celler, T-celler och NK-celler. Det kan ge mer detaljerad information om immunförsvaret och används framför allt vid mer specifika frågeställningar.
B-celler är en typ av vita blodkroppar som bidrar till produktion av antikroppar. Vid en mer omfattande analys av lymfocyter kan även olika undergrupper analyseras, exempelvis T-lymfocyter (CD3), T-hjälparceller (CD4), cytotoxiska T-celler (CD8), B-lymfocyter (CD19) och NK-celler. Läs mer om basal lymfocytanalys.
Blodutstryk och cellmorfologi
I vissa fall kompletteras blodstatus och differentialräkning med mikroskopisk bedömning av blodcellerna, så kallad morfologi eller blodutstryk. Detta görs framförallt vid avvikande blodstatus, misstanke om blodsjukdom eller när analysinstrument identifierar ovanliga eller omogna blodceller.
Vid morfologisk analys bedöms blodcellernas utseende, form, storlek och mognadsgrad. Analysen kan ge ytterligare information vid exempelvis infektioner, inflammation, blodbrist eller misstanke om blodsjukdom.
Bedömningen kan omfatta:
- Erytrocytmorfologi – utseende och form på röda blodkroppar.
- Leukocytmorfologi – utseende och mognadsgrad hos vita blodkroppar.
- Trombocytmorfologi – storlek och utseende på blodplättar.
I vissa situationer kan även omogna eller avvikande celler identifieras i blodet, exempelvis blastceller, plasmaceller eller omogna granulocyter. Sådana fynd behöver bedömas tillsammans med övriga blodprover och klinisk information.
Trombocyter och blodets koagulation
Trombocyter, eller blodplättar, hjälper blodet att koagulera och stoppa blödningar. De aktiveras när ett blodkärl skadas och bidrar till att bilda en blodpropp som tätar skadan.
Låga trombocyter kan öka risken för blödningar, medan höga trombocytnivåer ibland kan ses vid inflammation, järnbrist eller vissa blodsjukdomar och i vissa fall vara kopplade till ökad risk för blodpropp.
Blodstatus vid infektion och inflammation
Blodstatus används ofta tillsammans med andra prover vid misstanke om infektion eller inflammation. LPK och differentialräkning kan ge information om immunförsvarets aktivitet och hur kroppen reagerar på exempelvis infektioner.
Vid infektion eller inflammation analyseras blodstatus ofta tillsammans med exempelvis CRP eller SR.
Blodstatus och blodsjukdomar
Förändringar i blodstatus kan ibland vara kopplade till sjukdomar som påverkar benmärg eller blodbildning. Exempel är olika former av leukemi, myelodysplastiska syndrom och myeloproliferativa sjukdomar.
Vid misstanke om blodsjukdom behövs ofta kompletterande blodprover och vidare utredning inom sjukvården.
Bloddonation och blodstatus
Inför blodgivning kontrolleras ofta Hb för att säkerställa att blodvärdet är tillräckligt högt för att lämna blod. Regelbunden blodgivning kan i vissa fall påverka kroppens järndepåer och leda till järnbrist.
Därför kan ferritin och andra järnrelaterade prover ibland vara relevanta hos personer som lämnar blod regelbundet.
När används blodstatus?
Blodstatus är ett vanligt grundläggande blodprov som används inom både sjukvård och hälsokontroller. Analysen används ofta som en del av en utredning och uppföljning vid olika symtom och sjukdomstillstånd.
Blodstatus används bland annat vid:
- Trötthet och orkeslöshet.
- Misstänkt blodbrist.
- Infektion eller inflammation.
- Blödningar eller blåmärken.
- Uppföljning av läkemedelsbehandling.
- Kontroll av immunförsvar eller blodbildning.
- Allmän hälsokontroll.
Symtom som ibland kan kopplas till avvikande blodstatus
Förändringar i blodstatus kan förekomma tillsammans med många olika symtom beroende på vilka blodceller som påverkas och vad som orsakar förändringen.
Exempel på symtom som ibland kan vara kopplade till avvikande blodstatus är:
- Trötthet och orkeslöshet.
- Yrsel eller andfåddhet.
- Feber eller återkommande infektioner.
- Blåmärken eller blödningar.
- Blekhet.
- Viktnedgång eller nattliga svettningar.
Symtomen behöver bedömas tillsammans med övriga blodprover, sjukdomshistoria och den kliniska situationen.
Tolkning av blodstatus
Blodstatus är ett grundläggande prov, men resultaten behöver bedömas i sitt sammanhang. Ett enskilt avvikande värde behöver inte alltid innebära sjukdom, och ibland krävs kompletterande prover för att förstå orsaken.
Vid blodbrist kan exempelvis järnstatus, ferritin, vitamin B12 och folat vara relevanta. Vid infektion eller inflammation kan CRP, SR och differentialräkning ge mer information.
Referensintervall kan variera mellan olika laboratorier och påverkas bland annat av ålder och kön.
