Hjärt-kärlsjukdomar

Hjärt-kärlsjukdom är en av de vanligaste och mest betydelsefulla sjukdomsgrupperna globalt och i Sverige. Många fall utvecklas under lång tid utan tydliga symtom, vilket gör kunskap om riskfaktorer, förebyggande åtgärder och tidig upptäckt särskilt viktig. I denna artikel går vi igenom vad hjärt-kärlsjukdom innebär, hur den uppstår och vilka faktorer som kan påverka risken att drabbas.

Vad är hjärt-kärlsjukdom?

Hjärt-kärlsjukdom är ett samlingsnamn för sjukdomar som påverkar hjärtat och blodkärlen. Dessa sjukdomar uppstår när hjärtats funktion eller blodcirkulationen i kroppen påverkas, till exempel genom förträngningar i blodkärlen, blodproppar eller förändringar i hjärtats pumpförmåga. Hjärt-kärlsjukdom är en av de vanligaste orsakerna till sjukdom och död globalt.

En vanlig bakomliggande process är åderförkalkning, medicinskt kallat ateroskleros. Vid ateroskleros lagras fett, kolesterol och andra ämnen i blodkärlens väggar och bildar så kallade plack. Dessa plack kan göra blodkärlen smalare och stelare, vilket försämrar blodflödet. Om ett plack spricker kan en blodpropp bildas, vilket kan blockera blodflödet till viktiga organ.

Flera blodprov kan användas för att identifiera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, exempelvis förändringar i blodfetter, blodsocker och inflammation, vilket kan bidra till att bedöma risken för tillstånd som hjärtinfarkt och stroke.

WHO (World Health Organization) skriver att cirka 17 miljoner människor dör varje år i hjärt-kärlsjukdomar världen över. Forskningen visar en tydlig koppling till överkonsumtion av mat innehållande mättade fetter och transfetter. De skriver vidare att människor i hela världen bör skära ner på sin konsumtion av fet mat som riskerar att sätta igen blodkärlen.

I Hjärtrapporten skriver Hjärt-Lungfonden att det är vår livsstil som är det stora hotet. Akutvården i Sverige tillhör en av Europas bästa och forskningen går framåt. Ungefär 1,9 miljoner människor lever idag med någon form av hjärt-kärlsjukdom i Sverige och allt fler unga drabbas av till exempel hjärtsvikt.

Vanliga hjärt-kärlsjukdomar

De vanligaste hjärt-kärlsjukdomarna är hjärtinfarkt, stroke och kärlkramp. Tillstånden kan uppstå när blodflödet till hjärtat eller hjärnan försämras, ofta på grund av förträngda blodkärl eller blodproppar. Många av dessa sjukdomar utvecklas gradvis under lång tid innan symtom uppstår och omfattar flera olika diagnoser, bland annat:

• Hjärtinfarkt som uppstår när blodflödet till en del av hjärtmuskeln blockeras, ofta av en blodpropp.
• Stroke som orsakas av en blodpropp eller en blödning i hjärnan som påverkar hjärnans funktion.
• Kärlkramp som innebär bröstsmärta som uppstår när hjärtat inte får tillräckligt med syre på grund av förträngda kranskärl.
• Hjärtsvikt som är ett tillstånd där hjärtat inte kan pumpa blod effektivt genom kroppen.
• Högt blodtryck som är ett vanligt tillstånd som kan skada blodkärlen och öka risken för andra hjärt-kärlsjukdomar.

Vanliga symtom

Symtomen vid hjärt-kärlsjukdom kan variera beroende på vilken del av hjärt-kärlsystemet som påverkas och hur allvarlig sjukdomen är. Vissa personer kan uppleva tydliga symtom, medan andra kan ha mer diffusa besvär eller inga symtom alls i ett tidigt skede.

Vanliga symtom kan vara bröstsmärta eller en tryckande känsla över bröstet, andfåddhet, hjärtklappning, yrsel och ovanlig trötthet. I vissa fall kan även svullnad i ben eller fötter förekomma, särskilt vid tillstånd där hjärtats pumpförmåga är nedsatt. Vid kärlkramp uppstår symtomen ofta i samband med fysisk ansträngning eller stress, medan mer akuta tillstånd, som hjärtinfarkt eller stroke, kan ge plötsliga och kraftiga symtom.

Det är samtidigt vanligt att hjärt-kärlsjukdom utvecklas långsamt under många år utan tydliga symtom. Förändringar i blodkärlen kan pågå under lång tid innan sjukdomen märks. Därför upptäcks riskfaktorer ibland först genom medicinska undersökningar eller analyser kopplade till hjärt-kärlhälsa.

Stöd forskningen

Gör som Medisera, stöd Hjärt-Lungfonden. Hjärt-Lungfonden stöder forskning om bland annat hjärtklaffsjukdom, aortasjukdom, hjärtinfarkt, barns hjärtfel, diabetes, hjärtstopp, hjärtrytmrubbningar, stroke, kärlkramp och hjärtsvikt.

Läs mer om Mediseras Hjärt-kärltest där överskottet går till Hjärt-Lungfonden.

Riskfaktorer för att drabbas av hjärt-kärlsjukdom

Många människor lever med riskfaktorer för att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. Exempel på dessa är högt blodtryck, höga blodfetter, övervikt (framförallt bukfetma), fysisk inaktivitet, rökning, psykosocial stress, dålig diet och diabetes. Arvsanlag spelar också in exempelvis det sätt på vilket man omsätter blodfetter och blodsocker. Ju äldre vi blir desto mer åderförfettade blir våra blodkärl.

Hur utvecklas hjärt-kärlsjukdom?

Hjärt-kärlsjukdom utvecklas ofta långsamt under många år och kan i början ske utan tydliga symtom. Processen börjar vanligtvis med små förändringar i blodkärlens innersta väggar. Dessa förändringar kan uppstå till följd av flera riskfaktorer, som höga nivåer av blodfetter, högt blodtryck, rökning, diabetes och kronisk inflammation. När blodkärlens väggar skadas blir de mer mottagliga för att fettpartiklar, särskilt kolesterol, kan fastna och lagras i kärlväggen.

Med tiden kan dessa fettansamlingar tillsammans med inflammatoriska celler bilda så kallade plack. Dessa plack gör blodkärlen smalare och mindre elastiska, vilket försämrar blodflödet genom kärlen. När blodcirkulationen begränsas kan vävnader och organ få sämre tillgång till syre och näringsämnen.

I vissa fall kan ett plack bli instabilt och spricka. När detta sker kan kroppen reagera genom att bilda en blodpropp vid platsen för skadan. Om blodproppen blockeras i ett kranskärl kan det leda till hjärtinfarkt, och om den uppstår i ett blodkärl i hjärnan kan den orsaka stroke. Denna process kan utvecklas under lång tid, vilket gör att många personer kan ha förändringar i blodkärlen långt innan en allvarlig sjukdom uppstår.

Hur kan jag förebygga?

Även om hjärt-kärlsjukdom är vanligt finns det mycket man själv kan göra för att minska risken att drabbas. Flera av de viktigaste riskfaktorerna är kopplade till livsstil och kan påverkas genom hälsosamma vanor i vardagen. Att avstå från rökning är en av de mest effektiva åtgärderna för att skydda hjärtat och blodkärlen, eftersom rökning skadar blodkärlens väggar och ökar risken för blodproppar.

Regelbunden fysisk aktivitet är också viktig för hjärt-kärlhälsan. Motion bidrar till att förbättra blodcirkulationen, sänka blodtrycket och påverka nivåerna av blodfetter och blodsocker positivt. Samtidigt kan en balanserad och näringsrik kost hjälpa till att hålla kolesterol- och triglyceridnivåerna på en hälsosam nivå.

Det är även bra att hålla en stabil kroppsvikt och försöka undvika bukfetma, eftersom överskott av fett runt magen är kopplat till en ökad risk för högt blodtryck, insulinresistens och rubbningar i blodfetterna. Begränsad alkoholkonsumtion och god stresshantering kan också bidra till bättre hjärt-kärlhälsa.

Utöver livsstilsfaktorer är det viktigt att uppmärksamma medicinska riskfaktorer som högt blodtryck, höga blodfetter och förhöjt blodsocker. Genom att identifiera och behandla riskfaktorer tidigt kan man i många fall minska risken för att utveckla hjärt-kärlsjukdom.

Skillnader mellan män och kvinnor

Män och kvinnor kan drabbas av hjärt-kärlsjukdom på olika sätt, både när det gäller riskfaktorer, symtom och sjukdomsförlopp. Generellt utvecklar män hjärt-kärlsjukdom tidigare i livet än kvinnor, ofta cirka 5–10 år tidigare. Kvinnor har ofta en något lägre risk före klimakteriet, vilket delvis anses bero på de skyddande effekterna av hormonet östrogen. Efter klimakteriet minskar denna hormonella skyddseffekt, och kvinnors risk för hjärt-kärlsjukdom ökar successivt. Därför blir förekomsten av hjärt-kärlsjukdom mer likartad mellan könen i högre åldrar.

Trots att män ofta drabbas tidigare är hjärt-kärlsjukdom även en mycket vanlig dödsorsak bland kvinnor. I många länder dör totalt sett ungefär lika många kvinnor som män i hjärt-kärlsjukdom, bland annat eftersom kvinnor i genomsnitt lever längre och därmed oftare når de åldrar där risken är högre.

Det finns också skillnader i hur sjukdomen kan yttra sig. Män upplever oftare klassiska symtom vid hjärtproblem, som tryck eller smärta över bröstet som kan stråla ut i vänster arm eller käke. Kvinnor kan däremot i högre grad få mer diffusa symtom, till exempel andfåddhet, ovanlig trötthet, illamående, yrsel eller smärta i rygg och axlar. Dessa mer ospecifika symtom kan ibland göra att hjärt-kärlsjukdom hos kvinnor upptäcks senare.

Även riskprofilen kan skilja sig mellan könen. Traditionella riskfaktorer som högt blodtryck, höga blodfetter, rökning, övervikt och diabetes ökar risken hos både män och kvinnor. Samtidigt kan vissa tillstånd som är specifika för kvinnor, exempelvis graviditetskomplikationer som havandeskapsförgiftning eller graviditetsdiabetes, vara kopplade till en ökad framtida risk för hjärt-kärlsjukdom. Därför är det viktigt att bedöma individuella riskfaktorer och att uppmärksamma förändringar i blodtryck, blodfetter och blodsocker.

Vilka blodprov kan indikera risk för hjärt-kärlsjukdom?

Blodprover kan spela en viktig roll i att identifiera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Genom att analysera blodfetter, blodsocker och andra markörer kan man få en bättre bild av kroppens kardiovaskulära riskprofil.

Följande blodmarkörer kan vägleda och användas som en del i riskbedömningen: kolesterol inklusive HDL, LDL, LDL/HDL-kvot, non-HDL-kolesterol, triglycerider, Apolipoprotein A1, Apolipoprotein B samt APO kvot. Samtliga dessa ingår vanligtvis i en lipidpanel. Även lipoprotein(a) kan vara en del av riskbedömningen.

Andra relevanta blodprov är blodstatus (Hb, LPK, TPK, EPK, EVK och MCV), långtidsblodsocker (HbA1c), fasteglukos samt inflammationsmarkören högkänsligt CRP (hs-CRP).

Blodfetter

I blodet finns två viktiga typer av fett: kolesterol och triglycerider. Kolesterol behövs bland annat för att bilda hormoner, D-vitamin och cellmembran, medan triglycerider fungerar som en viktig energikälla för kroppen. Eftersom fett inte kan transporteras fritt i blodet transporteras dessa ämnen i partiklar som kallas lipoproteiner, till exempel LDL och HDL. Om nivåerna av blodfetter eller vissa lipoproteiner blir för höga kan lipoproteinpartiklar ansamlas i blodkärlens väggar, vilket kan bidra till åderförkalkning och försämrat blodflöde.

Vid riskbedömning av hjärt-kärlsjukdom analyseras ofta flera blodfetter i en lipidpanel, bland annat totalkolesterol, LDL-kolesterol, HDL-kolesterol, triglycerider, LDL/HDL-kvot och non-HDL-kolesterol. LDL brukar kallas det “onda kolesterolet” eftersom höga nivåer kan bidra till att kolesterol lagras i blodkärlens väggar. HDL kallas ofta det “goda kolesterolet” eftersom det hjälper till att transportera överskott av kolesterol tillbaka till levern.

Non-HDL-kolesterol är ett mått på alla kolesterolpartiklar i blodet som kan bidra till åderförkalkning. Värdet beräknas genom att dra bort HDL-kolesterol från det totala kolesterolvärdet. Non-HDL inkluderar flera aterogena lipoproteiner, som LDL, VLDL, IDL och lipoprotein(a), och används ibland som ett komplement till LDL vid riskbedömning av hjärt-kärlsjukdom.

APO lipoprotein

Apolipoproteiner är proteiner som fungerar som byggstenar i lipoproteinerna som transporterar kolesterol i blodet. Apolipoprotein A1 (Apo A1) är en viktig komponent i HDL-partiklar, medan Apolipoprotein B (Apo B) finns i LDL-partiklar och andra aterogena lipoproteiner. Genom att mäta Apo A1 och Apo B kan man få en bättre bild av balansen mellan skyddande och potentiellt skadliga lipoproteiner i blodet. Apo-kvoten, som beräknas genom att dividera Apo B med Apo A1, används ibland som en del av riskbedömningen vid hjärt-kärlsjukdom.

Lipoprotein(a)

Lipoprotein(a), ofta förkortat Lp(a), är en variant av LDL-kolesterol som innehåller ett extra protein. Höga nivåer av lipoprotein(a) i blodet är kopplade till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, bland annat hjärtinfarkt och stroke. Till skillnad från många andra blodfetter påverkas nivåerna i stor utsträckning av ärftliga faktorer och förändras vanligtvis inte i någon större grad av kost eller livsstil. Därför rekommenderas ibland att lipoprotein(a) mäts åtminstone en gång i livet för att identifiera en eventuell genetisk risk.

hs-CRP

hs-CRP (högkänsligt C-reaktivt protein) är en blodmarkör som används för att mäta låggradig inflammation i kroppen. Inflammation spelar en viktig roll i utvecklingen av åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdom. Förhöjda nivåer av hs-CRP kan därför vara kopplade till en ökad risk för hjärtinfarkt och stroke. Analysen används ibland som ett komplement till andra blodprover vid bedömning av kardiovaskulär risk.

Blodstatus

Blodstatus används för att få information om blodets tillstånd och är en panel som innehåller olika blodmarkörer som speglar blodets sammansättning. Här undersöker man exempelvis koncentration av röda blodkroppar och hur stor andel av blodet som består av just röda blodkroppar, blodvärde (hemoglobin), storleken på de röda blodkropparna samt koncentrationen och mängd hemoglobin som finns i de röda blodkropparna. Man mäter även koncentrationen av vita blodkroppar och blodplättar.

Avvikelser i blodstatus kan i vissa fall vara kopplade till tillstånd som påverkar hjärt-kärlsystemet, exempelvis inflammation, blodbrist eller förändringar i blodets koagulationsförmåga.

Blodsocker

Blodmarkören HbA1c, även kallad långtidsblodsocker, ger ett mått på den genomsnittliga blodsockernivån under de senaste två till tre månaderna. Förhöjda nivåer kan indikera diabetes eller prediabetes, vilket är en viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom. Diabetes är ofta kopplad till förändringar i blodfetterna, exempelvis lägre nivåer av HDL-kolesterol och högre nivåer av triglycerider.

Fasteglukos är ett blodprov som mäter glukosnivån i blodet efter minst åtta timmars fasta. Normala fasteglukosvärden ligger vanligtvis mellan 4 och 6 mmol/L. Ett värde över 7 mmol/L kan indikera diabetes, medan värden mellan 6 och 6,9 mmol/L kan tyda på nedsatt glukostolerans, även kallat prediabetes.

Lipid- och kardiometabol riskpanel

Blodprovet Lipid- och kardiometabol riskpanel är ett test som används för att bedöma flera viktiga riskfaktorer kopplade till hjärt-kärlhälsa. Analysen omfattar markörer som kolesterol, LDL-kolesterol, HDL-kolesterol, LDL/HDL-kvot, non-HDL-kolesterol, triglycerider, inflammationsmarkören hs-CRP (högkänsligt) samt njurfunktionsmarkörerna kreatinin och eGFR (kreatinin) relativ.

Andra blodmarkörer som ibland används

I vissa situationer kan ytterligare blodmarkörer användas vid utredning av hjärt-kärlsjukdom eller relaterade tillstånd.

Homocystein är en aminosyra som finns naturligt i blodet. Förhöjda nivåer har i vissa studier kopplats till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom eftersom ämnet kan påverka blodkärlens väggar. Analysen används dock mer selektivt och ingår inte alltid i rutinmässig riskbedömning.

NT-proBNP är en markör som frisätts från hjärtmuskeln när hjärtat belastas eller när hjärtats pumpförmåga är nedsatt. Förhöjda nivåer kan tyda på hjärtsvikt och används främst vid utredning av misstänkt hjärtsvikt snarare än vid generell riskbedömning.

Troponin är ett protein som frigörs i blodet när hjärtmuskeln skadas. Förhöjda nivåer är en viktig markör vid diagnostik av hjärtinfarkt och används framför allt inom akutsjukvård. Troponin används däremot inte som screeningtest för att bedöma risken för hjärt-kärlsjukdom hos i övrigt friska personer.

Läs mer

Beställ material från Hjärt-Lungfonden