Kronisk njursjukdom – därför upptäcks sjukdomen ofta sent

Kronisk njursjukdom är en av våra vanligaste folksjukdomar, men trots det känner många inte till att de är drabbade. Enligt uppskattningar har omkring var tionde vuxen någon grad av kronisk njursjukdom. Eftersom sjukdomen ofta utvecklas långsamt och sällan ger tydliga symtom i början kan njurfunktionen försämras under flera år utan att personen märker det.

Samtidigt är tidig upptäckt avgörande. Med moderna behandlingsmetoder och livsstilsförändringar kan sjukdomsutvecklingen ofta bromsas, vilket minskar risken för njursvikt, hjärt-kärlsjukdom och andra komplikationer. Blodprov och urinprov spelar därför en viktig roll för att upptäcka nedsatt njurfunktion innan symtom uppstår.

Vad är kronisk njursjukdom?

Kronisk njursjukdom innebär att njurarnas funktion är nedsatt under en längre tid, vanligtvis minst tre månader. Njurarnas huvudsakliga uppgift är att filtrera blodet och avlägsna avfallsprodukter, överflödigt vatten och vissa ämnen som kroppen inte längre behöver. Njurarna bidrar också till att reglera blodtrycket, upprätthålla vätske– och saltbalansen samt producera hormoner som påverkar blodbildning och skelettets hälsa.

När njurfunktionen gradvis försämras blir det svårare för kroppen att upprätthålla dessa funktioner. I de tidiga stadierna kompenserar njurarna ofta för skadan, vilket gör att sjukdomen kan fortskrida utan att ge några märkbara besvär.

Varför ger kronisk njursjukdom ofta inga symtom?

En av anledningarna till att kronisk njursjukdom ibland kallas för en ”tyst sjukdom” är att njurarna har en stor reservkapacitet. En person kan förlora en betydande del av sin njurfunktion utan att känna sig sjuk.

Många upptäcker därför sjukdomen först i samband med en hälsokontroll eller när blodprov tas av andra skäl. När symtom väl uppstår kan sjukdomen redan ha utvecklats långt.

Vanliga tecken på njursjukdom

De första tecknen på njursjukdom är ofta diffusa eller saknas helt. När njurfunktionen försämras ytterligare kan följande symtom förekomma:

• Trötthet och energibrist.
• Svullnad i ben, anklar eller fötter.
• Högt blodtryck.
• Minskad aptit.
• Illamående.
• Klåda.
• Koncentrationssvårigheter.
• Andfåddhet.
• Muskelkramper.

Dessa symtom är dock ospecifika och kan även förekomma vid många andra tillstånd. Därför är blodprov ofta den säkraste metoden för att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede.

Hur vanligt är kronisk njursjukdom?

Kronisk njursjukdom är betydligt vanligare än många tror. Internationella studier visar att mellan 8 och 15 procent av den vuxna befolkningen har någon grad av nedsatt njurfunktion. Förekomsten ökar med stigande ålder, men sjukdomen kan även drabba yngre personer.

En viktig förklaring till att kronisk njursjukdom är så vanlig är att våra vanligaste folksjukdomar, framför allt högt blodtryck och diabetes, successivt kan skada njurarna. Risken ökar också med stigande ålder eftersom njurfunktionen naturligt minskar något över tid. Eftersom både högt blodtryck, diabetes, övervikt och hjärt-kärlsjukdom blir allt vanligare förväntas antalet personer med kronisk njursjukdom fortsätta att öka under de kommande åren.

Vanliga orsaker till kronisk njursjukdom

De vanligaste orsakerna till kronisk njursjukdom är diabetes och högt blodtryck. Även vissa autoimmuna sjukdomar, ärftliga njursjukdomar, långvariga inflammationer och tidigare njurskador kan påverka njurarnas funktion. Ofta utvecklas sjukdomen gradvis under många år.

Vem löper störst risk att drabbas?

Risken för kronisk njursjukdom är högre hos personer som har:

• Högt blodtryck.
• Diabetes typ 1 eller typ 2.
• Hjärt-kärlsjukdom.
• Övervikt eller fetma.
• Ärftlighet för njursjukdom.
• Hög ålder.
• Rökning.
• Autoimmuna sjukdomar som påverkar njurarna.

Personer med en eller flera av dessa riskfaktorer kan ha nytta av regelbundna kontroller av njurfunktionen.

Hur undersöks njurfunktionen?

Njurfunktionen bedöms vanligtvis med hjälp av blodprov och ibland urinprov. Genom att analysera olika blod- och urinprover, ibland kallade njurvärden, kan man få en uppfattning om hur effektivt njurarna filtrerar blodet. De vanligaste analyserna är kreatinin, eGFR, cystatin C och albumin i urin.

Kreatinin

Kreatinin är en av de vanligaste markörerna för njurfunktion. Ämnet bildas naturligt i musklerna och utsöndras via njurarna. Om njurarnas filtreringsförmåga minskar kan kreatininhalten i blodet stiga.

eGFR

eGFR (estimerad glomerulär filtrationshastighet) är ett beräknat mått på njurarnas filtreringskapacitet. Värdet beräknas vanligtvis utifrån kreatinin.

Ett lägre eGFR-värde kan tyda på nedsatt njurfunktion och används för att klassificera olika stadier av kronisk njursjukdom.

Cystatin C

Cystatin C är en alternativ markör för njurfunktion som i vissa situationer kan ge en mer tillförlitlig uppskattning än kreatinin. Analysen används ofta som komplement vid bedömning av njurfunktionen.

Albumin i urin

Ett av de tidigaste tecknen på njurskada kan vara att små mängder albumin läcker ut i urinen. Därför kombineras blodprov ofta med urinanalys för att upptäcka tidiga förändringar.

Hur vet man om njurarna fungerar?

Eftersom kronisk njursjukdom sällan ger tydliga symtom i början går det oftast inte att avgöra enbart utifrån hur man mår. Blodprov och urinprov är därför de viktigaste metoderna för att bedöma njurfunktionen.

Många personer med kronisk njursjukdom känner sig helt friska när de första förändringarna upptäcks. Det är därför inte ovanligt att avvikande njurvärden upptäcks vid en hälsokontroll eller i samband med provtagning av andra skäl. Att man mår bra utesluter alltså inte att njurfunktionen kan vara nedsatt.

Varför är tidig upptäckt så viktig?

Tidig upptäckt kan göra stor skillnad för sjukdomsförloppet. Om nedsatt njurfunktion identifieras i ett tidigt stadium kan behandlingen ofta inriktas på att bromsa utvecklingen.

Behandlingen kan bland annat innefatta:

• Kontroll av blodtrycket.
• Behandling av diabetes.
• Livsstilsförändringar.
• Rökstopp.
• Viktminskning vid övervikt.
• Njurskyddande läkemedel.

Ju tidigare åtgärder sätts in, desto större är möjligheten att bevara njurfunktionen under lång tid.

Sambandet mellan njursjukdom och hjärt-kärlsjukdom

Kronisk njursjukdom påverkar inte enbart njurarna. Personer med nedsatt njurfunktion har även en ökad risk för hjärtinfarkt, stroke och andra hjärt-kärlsjukdomar.

Det innebär att en tidig upptäckt av njursjukdom inte bara kan bidra till att skydda njurarna utan även minska risken för allvarliga hjärt-kärlhändelser.

Faktum är att många personer med kronisk njursjukdom löper större risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom än att utveckla njursvikt. Därför är det viktigt att inte bara följa njurfunktionen utan även behandla riskfaktorer som högt blodtryck, diabetes och blodfettsrubbningar.

När bör man kontrollera sin njurfunktion?

Det kan vara särskilt viktigt att kontrollera njurfunktionen om du:

• Har högt blodtryck.
• Har diabetes.
• Har hjärt-kärlsjukdom.
• Har nära släktingar med njursjukdom.
• Är över 60 år.
• Har fått avvikande värden vid tidigare provtagning.

Kan njursjukdom förebyggas?

Det går inte alltid att förebygga kronisk njursjukdom, men risken kan minska genom att hålla blodtrycket och blodsockret under kontroll, undvika rökning, motionera regelbundet och behandla bakomliggande sjukdomar. För personer med kända riskfaktorer är regelbundna kontroller av njurfunktionen en viktig del av det förebyggande arbetet.

Källor

• 1177 Vårdguiden – Kronisk njursjukdom
• 1177 Vårdguiden – Blodprov: Kreatinin
• 1177 för vårdpersonal – Kronisk njursjukdom
• Nationellt vårdprogram för kronisk njursjukdom
• VISS (Region Stockholm) – Njursjukdom: nedsatt njurfunktion och/eller albuminuri
• Region Skåne – Kronisk njursjukdom
• Folkhälsorapport Stockholm – Nedsatt njurfunktion