Malnutrition innebär att kroppen under en längre eller kortare period inte får den mängd energi, protein eller andra näringsämnen som den behöver. På svenska används ofta begreppet undernäring, även om malnutrition i bredare bemärkelse kan omfatta olika former av felaktig eller otillräcklig nutrition.
Malnutrition behöver inte alltid bero på att man äter för lite. Det kan också uppstå om kroppen har svårt att ta upp näringsämnen från maten, om behovet av näring är förhöjt eller om en sjukdom påverkar aptit, matsmältning eller ämnesomsättning.
Vilka är vanliga symtom på malnutrition?
Symtomen varierar beroende på hur uttalad näringsbristen är, hur länge den har pågått och vilka näringsämnen kroppen har brist på. Ett vanligt tecken är ofrivillig viktnedgång, men malnutrition kan förekomma även hos personer som är normalviktiga eller överviktiga.
Andra möjliga symtom är trötthet, muskelsvaghet, minskad muskelmassa, nedsatt ork, frusenhet och försämrad återhämtning. Vid mer uttalad eller långvarig malnutrition kan immunförsvaret påverkas, sårläkningen försämras och risken för infektioner öka.
Vad kan orsaka malnutrition?
Malnutrition kan ha många olika orsaker. Ibland handlar det om ett för lågt intag av mat eller en ensidig kost. Minskad aptit, sväljsvårigheter, illamående och mag-tarmbesvär kan också göra det svårt att få i sig tillräckligt med energi och näring.
En annan möjlig orsak är att kroppen inte kan ta upp näringsämnen på normalt sätt. Det kan exempelvis förekomma vid vissa sjukdomar i mag-tarmkanalen. Även kroniska sjukdomar, inflammation och andra tillstånd som ökar kroppens energi- och proteinbehov kan bidra till att malnutrition utvecklas.
Kan man ha malnutrition utan att vara underviktig?
Ja. Kroppsvikten säger inte alltid hur näringsstatusen ser ut. En person kan ha normal vikt eller övervikt, men samtidigt få i sig för lite protein, vitaminer, mineraler eller andra viktiga näringsämnen. En snabb och ofrivillig viktnedgång kan också vara betydelsefull även om kroppsvikten fortfarande ligger inom eller över normalområdet.
Därför behöver en bedömning av malnutrition ta hänsyn till mer än enbart vikt och BMI, exempelvis viktutveckling, matintag, sjukdomar, symtom och kroppssammansättning.
Vilka blodprover kan vara relevanta vid misstänkt malnutrition?
Det finns inget enskilt blodprov som kan avgöra om en person har malnutrition. Blodprover kan däremot bidra med information om näringsstatus och visa om det finns brist på vissa vitaminer, mineraler eller andra ämnen.
Exempel på relevanta analyser är albumin och totalprotein. Albumin kan bland annat påverkas vid undernäring, men låga nivåer kan även bero på exempelvis inflammation samt lever– eller njursjukdom och behöver därför tolkas i sitt sammanhang.
Det kan även vara relevant att undersöka kroppens tillgång på olika vitaminer och mineraler. Ferritin används för att bedöma kroppens järndepåer, medan folat (vitamin B9) och D-vitamin kan ge information om nivåerna av dessa vitaminer.
Vilka prover som är relevanta beror på symtom, kost, sjukdomshistoria och vad som misstänks ligga bakom besvären.
Hur behandlas malnutrition?
Behandlingen beror på orsaken och vilka näringsbehov personen har. Det kan handla om att öka mängden energi och protein i kosten, förändra måltidsvanor eller komplettera kosten med näringsdrycker eller specifika vitaminer och mineraler.
Om malnutritionen beror på en bakomliggande sjukdom är det också viktigt att denna utreds och behandlas. Vid tydlig ofrivillig viktnedgång, långvarigt nedsatt aptit eller andra tecken på undernäring bör man därför söka vård för en individuell bedömning.
