Totalprotein (P-Protein)

Ett protein är en stor biomolekyl som består av långa kedjor av aminosyror, sammanbundna i en specifik ordning. Proteiner är livsviktiga för kroppen och har många funktioner som att bygga och reparera vävnader, fungera som enzymer för att påskynda kemiska reaktioner, transportera molekyler i blodet och delta i immunförsvaret. Proteinernas struktur och funktion bestäms av aminosyrasekvensen, som kodas av gener i DNA. Proteiner är avgörande för nästan alla biologiska processer i kroppen.

Blodprov för att mäta protein mäter totala nivåer av protein i blodet och används för att bedöma kroppens näringsstatus och upptäcka sjukdomar som påverkar proteinproduktionen eller nedbrytningen.

Vad är totalprotein?

Totalprotein, eller p-protein, är en analys som mäter den totala mängden protein i blodplasman. Proteiner är stora biomolekyler uppbyggda av aminosyror som spelar en roll i nästan alla biologiska processer i kroppen. De fungerar som byggstenar för celler, vävnader och organ, och behövs för kroppens struktur och funktion. Totalproteinmätningen omfattar främst två huvudgrupper: albumin och globuliner, som tillsammans utgör majoriteten av plasmaproteinerna.

Albumin, som är det mest förekommande proteinet i blodet, står för ungefär hälften av det totala proteinet. Albumin spelar en viktig roll i att bibehålla blodvolym och osmotiskt tryck genom att dra vätska tillbaka in i blodkärlen från vävnaderna. Det fungerar också som ett transportprotein för en rad olika ämnen som fettsyror, hormoner, läkemedel och bilirubin.

Globuliner omfattar en grupp proteiner som är involverade i många viktiga funktioner som inkluderar immunförsvaret, där globuliner hjälper till att bekämpa infektioner, transport av ämnen som järn och fettlösliga vitaminer, samt blodkoagulation. Förändringar i nivåerna av globuliner kan indikera tillstånd som infektioner, inflammatoriska sjukdomar eller blodsjukdomar.

Varför är totalprotein viktigt?

Mätning av totalprotein används för att få en överblick av kroppens näringsstatus och för att identifiera sjukdomar som påverkar proteinproduktionen eller nedbrytningen. Eftersom proteiner behövs för så många biologiska funktioner, från immunförsvar till transport av ämnen och upprätthållande av vätskebalansen, kan avvikande nivåer signalera underliggande problem.

Förhöjda nivåer av totalprotein kan indikera tillstånd som inflammatoriska sjukdomar, kroniska infektioner, vissa blodsjukdomar (t.ex. multipelt myelom) eller uttorkning, där vätskeminskning koncentrerar proteiner i blodet.

Låga nivåer av totalprotein kan bero på undernäring, leverproblem (som cirros eller hepatit), eller njursjukdomar där proteiner förloras i urinen. Sådana nivåer kan också vara kopplade till tillstånd som minskar kroppens förmåga att producera proteiner, exempelvis långvarig sjukdom eller hormonella obalanser.

Varför tas ett blodprov för totalprotein?

Ett blodprov för totalprotein tas för att utvärdera proteinomsättningen i kroppen, vilket ger information om lever- och njurfunktion, näringsstatus och potentiella inflammatoriska eller infektiösa tillstånd. Eftersom levern producerar de flesta av kroppens proteiner, kan onormala nivåer indikera leverskador, som vid cirros eller hepatit.

Vid njursjukdom, som nefrotiskt syndrom, kan proteiner läcka ut i urinen, vilket leder till låga nivåer i blodet. I andra fall kan en ökad produktion av globuliner tyda på inflammatoriska eller autoimmuna sjukdomar. Totalprotein är även användbart för att upptäcka och övervaka tillstånd som påverkar kroppens vätskebalans, eftersom förändringar i vätskenivåer direkt påverkar proteinmängden i blodet.

Mätningen av P-Protein är därför en viktig, om än generell, biomarkör som ofta kompletteras med andra analyser som albumin, specifika globuliner eller inflammationsmarkörer, för att få en mer detaljerad bild.

Blodprov för totalprotein kan beställas som ett enskilt p-protein prov.

Vad innebär det att p-protein mäts i plasma?

P-Protein mäter totalproteinkoncentrationen i blodplasma, som är blodets vätskekomponent innan blodet har koagulerat. Plasma innehåller alla proteiner, inklusive koagulationsfaktorer som fibrinogen. Eftersom dessa proteiner är en del av plasma, är totalproteinnivån något högre i plasma jämfört med serum.

Vad är s-protein?

S-Protein mäter totalproteinkoncentrationen i blodserum, som är den vätska som återstår efter att blodet har koagulerat och koagulationsfaktorerna, inklusive fibrinogen, har avlägsnats. Detta innebär att proteinnivån i serum är cirka 4 % lägre än i plasma.

Skillnaden mellan P-Protein och S-Protein ligger alltså i att plasma innehåller koagulationsfaktorer medan serum gör det inte. Trots detta används båda mätningarna för att bedöma proteinbalansen i kroppen, beroende på vilket provmaterial som används.

Vad är referensintervallet för totalprotein?

Karolinskas referensintervall för totalprotein är 65 till 85 g/L. Unilabs referensintervall är 64 till 79 g/L.

Det totala proteinvärdet påverkas främst av omsättningen av albumin och immunglobuliner, men ett normalt värde utesluter inte rubbningar i enskilda proteiner.

Resultaten behöver dock tolkas tillsammans med andra kliniska undersökningar för en fullständig hälsobild.

Vid högt värde

Höga värden av totalprotein kan uppstå vid flera tillstånd som påverkar proteinproduktionen eller vätskebalansen i kroppen.

Vanliga orsaker inkluderar kroniska inflammatoriska sjukdomar, infektioner eller blodsjukdomar som multipelt myelom, där det sker en överproduktion av specifika proteiner, särskilt immunglobuliner. Uttorkning kan också höja totalproteinvärdet genom att koncentrera proteinerna i blodplasman.

Förhöjda värden återspeglar ofta obalans i immunglobulinomsättningen eller andra plasmaproteiner, men ger inte alltid en komplett bild av eventuella underliggande problem.

Vid lågt värde

Låga värden av totalprotein kan bero på en rad olika faktorer som minskad produktion, ökad förlust eller förändringar i proteinomsättningen.

Minskad produktion kan ses vid leversjukdomar, eftersom levern ansvarar för att syntetisera de flesta plasmaproteinerna. Ökad förlust av proteiner kan ske via tarmen, som vid inflammatoriska tarmsjukdomar, eller via njurarna, som vid nefrotiskt syndrom. Låga värden kan också bero på malnutrition, där kroppen inte får tillräckligt med näring för att producera proteiner, eller vid en förändrad balans mellan plasma och det intracellulära rummet, där proteiner förskjuts från blodet till andra vävnader.

Därför är det ofta nödvändigt att komplettera totalproteinmätningen med analyser av specifika proteiner som albumin, globuliner eller andra blodmarkörer, för att identifiera bakomliggande orsaker till avvikande värden.