Ont i magen? Om mag-tarm besvär, magont och blodprov

Mag-tarmbesvär är en samling av symtom som påverkar matsmältningssystemet, inklusive magen och tarmarna. Magont kan dock ha andra orsaker som inte direkt påverkar matsmältningssystemet.

Eftersom symptomen “ont i magen” kan vara relativt ospecifikt kan det också vara svårt att avgöra vad problemen beror på. Denna artikel går igenom de vanligaste orsakerna till mag-tarm besvär samt magont som inte är kopplat till matsmältningssystemet och hur man kan gå vidare för att testa vad besvären beror på.

Vad innebär mage-tarm besvär?

Att ha besvär med mage och tarm och ont i magen innebär att uppleva symtom som kan inkludera buksmärtor, uppblåsthet, diarré, förstoppning, illamående, kräkningar och förändrade avföringsvanor.

Symtomen kan variera i intensitet och frekvens och kan vara tecken på en mängd olika tillstånd, inklusive matintoleranser, infektioner, inflammatoriska sjukdomar, och funktionella störningar som irritabel tarm (IBS). Mag-tarmbesvär kan påverka livskvaliteten avsevärt och kan kräva medicinsk utvärdering för att fastställa orsak och behandling. Man kan dela upp problemen i akuta och kroniska.

Akuta mag-tarm problem

Om du nyligen har fått symptom som du inte upplevt tidigare, kan det vara tecken på matförgiftning eller en infektion. Symptomen kan vara intensiva och inkludera illamående, magont, kräkningar och diarré. Du kan även uppleva en mild feber. Dessa typer av magbesvär brukar ofta gå över av sig själva, men det är viktigt att låta magen vila och äta lättsmält mat i små portioner. Akuta problem kan till exempel bero på bukspottkörtelinflammation (pankreatit), magsjuka (till exempel vinterkräksjuka) eller matförgiftning.

Kroniska mag-tarm problem

Varar besvären längre än fyra veckor, eller om de återkommer under en längre tid, klassificeras de som kroniska. Orsakerna kan vara allt från infektioner och läkemedelsanvändning till matallergier, inflammatoriska tarmsjukdomar eller IBS. Kroniska problem kan även inkludera pankreatit, problem med gallan, magkatarr, magsår, matallergi, intolerans och stressmage.

Vilka sjukdomar och besvär kan kopplas till magen och tarmen?

Det finns flera sjukdomar och tillstånd som kan orsaka mag-tarmbesvär, till exempel:

• Irritable Bowel Syndrome (IBS) eller känslig tarm som är en funktionell tarmstörning som orsakar buksmärtor, uppblåsthet, och avföringsrubbningar.
• Inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD) som till exempel Crohns sjukdom och ulcerös kolit som orsakar kronisk inflammation i tarmen.
• Gastrit och magsår som innebär inflammation i magsäckens slemhinna som till exempel kan orsakas av H. pylori-infektion eller användning av antiinflammatoriska läkemedel.
• Pankreatit som är en inflammation i bukspottkörteln och som kan orsaka svår smärta och matsmältningsproblem.
• Gastroesofageal refluxsjukdom (GERD) som är en kronisk sjukdom där magsyra flödar tillbaka upp i matstrupen, vilket leder till halsbränna och irritation.
• Problem med gallblåsan, som gallstenar, som kan orsaka smärta i övre högra delen av buken.
• Celiaki som innebär en autoimmun sjukdom där glutenintag skadar tunntarmen.
• Intolerans, till exempel laktosintolerans, som är en matsmältningsstörning på grund av kroppens oförmåga att bryta ner laktos och som kan inkludera buksmärtor, gaser, uppblåsthet, diarré och ibland kräkningar.
• Matallergier, till exempel mot vete, som är den vanligaste formen av spannmålsallergi.
• Tarmvred som innebär att det är stopp i tarmen vilket innebär att föda och vätska inte kan passera.
• Appendicit eller blindtarmsinflammation som beror på att bihanget som finns på blindtarmen blir inflammerad.

Kan blodprov hjälpa till att avgöra vad mag- och tarmbesvären beror på?

I vissa fall kan blodprov ge en fingervisning om bakomliggande problem. Nedan följer en översikt.

Irritable Bowel Syndrome (IBS)

Det finns inte någon specifik markör för att diagnostisera tillståndet via blodprov, dock kan blodprover användas för att utesluta andra tillstånd som har liknande symtom.

FODMAP är an akronym för sex olika typer av kortkedjiga kolhydrater som är svåra för vissa att smälta och kan vara relevant för de med IBS eftersom många som lider av IBS upplever att dessa kolhydrater kan förvärra symtom. Läs mer om FODMAP.

Inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD)

Vid misstanke om Crohns sjukdom eller ulcerös kolit kan följande blodprover användas:

• CRP (C-reaktivt protein) för att mäta inflammation i kroppen.
• Blodstatus (CBC) för att upptäcka anemi eller tecken på infektion.

Ett avföringsprov (fFecal calprotectin) används ofta för att skilja mellan IBD och IBS.

Gastrit och magsår

För att undersöka gastrit och magsår, särskilt om det misstänks bero på en H. pylori-infektion, kan följande blodprover vara relevanta:

• H. pylori-antikroppar som kan indikera en pågående eller tidigare infektion av H. pylori.
• Pepsinogen och gastrin som är blodprover som kan hjälpa till att bedöma magsyra- och pepsinogenproduktion, även om dessa sällan används i primärdiagnostik.
• Blodstatus (CBC) för att kontrollera om det finns anemi, vilket kan bero på blödning från ett magsår.

Pankreatit

Följande blodprover kan tas för att undersöka pankreatit som innebär inflammation i bukspottkörteln:

• Amylas och lipas där förhöjda nivåer av dessa enzymer är starkt förknippade med pankreatit.
• CRP (C-reaktivt protein) för att bedöma graden av inflammation.
• Glukos för att kontrollera för hyperglykemi, som kan förekomma vid pankreatit.
• Elektrolyter och leverfunktionsprover i syfte att bedöma påverkan på andra organ.

Gastroesofageal Refluxsjukdom (GERD)

GERD diagnostiseras vanligtvis inte med blodprov, men blodprover kan användas för att utesluta andra tillstånd eller komplikationer.

• Blodstatus (CBC) kan tas för att kontrollera om det finns anemi som kan tyda på blödning från esofagit.
• H. pylori-antikroppar kan användas om det finns misstanke om H. pylori som bidragande faktor till GERD.
• Leverfunktionsprover för att utesluta leverrelaterade orsaker till dyspepsi.

Gallblåsan (t.ex. gallstenar)

Blodprover som kan indikera gallblåseproblem är:

• Bilirubin där förhöjda nivåer kan indikera gallvägsobstruktion eller leverpåverkan.
• Alkaliskt fosfatas (ALP) där förhöjda nivåer kan tyda på lever eller gallvägsproblem.
• Levertransaminaser (ALAT och ASAT) där förhöjda nivåer kan förekomma vid inflammation i gallblåsan eller levern.

Celiaki

För att diagnostisera celiaki kan följande blodprover tas:

• TGA (transglutaminas-antikroppar, IgA) som är huvudtestet för att diagnostisera celiaki.

Laktosintolerans

Vissa blodtester kan användas för att påvisa laktosintolerans:

• Ett genetiskt test via blodprov i syfte att identifiera specifika genmutationer som är kopplade till primär laktosintolerans.
• Laktosbelastningstest som är ett test där laktos ges oralt och blodsockernivåerna mäts för att bedöma kroppens förmåga att bryta ner laktos.

Matallergier (t.ex. mot vete)

För att diagnostisera matallergier kan följande blodprover användas:

• IgE-specifika antikroppar för till exempel vete som mäter nivåer av IgE-antikroppar mot specifika allergener.
• Total IgE för att bedöma generell allergisk benägenhet, även om det är mindre specifikt.

Tarmvred

Tarmvred diagnostiseras vanligtvis inte genom blodprov. Istället röntgas magen ofta med datortomografi.

Appendicit

Blindtarmsinflammation opereras oftast, men kan ibland behandlas med antibiotika. I vissa fall läker det av sig självt. Blodprov för att mäta infektion eller inflammation i kroppen kan användas:

• CRP (C-reaktivt protein) för att bedöma inflammationsnivåer.

Andra diagnostiska verktyg

Förutom blodprover kan andra diagnostiska verktyg som endoskopi, koloskopi, ultraljud, datortomografi och CT-skanning användas för att få en klarare bild av mag-tarmkanalens tillstånd.

Magont som inte beror på magen eller matsmältningssystemet

Magont som inte beror på problem med magen, tarmarna eller matsmältningssystemet innebär att smärtan upplevs i magområdet, men att orsaken till smärtan ligger utanför själva matsmältningssystemet. Denna typ av smärta kan vara svår att diagnostisera eftersom den kan härstamma från andra organ eller system i kroppen.

Vilka besvär kan kopplas till magont som inte beror på problem med magen?

Magont som inte är relaterat till magen, tarmarna eller matsmältningssystemet kan till exempel bero på:

• Muskelspänningar eller skador som kan orsaka smärta i magområdet och som kan uppstå på grund av överansträngning eller skador i bukmuskulaturen.
• Stress och ångest kan leda till magont, även om det inte finns några fysiska problem.
• Smärta från hjärtproblem, såsom kärlkramp eller hjärtinfarkt, kan ibland kännas som smärta i magområdet, särskilt i övre delen av buken.
• Leverproblem som till exempel leverinflammation (hepatit), levercirros eller leversvikt kan orsaka magont, särskilt i området runt den övre högra delen av magen, där levern är belägen.
• Njurproblem som njursten eller infektioner i njurarna kan orsaka smärta i flanken eller nedre delen av magen, som ibland kan misstolkas som magont.
• Lungsjukdomar som lunginflammation eller pleurit som innebär inflammation i slemhinnan runt lungorna, kan ibland orsaka smärta som strålar till magen.
• Hos kvinnor kan gynekologiska problem orsaka smärta från äggstockarna, äggledarna eller livmodern, som t.ex. ägglossningssmärta, cystor eller endometrios.
• Nerver som blir irriterade eller skadade, som vid bältros eller diskbråck i ryggen, kan orsaka smärta som upplevs i magen.

Kan blodprov hjälpa mig att avgöra vad det beror på?

I vissa fall kan blodprov ge en fingervisning om bakomliggande problem som inte är relaterade till magen, tarmarna eller matsmältningssystemet.

Muskelspänningar eller skador

Blodprover som kan användas för att undersöka muskelskador inkluderar:

• Kreatinkinas (CK) som kan indikera muskelskada eller muskelinflammation (myosit).
• Myoglobin som är ett protein som frigörs från skadade muskler och kan mätas i blodet för att bedöma graden av muskelskada.

Stress och ångest

Blodprover används inte direkt för att diagnostisera stress eller ångest, men kan användas för att utesluta andra tillstånd.

• Dock kan kortisol mätas för att bedöma kroppens nivåer av hormonet. Till en början leder stress till en ökad produktion av kortisol, men vid långvarig stress minskar produktionen av kortisol.

Hjärtsjukdomar (t.ex. kärlkramp eller hjärtinfarkt)

Viktiga blodprover för att undersöka hjärtrelaterade problem inkluderar:

• NT-proBNP där nivåerna ökar vid hjärtsvikt.
• Troponin som är ett test för att diagnostisera hjärtinfarkt, då detta protein frigörs vid skada på hjärtmuskeln.
• Kreatinkinas-MB (CK-MB) som är ett isoenzym av kreatinkinas som är mer specifik för hjärtmuskelskada.

Leversjukdomar (t.ex. hepatit, levercirros eller leversvikt)

Några av de vanligaste blodproverna som är förknippade med leverfunktionen är:

• Levertransaminaser (ALAT och ASAT) där förhöjda nivåer kan förekomma vid inflammation i gallblåsan eller levern.
• Alkaliskt fosfatas (ALP) där förhöjda nivåer kan tyda på lever eller gallvägsproblem.
• Bilirubin där förhöjda nivåer kan indikera gallvägsobstruktion eller leverpåverkan.
• GGT (Gamma-glutamyltransferas) där förhöjda nivåer kan tyda på skada eller sjukdom i levern eller gallgångarna.
• Albumin som är ett protein som produceras av levern. Låga nivåer av albumin kan tyda på nedsatt leverfunktion eller leversjukdom.
• LD (Laktatdehydrogenas) som är ett enzym som finns i många kroppsvävnader, inklusive levern. Förhöjda nivåer kan indikera leverskada, men är mindre specifikt än andra leverprover.

Njursjukdomar (t.ex. njursten eller infektion)

Smärta i flanken eller nedre delen av magen kan bero på njurproblem. Relevanta blodprover inkluderar:

• Kreatinin för att bedöma njurfunktionen där förhöjda nivåer kan indikera njurproblem.
• Urea för att bedöma njurfunktionen.
• Elektrolyter (t.ex. kalium och natrium) för att bedöma njurens förmåga att reglera elektrolyter.
• CRP (C-reaktivt protein) för att bedöma inflammationsnivåer vid misstanke om njurinfektion (pyelonefrit).

Lungsjukdomar (t.ex. lunginflammation eller pleurit)

Blodprover som kan vara användbara inkluderar:

• Blodstatus (CBC) för att kontrollera blodkroppar, som kan vara påverkade vid inflammation.
• CRP (C-reaktivt protein) för att mäta inflammation och infektion.
• D-dimer som används för att utesluta lungemboli, som kan ge liknande symtom som pleurit.

Gynekologiska problem (hos kvinnor)

Blodprover som kan användas inkluderar:

• hCG (humant koriongonadotropin) i syfte att utesluta graviditet eller ektopisk graviditet.
• CA-125 som kan vara förhöjt vid endometrios eller äggstockscancer, även om det är ett mindre specifikt test.
• Blodstatus (CBC) för att kontrollera anemi eller infektion.

Blodprover används ofta för att utesluta andra potentiella orsaker till magont och för att styra den diagnostiska processen. Kombinationen av blodprover och andra diagnostiska verktyg som bilddiagnostik och klinisk undersökning är vanligtvis nödvändig för att fastställa en korrekt diagnos även när magont inte har sin grund i magen eller matsmältningssystemet.

Hur kan jag avgöra om jag behöver hjälp?

Om du upplever ihållande eller svåra symtom som buksmärtor, blod i avföringen, oavsiktlig viktminskning, eller långvarig diarré eller förstoppning, bör du söka medicinsk hjälp. Tumregler för när man bör söka hjälp:

• Kraftig eller ihållande buksmärta vilket kan indikera allvarliga tillstånd som pankreatit, appendicit eller tarmobstruktion.
• Blod i avföringen som kan bero på blödande sår, inflammatorisk tarmsjukdom eller annan sjukdom.
• Oavsiktlig viktminskning som kan signalera underliggande sjukdomar eller kroniska infektioner.
• Långvarig diarré eller förstoppning vilket kan indikera tarmstörningar eller metabola problem.

Källor

1177.se
Viss.nu
Sköldkörtelförbundet.se
Wikipedia.se