Blodfetter – varför de är så viktiga för vår hälsa

Blodfetter är en central del av kroppens ämnesomsättning och spelar en viktig roll för både normal funktion och utveckling av sjukdom. Trots att de ofta förknippas med risker är blodfetter i grunden livsnödvändiga. Det är först när balansen rubbas som de kan bidra till utvecklingen av hjärt-kärlsjukdom.

Vad är blodfetter?

Blodfetter, eller lipider, är fettliknande ämnen som finns i blodet. De viktigaste typerna är kolesterol och triglycerider. Kolesterol behövs bland annat för att bygga cellmembran, producera hormoner och bilda D-vitamin. Triglycerider fungerar som kroppens energilager och används som bränsle när kroppen behöver energi mellan måltider.

Eftersom fett inte kan lösas i blodet transporteras blodfetter i partiklar som kallas lipoproteiner. Dessa partiklar fungerar som transportfordon och gör det möjligt för kroppen att distribuera fett till olika organ och vävnader.

Lipoproteiner – transportsystemet

Lipoproteiner är avgörande för hur blodfetter påverkar kroppen. En lipoproteinpartikel består av en kärna med fett (kolesterol och triglycerider) som omges av ett skal av proteiner och fosfolipider. Proteindelen, som kallas apolipoproteiner, fungerar bland annat som “adresslappar” som hjälper kroppen att känna igen och ta upp partiklarna där de behövs.

Lipoproteiner gör det möjligt för kroppen att:

• Transportera kolesterol till celler som behöver det.
• Föra bort överskott av kolesterol till levern.
• Distribuera energi i form av triglycerider.
• Upprätthålla normal funktion i celler och organ.

Utan lipoproteiner skulle kroppen inte kunna hantera fett på ett effektivt sätt.

De delas in i olika typer beroende på täthet och funktion. LDL (Low-Density Lipoprotein) transporterar kolesterol från levern ut till kroppens vävnader, där det används i olika biologiska processer. HDL (High-Density Lipoprotein) har motsatt funktion och transporterar överskott av kolesterol tillbaka till levern, där det kan brytas ned eller återanvändas.

Utöver dessa finns även VLDL (Very Low-Density Lipoprotein) och IDL (Intermediate-Density Lipoprotein), som främst transporterar triglycerider och gradvis omvandlas till LDL i blodet. Denna omvandling är en del av kroppens normala fettomsättning, men den kan också bidra till att öka mängden kolesterolrika partiklar i cirkulationen.

Det är inte en enskild typ av lipoprotein som avgör risken, utan den samlade balansen mellan olika partiklar och hur många av dem som cirkulerar i blodet.

Aterogena blodfetter – de som påverkar kärlen

Begreppet aterogena blodfetter används för att beskriva de lipoproteiner som kan bidra till åderförkalkning. Hit hör lipoproteiner som innehåller apolipoprotein B (ApoB), främst LDL, men även VLDL, IDL och lipoprotein(a). Eftersom varje sådan partikel innehåller en ApoB-molekyl kan ApoB användas som ett mått på det totala antalet potentiellt skadliga partiklar i blodet.

När mängden aterogena lipoproteiner ökar, ökar också risken för att kolesterol lagras i blodkärlens väggar. Det är denna process som på sikt kan leda till hjärt-kärlsjukdom.

Även non-HDL-kolesterol används som ett mått på de aterogena blodfetterna eftersom det inkluderar alla lipoproteiner som kan bidra till åderförkalkning, som LDL, VLDL, IDL och lipoprotein(a). Non-HDL visar mängden kolesterol i dessa partiklar, men inte hur många partiklar som finns, vilket innebär att risken inte alltid speglas exakt eftersom partikelantalet kan variera vid samma kolesterolnivå.

Hur utvecklas åderförkalkning?

Åderförkalkning, eller ateroskleros, är en långsam och komplex process som utvecklas över tid. Den börjar med att lipoproteiner, särskilt LDL, tränger in i blodkärlens innersta lager. Där kan de förändras kemiskt och trigga en inflammatorisk reaktion.

Immunsystemet reagerar genom att skicka vita blodkroppar till området. Dessa tar upp fettpartiklar och omvandlas till så kallade skumceller, vilket leder till att plack bildas i kärlväggen. Med tiden kan dessa plack växa och göra blodkärlen trängre.

I vissa fall kan placken spricka, vilket kan leda till att en blodpropp bildas. Om detta sker i hjärtats kärl kan det orsaka hjärtinfarkt, och om det sker i hjärnan kan det leda till stroke.

Varför blodfetter är en tyst riskfaktor

En av de största utmaningarna med blodfetter är att de sällan ger tydliga symtom. Förhöjda nivåer kan finnas under många år utan att man märker något. Under denna tid kan skador på blodkärlen utvecklas i det tysta.

Detta gör blodfetter till en så kallad “tyst riskfaktor”. Många får först kännedom om sina nivåer i samband med en hälsokontroll eller efter att sjukdom redan har uppstått.

Vem bör vara extra uppmärksam?

Vissa grupper har en ökad risk för ogynnsamma blodfettsnivåer och därmed en förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom. Hit hör personer med ärftlighet för tidig hjärtinfarkt eller stroke, särskilt om nära släktingar insjuknat i ung ålder.

Även individer med övervikt, särskilt bukfetma, typ 2-diabetes eller högt blodtryck löper ökad risk. Rökning och låg fysisk aktivitet är ytterligare faktorer som kan påverka blodfettsprofilen negativt.

Det är också viktigt att se till helheten. En person kan ha värden inom referensintervallet, men ändå ha en förhöjd risk beroende på den samlade riskprofilen.

Triglycerider och metabol hälsa

Triglycerider är en viktig del av blodfettsprofilen och speglar ofta kroppens metabola status. Förhöjda triglyceridnivåer är vanligt vid insulinresistens, övervikt och typ 2-diabetes. De förekommer ofta tillsammans med lågt HDL-kolesterol och en ogynnsam lipidprofil.

Höga triglycerider kan bidra till bildningen av små, täta LDL-partiklar, som anses vara mer benägna att tränga in i blodkärlens väggar och därmed mer aterogena.

Partikelstorlek och LDL-kvalitet

Utöver mängden LDL-kolesterol har även partiklarnas egenskaper betydelse. LDL förekommer i olika storlekar, där små och täta LDL-partiklar anses vara mer benägna att tränga in i blodkärlens väggar.

Dessa partiklar är också mer mottagliga för kemiska förändringar som kan förstärka inflammatoriska processer i kärlväggen. Små, täta LDL-partiklar förekommer oftare vid insulinresistens, förhöjda triglycerider och metabol påverkan.

LDL-partikelstorlek och LDL-kvalitet mäts normalt inte i vanliga blodfettsprover. Standardanalyser visar främst mängden kolesterol, men ger begränsad information om partiklarnas storlek och egenskaper.

I klinisk praxis används därför indirekta markörer som ApoB, triglycerider och non-HDL-kolesterol för att bedöma en mer aterogen lipidprofil. Dessa kan ge en indikation på om små, täta LDL-partiklar förekommer, särskilt vid metabol påverkan.

Vid behov kan mer avancerade analyser användas för att mäta LDL-partikelantal och partikelstorlek mer direkt, men dessa ingår inte i rutinsjukvård och används främst i mer specialiserade utredningar.

Vad påverkar blodfetterna?

Blodfetterna påverkas av en kombination av livsstil, genetik och andra medicinska faktorer. Kostens sammansättning spelar en stor roll, särskilt intaget av mättat fett, transfetter och socker. Fysisk aktivitet har en positiv effekt på lipidprofilen, medan stillasittande livsstil kan bidra till försämrade värden.

Rökning, alkohol och kroppsvikt påverkar också blodfetterna. Dessutom finns det genetiska tillstånd, som familjär hyperkolesterolemi, där blodfetterna är förhöjda oberoende av livsstil.

Även sjukdomar som diabetes, hypotyreos och njursjukdom kan påverka blodfetterna.

Kolesterol och triglycerider i ett riskperspektiv

Förhöjda nivåer av kolesterol och triglycerider är kopplade till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Kolesterol transporteras i blodet via olika lipoproteiner, där HDL ofta benämns som det “goda” kolesterolet eftersom det bidrar till att transportera överskott av kolesterol tillbaka till levern. LDL benämns ofta som det “onda” kolesterolet eftersom det transporterar kolesterol ut till vävnader och kan bidra till inlagring i blodkärlens väggar.

Samtidigt är denna uppdelning en förenkling. Risken påverkas inte enbart av nivåerna av LDL och HDL, utan även av det totala antalet lipoproteinpartiklar, storlek, kvalitet och den övergripande balansen i blodet.

Förhöjda triglyceridnivåer ses ofta vid tillstånd som övervikt, insulinresistens och typ 2-diabetes, och förekommer ofta tillsammans med andra ogynnsamma blodfettsförändringar.

Personer med kronisk njursjukdom har en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, vilket gör kontroll av blodfetter särskilt relevant i denna grupp. Blodfettsnivåer analyseras med hjälp av blodprov och ligger till grund för bedömning av behovet av livsstilsåtgärder eller läkemedelsbehandling.

Flera faktorer kan bidra till förhöjda blodfetter, och riskbedömningen behöver därför alltid göras utifrån en samlad helhetsbild.

Varför det är viktigt att mäta blodfetter?

Eftersom förhöjda blodfetter sällan ger några tydliga symtom är blodprov det enda sättet att få en tillförlitlig bild av kroppens lipidnivåer. Genom att analysera olika blodfettsmarkörer kan man upptäcka obalanser i tid, bedöma risken för hjärt-kärlsjukdom och identifiera behov av livsstilsförändringar eller medicinsk behandling.

Grundläggande blodfettmarkörer

Vid en grundläggande analys mäts vanligtvis totalkolesterol, LDL-kolesterol, HDL-kolesterol och triglycerider. Dessa ger en övergripande bild av blodfettsprofilen och används ofta som första steg i en riskbedömning.

Samtliga dessa markörer ingår bland annat i blodprovet blodfetter – lipidpanel.

Referensintervall och målvärden

För att kunna tolka blodfettsvärden krävs kännedom om både referensintervall och individuella målvärden. Referensintervall beskriver vilka nivåer som är vanliga i befolkningen, medan målvärden används i klinisk praxis för att minska risken för hjärt-kärlsjukdom.

Referensintervallen för blodfetter varierar med ålder och kön. Totalkolesterol ligger vanligtvis mellan 3,3 och 6,9 mmol/L för personer i åldern 31 till 50 år, och mellan 3,9 och 7,8 mmol/L för personer över 50 år. LDL-kolesterol ligger ofta mellan 1,4 och 4,7 mmol/L i åldersgruppen 31 till 50 år, och mellan 2,0 och 5,3 mmol/L hos personer över 50 år.

HDL-kolesterol ligger vanligtvis mellan 1,0 och 2,7 mmol/L för kvinnor och mellan 0,8 och 2,1 mmol/L för män. Triglycerider ligger generellt mellan 0,45 och 2,6 mmol/L hos vuxna.

Samtidigt eftersträvas i regel lägre nivåer ur ett riskperspektiv. Generellt rekommenderas LDL-kolesterol under cirka 3 mmol/L hos personer utan känd hjärt-kärlsjukdom, och vid ökad risk, exempelvis vid diabetes eller tidigare hjärt-kärlhändelse, ofta betydligt lägre nivåer.

Målvärden är inte statiska utan behöver anpassas utifrån individens totala riskbild, där faktorer som ålder, ärftlighet och samtidiga sjukdomar vägs in.

Non-HDL-kolesterol – ett bredare riskmått

Ett viktigt komplement är non-HDL-kolesterol, som omfattar alla kolesterolbärande lipoproteiner som kan bidra till åderförkalkning, inklusive LDL, VLDL, IDL och lipoprotein(a). Non-HDL ger därför en bredare bild av den totala mängden aterogena blodfetter än enbart LDL och används ofta som ett kompletterande riskmått.

Non-HDL ingår i blodfetter – lipidpanel.

Apolipoproteiner – antal partiklar i fokus

Vid mer avancerad analys kan även ApoB och ApoA1 mätas. ApoB speglar antalet aterogena partiklar i blodet och anses vara ett mer exakt mått på kardiovaskulär risk än enbart kolesterolnivåer. ApoA1 är kopplat till HDL och används ofta tillsammans med ApoB i en Apo-kvot som visar balansen mellan potentiellt skadliga och skyddande lipoproteiner.

ApoB, ApoA1 och Apo-kvoten ingår i blodfetter – lipidpanel.

Vilket blodfett är viktigast att ha koll på?

Traditionellt har fokus legat på LDL-kolesterol som den främsta riskmarkören för hjärt-kärlsjukdom. LDL ger en uppskattning av mängden kolesterol som transporteras i blodet, men säger inte hur många partiklar som bär detta kolesterol.

ApoB har därför fått en allt viktigare roll eftersom det speglar det faktiska antalet aterogena lipoproteiner. Eftersom varje sådan partikel innehåller en ApoB-molekyl ger analysen en mer direkt bild av den totala mängden partiklar som kan bidra till åderförkalkning.

Non-HDL-kolesterol fungerar som ett praktiskt alternativ och inkluderar alla kolesterolbärande lipoproteiner som kan vara aterogena. Sammantaget innebär detta att riskbedömningen blir mer träffsäker när partikelantal och inte enbart kolesterolnivåer beaktas.

Lipoprotein(a) – genetisk riskfaktor

Lipoprotein(a) är en genetiskt betingad riskmarkör som i vissa fall kan bidra till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom oberoende av övriga blodfetter. Den påverkas i liten utsträckning av livsstil och kan därför ge viktig kompletterande information, särskilt hos personer med ärftlig risk.

Lipoprotein(a) ingår i Hjärt & Kärltest stor, och kan även beställas som ett enskilt lipoprotein(a)-test.

Sammanfattande riskbedömning

Genom att kombinera dessa analyser får man en mer heltäckande bild av kroppens lipidmetabolism och en bättre grund för att bedöma och förebygga hjärt-kärlsjukdom.

Kan man påverka sina blodfetter?

I många fall går det att förbättra sin lipidprofil genom livsstilsförändringar. Regelbunden fysisk aktivitet, en balanserad kost och rökstopp kan ha stor effekt.

Förutom generella livsstilsförändringar kan specifika åtgärder ha tydlig effekt på blodfetterna. Ett minskat intag av mättat fett och transfetter kan bidra till att sänka LDL-kolesterol, medan ett ökat intag av fibrer och omättade fetter kan ha en gynnsam effekt på lipidprofilen.

Regelbunden fysisk aktivitet kan bidra till att höja HDL-kolesterol och förbättra kroppens fettomsättning. Viktminskning vid övervikt är särskilt effektivt för att sänka triglyceridnivåer och förbättra den metabola balansen.

Hur behandlas förhöjda blodfetter?

I vissa fall räcker inte livsstilsförändringar, särskilt vid genetiska tillstånd. Då kan läkemedelsbehandling bli aktuell för att sänka risken för hjärt-kärlsjukdom. Behandling av förhöjda blodfetter syftar till att minska risken för hjärt-kärlsjukdom snarare än att enbart normalisera laboratorievärden. Statiner är förstahandsval och verkar genom att sänka leverns produktion av kolesterol. I vissa fall kompletteras behandlingen med andra läkemedel, som ezetimib eller PCSK9-hämmare, särskilt hos personer med hög eller mycket hög risk. Behandlingen anpassas individuellt och baseras på den samlade riskprofilen.

Blodfetter är en av de viktigaste påverkbara riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdom. Eftersom förändringar i blodfettsnivåer ofta sker utan symtom kan obalanser finnas under lång tid utan att upptäckas. Genom att kombinera kunskap, regelbunden mätning och vid behov behandling finns goda möjligheter att identifiera risk i tid och förebygga sjukdomsutveckling.

Källor

Socialstyrelsen – Nationella riktlinjer, ohälsosamma levnadsvanor

1177.se – Höga halter av blodfetter

Hjärt-lungfonden.se – Blodfetter

Hjärt-lung.se – Högt kolesterol

Njurfonden.se – Blodfetter