Non-HDL kolesterol
Non-HDL kolesterol är en grupp av kolesterolpartiklar i blodet som består av alla lipoproteiner som innehåller aterogent eller kolesterolökande fett, förutom HDL, som är ”det goda kolesterolet”. Analys av Non-HDL kolesterol ger därför en samlad bild av dessa kolesteroler i kroppen och är en markör för att bedöma risken för hjärtinfarkt och stroke.
Vad är non-HDL kolesterol?
Non-HDL kolesterol inkluderar LDL-kolesterol (det ”onda” kolesterolet), VLDL (very low-density lipoprotein), IDL (intermediate-density lipoprotein) inklusive lipoprotein a och kylomikroner (stora lipoproteinpartiklar), vilka alla är associerade med ökad risk för ateroskleros och hjärt-kärlsjukdom.
Non-HDL kolesterol är alltså den totala mängden kolesterol i alla de partiklar som transporterar kolesterol i blodet, förutom HDL, som är fördelaktigt för hjärt-kärlsystemet eftersom det hjälper till att transportera överskott av kolesterol till levern för utsöndring.
Vad är LDL, VLDL, IDL, Lipoprotein (a) och kylomikroner?
LDL, ofta kallat ”det dåliga kolesterolet”, transporterar kolesterol till kroppens celler, men kan i förhöjda nivåer bidra till åderförkalkning.
VLDL transporterar triglycerider från levern till vävnader och omvandlas senare till LDL, medan IDL är en mellanprodukt i denna process.
Lipoprotein (a) är en speciell form av LDL med ett extra protein och är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar eftersom det kan bidra till plackbildning i kärlen.
Kylomikroner transporterar fett och kolesterol från maten som absorberas i tarmen till levern och vävnader, och även om de normalt inte bidrar till åderförkalkning, kan onormala nivåer vara skadliga.
Hur beräknas Non-HDL kolesterol?
Non-HDL kolesterol beräknas med formeln totalkolesterol minus HDL kolesterol = Non-HDL kolesterol.
Varför är non-HDL Kolesterol viktigt?
Non-HDL kolesterol är viktig för att bedöma den totala mängden aterogena lipoproteiner i blodet, vilket ger en bättre bild av risken för hjärt- och kärlsjukdomar än att enbart analysera LDL.
Eftersom Non-HDL kolesterol tar hänsyn till alla skadliga kolesterolpartiklar (inklusive de som inte ingår i LDL), används det som en starkare indikator på hjärt-kärlrisk. Höga nivåer av Non-HDL kolesterol har visat sig vara förknippade med en ökad risk för ateroskleros, hjärtinfarkt, stroke och andra hjärt-kärlsjukdomar.
Varför tas blodprov för analys av non-HDL Kolesterol?
Blodprov för att mäta Non-HDL kolesterol används för att få en bättre bild av en individs kolesterolstatus och bedöma risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Genom blodprov för Non-HDL kolesterol kan man få en uppskattning av den totala mängden skadligt kolesterol i blodet och vidta åtgärder för att minska risken för hjärtinfarkt och stroke. Detta blodprov är särskilt användbart för att utvärdera personer med högt totalkolesterol eller de som har problem med fettmetabolismen, samt som en del av rutinmässig kontroll för att identifiera personer i riskzonen för hjärt-kärlsjukdom.
Vad är P-Non-HDL kolesterol och S-Non-HDL kolesterol?
P-Non-HDL-kolesterol avser nivån av non-HDL-kolesterol i blodplasma, vilket är den vätska som återstår efter att blodkroppar har avlägsnats.
S-Non-HDL-kolesterol mäter samma sak, men i serum, som är plasma utan koagulationsfaktorer. Nivåerna av non-HDL-kolesterol i plasma och serum är i princip identiska, och skillnaden ligger främst i hur blodprovet hanteras vid analys i laboratoriumet.
Vad är referensintervallet för non-HDL kolesterol?
Enligt Karolinska är referensintervallet för vuxna kvinnor i åldern 18 till 29 år mellan 1,6 och 4,7 mmol/L, och för män 18 till 29 år mellan 1,7 till 5,0 mmol/L.
För personer mellan 30 och 49 år anges intervallet till mellan 1,9 och 5,1 mmol/L för kvinnor och mellan 2,0 till 6,1 mmol/L för män. För personer över 50 år är referensintervallet mellan 2,4 och 6,2 mmol/L för kvinnor och 2,5 och 6,2 mmol/L för män.
Samma refernsintervall ges av Unilabs och SYNLAB.
mmol/L står för millimol per liter.
Vid högt värde
Ett förhöjt värde av Non-HDL-kolesterol betyder att mängden kolesterol i de aterogena lipoproteinerna, inklusive LDL, VLDL och andra skadliga partiklar, är högre än normalt. Detta ökar risken för åderförkalkning (ateroskleros) där kolesterol och fett ansamlas i blodkärlens väggar. Åderförkalkning kan i sin tur leda till hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och perifer kärlsjukdom.
Vid lågt värde
Ett lågt värde av Non-HDL-kolesterol betraktas generellt som positivt eftersom det indikerar en låg nivå av de lipoproteiner som kan bidra till åderförkalkning. Detta innebär en minskad risk för hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke.
I vissa fall kan dock onormalt låga värden bero på underliggande medicinska tillstånd som malnutrition, leversjukdomar eller hyperthyreos, som påverkar kroppens produktion och omsättning av lipider. Trots detta är låga nivåer av Non-HDL-kolesterol vanligtvis förknippade med en gynnsam lipidprofil och lägre risk för kardiovaskulära problem.