ALAT

ALAT, eller alaninaminotransferas, är ett enzym som huvudsakligen finns i levern. Det spelar en roll i kroppens energiomsättning genom att delta i nedbrytningen av aminosyror. När levern skadas eller belastas frigörs ALAT i blodet, vilket gör det till en känslig markör för leverfunktion.

Man utför oftast test av ALAT tillsammans med test av ASAT (aspartataminotransferas).

Vad är ALAT?

ALAT förekommer främst i levern, men det finns även i mindre mängder i njurarna, hjärtat och musklerna. Enzymet är involverat i metabolismen av aminosyran alanin, vilket bidrar till att omvandla den till energi och stödja kroppens energibehov. Under normala förhållanden är ALAT-nivåerna i blodet låga, men vid levercellsskada eller inflammation kan enzymet läcka ut i blodomloppet, vilket leder till förhöjda nivåer.

ALAT tillhör gruppen aminotransferaser, vilket är en klass av enzymer som katalyserar överföringen av aminogrupper mellan molekyler. ALAT består av en polypeptidkedja, uppbyggd av aminosyror och är ett så kallat pyridoxalfosfatberoende enzym, vilket innebär att det kräver pyridoxalfosfat, den aktiva formen av vitamin B6, som en kofaktor för att utföra sin katalytiska funktion.

ALAT är anpassat för att fungera i leverceller och är stabilt vid fysiologiskt pH och temperatur och är optimerat för att bidra till leverns metabola processer, inklusive reglering av blodets aminosyror och produktion av energi. Den biokemiska reaktionen som ALAT katalyserar är överföringen av en aminogrupp från aminosyran alanin till alfa-ketoglutarat, vilket resulterar i produktionen av glutamat och pyruvat. Denna transaminering är en viktig process i kroppens kväveomsättning och energiproduktion.

ALAT har en tredimensionell struktur som gör det möjligt för enzymet att binda specifikt till sina substrat, alanin och alfa-ketoglutarat. Den aktiva ytan på enzymet är utformad för att interagera med dessa molekyler och möjliggöra reaktionen. Pyridoxalfosfat binder till enzymet vid dess aktiva yta och deltar direkt i överföringen av aminogruppen.

Varför är ALAT viktigt?

Analys av ALAT är viktigt eftersom det är en känslig indikator på leverns hälsa. Förhöjda ALAT-nivåer kan signalera leverproblem som inflammation, infektion eller toxisk påverkan, ofta innan andra symtom visar sig. Detta gör ALAT användbart för att tidigt upptäcka leverpåverkan vid tillstånd som virushepatit, fettlever, alkoholrelaterad leverskada eller läkemedelsinducerad leverpåverkan.

Varför tas blodprov för analys av ALAT?

Blodprov för ALAT tas för att utvärdera leverns funktion och identifiera möjliga skador eller sjukdomar. Testet används ofta vid misstanke om leversjukdom, exempelvis vid symtom som trötthet, gula ögon eller hud (gulsot), magsmärtor eller mörk urin. Förhållandet mellan ASAT och ALAT kan i vissa fall visa ifall det förekommer skador i levern som beror på alkohol.

ALAT-testet ingår ofta i rutinkontroller för personer som tar läkemedel som kan påverka levern, samt vid uppföljning av kroniska leversjukdomar som hepatit eller fettlever. Genom att mäta ALAT-nivåerna kan man få en bild av leverns tillstånd och styra vidare utredning. Regelbunden mätning av ALAT används också för att övervaka behandlingens effekt leversjukdom.

ALAT ingår bland annat i hälsokontroll stor och kan beställas som ett enskilt ALAT prov.

Förhållandet mellan ASAT och ALAT

ASAT/ALAT-kvoten är ett värde som kan ge information om leverns tillstånd och vilken typ av skada som kan förekomma. Om ASAT-nivåerna är högre än ALAT, vilket resulterar i en förhöjd ASAT/ALAT-kvot, kan detta vara ett tecken på alkoholrelaterad leverskada, såsom alkoholcirros.

När ALAT-nivåerna däremot är högre än ASAT indikerar det oftare andra former av leverskador, exempelvis viral hepatit eller fettlever. Förhållandet mellan dessa enzymer används därför som en vägledning vid utredning av olika leverproblem och hjälper till att identifiera den underliggande orsaken.

Båda enzymerna är också en del av diagnostiska algoritmer som FIB-4, ett verktyg som används för att bedöma graden av leverfibros, särskilt hos personer med kroniska leversjukdomar som hepatit eller fettlever. FIB-4 kombinerar ALAT- och ASAT-nivåer med andra faktorer, som ålder och blodplättar, för att uppskatta risken för fibros och behovet av vidare utredning.

Var är P-ALAT?

P-ALAT (plasma-ALAT) analyseras i plasma, den vätska som återstår efter att blodkropparna avlägsnats men där koagulationsfaktorerna fortfarande är kvar. Plasma används ofta i analyser där dessa faktorer spelar en roll för att ge en mer komplett bild av blodets sammansättning.

Var är S-ALAT?

S-ALAT (serum-ALAT) analyseras i serum, den vätska som blir kvar efter att blodet fått koagulera och där koagulationsfaktorerna har avlägsnats. Serum är vanligt vid biokemiska analyser där dessa faktorer inte behövs. Precis som med P-ALAT används S-ALAT för att mäta nivåerna av ALAT i blodet och är en markör vid utredning av leverskador. Nivåerna av ALAT i serum är i stort sett identiska med de i plasma, och valet mellan dessa metoder beror ofta på laboratoriets rutiner och provhantering.

Vad är referensintervallet för ALAT?

Referensintervallet för ALAT varierar beroende på ålder, kön och laboratoriets referensintervall.

Referensintervallet för kvinnor 18 år eller äldre är mindre än 0,76 µkat/L, och för män 18 år eller äldre mindre än 1,1 µkat/L enligt Karolinska.

Unilabs referensintervall skiljer sig något från detta och är ett värde på mellan 0,15 och 0,75 µkat/L för kvinnor 18 år eller äldre, och 0,15 till 1,1 µkat/L för män 18 år eller äldre.

SYNLAB anger ett referensintervall på mellan 0,17 och 0,51 µkat/L för personer som är 18 år, och ett värde på mindre än 0,76 µkat/L för kvinnor äldre än 18 år. För män äldre än 18 år är värdet mindre än 1,2 µkat/L

µkat/L står för mikrokatal per liter.

Om ALAT-värdet ligger inom dessa intervall, anses pågående skada på levern inte föreligga.

Vid högt värde

Höga ALAT-nivåer indikerar att leverceller har skadats och att enzymet har läckt ut i blodet. ALAT-värdet i blodet är i de flesta fall kopplat till hur skadad levern är. Ju högre värden, desto mer omfattande cellskador. Virushepatit genererar exempelvis väldigt höga ALAT-värden.

Förhöjda ALAT-värden ses vid en rad olika tillstånd och sjukdomar som kan påverka leverfunktionen, till exempel:

  • Virushepatiter där infektioner som hepatit A, B, C och andra virusorsakade leverinflammationer är vanliga orsaker till höga ALAT-nivåer, eftersom levercellerna skadas av inflammationen
  • Övervikt och fettlever där övervikt eller metabolt syndrom kan leda till fettinlagring i levern (icke-alkoholisk fettlever, NAFLD) orsaka kronisk leverpåverkan och förhöjda ALAT-nivåer
  • Toxisk leverskada vid förgiftningar, till exempel från läkemedel som paracetamol i höga doser vilket kan leda till akut leverpåverkan och höga ALAT-värden
  • Alkoholhepatit där kronisk alkoholkonsumtion kan orsaka inflammation i levern, vilket ofta åtföljs av förhöjda ALAT- och ASAT-nivåer
  • Obstruktion av gallvägar där blockeringar i gallgångarna, exempelvis från gallsten eller tumörer, kan orsaka leverpåverkan och höjda ALAT-värden
  • Levertumörer där primära levertumörer eller metastaser från andra cancerformer kan skada levern och höja ALAT-nivåerna
  • Vid graviditetskomplikationer som preeklampsi kan levern påverkas, vilket leder till höga ALAT-värden
  • Vid hemokromatos som är en genetisk sjukdom där järn ackumuleras i levern och andra organ som kan orsaka levercellsskador och förhöjt ALAT
  • Vid akut hypoxi i levern (syrebrist) som kan uppstå vid exempelvis hjärtsvikt eller cirkulationschock, kan leda till skador på levercellerna och höjda ALAT-nivåer

I vissa fall kan ALAT-värdet öka utan att levern är sjuk eller skadad, exempelvis vid blodförgiftning. Överkonsumtion av fet mat och alkohol kan också ge temporärt ökade ALAT-värden.

Vid lågt värde

Låga nivåer av ALAT i blodet är oftast inte ett tecken på något medicinskt problem och betraktas som normalt för en frisk lever. Detta innebär att det inte finns några tecken på leverskada eller sjukdom som orsakar frisättning av ALAT från levercellerna till blodet.

I vissa fall kan dock mycket låga ALAT-värden dock förekomma vid specifika tillstånd, som nedsatt leverfunktion orsakad av en avancerad leversjukdom där levern inte längre kan producera normala nivåer av enzymer. Det kan också ses vid undernäring, där kroppen saknar viktiga näringsämnen som behövs för normal enzymproduktion.

Låga nivåer av ALAT kräver sällan vidare utredning, särskilt om det inte finns andra symtom eller tecken på sjukdom. Om det kombineras med andra avvikande resultat eller symtom behöver det följas upp med kompletterande tester.