Retinol – vitamin A

Retinol är en av de biologiskt aktiva formerna av vitamin A och en viktig föregångare till retinal och retinsyra, vilka behövs för synfunktion, celldelning, immunförsvar och tillväxt. Eftersom kroppen inte kan producera vitamin A själv måste det tillföras via kosten. Retinol finns naturligt i animaliska produkter som lever, mejeriprodukter och fet fisk, medan provitamin A-karotenoider, som betakaroten, finns i vegetabiliska källor som morötter, sötpotatis och gröna bladgrönsaker. Karotenoider kan omvandlas till retinol i kroppen, men med varierande effektivitet.

Vad är vitamin A?

Vitamin A är ett samlingsnamn för en grupp fettlösliga föreningar som innefattar retinoider (retinol, retinal och retinsyra) och karotenoider (exempelvis betakaroten). Retinol är en av de biologiskt aktiva formerna av vitamin A och den form som vanligtvis mäts i blodprover för att bedöma vitamin A-status.

Retinol lagras i levern som retinylestrar och frisätts vid behov för att omvandlas till retinal, en molekyl som krävs för synprocessen. Retinal kan vidare omvandlas till retinsyra, som fungerar som en genreglerande faktor och styr celldifferentiering och tillväxt. Retinsyra påverkar exempelvis utvecklingen av vävnader, skelett och immunsystemet.

Vitamin A är en viktig del av kroppens regleringssystem och samverkar med andra näringsämnen som vitamin D, vitamin E och zink, för att upprätthålla cellernas funktion.

Upptag och lagring av vitamin A

Vitamin A absorberas i tunntarmen tillsammans med fett och transporteras via kylomikroner i lymfsystemet till levern, där det lagras i form av retinylestrar. Vid behov frisätts retinol i blodet, bundet till retinolbindande protein (RBP), för att transporteras till kroppens vävnader. Eftersom vitamin A är fettlösligt kan det lagras i kroppen under lång tid, vilket innebär att en tillfällig brist kan kompenseras genom kroppens reserver.

Skillnad mellan retinol och karotenoider

Vitamin A förekommer i två huvudformer i kosten:

  1. Retinol som är den färdiga formen av vitamin A som finns i animaliska produkter och kan användas direkt av kroppen.
  2. Karotenoider som är provitaminer, exempelvis betakaroten, som finns i växter och kan omvandlas till retinol i kroppen.

Betakaroten omvandlas till retinol i tarmen, men denna omvandling sker med låg effektivitet. Cirka 6 till 12 mikrogram betakaroten behövs för att bilda 1 mikrogram retinol, vilket gör att intaget av betakaroten måste vara betydligt högre än intaget av retinol för att uppnå samma effekt.

Varför är vitamin A viktigt?

Vitamin A behövs för flera kroppsfunktioner, inklusive syn, immunsystemets funktion och celltillväxt. Vitamin A är nödvändigt för synförmågan eftersom det:

  • Ingår i retinal, en molekyl i ögats näthinna som behövs för att kunna se i svagt ljus.
  • Bildar rhodopsin, ett ljuskänsligt pigment som möjliggör mörkerseende.
  • Skyddar ögonens slemhinnor och minskar risken för torra ögon och synförsämring.

Brist på vitamin A kan leda till nattblindhet, vilket innebär att ögat har svårt att anpassa sig till mörker. I svåra fall kan A-vitaminbrist orsaka xerophthalmia, en allvarlig sjukdom som kan leda till blindhet.

Vitamin A spelar också en viktig roll i immunsystemet genom att:

  • Förbättra produktionen och aktiviteten hos vita blodkroppar, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner.
  • Skydda slemhinnor i luftvägar och tarmkanalen från patogener.
  • Minska inflammation genom att reglera immunförsvarets respons.

Personer med A-vitaminbrist löper en ökad risk att drabbas av infektioner som mässling, lunginflammation och diarrésjukdomar, särskilt i utvecklingsländer där brist är vanligt.

Vitamin A fungerar även som en genreglerande molekyl och är viktig för:

  • Fosterutveckling då det påverkar bildandet av hjärta, lungor, njurar och nervsystem.
  • Benhälsa då det reglerar balansen mellan benbildning och nedbrytning.
  • Hudförnyelse då det styr celldelning och hjälper till att motverka torr hud och hudsjukdomar.

Retinsyra, en aktiv metabolit av retinol, används i läkemedel och hudvårdsprodukter för att behandla akne och rynkor genom att stimulera cellförnyelsen.

Varför tas blodprov för analys av retinol?

Ett blodprov för vitamin A används för att bedöma kroppens nivåer av retinol och kan vara aktuellt för att:

  • Undersöka misstänkt A-vitaminförgiftning hos personer som kan ha fått i sig för höga doser via kosttillskott eller medicinsk behandling.
  • Följa upp tillskottsbehandling och säkerställa att vitamin A-nivåerna ligger inom ett optimalt intervall.
  • Identifiera bristtillstånd, eftersom låga nivåer kan leda till symtom som nedsatt mörkerseende, torr hud, nedsatt immunförsvar och tillväxthämning.
  • Utreda nedsatt fettupptag, särskilt vid sjukdomar som påverkar kroppens förmåga att absorbera fettlösliga vitaminer, som celiaki, Crohns sjukdom och andra mag-tarmsjukdomar.
  • Övervaka leverhälsan, eftersom förhöjda vitamin A-nivåer kan vara en indikator på leverpåverkan eller ett överdrivet intag av A-vitamin genom kost eller tillskott.

Blodprov för retinol kan beställas som ett vitamin A och E test.

Vad är S-retinol?

S-retinol är en laboratorieanalys som mäter koncentrationen av retinol i blodets serum. Serum är den vätska som återstår efter att blodet fått koagulera och koagulationsfaktorerna har avlägsnats.

Karolinska analyserar retinol i serum.

Vad är referensintervallet för retinol?

Referensvärden för retinol kan variera mellan laboratorier, och är enligt Karolinska:

  • 0,9 till 2,5 µmol/L för 13 till 18 åringar.
  • 1,1 till 2,8 µmol/L för vuxna över 18 år.

µmol/L står för mikromol per liter.

Vid högt värde

Eftersom vitamin A är fettlösligt kan det lagras i levern och fettvävnaden. Detta innebär att långvarigt högt intag, särskilt genom kosttillskott, kan leda till toxiska nivåer och orsaka hälsoproblem. Personer som riskerar höga nivåer är de som tar höga doser av kosttillskott under en längre tid, personer med leverproblem eller de som regelbundet äter stora mängder leverprodukter. Höga nivåer kan leda till:

  • Illamående, yrsel och huvudvärk som är tidiga symtom på överdosering.
  • Torr hud, spruckna läppar och håravfall.
  • Förkalkning och ledbesvär då överskott av vitamin A kan påverka benhälsan genom att öka bennedbrytning, vilket i vissa fall kan bidra till benskörhet (osteoporos) och frakturrisk.
  • Leverpåverkan eftersom vitamin A lagras i levern, vilket kan visa sig genom symtom som gulsot, trötthet och onormala levervärden.
  • Ökad tryck i hjärnan (intrakraniell hypertoni), vilket kan leda till huvudvärk, synstörningar och illamående.
  • Höga doser av vitamin A under graviditet kan vara skadliga för fostret och öka risken för missbildningar. Därför rekommenderas gravida att vara försiktiga med intaget av A-vitaminrika livsmedel som lever och att undvika höga doser av tillskott.

Vid lågt värde

Brist på vitamin A kan uppstå vid otillräckligt intag, nedsatt fettupptag i tarmen eller vid ökat behov, exempelvis under graviditet. Eftersom vitamin A är nödvändigt för synen, immunförsvaret och celldelningen kan brist leda till flera hälsoproblem:

  • Nedsatt mörkerseende och nattblindhet – Retinal, en aktiv form av vitamin A, behövs för bildandet av rhodopsin i näthinnan. Vid brist kan ögonen få svårt att anpassa sig till mörker.
  • Torr hud och slemhinnor – Vitamin A är avgörande för hudens och slemhinnornas hälsa. Brist kan leda till torr, fjällande hud samt ökad känslighet för infektioner i luftvägar och tarm.
  • Försvagat immunförsvar – Vitamin A är nödvändigt för produktionen av vita blodkroppar. En brist kan öka risken för infektioner och försämra kroppens försvar mot virus och bakterier.
  • Tillväxthämning – Hos barn kan brist på vitamin A påverka benbildningen och den allmänna tillväxten negativt.
  • Fertilitet och reproduktion – Låga nivåer kan påverka spermiemognad och ägglossning samt fostrets utveckling under graviditet.
  • Ögonproblem och permanent synskada – Vid allvarlig brist kan xeroftalmi (torrhet i ögats slemhinnor) utvecklas, vilket i värsta fall kan leda till blindhet.

Personer med risk för brist inkluderar de med fettmalabsorptionssjukdomar, kroniska lever- eller njursjukdomar samt de med näringsbrist på grund av ensidig kost eller alkoholmissbruk.