IGF-1

IGF-1, eller insulinliknande tillväxtfaktor 1, är ett hormon som främjar tillväxt och cellreparation i kroppen. Det produceras huvudsakligen i levern som svar på stimulering från tillväxthormon (GH) och är viktig i regleringen av tillväxt hos barn och vävnadsunderhåll hos vuxna. Mätning av IGF-1 används för att utvärdera tillväxthormonaktivitet och diagnostisera hormonella störningar som akromegali eller GH-brist.

På engelska kallas insulinliknande tillväxtfaktor för Insulin-like growth factor.

Vad är IGF-1?

IGF-1, eller insulinliknande tillväxtfaktor 1, är ett proteinbaserat hormon som liknar insulin i sin struktur och funktion. Det spelar en viktig roll i kroppens tillväxt och reparation genom att stimulera celldelning, vävnadstillväxt och återuppbyggnad av skadade strukturer. IGF-1 produceras främst i levern som svar på tillväxthormon (GH) från hypofysen, men det kan även produceras lokalt i olika vävnader där det verkar autokrint eller parakrint för att påverka närliggande celler.

IGF-1 verkar genom att binda till IGF-1-receptorer på cellernas yta. När IGF-1 aktiverar dessa receptorer startar en serie intracellulära signalvägar, som bland annat stimulerar proteinsyntes och celltillväxt. Detta gör hormonet viktigt för utvecklingen av nästan alla kroppens celltyper, från skelettmuskelceller till organ som lungor och lever. IGF-1 är särskilt aktivt under barndomen och puberteten, då nivåerna är som högst, och minskar gradvis med åldern.

IGF-1 och GH

IGF-1 är nära kopplat till tillväxthormon (GH), och deras funktioner är starkt sammanlänkade. GH produceras av hypofysen och stimulerar levern att frisätta IGF-1, som är den huvudsakliga mediatorn för många av GH:s effekter på kroppen. GH stimulerar till exempel tillväxt av långa rörben under puberteten, men denna process sker främst genom IGF-1:s verkan i broskvävnaden i tillväxtplattorna.

Trots sitt beroende av GH har IGF-1 längre halveringstid i blodet och är därför en stabilare markör för att utvärdera GH-aktivitet. Denna egenskap gör IGF-1 användbart vid utredning av tillstånd som akromegali (överproduktion av GH) och GH-brist, samt vid utredning av tillväxtstörningar hos barn och hormonella rubbningar hos vuxna.

IGF-1:s biologiska betydelse

IGF-1 påverkar både metabolism och tillväxt. Det främjar upptag av aminosyror och glukos i celler, vilket stödjer proteinsyntes och energiproduktion. I muskler stimulerar IGF-1 tillväxt och reparation efter skador, medan det i skelettet bidrar till benbildning och förstärkning. Hormonet har också en roll i nervsystemets utveckling och reparation, vilket gör det viktigt för kognitiva funktioner och återhämtning efter skador.

Varför är analys av IGF-1 viktigt?

Analys av IGF-1 är viktig eftersom det ger en stabil och tillförlitlig bild av kroppens tillväxthormonaktivitet. IGF-1-nivåerna påverkas mindre av kortsiktiga fluktuationer än tillväxthormon (GH), vilket gör det till en bättre markör för att utvärdera tillväxthormonsystemet.

Förhöjda nivåer av IGF-1 kan indikera överproduktion av tillväxthormon, som vid akromegali eller gigantism, medan låga nivåer kan tyda på GH-brist eller andra hormonella rubbningar. IGF-1 används också för att övervaka behandlingseffekt vid tillstånd som påverkar tillväxthormonsystemet.

Varför tas blodprov för analys av IGF-1?

Blodprov för IGF-1 tas för att utreda misstänkta tillstånd som påverkar tillväxthormonproduktionen. Hos barn används det för att utreda GH-brist eller störningar som påverkar normal tillväxt, medan det hos vuxna kan användas för att utreda akromegali, GH-brist eller relaterade sjukdomar. Provet är också en del av uppföljningen av behandlingar som inkluderar tillväxthormon eller IGF-1-modulatorer.

IGF-1 kan beställas som ett enskilt IGF-1 test och ingår också i stora prestationstestet.

Vad är S-IGF-1?

S-IGF-1 mäter IGF-1 i serum, vilket är den vätska som återstår efter att blodet har fått koagulera och koagulationsfaktorerna har avlägsnats. Serum används ofta i tester där flera blodanalyser utförs parallellt, eftersom det är standardmaterialet för många biokemiska tester.

Karolinska, Unilabs och SYNLAB analyserar IGF-1 i serum.

Vad är P-IGF-1?

P-IGF-1 mäter IGF-1 i plasma, som är blodets vätska efter att blodkropparna har avlägsnats genom centrifugering men innan blodet har koagulerat. Plasma innehåller koagulationsfaktorer som fibrinogen och används ibland istället för serum beroende på laboratoriets rutiner.

Den huvudsakliga skillnaden mellan S- och P-IGF-1 ligger i provberedningen. Trots skillnaden i material, det vill säga serum eller plasma, ger båda analyserna i praktiken likvärdiga resultat. Valet av material beror oftast på laboratoriets standard.

IGF-1-värden tolkas ofta tillsammans med andra hormontester

IGF-1-värden analyseras ofta tillsammans med andra hormontester för att få en mer komplett bild av kroppens hormonella funktioner och tillväxtreglering. Eftersom IGF-1-nivåerna speglar GH-aktiviteten i kroppen över tid är de en stabilare indikator på tillväxthormonfunktion än en enskild GH-mätning, som kan variera kraftigt under dagen.

Tester som tillväxthormonstimuleringstest används för att utvärdera GH-brist, medan GH-suppressionstest kan hjälpa till att diagnostisera överproduktion av tillväxthormon, som vid akromegali eller gigantism.

Vid avvikande IGF-1-värden kan ytterligare utredningar vara nödvändiga för att identifiera orsaken. Detta kan inkludera bilddiagnostik av hypofysen, eller tester av andra hormonella axlar för att utvärdera samspelet mellan hypofysen, sköldkörteln och binjurarna.

Vad är referensintervallet för IGF-1?

Karolinskas referensintervall för pojkar 16 till 18 år är ett IGF-1 värde på mellan 173 till 414 µg/L, och för flickor 16 till 18 år 190 till 429 µg/L. Normala nivåer av IGF-1 för män och kvinnor från 19 år och uppåt är följande:

SYNLABs referensintervall för IGF-1 skiljer mellan män och kvinnor samt ålder:

µg/L står för mikrogram per liter.

Vid högt värde

Förhöjda nivåer av IGF-1 kan indikera en överproduktion av tillväxthormon (GH), i vissa fall orsakad av en godartad tumör i hypofysen. Detta kan leda till tillstånd som akromegali hos vuxna, som kännetecknas av överdriven tillväxt av händer, fötter, ansikte och inre organ. Hos barn kan samma tillstånd resultera i gigantism, där längdtillväxten blir extrem.

Förhöjda IGF-1-nivåer kan också förekomma hos personer som använder tillväxthormon som en del av medicinsk behandling eller vid dopning.

Vid insulinresistens, där cellerna inte svarar normalt på insulin, kan höga IGF-1-nivåer ses som en följd av ökade insulinvärden. Förhöjda värden är även vanliga under puberteten och andra halvan av graviditeten, då hormonella förändringar stimulerar produktionen.

Kroniskt höga IGF-1-nivåer kan leda till komplikationer som förtjockning av vävnader, förhöjt blodtryck och en ökad risk för vissa typer av cancer, eftersom IGF-1 stimulerar celldelning och vävnadstillväxt.

Ju mer protein man äter desto högre värde av IGF-1 får man i kroppen. Andra faktorer som påverkar värdet av IGF-1 är bland annat gener, kön och hur vältränad man är.

Vid lågt värde

Låga IGF-1-nivåer indikerar ofta en brist på tillväxthormon (GH) eller nedsatt förmåga hos kroppen att svara på detta hormon. Detta kan bero på sjukdomar i hypofysen, som GH-brist eller GH-receptordefekter, exempelvis Laron-dvärgväxt, där kroppen inte reagerar på GH trots att det produceras normalt.

Näringsbrist och specifikt en brist på protein i kosten är andra orsaker till låga IGF-1-nivåer. Låga nivåer kan även förekomma vid undernäring, anorexia nervosa, svåra tarmsjukdomar som påverkar näringsupptaget, och hypotyreos, där brist på sköldkörtelhormoner påverkar kroppens ämnesomsättning och tillväxtreglering. Hos barn kan låga IGF-1-nivåer leda till tillväxtproblem och försenad fysisk utveckling, medan det hos vuxna kan påverka kroppens sammansättning och bentäthet negativt.

Symtom som trötthet, muskelsvaghet, minskad muskelmassa och ökad fettinlagring, särskilt runt buken, kan förekomma. Låga IGF-1-nivåer kan också leda till sämre läkning av vävnader och nedsatt förmåga att hantera fysisk stress eller sjukdom.