PK (INR) – Protrombinkomplex

PK (INR) står för Protrombinkomplex, International Normalized Ratio, och är ett laboratorietest som mäter blodets förmåga att koagulera via den extrinsiska koagulationsvägen, det vill säga vid vävnadsskada utanför blodkärlet. Det är en grupp av koagulationsfaktorer som spelar en viktig roll i blodets förmåga att bilda en blodpropp för att stoppa blödningar.

För att bedöma hur väl dessa koagulationsfaktorer fungerar används INR (International Normalized Ratio), ett standardiserat mått för att mäta blodets koagulationstid. PK (INR) är särskilt betydelsefullt vid behandling med blodförtunnande läkemedel som warfarin, eftersom det hjälper till att hålla blodets koagulationsförmåga inom ett säkert intervall och minskar risken för både blodproppar och blödningar.

Vad är PK (INR)?

PK står för protrombinkomplex och inkluderar flera koagulationsfaktorer, där de viktigaste är faktor II (protrombin), VII, IX och X. Dessa faktorer aktiveras i en kaskadliknande process som leder till att fibrin bildas, vilket stabiliserar en blodpropp. Protrombinkomplexet aktiveras av vitamin K, vilket innebär att dess funktion är beroende av tillräckliga nivåer av detta vitamin.

INR (International Normalized Ratio) är ett mått som används för att standardisera resultatet av protrombintidsmätningar (PT). Detta gör det möjligt att jämföra resultat från olika laboratorier. INR beräknas med hjälp av en formel som justerar protrombintiden baserat på den använda testmetodens känslighet. INR används särskilt för att övervaka effekten av blodförtunnande behandling, då dessa läkemedel hämmar vissa koagulationsfaktorer i protrombinkomplexet.

Ett INR-värde, till exempel 1,2, är en relativ jämförelse av koagulationstid och är en enhetslös siffra.

Vad kallas PK (INR) utomlands?

Internationellt används termen INR (International Normalized Ratio), som är standarden för att rapportera resultat av protrombintidstester. Andra möjliga termer inkluderar PT/INR – Prothrombin Time/International Normalized Ratio.

Vad är koagulationsfaktorer?

Koagulationsfaktorer är proteiner som spelar en roll i blodets koagulationsprocess, kallad hemostas. Dessa faktorer aktiveras i en reaktion som leder till bildandet av fibrin, vilket stabiliserar blodproppen och förhindrar blödning. Faktorerna är numrerade med romerska siffror (I–XIII), där protrombin (faktor II) och fibrinogen (faktor I) är särskilt viktiga i PK(INR)-testet.

Vad innebär den extrinsiska vägen?

Den extrinsiska vägen aktiveras av vävnadsfaktor (tissue factor, TF) som frisätts vid skada på vävnad. Den är snabbare än den intrinsiska vägen och involverar faktor VII, som aktiverar faktor X. PK(INR) mäter funktionen hos denna väg.

Vad innebär den intrinsiska vägen?

Den intrinsiska vägen aktiveras av skadade blodkärl eller negativt laddade ytor. Den involverar koagulationsfaktorer som faktor XII, XI, IX och VIII och leder till aktivering av faktor X, som är gemensam för båda koagulationsvägarna.

Hur hänger detta ihop med PK (INR) och APT tid?

PK(INR) mäter aktiviteten i det externa koagulationssystemet, som aktiveras av vävnadsskador utanför blodkärlet, medan APT-tid mäter aktiviteten i det interna koagulationssystemet, som aktiveras av skador inom blodkärlet. Dessa system samarbetar för att bilda en stabil blodpropp

Varför är PK (INR) viktigt?

PK (INR) är viktigt eftersom det ger information om balansen mellan koagulation och blödning. Om PK (INR) är för lågt, innebär det att blodet koagulerar för snabbt, vilket kan leda till blodproppar som ökar risken för stroke, hjärtinfarkt eller lungemboli. Om PK (INR) är för högt, koagulerar blodet för långsamt, vilket kan orsaka farliga blödningar, exempelvis i hjärnan eller magen.

Att övervaka PK (INR) är viktigt för patienter som behandlas med blodförtunnande läkemedel, eftersom dessa påverkar koagulationsfaktorerna och kan göra blodet för ”tunt” eller för ”tjockt”. Genom att regelbundet kontrollera INR-värdet kan doseringen av läkemedel som warfarin justeras för att hålla INR inom det målintervall som är säkert för patienten.

Varför tas blodprov för att mäta PK (INR)?

Blodprov för att mäta PK (INR) tas för att bedöma koagulationsförmågan hos personer med olika sjukdomstillstånd eller som står på blodförtunnande behandling. Vid behandling med warfarin är regelbundna kontroller av INR nödvändiga för att säkerställa att läkemedlet har önskad effekt utan att orsaka risker för blödning eller blodproppar. Blodprov för PK (INR) kan också tas för att:

  • Övervaka patienter som behandlas med warfarin.
  • Bedöma koagulationsförmågan vid misstanke om leversjukdom, vitamin K-brist eller koagulationsrubbningar.
  • Utreda blödnings- eller koagulationsrubbningar.
  • Bedöma effekterna av andra läkemedel eller sjukdomar som påverkar koagulationssystemet.
  • Identifiera risker inför kirurgiska ingrepp.

Blodmarkören analyserar det externa koagulationssystemet och mäter blodets förmåga att koagulera.

PK (INR) ingår i blodstatus & blodkoaguleringstestet.

Vad är P-PK (INR)?

P-PK (INR) innebär att analysen utförs på plasma, där koagulationsfaktorerna är intakta. Detta är standardmetoden för att mäta PK(INR), eftersom plasma innehåller de komponenter som krävs för att analysera koagulationstiden.

Karolinska, Unilabs och SYNLAB analyserar PK (INR) i plasma.

Kan PK (INR) analyseras i serum?

PK (INR) analyseras inte i serum, eftersom serum saknar vissa koagulationsfaktorer som förbrukas vid koaguleringen.

Vad är referensvärdet för PK (INR)?

För en frisk person utan antikoagulationsbehandling ligger referensvärdet för PK(INR) vanligtvis mellan 0,9 och 1,2.

Karolinskas referensvärde är 1,2 eller lägre.

Unilabs referensvärde är 0,9 till 1,2 INR.

SYNLABs referensvärde är mindre än 1,2.

Vad är intervallet vid behandling?

Det terapeutiska intervallet för PK(INR) varierar beroende på behandlingsindikation:

  • Vid behandling för blodproppar eller förebyggande av stroke: 2,0–3,0.
  • Vid mekanisk hjärtklaff: 2,5–3,5.

Karolinskas riktområde vid antivitamin K-behandling (AVK) är 2,0-3,0 INR.

Unilabs terapeutiska intervall vid AVK är 2,0 till 3,0 INR.

SYNLABs terapeutiska intervall vid AVK med normal intensitet är 2,0 till 3,0 INR.

Vid högt värde

Höga PK(INR)-värden indikerar att blodets koagulationstid är förlängd, vilket kan tyda på ökad blödningsbenägenhet. Detta kan bero på:

  • Brist på koagulationsfaktorer som faktor VII, X eller II, ofta till följd av leverskador som påverkar produktionen av dessa faktorer.
  • K-vitaminbrist, som kan uppstå vid behandling med K-vitaminantagonister (t.ex. Waran), vid malabsorption eller vid användning av bredspektrumantibiotika som minskar tarmens K-vitaminproduktion.
  • Lupusantikoagulans, som i sällsynta fall kan störa testets mätning av koagulationsförmågan.
  • Blodförtunnande läkemedel, inklusive warfarin och trombinhämmare, som direkt påverkar koagulationsprocessen.

Förhöjda PK(INR)-värden bör bedömas i kombination med kliniskt tillstånd och andra laboratorieresultat.

Vid lågt värde

Låga PK(INR)-värden innebär att blodet koagulerar snabbare än normalt, vilket kan tyda på en ökad risk för blodproppar. Detta kan orsakas av:

  • Överproduktion av koagulationsfaktorer, exempelvis vid inflammation eller vissa kroniska sjukdomar.
  • För låg dos av blodförtunnande läkemedel, som inte tillräckligt hämmar koagulationen.

Låga PK(INR)-värden kan även orsakas av högt vitamin K-intag, eller specifika medicinska tillstånd som trombofili.

Låga PK(INR)-värden kräver noggrann utvärdering för att identifiera underliggande orsak.