Oxidativ stress innebär att det uppstår en obalans mellan fria radikaler och kroppens förmåga att ta hand om dem. Fria radikaler bildas hela tiden som en naturlig del av ämnesomsättningen, men om mängden blir för stor kan de börja skada celler, proteiner, fetter och arvsmassa.
Kroppen har flera egna försvarssystem som begränsar skadorna. Till dessa hör bland annat antioxidanter och enzymer som neutraliserar reaktiva ämnen. Oxidativ stress uppstår när belastningen blir större än kroppens skyddande kapacitet.
Vad är fria radikaler?
Fria radikaler är instabila molekyler som gärna reagerar med andra ämnen i kroppen. En stor del av dem utgörs av reaktiva syreföreningar som bildas när cellerna använder syre för att producera energi.
Fria radikaler är inte enbart skadliga. I begränsade mängder används de bland annat av immunförsvaret och i cellernas signalering. Problem kan däremot uppstå om produktionen ökar kraftigt eller om kroppens antioxidativa försvar inte räcker till.
Vad kan orsaka oxidativ stress?
Oxidativ stress kan påverkas av både sjukdomar, miljö och levnadsvanor. Vanliga faktorer är rökning, hög alkoholkonsumtion, luftföroreningar, långvarig inflammation, infektioner, kraftig UV-exponering och vissa kemikalier.
Även långvarigt förhöjt blodsocker, övervikt, sömnbrist och en ensidig kost kan bidra. Fysisk träning ökar tillfälligt produktionen av fria radikaler, men regelbunden träning stärker samtidigt kroppens egna försvarssystem. Det är framför allt mycket hård belastning utan tillräcklig återhämtning som kan bidra till en mer långvarig obalans.
Vilka symtom ger oxidativ stress?
Oxidativ stress ger inte några tydliga eller specifika symtom. Trötthet, nedsatt återhämtning och allmän sjukdomskänsla kan förekomma i tillstånd där oxidativ stress är inblandad, men sådana besvär kan ha många andra orsaker.
Det går därför inte att avgöra enbart utifrån symtom om någon har oxidativ stress. Begreppet beskriver framför allt en biologisk process och är inte en egen diagnos.
Är oxidativ stress samma sak som inflammation?
Nej, men processerna är nära kopplade. Inflammation kan öka bildningen av fria radikaler, samtidigt som oxidativa skador kan aktivera inflammatoriska reaktioner. På så sätt kan inflammation och oxidativ stress förstärka varandra.
Låggradig inflammation kan bland annat undersökas med högkänsligt CRP, hs-CRP. Provet mäter dock inflammation och är inte ett direkt test för oxidativ stress.
Hur påverkar oxidativ stress kroppen?
Om oxidativ stress blir långvarig kan den bidra till skador på cellernas membran, proteiner och DNA. Processen har kopplats till åldrande och till utvecklingen av flera kroniska sjukdomar, bland annat hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och vissa neurodegenerativa sjukdomar.
Det betyder inte att oxidativ stress ensam orsakar dessa sjukdomar. Vanligtvis handlar det om ett samspel mellan arv, ålder, livsstil, inflammation, ämnesomsättning och andra riskfaktorer.
Vilken roll har antioxidanter?
Antioxidanter kan neutralisera fria radikaler eller begränsa de reaktioner som de orsakar. Kroppen producerar flera egna antioxidanter, exempelvis glutation, men får också antioxidativa ämnen genom maten.
Vitamin C, vitamin E, selen och olika polyfenoler är exempel på ämnen som deltar i kroppens skydd mot oxidativa skador. Det bästa sättet att få i sig ett brett urval är vanligtvis genom en varierad kost med grönsaker, frukt, bär, baljväxter, nötter, frön och fullkornsprodukter.
Höga doser av antioxidanter i form av kosttillskott är inte automatiskt bättre. Vissa tillskott kan vara olämpliga i stora mängder eller påverka läkemedel och behandlingar.
Kan oxidativ stress mätas med blodprov?
Det finns specialiserade analyser som används för att studera oxidativa skador, exempelvis F2-isoprostaner, malondialdehyd och 8-OHdG. Dessa används främst inom forskning och vid särskilda medicinska frågeställningar och ingår normalt inte i vanliga hälsokontroller.
Vanliga blodprover kan däremot ge information om faktorer som kan vara kopplade till oxidativ belastning. Exempel är glukos och HbA1c, som visar blodsockernivåer på kortare respektive längre sikt.
Även homocystein kan vara relevant i en bredare bedömning. Ett förhöjt värde kan bland annat ses vid brist på vitamin B12 eller folat och har kopplats till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, men är inte ett specifikt mått på oxidativ stress.
Vilka andra blodmarkörer kan vara relevanta?
Vilka prover som är lämpliga beror på symtom, sjukdomshistoria och vad man vill undersöka. I vissa fall kan det vara relevant att kontrollera:
- hs-CRP för låggradig inflammation.
- Glukos och HbA1c för blodsockerreglering.
- Homocystein tillsammans med vitamin B12 och folat.
- Magnesium, som behövs i ett stort antal enzymatiska reaktioner.
- D-vitamin vid misstanke om brist.
Dessa prover mäter inte oxidativ stress direkt, men kan bidra med information om näringsstatus, ämnesomsättning och inflammation.
Hur kan man minska oxidativ stress?
Det går inte att undvika fria radikaler helt, och det är heller inte målet. Fokus bör ligga på att minska onödig belastning och ge kroppen goda förutsättningar för återhämtning.
Regelbunden fysisk aktivitet, tillräcklig sömn, rökstopp, måttlig alkoholkonsumtion och en varierad kost är några av de viktigaste åtgärderna. Det är också värdefullt att behandla tillstånd som högt blodsocker, högt blodtryck och långvarig inflammation.
Kan NAC minska oxidativ stress?
NAC, eller N-acetylcystein, är en förening som kroppen kan använda för att bilda glutation. Glutation är en viktig del av cellernas antioxidativa försvar. NAC används som läkemedel vid bland annat paracetamolförgiftning och i vissa fall som slemlösande behandling.
NAC säljs också som kosttillskott, men nyttan för i övrigt friska personer är inte lika väl fastställd. Den som använder läkemedel, är gravid eller har en sjukdom bör rådgöra med läkare innan NAC tas som tillskott.
