Selen
Selen är ett essentiellt spårämne som ingår i aminosyran selenocystein och är en del av ett trettiotal selenberoende enzymer, bland annat glutationperoxidaser och dejodinaser. Dessa enzymer spelar en viktig roll i kroppens antioxidativa försvar, immunfunktion och omvandlingen av sköldkörtelhormoner.
Selen finns i kosten, främst i fisk, skaldjur, ägg, kött och paranötter, men halterna varierar beroende på jordmån. Brist på selen är ovanlig, men kan påverka sköldkörteln, immunförsvaret och öka känsligheten för oxidativ stress. För höga doser kan leda till selenosis (selenförgiftning).
Vad är selen?
Selen är ett grundämne (Se) i gruppen chalkogener och behövs i mycket små mängder. I kroppen förekommer det huvudsakligen som selenocystein, en aminosyra som byggs in i specifika proteiner, selenoproteiner, via en unik genetisk mekanism.
Selenoproteiner och deras funktion
Antioxidativa funktioner
Selen ingår i flera glutationperoxidaser och tioredoxiredoxinaser som skyddar cellerna mot oxidativ stress genom att neutralisera fria radikaler. Detta motverkar cellskador och är särskilt viktigt i vävnader som hjärta, muskler och immunförsvar.
Sköldkörtelns hormonomsättning
En särskilt viktig grupp selenberoende enzymer är dejodinaserna, som omvandlar tyroxin (T4) till det aktiva hormonet trijodtyronin (T3). Selenbrist kan därför leda till en sänkt omvandling av T4 till T3 och förvärra symtom vid hypotyreos eller autoimmun tyreoidit.
Immunfunktion
Selen påverkar både det medfödda och det adaptiva immunförsvaret. Det påverkar T-cellers signalering, antikroppssvar samt inflammationsreglering. Otillräckliga nivåer har kopplats till ökad infektionskänslighet och nedsatt cellförsvar.
Kemiska egenskaper
Selen är ett icke-metalliskt grundämne som förekommer naturligt i jord och mineraler. Det är nödvändigt i små mängder, men giftigt vid högt intag eftersom det kan lagras i kroppen och störa enzymfunktioner.
Selen i kroppen
Selen kan inte produceras av kroppen, utan måste tillföras via kosten. Däremot kräver kroppen flera steg för att omvandla intaget selen till dess aktiva former.
Upptag från kosten
Selen absorberas i tunntarmen och förekommer i två huvudsakliga former:
- Organiskt selen som kallas selenometionin (i växter, spannmål, nötter) och selenocystein (i animaliska produkter). Organiskt selen har hög biotillgänglighet och lagras lättare i kroppen.
- Oorganiskt selen som kallas selenit och selenat som förekommer i kosttillskott. Denna form absorberas effektivt, men lagras inte i samma utsträckning.
Omvandling och inkorporering i selenproteiner
Efter upptag omvandlas selen till selenofosfat, som därefter byggs in i selenocystein och transporteras till selenoproteiner under proteinsyntesen. Det är i denna form som selen får sina biologiska effekter.
Selen från kosten
Selen finns i flera olika källor och mängden varierar beroende på kostvanor och jordens mineralinnehåll. Bland de animaliska livsmedlen är fisk och skaldjur de mest selenrika, tätt följt av kött, inälvsmat och ägg. Även vegetabiliska livsmedel kan bidra med selen, särskilt nötter som paranötter samt spannmålsprodukter, där halten påverkas av hur mycket selen som finns i odlingsjorden.
Selen kan även tillföras genom kosttillskott i olika former, till exempel selenometionin, selenjäst eller oorganiska former som natriumselenit och natriumselenat. Eftersom selen är essentiellt men giftigt i för höga doser är det viktigt att intaget hålls inom rekommenderade gränser.
Hur mycket selen behöver vi?
Rekommenderat dagligt intag är:
- Vuxna kvinnor: 50–60 µg / dag.
- Vuxna män: 60–70 µg / dag.
- Gravida: ca 60 µg / dag.
- Ammande: ca 70 µg / dag
- Barn: 15–50 µg / dag beroende på ålder.
Övre maxgräns är 300 µg / dag. Över denna nivå ökar risken för selenosis.
Selenbrist
Selenbrist är ovanligt, men risken ökar vid:
- Återkommande infektioner.
- Kronisk inflammation eller oxidativ stress.
- Sköldkörtelsjukdom, särskilt autoimmun tyreoidit.
- Malabsorption (till exempel vid celiaki, IBD).
- Vegansk eller mycket ensidig kost.
- Hög alkoholkonsumtion.
- Personer som bor i områden med selenfattig jord
Vilka symtom och problem kan selenbrist ge?
Vanliga symtom vid selenbrist är:
- Trötthet.
- Försämrat immunförsvar.
- Ökad infektionskänslighet.
- Torr hud eller håravfall.
- Muskelsvaghet eller värk.
- Sköldkörtelrelaterade symtom.
Eftersom brist påverkar T4 till T3-omvandlingen kan symtomen likna hypotyreos:
- Frusenhet.
- Viktuppgång.
- Låg ämnesomsättning.
- Nedsatt ork.
Vid allvarligare kan:
- Hjärtmuskeln påverkas (Keshans sjukdom).
- Inflammatoriska processer öka.
- Immunförsvaret försvagas betydligt.
Varför är selen viktigt?
Selen hjälper kroppen att neutralisera fria radikaler och minskar oxidativ stress. Detta är viktigt för cellers överlevnad och vävnader som hjärtmuskel och immunsystem. Selen är också nödvändigt för omvandlingen av T4 till T3 via dejodinaser. Brist kan bidra till:
- Försämrade ämnesomsättningsprocesser.
- Hypotyreosliknande symtom.
- Förvärrade symtom vid Hashimotos tyreoidit.
Flera studier visar att optimerad selenstatus kan minska TPO-antikroppar vid autoimmun tyreoidit.
Immunförsvaret
Tillräckliga selenvärden:
- Stödjer immuncellers funktion.
- Reglerar inflammationsnivåer.
- Minskar oxidativ belastning.
Kardiovaskulär hälsa
Låg selenstatus har i forskning kopplats till högre nivåer av oxidativ stress, vilket kan bidra till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.
Varför tas blodprov för analys av selen?
Blodprov för selen tas för att bedöma om selenstatus är låg, normal eller förhöjd. Provet används särskilt vid:
- Misstänkt selenbrist.
- Sköldkörtelrubbning (hypotyreos, autoimmun tyreoidit).
- Trötthet och nedsatt immunfunktion.
- Ökad oxidativ stress.
- Kontroll vid intag av selen som kosttillskott.
- Bedömning av nutritionsstatus vid kronisk sjukdom eller malabsorption.
Vid vissa tillstånd kan selenstatus vara en del av en bredare immunutredning.
Låga nivåer kan påverka:
- Sköldkörtelhormonernas omvandling.
- Antioxidativ förmåga.
- Infektionsförsvar.
Selen kan beställas som ett enskilt selentest.
Vad betyder S-Selen?
S-Selen är analysen som mäter mängden selen i serum. Det visar den cirkulerande mängden selen och kan indikera om nivåerna är otillräckliga eller förhöjda. Provet analyseras ofta med ICP-MS, vilket ger mycket hög precision.
Vad är referensintervallet för selen?
Enligt Sahlgrenska är referensintervallet för selen mellan 0.7 och 1.2 µmol/L. Värden under 0,7 µmol/L kan tyda på selenbrist eller otillräckligt intag. Värden över 1,2 µmol/L kan tyda på förhöjt selen, ofta på grund av kosttillskott i höga doser.
µmol/L står för mikromol per liter.
Individuell utvärdering vid selenbrist
Bedömning bör göras med hänsyn till symtom, kostvanor och tillskottsintag. Även sköldkörtelvärden (TSH, T4, T3) och antikroppar (TPO-ak) bör beaktas.
Selenbehandling kräver uppföljning eftersom intervallet mellan brist och toxicitet är relativt smalt.
Vid högt värde
Höga nivåer är ovanliga och uppstår nästan alltid via överdrivet tillskott. Selenförgiftning kallas selenosis och symtomen inkluderar:
- Magbesvär.
- Metallsmak i munnen.
- Håravfall.
- Skör hud och naglar.
- Neurologiska symtom vid svår intoxikation.
Överskott från mat är mycket ovanligt.
Vid lågt värde
Låga selenvärden kan bero på:
- Lågt intag.
- Malabsorption.
- Kroniska sjukdomar.
- Ökad oxidativ stress.
- Autoimmun tyreoidit.
Konsekvenser av låga nivåer kan vara:
- Sänkta T3-nivåer på grund av nedsatt T4 till T3-omvandling.
- Försämrat immunförsvar.
- Ökad känslighet för infektioner.
- Trötthet och muskelsvaghet.
Uttalad och långvarig brist kan leda till mer allvarliga konsekvenser som:
- Påverkad hjärtmuskel.
- Försämrad fertilitet.
- Ökad oxidativ stress i vävnader.
- Förvärrad autoimmunprocess i sköldkörteln.
