Homocystein
Homocystein är en aminosyra och en del av kroppens metabolism och spelar en roll som mellanprodukt i nedbrytningen och återanvändningen av aminosyran metionin. Homocysteinet bildas som en del av omsättningen av metionin som fås från kosten. Metionin i sin tur behövs i en rad biologiska processer och fungerar som en byggsten för proteiner och en källa till viktiga molekyler som är centrala för kroppens funktion.
Analys av homocystein sker främst vid misstanke om brist på vitamin B12 och/eller folat. Förhöjda nivåer av homocystein i blodet har kopplats till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och andra hälsoproblem.
Vad är homocystein?
Homocystein är en så kallad intermediär substans i kroppens metabolism av aminosyror. Det är en enkel aminosyra som liknar cystein, men som har en extra metylgrupp, vilket gör den kemiskt relaterad till både metionin och cystein. Homocystein bildas när metionin bryts ner och omvandlas till andra ämnen som cystein eller metionin med hjälp av enzymer och B-vitaminer, särskilt B6, B9 och B12, som fungerar som koenzymer. Om dessa vitaminer är otillräckliga, eller om det finns genetiska variationer som påverkar omsättningen, kan homocysteinnivåerna i blodet öka.
Homocysteins metabolism
Omvandlingen av homocystein till andra föreningar sker primärt genom två huvudvägar, antingen genom metylering där homocystein kan omvandlas tillbaka till metionin med hjälp av B-vitaminer, eller transsulfuration där homocystein kan omvandlas till cystein.
Metylering är en del av metionincykeln och är viktig för att upprätthålla balansen mellan homocystein och metionin i kroppen. Vid transsulfuration omvandlas homocystein till cystein genom en process som kräver vitamin B6 som kofaktor. Detta sker genom en serie enzymatiska reaktioner och är en viktig del av kroppens svavelmetabolism, eftersom cystein är en föregångare till glutation, en kraftfull antioxidant. Dessa två vägar arbetar tillsammans för att reglera homocysteinnivåerna och säkerställa att kroppen kan återvinna eller bryta ner denna aminosyra på ett effektivt sätt.
Förhöjda homocysteinnivåer kan uppstå vid brist på vitamin B12, folat eller vitamin B6, eftersom dessa är avgörande för homocysteins metabolism.
Mellanprodukt
Homocystein är även en mellanprodukt i metioninmetabolismen. För att remetyleras till metionin krävs kobalamin (vitamin B12) och metyltetrahydrofolat (folat), medan dess omvandling till cystathionin kräver pyridoxalfosfat (vitamin B6). Brist på något av dessa näringsämnen leder till ackumulering av homocystein i plasma.
Genetiska mutationer
Genetiska mutationer kan också leda till förhöjda homocysteinnivåer. Exempel inkluderar mutationer i generna för enzymet metylentetrahydrofolatreduktas (MTHFR) eller cystationin-beta-syntas (CBS). Mutationer i CBS kan orsaka homocystinuri, en autosomalt recessiv sjukdom där homocystein och metionin ansamlas i cellerna. Vid total enzymdefekt kan detta leda till symtom som linsluxation, skelettdeformiteter, mental retardation och tromboemboliska komplikationer. Partiellt nedsatt enzymfunktion ger främst ökad risk för tromboemboliska tillstånd. Vitamin B6-tillskott kan förbättra enzymaktiviteten hos vissa personer med partiell CBS-brist.
Bindning till andra svavelhaltiga föreningar
Homocystein har en stark tendens att binda sig till andra svavelhaltiga föreningar, inklusive sig själv, och bildar då homocystin. Hos personer med homocystinuri kan förhöjda nivåer av homocystin detekteras. Diagnos ställs genom analys av homocystein och metionin i plasma, vilket ofta utförs av specialiserade laboratorier,som Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar vid Karolinska universitetslaboratoriet.
Varför är homocystein viktigt?
Homocystein spelar en roll i kroppens ämnesomsättning, men när nivåerna blir för höga kan det vara skadligt. Förhöjda nivåer, ett tillstånd som kallas hyperhomocysteinemi, har kopplats till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke. Detta beror på att höga nivåer av homocystein kan skada blodkärlens väggar och bidra till utvecklingen av åderförkalkning (ateroskleros).
Dessutom kan förhöjt homocystein vara en markör för näringsbrist, särskilt brist på vitamin B6, B12 eller folat (B9). Dessa vitaminer är viktiga för att bryta ner homocystein och bibehålla dess nivåer inom ett normalt intervall. Långvarigt förhöjda nivåer kan även kopplas till neurodegenerativa sjukdomar och andra kroniska tillstånd.
Varför tas blodprov för analys av homocystein?
Blodprov för att mäta homocystein används vid misstanke om vitamin-B12, B6 och folatbrist samt som en kardiovaskulär riskmarkör. Analysen används för att identifiera underliggande orsaker till förhöjda nivåer, som vitaminbrist eller genetiska tillstånd. Blodprov kan också användas vid utredning av neurologiska symtom, då förhöjt homocystein är kopplat till nedsatt kognitiv funktion eller demens.
Analysen är särskilt viktig för personer med misstänkt näringsbrist, nedsatt njurfunktion då njurarna bidrar till att eliminera homocystein från kroppen, eller en familjehistoria av hjärt-kärlsjukdomar.
Blodprov för homocystein kan beställas som ett enskilt homocystein prov. Homocystein ingår också i vitamin & mineraltestet.
Vad är P-homocystein?
P-homocystein avser mätning av homocystein i plasma, den vätska som återstår när blodkropparna avlägsnats från blodet utan att det har koagulerat. Plasma används ofta som provmaterial eftersom det ger mer stabila och exakta värden för homocystein. Analysen av P-homocystein är särskilt användbar för att identifiera brist på viktiga B-vitaminer som B6, B9 (folat) och B12, som är nödvändiga för att homocystein ska omvandlas till andra ämnen i kroppen. Eftersom plasma ger ett tillförlitligt mått på aktuell homocysteinnivå i blodet, föredras denna metod framför serum i de flesta diagnostiska syften.
Vad är S-homocystein?
S-homocystein mäts i serum, som är den vätska som återstår efter att blodet har fått koagulera och blodkroppar samt koagulationsfaktorer har avlägsnats. Även om S-homocystein kan ge en bild av homocysteinnivåerna, är det något mindre exakt än P-homocystein, eftersom homocystein kan frisättas från blodkroppar under koaguleringsprocessen. Detta kan leda till något högre värden i serum jämfört med plasma. S-homocystein används ibland när serum redan är tillgängligt för andra analyser. Liksom för P-homocystein kan förhöjda nivåer av S-homocystein indikera näringsbrist, genetiska faktorer eller risk för sjukdomar relaterade till höga homocysteinnivåer.
Homocystein som riskmarkör
Förhöjda nivåer av homocystein är en biokemisk markör för kardiovaskulär sjukdom och har kopplats till ökad risk för åderförkalkning och tromboemboliska tillstånd. Därför används blodprov för homocysteinanalys som en viktig del i utredningar av kardiovaskulära riskfaktorer. Vid oförväntat kraftigt förhöjt homocystein bör specialist konsulteras för vidare utredning.
Kompletterande analyser
För att få en mer komplett bild kan analys av S-MMA (metylmalonat) utföras. Detta kan särskilja brist på vitamin B12 från andra orsaker till förhöjt homocystein.
Vad är referensvärdet för homocystein?
Referensvärdet för homocystein är följande enligt Unilabs:
- Barn under 15 år: mindre än 10 µmol/L
- Vuxna 15 till 65 år: mindre än 15 µmol/L
- Äldre än 65 år: mindre än 20 µmol/L
Karolinskas referensvärde för homocystein är:
- Vuxna: mindre än 15 µmol/L
- Gravida kvinnor och barn under 12 år: mindre än 10 µmol/L
SYNLABs referensvärde för homocystein är:
- Barn under 15 år: mindre än 10 µmol/L
- Vuxna 15 år eller äldre: mindre än 15 µmol/L
Homocysteinanalys är en värdefull metod för att identifiera näringsbrister, genetiska defekter och sjukdomar kopplade till homocysteinmetabolismen. Vid avvikelser krävs ofta ytterligare diagnostiska åtgärder och behandling för att minska risken för komplikationer.
µmol/L står för mikromol per liter.
Vid högt värde
Förhöjda nivåer av homocystein, även kallat hyperhomocysteinemi, innebär att koncentrationen överstiger normala nivåer. Detta kan vara ett tecken på en obalans i kroppens metabolism och är en riskmarkör för flera hälsoproblem.
Vanliga orsaker inkluderar brist på viktiga B-vitaminer som B6, B9 (folat) och B12, vilka behövs för att homocystein ska omvandlas till andra ämnen som metionin eller cystein. Genetiska faktorer, exempelvis mutationer i MTHFR-genen, kan också påverka homocysteinomsättningen och leda till förhöjda nivåer. Vissa tumörer och systemsjukdomar kan även leda till förhöjda nivåer.
Andra bidragande orsaker kan vara nedsatt njurfunktion, eftersom njurarna spelar en viktig roll i att eliminera homocystein från kroppen, samt livsstilsfaktorer som otillräcklig kost, rökning eller alkoholmissbruk. Vissa läkemedel, exempelvis antiepileptika och metformin, kan också störa vitaminupptaget eller homocysteinmetabolismen.
Höga nivåer av homocystein har kopplats till flera hälsoproblem. För hjärt- och kärlsystemet innebär det en ökad risk för åderförkalkning (ateroskleros), hjärtinfarkt, stroke och blodproppar, eftersom homocystein kan skada blodkärlens inre lager och främja inflammation.
Förhöjda nivåer bidra till nedsatt kognitiv funktion, demens, depression och andra tillstånd. Hos gravida kvinnor kan höga homocysteinnivåer öka risken för havandeskapsförgiftning, missfall och låg födelsevikt. Dessutom kan höga nivåer påverka benvävnaden negativt genom att störa kollagenproduktionen, vilket kan leda till benskörhet och ökad frakturrisk.
Ofta syns ett förhöjt värde av homocystein hos äldre personer.
Behandlingen beror på orsaken och kan innefatta kostförändringar med ökat intag av B-vitaminer genom livsmedel som gröna bladgrönsaker, kött och mejeriprodukter. Vid behov ordineras tillskott av B-vitaminer för att snabbt återställa balansen. Livsstilsförändringar som rökstopp, regelbunden fysisk aktivitet och hälsosam kost kan också bidra till att sänka nivåerna. Om förhöjda nivåer beror på underliggande sjukdomar, som njurproblem eller genetiska tillstånd, kan ytterligare åtgärder behövas för att hantera problemet.
Vid lågt värde
Låga nivåer av homocystein är ovanliga och har oftast ingen klinisk betydelse i sig. De kan dock observeras hos personer som tar eller får höga doser av B-vitaminer via tillskott eller läkemedel.
I vissa fall kan mycket låga nivåer indikera överdriven metioninomsättning eller förändringar i homocysteinmetabolismen, men detta har generellt sett liten klinisk betydelse.
I de flesta fall är låga nivåer inte skadliga, men väldigt låga nivåer kan signalera överdriven behandling med vitamin B12, B6 eller folat.