Makrofager är immunceller som hjälper kroppen att försvara sig mot infektioner och hålla vävnaderna rena. Namnet betyder ungefär ”storätare”, vilket beskriver en av cellernas viktigaste uppgifter: att omsluta och bryta ner bakterier, främmande partiklar samt döda eller skadade celler.
Makrofager finns i stort sett i hela kroppen. De är en del av det medfödda immunförsvaret, alltså den del av immunförsvaret som kan reagera snabbt när kroppen utsätts för en infektion eller vävnadsskada.
Vad gör makrofager i kroppen?
Makrofager fungerar både som försvarsceller och som kroppens renhållningssystem. När en makrofag upptäcker en bakterie, en skadad cell eller något annat som inte ska finnas i vävnaden kan den omsluta och bryta ner materialet. Processen kallas fagocytos. Makrofager kan bland annat:
- ta hand om bakterier och andra mikroorganismer.
- avlägsna döda och skadade celler.
- starta och reglera inflammation.
- kalla andra immunceller till ett infekterat eller skadat område.
- bidra till läkning och återuppbyggnad av vävnad.
- presentera delar av smittämnen för andra delar av immunförsvaret.
Makrofager är därför inte bara celler som angriper smittämnen. De hjälper även till att styra hur kraftig och långvarig immunreaktionen ska bli.
Varifrån kommer makrofager?
Många makrofager utvecklas från monocyter. Monocyter är en typ av vita blodkroppar som bildas i benmärgen och cirkulerar i blodet.
När monocyterna lämnar blodbanan och tar sig ut i kroppens vävnader kan de utvecklas till makrofager. Där anpassar de sig efter den vävnad och miljö där de befinner sig.
Det finns även makrofager som etableras i kroppens vävnader redan tidigt under utvecklingen och som sedan kan finnas kvar under lång tid.
Var finns makrofager?
Makrofager finns i nästan alla organ och vävnader, men de kan ha olika namn och delvis olika uppgifter beroende på var i kroppen de befinner sig. Exempel på specialiserade makrofager är:
- alveolära makrofager i lungorna.
- Kupfferceller i levern.
- mikroglia i hjärnan och ryggmärgen.
- makrofager i mjälten och lymfkörtlarna.
- osteoklaster som deltar i nedbrytningen och ombyggnaden av benvävnad.
Makrofagernas grundläggande uppgift är densamma, men deras egenskaper anpassas efter behoven i den vävnad där de finns.
Hur upptäcker makrofager bakterier och skadade celler?
På makrofagernas yta finns receptorer som känner igen vanliga strukturer hos bakterier, virus och andra mikroorganismer. De kan även känna igen signaler från skadade eller döende celler.
När en makrofag reagerar på en sådan signal kan den omsluta materialet och bryta ner det med hjälp av enzymer och andra ämnen inne i cellen. Samtidigt kan den frisätta signalämnen, så kallade cytokiner, som påverkar andra immunceller.
Vad är fagocytos?
Fagocytos är den process där en immuncell omsluter och bryter ner en partikel, mikroorganism eller skadad cell. Makrofager och neutrofila granulocyter är två viktiga celltyper som kan utföra fagocytos.
Vid fagocytos omsluter cellmembranet det material som ska avlägsnas. Materialet förs därefter in i makrofagen och bryts ner. Delar av det nedbrutna materialet kan sedan visas upp för andra immunceller för att hjälpa immunförsvaret att känna igen det som orsakat reaktionen.
Vilken roll har makrofager vid inflammation?
Makrofager har en central roll vid inflammation. När de upptäcker en infektion eller vävnadsskada kan de frisätta ämnen som ökar blodflödet och lockar fler immunceller till området.
Det bidrar till de klassiska tecknen på inflammation, exempelvis rodnad, värme, svullnad och ömhet. Inflammationen hjälper kroppen att begränsa skadan och bekämpa det som orsakat den.
Makrofager deltar samtidigt i att avsluta inflammationen när hotet är borta. De avlägsnar döda celler och kan frisätta signaler som främjar läkning. Beroende på situationen kan makrofager alltså både driva på och dämpa en inflammatorisk reaktion.
Hur samarbetar makrofager med andra immunceller?
Makrofager tillhör det medfödda immunförsvaret, men de samarbetar också med det adaptiva immunförsvaret. Efter att en makrofag har brutit ner ett smittämne kan den visa upp delar av det, så kallade antigen, för lymfocyter.
På så sätt kan bland annat T-lymfocyter aktiveras och ett mer riktat immunsvar utvecklas. Makrofager fungerar därför som en viktig länk mellan kroppens snabba, medfödda försvar och det mer specialiserade immunförsvaret.
Kan makrofager bli överaktiva?
Ja. Makrofager är nödvändiga för immunförsvaret, men en alltför kraftig eller långvarig aktivering kan bidra till kronisk inflammation och vävnadsskada.
Makrofager är inblandade i flera inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar. De kan även spela en roll vid exempelvis åderförkalkning, där makrofager tar upp fett och kolesterol i blodkärlens väggar.
Makrofagernas betydelse är dock komplex. Samma typ av cell kan ha olika egenskaper beroende på vilka signaler den utsätts för och vilken vävnad den befinner sig i.
Vilken roll har makrofager vid sårläkning?
Makrofager är viktiga under flera delar av sårläkningen. Till en början hjälper de till att avlägsna bakterier, döda celler och skadad vävnad. Därefter kan de ändra funktion och börja frisätta ämnen som stimulerar bildandet av nya blodkärl och ny vävnad.
En fungerande reglering av makrofagerna behövs därför både för att skydda såret mot infektion och för att läkningen ska kunna gå vidare.
Kan makrofager analyseras i ett blodprov?
Makrofager analyseras normalt inte direkt i vanliga blodprover, eftersom de huvudsakligen finns ute i kroppens vävnader och inte cirkulerar fritt i blodet i någon större omfattning.
Däremot kan man analysera B-monocyter, som är nära besläktade med makrofager och kan utvecklas till makrofager när de lämnar blodet.
Monocyter analyseras ofta tillsammans med andra vita blodkroppar i en differentialräkning. Resultatet kan ge information om hur fördelningen mellan olika typer av immunceller ser ut, men det visar inte direkt hur makrofagerna fungerar ute i vävnaderna.
Vilka blodprov kan vara relevanta?
Det finns inget vanligt blodprov som ensamt mäter makrofagernas aktivitet. Beroende på frågeställningen kan följande analyser ändå ge information om immunförsvaret eller om en pågående inflammatorisk reaktion:
- B-monocyter – mäter antalet monocyter i blodet.
- B-leukocyter, LPK – mäter det totala antalet vita blodkroppar.
- B-neutrofila granulocyter – mäter en annan typ av fagocyterande immuncell.
- B-lymfocyter – ger information om en del av det adaptiva immunförsvaret.
Resultaten behöver alltid bedömas tillsammans med symtom, sjukdomshistoria och övriga provresultat. Ett förhöjt eller sänkt värde visar inte i sig hur makrofagerna fungerar eller vilken sjukdom som eventuellt ligger bakom.
Vad innebär ett förhöjt monocytvärde?
Ett förhöjt antal monocyter kallas monocytos. Det kan bland annat förekomma vid eller efter vissa infektioner, vid långvariga inflammatoriska tillstånd och vid vissa sjukdomar som påverkar benmärgen eller blodbildningen.
Ett lätt förhöjt värde är ofta tillfälligt och behöver inte innebära att det finns en sjukdom. Värdet bör bedömas tillsammans med övriga vita blodkroppar och den kliniska bilden.
Vad innebär ett lågt monocytvärde?
Ett lågt monocytvärde kan förekomma tillfälligt och saknar ofta betydelse om övriga blodvärden är normala. Mer uttalade förändringar kan ibland ses vid påverkan på benmärgen, svåra infektioner eller behandling med vissa läkemedel.
Eftersom monocyter endast utgör en mindre del av de vita blodkropparna är det viktigt att inte tolka värdet isolerat.
