Progesteron

Progesteron är ett kvinnligt könshormon som spelar en viktig roll i det kvinnliga reproduktionssystemet och för menstruationscykeln och graviditeten. Hormonet finns hos både hos kvinnor och män.

Vad är progesteron?

Progesteron är ett steroidhormon som finns hos både kvinnor och män och spelar en viktig roll för fertilitet, ämnesomsättning och sinnesstämning. Hormonet produceras främst i äggstockarna hos kvinnor och i testiklarna hos män, men även i binjurarna och nervsystemet hos båda könen. Under graviditet produceras det dessutom av moderkakan.

Progesteron syntetiseras från kolesterol via en serie enzymatiska reaktioner. Efter att det bildats transporteras det genom blodet bundet till proteiner som albumin eller transcortin. I målceller binder progesteron till specifika intracellulära receptorer, vilket påverkar genuttrycket och utlöser biologiska svar.

Roll i kroppen hos kvinnor

Hos kvinnor är progesteron viktig för reproduktionssystemet. Efter ägglossning produceras hormonet av gulkroppen (corpus luteum) och förbereder livmoderslemhinnan för en eventuell graviditet genom att göra den tjockare och mer näringsrik. Om befruktning sker bidrar progesteron till att stabilisera livmoderslemhinnan och förhindrar menstruation. Senare under graviditeten tar moderkakan över produktionen för att upprätthålla graviditeten och minska livmoderns sammandragningar. Vid förlossning minskar progesteronnivåerna kraftigt vilket bidrar till att förlossningen kan starta.

Hos kvinnor som inte är gravida hjälper progesteron till att reglera menstruationscykeln och påverkar allmänt välbefinnande, inklusive humör.

Roll i kroppen hos män

Hos män produceras progesteron i testiklarna, binjurarna och i nervsystemet. Hormonet spelar en roll i produktionen av andra steroidhormoner som testosteron och kortisol. Det har också effekter på nervsystemet, inklusive att bidra till en lugnande och balanserande effekt.

Effekter på hälsa och andra system

Progesteron har en bred effekt på hälsan, både direkt och genom samspel med andra hormoner som östrogen.

• Humör och nervsystem: Progesteron verkar antidepressivt, främjar bättre sömn och kan minska ångest genom att omvandlas till neurosteroider som förstärker signalsubstansen GABA.
• Vätskebalans och blodcirkulation: Hormonet har vätskedrivande egenskaper och normaliserar blodets koaguleringsförmåga.
• Samspel med östrogen: Progesteron och östrogen arbetar tillsammans för att upprätthålla hormonell balans. Östrogen stärker immunförsvaret, påverkar minnet, bidrar till benstyrka och fungerar som skydd mot hjärt- och kärlsjukdomar.

Varför är progesteron viktigt?

Progesteron är viktigt för att förbereda livmoderslemhinnan (endometrium) för implantation av ett befruktat ägg. Efter ägglossning ökar progesteronnivåerna för att stödja en potentiell graviditet. Under graviditeten produceras progesteron i högre nivåer av corpus luteum och senare av moderkakan. Det hjälper till att upprätthålla livmoderslemhinnan och förhindrar att livmodern drar ihop sig, vilket är viktigt för att stödja fostrets utveckling. Progesteron har också en immunmodulerande effekt och hjälper till att förhindra att moderns kropp stöter bort det växande fostret, som är en främmande kropp. Progesteron påverkar även utvecklingen av bröstvävnad och förbereder bröstet för amning. Under graviditet används progesteron för att övervaka tidiga graviditetskomplikationer, och för att säkerställa att hormonnivåerna är tillräckliga för att stödja graviditeten.

Progesteron samspelar dessutom med andra hormoner, som östrogen, för att påverka immunförsvaret, benstyrkan och risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

Progesteron har även flera viktiga funktioner hos män, trots att det oftast förknippas med kvinnor. Det är viktigt för regleringen av testosteronproduktionen, upprätthållande av hormonbalans, och har neuroprotektiva egenskaper som stödjer hjärnhälsa. Dessutom kan progesteron påverka ben- och muskelhälsa samt reglera immunresponsen.

Varför tas blodprov för analys av progesteron?

Blodprov för analys av progesteron används inom medicinsk diagnostik för att bedöma kroppens hormonbalans och reproduktiva hälsa. Analysen används ofta vid fertilitetsutredningar för att fastställa om ägglossning har ägt rum och för att utvärdera gulkroppens funktion (corpus luteum). Gulkroppen producerar progesteron efter ägglossning och låga nivåer kan indikera problem som påverkar möjligheten att bli gravid eller att upprätthålla en graviditet.

För kvinnor med menstruationsrubbningar som utebliven menstruation (amenorré) eller oregelbundna och glesa menstruationer (oligomenorré) är analys av progesteron viktig för att identifiera möjliga orsaker, som kan vara hormonella obalanser, utebliven ägglossning eller tillstånd som polycystiskt ovariesyndrom (PCOS). Testet kan också hjälpa till att utreda onormala blödningar och ge vägledning för behandling.

Under graviditet används progesteronanalys för att övervaka hormonnivåerna och säkerställa att de är tillräckliga för att stödja graviditetens utveckling. Det kan också användas för att identifiera komplikationer, eller för att utvärdera effekten av hormonstöd vid fertilitetsbehandlingar som IVF.

Blodprov för analys av progesteron kan användas för att utreda tillstånd som corpus luteuminsufficiens, hypotyreos och hyperprolaktinemi samt vid utredning av vissa tumörer. Eftersom progesteronnivåerna varierar beroende på cykelns fas, graviditet, kön och ålder, behöver analysen tas vid rätt tidpunkt. Vid misstanke om corpus luteuminsufficiens eller avvikande längd på lutealfasen kan upprepad blodprovstagning under den senare delen av samma menstruationscykel ge mer detaljerad information.

Hos män kan blodprov för analys bidra till att identifiera hormonella obalanser som påverkar balansen mellan progesteron och andra hormoner som testosteron och kortisol. Detta kan vara relevant för att förstå problem relaterade till fertilitet eller binjure- och testikelfunktion.

Progesteron är också en del av en större hormonell balans som inkluderar andra hormoner, särskilt östrogen. Progesteron och östrogen arbetar tillsammans för att reglera immunsystemet, upprätthålla benhälsa och minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

Progesteron kan beställas som ett enskilt progesterontest eller som ett kombinerat progesteron & östrogentest.

Vad är S-progesteron?

S-progesteron, som står för ”serum-progesteron”, innebär att progesteronnivåerna mäts i blodserum. Serum är den vätska som återstår efter att blodet har koagulerat, vilket innebär att de flesta koagulationsfaktorer har avlägsnats. För att få serum tas ett blodprov som får stå tills blodet koagulerar. Därefter separeras serumet från de fasta komponenterna i blodet genom centrifugering.

Denna metod används ofta eftersom serum är enkelt att hantera och ger stabila provresultat. S-progesteron är standardmetoden för att analysera hormonella nivåer och används i många kliniska sammanhang.

Karolinska, Unilabs och SYNLAB analyserar progesteron i serum.

Vad är P-progesteron?

P-progesteron, eller ”plasma-progesteron”, innebär att progesteronnivåerna mäts i blodplasma. Plasma är den vätska som återstår när blodet har behandlats med antikoagulantia (t.ex. EDTA, heparin eller citrat) för att förhindra koagulering. Blodprovet centrifugeras för att separera plasma från blodkropparna, men till skillnad från serum innehåller plasma fortfarande koagulationsfaktorer.

Resultaten från P-progesteron är i praktiken jämförbara med S-progesteron, men provberedningen skiljer sig.

Vad är referensintervallet för progesteron?

Progesteronnivåerna varierar beroende på kön, ålder, menstruationscykelns fas och laboratoriernas metoder.

Unilabs referensintervall för progesteron är:

• Follikelfasen (kvinnor): mindre än 4,5 nmol/L. Under denna fas är progesteronnivåerna låga eftersom äggstockarna ännu inte bildat en gulkropp.
• Lutealfasen (kvinnor): mellan 11 och 81 nmol/L. Progesteronnivåerna stiger efter ägglossning då gulkroppen bildas och förbereder livmodern för en eventuell graviditet.
• Postmenopaus (kvinnor): mindre än 2,3 nmol/L. Efter klimakteriet sjunker progesteronnivåerna kraftigt eftersom ägglossningen upphör.
• Män: mellan 0,9 och 3,9 nmol/L. Progesteron produceras i små mängder av binjurarna och bidrar till produktionen av testosteron och kortisol.

Karolinskas referensintervall är:

• Follikelfas (kvinnor): mindre än 0,62 nmol/L
• Ovulationsfas (kvinnor): mellan 0,18 och 13 nmol/L. Nivåerna stiger något under ägglossningen när hormonbalansen förändras.
• Lutealfas (kvinnor): mellan 13 och 46 nmol/L
• Menopaus: mindre än 0,40 nmol/L
• Män: mindre än 0,48 nmol/L

SYNLAB tar hänsyn till den så kallade LH-toppen (dag 0). LH-toppen är den punkt i cykeln då nivån av luteiniserande hormon (LH) når sitt högsta värde, vilket är signalen för att ägglossning ska ske. Ägglossningen inträffar vanligtvis cirka 24 till 36 timmar efter LH-toppen. För att förstå variationerna i progesteronvärden hänvisas dagarna till hur långt före (-) eller efter (+) LH-toppen man befinner sig.

• Tidig follikulär (-15 till -6): mellan 0,3 till 2,0 nmol/L. Nivåerna är låga eftersom äggstockarna inte har börjat förbereda sig för ägglossning.
• Sen follikulär (-5 till -1): mellan 0,3 och 1,6 nmol/L. Progesteronnivåerna förblir låga, men kan börja stiga något inför ägglossning.
• LH-topp (0): mellan 1,2 och 4,2 nmol/L. Progesteronnivåerna stiger under LH-toppen, vilket markerar ägglossningens början.
• Tidig luteal (+1 till +4): mellan 3,1 och 40 nmol/L. Progesteronproduktionen ökar när gulkroppen börjar bildas efter ägglossning.
• Mellan luteal (+5 till +9): mellan 21 och 55 nmol/L. De högsta progesteronnivåerna uppnås då gulkroppen är som mest aktiv för att förbereda livmodern för en graviditet.
• Sen luteal (+10 till +14): mellan 1,9 och 50 nmol/L. Nivåerna börjar sjunka om graviditet inte inträffar, vilket leder till menstruation.
• Män: lika med eller mindre än 0,6 nmol/L

nmol/L står för nanomol per liter.

Vid högt värde

Höga progesteronnivåer kan ha både naturliga och patologiska orsaker. Den vanligaste naturliga orsaken är graviditet, där progesteronproduktionen ökar kraftigt för att stödja fostrets utveckling och förhindra livmoderns sammandragningar. Vid flerbörd (tvillingar eller fler) ökar progesteronproduktionen naturligt för att stödja flera foster. Kvarstående förhöjda progesteronnivåer kan även observeras vid ofullständig avgång av placenta efter förlossning eller abort.

Förhöjda nivåer kan också bero på äggstockscystor, särskilt gulkroppscystor, som producerar progesteron oavsett om en graviditet har inträffat eller inte. I sällsynta fall kan molar graviditet, en form av onormal vävnadstillväxt i livmodern, orsaka mycket höga progesteronnivåer.

Hormonbehandlingar som de som används vid IVF och andra fertilitetsbehandlingar, kan också leda till förhöjda nivåer. Dessa behandlingar innefattar ofta progesterontillskott för att stödja livmoderns slemhinna och underlätta implantation av ett befruktat ägg. Överproduktion av steroidhormoner från binjurebarken, till exempel vid Cushing-syndrom eller kongenital binjurehyperplasi, kan också bidra till förhöjda progesteronnivåer.

I vissa fall kan läkemedel påverka analysen. Exempelvis kan högdosbehandling med DHEAS ge falskt förhöjda progesteronvärden. Missbruk av hormonella preparat utan medicinsk indikation kan också orsaka högre nivåer. Leversjukdomar, som påverkar kroppens förmåga att bryta ned progesteron, kan dessutom leda till ackumulering av hormonet i blodet.

Symtom som trötthet, minskad sexlust, vaginal torrhet och ömmande bröst kan förekomma vid förhöjda progesteronnivåer, men dessa är ospecifika och kan också bero på andra hormonella obalanser eller tillstånd.

Vid lågt värde

Låga progesteronnivåer är ofta ett tecken på hormonella obalanser eller problem med ägglossningen. En av de vanligaste orsakerna är utebliven ägglossning (anovulation), vilket innebär att ingen gulkropp bildas och att därmed ingen betydande produktion av progesteron sker. Ett annat vanligt tillstånd är corpus luteuminsufficiens, där gulkroppen inte producerar tillräckligt med progesteron för att upprätthålla en hälsosam livmoderslemhinna, vilket kan påverka fertiliteten och leda till svårigheter med att bli gravid.

Hos gravida kvinnor kan låga progesteronnivåer signalera en risk för missfall eller andra graviditetskomplikationer. Om progesteronproduktionen inte är tillräcklig, kan livmoderslemhinnan inte bibehålla en miljö som stöder fostrets utveckling, vilket kan kräva medicinsk behandling.

Lågt progesteron är också vanligt vid hormonella störningar som polycystiskt ovariesyndrom (PCOS). Detta tillstånd är förknippat med oregelbunden eller utebliven ägglossning, vilket leder till låga nivåer av progesteron. Andra sjukdomar som påverkar hormonbalansen, som hypotyreos eller hyperprolaktinemi, kan också minska progesteronproduktionen. Dessa tillstånd påverkar hormonell kommunikation mellan hjärnan, äggstockarna och binjurarna, vilket resulterar i låga progesteronnivåer.

Progesteronbrist kan bero på flera faktorer, inklusive kronisk stress, som omdirigerar progesteron till kortisolproduktion, felaktig användning av hormonella preventivmedel som undertrycker ägglossning, och näringsbrist på viktiga ämnen som vitamin B6, magnesium och zink. Livsstilsfaktorer som en ensidig kost, överträning eller åldrande kan också bidra.

Symtom på lågt progesteron kan inkludera oregelbundna menstruationer, spotting mellan cykler (små, oregelbundna blödningar som uppstår mellan menstruationerna), humörförändringar, sömnstörningar, trötthet, minskad sexlust och i vissa fall viktökning eller vätskeretention. Eftersom progesteron normalt balanserar östrogennivåerna, kan lågt progesteron leda till östrogendominans, vilket ytterligare kan bidra till symtom som bröstömhet, migrän eller ökad risk för endometrieproblem.

Naturligt sjunker progesteronnivåerna under förklimakteriet och menopaus, eftersom äggstockarnas funktion gradvis avtar och ägglossningen upphör. Detta är en normal del av åldrandet, men kan ibland orsaka symtom som påverkar livskvaliteten, inklusive värmevallningar, torra slemhinnor och sömnproblem.

Betydelse vid fertilitetsutredning

Låga progesteronnivåer är ofta en del av fertilitetsutredningar, där de kan indikera problem med ägglossning eller gulkroppens funktion.

Om låga progesteronnivåer orsakar problem kan behandling övervägas. Progesterontillskott, antingen i form av tabletter, vaginalgel eller injektioner, används ofta för att stödja graviditet, särskilt vid fertilitetsbehandlingar som IVF. I andra fall kan hormonreglerande behandlingar, exempelvis för att behandla PCOS eller hypotyreos, förbättra progesteronnivåerna och återställa hormonbalansen.