DHEAS

DHEAS, eller dehydroepiandrosteron-sulfat, är ett hormon som produceras av binjurarna. Det fungerar som en förlaga till könshormoner som östrogen och testosteron och spelar en roll i kroppens hormonella balans. DHEAS-nivåerna kan analyseras för att bedöma binjurarnas funktion och hormonella hälsa, särskilt vid utredning av tillstånd som påverkar könshormoner och reproduktionssystemet.

Vad är DHEAS?

DHEAS är en stabil, sulfaterad form av hormonet DHEA (dehydroepiandrosteron), som främst produceras i binjurebarken och i mindre mängder i äggstockar och testiklar. Sulfatering gör DHEAS mer vattenlösligt, vilket möjliggör högre koncentrationer i blodet och stabilare nivåer över tid. DHEAS fungerar som en lagringsform av DHEA och kan omvandlas tillbaka till DHEA vid behov för att stödja produktionen av andra hormoner, som testosteron och östrogen. DHEAS fungerar som ett långsiktigt hormonlager och stödjer kroppens hormonella balans. Det är särskilt viktigt för:

  • Produktion av könshormoner
  • Stimulering av cellförnyelse och vävnadsreparation
  • Reglering av energinivåer och immunförsvar

DHEAS har en motsatt och balanserande effekt i relation till kortisol som är katabolt, det vill säga det utsöndras för att få kraft och energi för att handskas med stress, vilket samtidigt innebär att det bryter ner och tär på kroppen.

DHEAS-nivåerna är som högst i ung vuxen ålder och minskar gradvis med åldern. Det används ofta som en indikator på binjurebarkens androgenproduktion och funktion då nivåerna är stabila och inte påverkas av kortsiktiga hormonella svängningar, vilket gör det till en tillförlitlig blodmarkör.

Precis som DHEA är DHEAS ett förstadium till androgener och östrogener och bidrar till könshormonernas produktion i olika vävnader.

Vad är DHEA?

DHEA är en steroid och den aktiva formen som fungerar som ett förstadium till könshormonerna testosteron och östrogen. Det produceras av kolesterol och har flera viktiga funktioner i kroppen, bland annat som en grundläggande byggsten för androgener och östrogener och kan omvandlas till aktiva hormoner beroende på kroppens behov, vilket behövs för reproduktiv hälsa och hormonell reglering.

DHEA har en uppbyggande (anabol) effekt, vilket främjar cellförnyelse, vävnadsreparation och energibalans. Det stödjer också immunförsvaret genom att motverka inflammatoriska processer. DHEA balanserar också kortisolets nedbrytande (katabola) effekter, vilket bidrar till kroppens förmåga att hantera stress och återhämta sig.

Både DHEA och DHEAS produceras huvudsakligen i binjurebarken och DHEAS bildas när DHEA sulfateras av enzymet sulfotransferas (SULT2A1) i binjurebarken. Binjurarna står för huvuddelen av kroppens DHEA och nästan all DHEAS-produktion.

Hur produceras DHEA och DHEAS?

Kolesterol fungerar som den primära byggstenen för alla steroidhormoner, inklusive DHEA och DHEAS. Enzymet CYP11A1 (kolesterol-sidokedjeras) omvandlar kolesterol till pregnenolon, som är en prekursor för flera steroidhormoner. Pregnenolon omvandlas därefter via flera enzymatiska steg, där enzymet CYP17A1 (17-alfa-hydroxylas/17,20-lyas) spelar en viktig roll, till DHEA (Dehydroepiandrosteron).

DHEA sulfateras sedan till DHEAS (Dehydroepiandrosteron-sulfat) genom enzymet SULT2A1 (sulfotransferas), vilket gör hormonet mer vattenlösligt och stabilt för transport i blodet. Att DHEAS är en sulfaterad version av DHEA innebär att en svavelgrupp är bunden till molekylen. Denna kemiska modifiering gör DHEAS mer vattenlösligt vilket möjliggör lagring i blodet i högre koncentrationer än DHEA.

DHEAS är den vanligaste steroiden i kroppen och fungerar som en långsiktig lagringsform som kan omvandlas tillbaka till DHEA vid behov.

Vad är skillnaden mellan DHEA och DHEAS?

DHEA är en aktiv, fri form av hormonet som cirkulerar i blodet och är redo att omvandlas till andra hormoner som testosteron och östrogen, medan DHEAS är en stabil lagringsform. Eftersom DHEAS har en längre halveringstid och högre stabilitet, är dess nivåer i blodet oftast betydligt högre än de av DHEA. Tillsammans bidrar dessa två former av hormonet till kroppens hormonella reglering och balans. Läs mer om skillnaden mellan DHEA och DHEAS.

Varför är analys av DHEAS viktigt?

Analys av DHEAS är viktig för att utvärdera binjurarnas funktion och kroppens hormonella balans. En analys av DHEAS ger information om binjurebarkens funktion och kroppens hormonella balans. Det används i flera medicinska sammanhang, bland annat vid:

  • Bedömning av binjurefunktion då DHEAS-nivåer speglar produktionen av androgener från binjurebarken.
  • Utredning av hormonella obalanser då analysen används vid misstanke om viriliserande tillstånd, som ökad kroppsbehåring (hirsutism) eller akne hos kvinnor.

DHEAS kan också hjälpa till att identifiera tillstånd som:

  • Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS)
  • Kongenital binjurebarkshyperplasi (CAH)
  • Tumörer i binjurebarken

Eftersom nivåerna av DHEAS minskar med åldern kan analysen ge insikt i hormonella förändringar kopplade till åldrandet.

Varför tas blodprov för analys av DHEAS?

Ett blodprov för DHEAS tas för att:

  • Identifiera hormonella tillstånd och upptäcka obalanser som påverkar androgenproduktionen.
  • Utreda och diagnostisera sjukdomar i binjurebarken som tumörer eller överproduktion av hormoner.
  • Utreda fertilitetsproblem då lätt förhöjda nivåer kan indikera PCOS, medan låga nivåer kan signalera nedsatt hormonproduktion.
  • Komplement till andra hormonanalyser då DHEAS ofta används tillsammans med testosteron och SHBG för att ge en bredare bild av hormonbalansen.

Vad är S-DHEAS?

S-DHEAS mäter koncentrationen av DHEAS i blodserum, vilket är den vätska som återstår efter att blodet har koagulerat och de flesta cellerna avlägsnats. Det är den vanligaste analysformen för att bedöma DHEAS-nivåer, då serum används i många laboratorieundersökningar. Testet ger en tillförlitlig bild av binjurebarkens produktion av androgener och används ofta vid utredning av hormonella obalanser.

Karolinska, Unilabs och SYNLAB analyserar DHEAS i serum.

Vad är P-DHEAS?

P-DHEAS (Plasma-DHEAS) mäter koncentrationen av DHEAS i blodplasma, som är blodvätskan där koagulationsfaktorerna fortfarande är närvarande. Denna analys är mindre vanlig än S-DHEAS, men används ibland för specifika laboratoriebehov. Resultaten från P-DHEAS liknar dem från S-DHEAS och används för att utvärdera hormonbalansen och binjurarnas funktion.

Vad är referensintervallet för DHEAS?

DHEAS-nivåer varierar beroende på ålder och kön. Karolinskas referensintervall är:

Kvinnor

  • 15–19 år: 1,8–10 µmol/L
  • 20–24 år: 4,0–11 µmol/L
  • 25–34 år: 2,7–9,2 µmol/L
  • 35–44 år: 1,6–9,2 µmol/L
  • 45–54 år: 0,96–7,0 µmol/L
  • 55–64 år: 0,51–5,6 µmol/L
  • 65–74 år: 0,26–6,7 µmol/L
  • 75 år och äldre: 0,33–4,2 µmol/L

Män

  • 15–19 år: 1,9–13 µmol/L
  • 20–24 år: 5,7–13 µmol/L
  • 25–34 år: 4,3–12 µmol/L
  • 35–44 år: 2,4–12 µmol/L
  • 45–54 år: 1,2–9,0 µmol/L
  • 55–64 år: 1,4–8,0 µmol/L
  • 65–74 år: 0,91–6,8 µmol/L
  • 75 år och äldre: 0,44–3,3 µmol/L

Unilabs referensintervall är:

Kvinnor

  • 18–30 år: 1,7–10,3 µmol/L
  • 30–50 år: 0,8–7,3 µmol/L
  • 50–60 år: 0,7–5,4 µmol/L
  • > 60 år: 0,6–2,5 µmol/L

Män

  • 18–30 år: 7,6–17,4 µmol/L
  • 30–50 år: 2,6–14,4 µmol/L
  • 50–60 år: 1,9–8,4 µmol/L
  • > 60 år: 1,2–4,7 µmol/L

SYNLABs referensintervall är:

Kvinnor

  • 17–29 år: 1,9–11,7 µmol/L
  • 30–39 år: 1,5–10,6 µmol/L
  • 40–49 år: 1,5–8,6 µmol/L
  • 50–59 år: 0,8–7,9 µmol/L
  • 60–69 år: 0,6–4,2 µmol/L
  • > 69 år: < 3,3 µmol/L

Män

  • 17–29 år: 3,3–13,9 µmol/L
  • 30–39 år: 3,2–9,8 µmol/L
  • 40–49 år: 2,6–8,8 µmol/L
  • 50–59 år: 1,3–7,0 µmol/L
  • 60–69 år: 1,1–4,8 µmol/L
  • > 69 år: < 4,9 µmol/L

Dessa intervall speglar den normala produktionen av DHEAS, som är högst i yngre åldrar och gradvis minskar med åldern. Avvikelser från dessa nivåer kan tyda på hormonella störningar eller problem med binjurebarkens funktion och bör bedömas tillsammans med andra kliniska fynd och laboratorietester.

Vid högt värde

Förhöjda nivåer av DHEAS kan indikera en överaktivitet i binjurebarken, vilket kan vara ett tecken på underliggande sjukdomar eller hormonella obalanser.

Vid viriliserande tillstånd med binjurebarksursprung som kongenital binjurebarkshyperplasi (CAH) kan binjurebarken överproducera androgener, vilket leder till förhöjda DHEAS-nivåer. CAH är en genetisk sjukdom där enzymfel påverkar hormonproduktionen i binjurebarken, vilket kan orsaka symtom som ökad kroppsbehåring (hirsutism), oregelbunden menstruation och akne.

Kvinnor med PCOS (polycystiskt ovariesyndrom) har ofta lätt förhöjda värden eller värden i den övre delen av referensintervallet. Detta beror på en ökad androgenproduktion, vilket är ett karakteristiskt drag vid detta tillstånd. Typiska symtom på PCOS inkluderar oregelbunden menstruation, hirsutism och viktökning.

Mycket höga DHEAS-nivåer kan vara ett tecken på en hormonproducerande tumör i binjurebarken. Sådana tumörer kan orsaka kraftig androgenproduktion och symtom som snabb virilisering, muskeltillväxt och djupare röst hos kvinnor.

Långvarig stress och andra hormonella obalanser kan påverka binjurebarkens aktivitet, även om det sällan leder till kraftigt förhöjda DHEAS-nivåer.

Förhöjda DHEAS-nivåer bör bedömas i relation till andra hormonella analyser och kliniska symtom. Kombinationstester som Testosteron, SHBG och ultraljud kan hjälpa till att fastställa den bakomliggande orsaken.

Vid lågt värde

DHEAS-nivåerna är som högst i ung vuxen ålder och minskar därefter gradvis. Efter 70 års ålder kan nivåerna vara mycket låga, vilket är en normal del av åldrandet. Hos ungdomar kan låga DHEAS-nivåer vara ett tecken på fördröjd hormonell utveckling, vilket kan påverka pubertetsförloppet.

Låga nivåer av DHEAS kan indikera en minskad aktivitet i binjurebarken eller hormonella tillstånd som påverkar androgenproduktionen. DHEAS-nivåerna sjunker naturligt med åldern, men lägre nivåer än förväntat kan tyda på specifika problem.

Primär binjurebarksinsufficiens vid tillstånd som Addisons sjukdom, där binjurarna inte kan producera tillräckliga mängder hormoner, kan DHEAS-nivåerna vara låga. Symtom inkluderar trötthet, viktnedgång och lågt blodtryck.

Långvarig kronisk stress kan ”tömma” binjurarna och leda till låga DHEAS-nivåer, särskilt om kroppen har varit under stor fysisk eller psykisk belastning.

Låga värden bör bedömas tillsammans med andra hormoner som kortisol och ACTH för att utvärdera binjurarnas övergripande funktion. Låga nivåer kan också vara en indikator på behovet av vidare utredning för hormonella eller metabola störningar.