Leukocyter (LPK)
Leukocyter, eller vita blodkroppar, är en viktig del av immunförsvaret och spelar en roll i att skydda kroppen mot infektioner, motverka sjukdomar och bidra till sårläkning. Leukocyterna ansvarar för att identifiera, bekämpa och eliminera patogener som bakterier, virus och andra främmande ämnen. De bildas i benmärgen och cirkulerar i blodet och lymfsystemet, där de övervakar och reagerar på tecken på infektion, inflammation eller skada.
LPK, eller leukocytpartikelkoncentration, är ett mått på koncentrationen av leukocyter i blodet. LPK används som en del av utredningen av bland annat infektioner, inflammation och blodsjukdomar. Värdet mäter antalet celler, inte hur väl immunförsvaret fungerar.
Vad är leukocyter?
Leukocyterna produceras i benmärgen och finns i blod, lymfsystem och andra delar av kroppen. De delas in i fem huvudtyper med specifika roller. De fem huvudtyperna är neutrofiler, lymfocyter, monocyter, eosinofiler och basofiler.
- Neutrofiler är de vanligaste leukocyterna som bekämpar bakterier och svamp genom att snabbt reagera på infektioner. De är en del av kroppens första försvarslinje och eliminerar mikroorganismer genom att ta upp och bryta ner dem (fagocytos). De attraheras till infektionsplatsen av kemiska signaler, som cytokiner och kemokiner, i en process som kallas kemotaxi. När de når målet fagocyterar de patogenerna och använder lysosomala enzymer och reaktiva syreradikaler för att bryta ner dem.
- Lymfocyter delas in i B-celler, T-celler och naturliga mördarceller (NK-celler). B- och T-celler tillhör det adaptiva immunförsvaret, medan NK-celler främst tillhör det medfödda immunförsvaret. Tillsammans bidrar de till antikroppsproduktion, samordning av immunsvar och bekämpning av virusinfekterade celler och tumörceller.
- B-celler kan utvecklas till plasmaceller som producerar antikroppar som specifikt binder till antigener på patogener för att neutralisera dem eller markera dem för förstörelse av andra immunceller.
- T-celler inkluderar cytotoxiska T-celler som dödar infekterade celler direkt genom att frisätta perforiner och granzymer, samt hjälpar-T-celler som frisätter cytokiner för att förstärka immunsvaret.
- NK-celler känner igen och dödar infekterade eller tumöromvandlade celler bland annat genom att frisätta perforin och granzymer som leder till programmerad celldöd.
- Monocyter kan utvecklas till makrofager och dendritiska celler när de når vävnaderna. De hjälper till att eliminera döda celler, bekämpa patogener och initiera immunsvar genom att presentera antigen för lymfocyter. Makrofager är starkt fagocyterande och fungerar som ”städare” i kroppen. De bryter ner patogener och döda celler med hjälp av enzymer som proteaser och lipaser. De producerar också proinflammatoriska cytokiner för att signalera andra immunceller.
- Eosinofiler är specialiserade på att bekämpa parasitinfektioner och är involverade i allergiska reaktioner. De frigör enzymer som kan bryta ner stora patogener och frisätter giftiga proteiner och enzymer som angriper parasiter.
- Basofiler är de minst vanliga, men spelar en roll vid allergiska och inflammatoriska reaktioner genom att frisätta histamin och andra ämnen som bidrar till inflammation. Histamin orsakar bland annat kärlutvidgning och ökat blodflöde till infekterade eller skadade områden.
Leukocyterna arbetar tillsammans för att skydda kroppen mot infektioner, läka skador och upprätthålla en balans i immunförsvaret. Obalans eller avvikelse i mängden vita blodkroppar i blodet, eller i någon av dessa huvudtyper, kan vara en indikation på infektion, inflammation, allergi eller blodsjukdomar.
Komplexa kemiska processer
Kemiskt fungerar leukocyterna genom en serie komplexa processer som aktiveras vid immunologiska hot. De använder en kombination av kemiska signaler, enzymaktivitet och receptorstyrd bindning för att upptäcka och neutralisera skadliga ämnen. Leukocyternas funktion styrs av ett nätverk av kemiska signaler. Exempel på aktiviteter är:
- Cytokiner är små proteiner som fungerar som signalmolekyler. De reglerar immunsystemet genom att stimulera tillväxt, aktivering och rekrytering av immunceller.
- Kemokiner är en särskild typ av cytokiner som lockar leukocyter till infektionsställen via kemotaxi.
- Komplementproteiner samverkar med leukocyter för att märka patogener och underlätta fagocytos.
Leukocyterna använder en rad enzymer för att utföra sina funktioner, till exempel:
- Myeloperoxidas (MPO) som producerar hypoklorsyra (HOCl), en stark antimikrobiell substans
- Proteaser och lysozymer som bryter ner patogenernas cellväggar och proteiner
- Oxidativa enzymer som skapar reaktiva syreradikaler, som superoxid, för att döda patogener
Efter att hotet är neutraliserat dämpar leukocyterna immunsvaret för att undvika vävnadsskador. Regulatoriska T-celler och antiinflammatoriska cytokiner som interleukin-10 (IL-10), bidrar till att återställa balansen. Döda leukocyter och avfallsprodukter tas upp och bryts ner av makrofager, vilket bidrar till att inflammationen avklingar och vävnaden återhämtas.
Vad betyder LPK?
LPK står för Leukocytpartikelkoncentration och används för att beskriva koncentrationen av leukocyter i en volym med blod. LPK mäts vanligtvis i enheten x 10⁹/L som innebär antal miljarder leukocyter per liter blod. I vissa sammanhang kan leukocyter också uttryckas i antal per mikroliter (μL).
Leukocytpartikelkoncentrationen är alltså ett värde som inkluderar alla fem huvudtyper av leukocyter i blodet. Det går också att få en bild av fördelningen av dessa huvudtyper av leukocyter genom en så kallad differentialräkning. Vid bedömningen är de absoluta cellkoncentrationerna viktiga, inte enbart procentandelarna.
Varför är leukocyter (LPK) viktigt?
Analys av partikelkoncentrationen av leukocyter (LPK) är viktig av flera skäl. LPK kan stödja utredning av infektioner, men vid infektion kan värdet vara högt, normalt eller lågt. Ett normalt LPK utesluter inte infektion och värdet kan inte ensamt skilja bakterieinfektion från virusinfektion. LPK används också för att utvärdera inflammation och kan tillsammans med andra fynd väcka misstanke om exempelvis autoimmun sjukdom. Vidare ger leukocytnivåerna insikt om blodsjukdomar som leukemi och lymfom, samt om effekterna av behandlingar som kemoterapi. Ett avvikande LPK kan tyda på olika tillstånd där ett:
- Förhöjt antal leukocyter (leukocytos) kan indikera en pågående infektion, inflammation, stress, allergier eller vissa blodsjukdomar som leukemi.
- Minskat antal leukocyter (leukopeni) kan indikera virusinfektioner, autoimmuna sjukdomar, benmärgsskador eller effekter av vissa läkemedel som kemoterapi.
Varför tas blodprov för analys av leukocyter?
Antalet leukocyter kan ge ledtrådar till infektion, inflammation eller påverkan på blodbildningen, men visar inte ensamt orsaken. Avvikande värden behöver tolkas tillsammans med differentialräkning, övrig blodstatus, symtom, läkemedel och tidigare provsvar. Blodprov för LPK tas ofta som en del av en blodstatus och används för att:
- Identifiera och övervaka infektioner eller inflammatoriska tillstånd.
- Bidra till att upptäcka blodsjukdomar, som leukemi; normalt LPK utesluter inte leukemi eller lymfom.
- Ingå i utredningen av återkommande infektioner; ytterligare analyser kan behövas för att bedöma immunförsvarets funktion.
- Följa upp effekten av behandlingar som påverkar benmärgen eller immunsystemet, till exempel kemoterapi.
LPK ingår bland annat i hälsokontroll stor och kan beställas som ett enskilt LPK-prov.
Vad betyder B-LPK och Leukocyter, partikelkoncentration (B-)?
Analysen kan betecknas B-LPK eller B-Leukocyter, där ”LPK” står för leukocytpartikelkoncentration och ”B-” anger att mätningen görs i blod. Detta är en standardiserad notation som används inom klinisk kemi för att ange analysens fokus och provmaterial. Eftersom leukocyterna cirkulerar i blodomloppet utförs analysen på ett helblodprov vilket inkluderar alla celltyper och plasma.
B-LPK följer den standardiserade nomenklaturen som används i sjukvården för att säkerställa tydlig och konsekvent rapportering av laboratorieresultat.
Unilabs använder B-LPK. Karolinska och SYNLAB använder benämningen leukocyter, partikelkoncentration, med B som beteckning för blod.
Vad är referensintervallet för leukocyter (LPK)?
Unilabs, Karolinskas och SYNLABs referensvärde för LPK för vuxna män och kvinnor 18 år eller äldre är 3,5 till 8,8 x 109/L, eller med andra ord 3,5 till 8,8 miljarder vita blodkroppar per liter blod. Barn har åldersberoende referensintervall. Graviditet kan ge högre leukocytvärden. Följ intervallet på provsvaret och tolka resultatet utifrån den kliniska situationen; en liten avvikelse innebär inte alltid sjukdom.
Vid högt värde
Ett förhöjt antal leukocyter i blodet kallas leukocytos och är ofta en indikation på att kroppen reagerar på en infektion, inflammation eller annan typ av stress. Det kan också vara kopplat till olika sjukdomar. Ett högt värde visar inte i sig att en infektion pågår. Även exempelvis rökning, graviditet och kortisonbehandling kan höja LPK.
Infektioner är en vanlig orsak till förhöjda leukocytvärden, genom bland annat ökad frisättning och produktion av vita blodkroppar. Inflammatoriska sjukdomar som reumatoid artrit och inflammatoriska tarmsjukdomar kan också leda till ett ökat antal leukocyter som svar på kronisk inflammation. Leukemi och vissa myeloproliferativa sjukdomar kan ge höga leukocytvärden, men vid leukemi kan LPK även vara normalt eller lågt.
Förhöjda värden kan också uppstå vid tillfälliga tillstånd som fysisk ansträngning eller stress, då kroppen tillfälligt mobiliserar fler vita blodkroppar. Dessa ökningar är oftast övergående och inte patologiska.
LPK mäter totala antalet vita blodkroppar i blodet och ger inte information om någon av de fem huvudtyperna av leukocyter i blodet är förhöjd. För det krävs en så kallad differentialräkning som kan ge ytterligare information om:
- Neutrofiler (Neutrofili) där höga nivåer ofta ses vid bakteriella infektioner, akuta inflammatoriska tillstånd, stress, vävnadsskada (t.ex. hjärtinfarkt eller trauma) eller som en följd av kortisonbehandling.
- Lymfocyter (Lymfocytos) där höga nivåer förekommer vid virusinfektioner som mononukleos eller cytomegalovirusinfektion, samt vid vissa bakterieinfektioner som kikhosta. Höga nivåer kan också ses vid kroniska inflammatoriska sjukdomar eller blodsjukdomar som kronisk lymfatisk leukemi.
- Monocyter (Monocytos) där förhöjda nivåer kan indikera kroniska infektioner som tuberkulos, autoimmuna sjukdomar som lupus och reumatoid artrit, återhämtning efter akuta infektioner eller vissa blodsjukdomar, exempelvis kronisk myelomonocytleukemi (KMML).
- Eosinofiler (Eosinofili) där höga nivåer kan ses vid allergiska sjukdomar, läkemedelsreaktioner och vissa parasitinfektioner, särskilt maskinfektioner. Eosinofili i vävnad, exempelvis vid eosinofil esofagit, behöver inte ge förhöjda eosinofiler i blodet.
- Basofiler (Basofili) där förhöjda nivåer kan förekomma vid allergiska reaktioner, kroniska inflammatoriska sjukdomar, sköldkörtelrubbningar som hypotyreos eller blodsjukdomar som kronisk myeloisk leukemi.
Vid lågt värde
Ett lågt värde av vita blodkroppar eller leukopeni kan indikera underliggande sjukdomar eller påverkan av vissa läkemedel och behandlingar. Betydelsen beror på vilka celltyper som är sänkta och hur uttalad och långvarig sänkningen är. Brist på vitamin B12 eller folat kan påverka blodbildningen. En lätt, stabil sänkning kan hos vissa vara en normalvariant utan ökad infektionsrisk.
Virusinfektioner, som influensa eller HIV, kan minska antalet vita blodkroppar genom att påverka deras produktion eller livslängd. Benmärgsskador som ofta orsakas av kemoterapi eller strålbehandling kan också leda till en minskad produktion av vita blodkroppar. Autoimmuna sjukdomar, som lupus eller reumatoid artrit, kan minska leukocytantalet genom att immunsystemet angriper sina egna celler.
Vissa mediciner som immunsuppressiva läkemedel eller antibiotika kan också orsaka låga leukocytvärden. Immunsuppressiva läkemedel används bland annat vid organtransplantation och inflammatoriska sjukdomar. Leukopeni vid antibiotikabehandling är däremot en möjlig biverkan, inte behandlingens avsedda effekt.
LPK mäter totala antalet vita blodkroppar i blodet och ger inte information om någon av de fem huvudtyperna av leukocyter i blodet är sänkt. För det krävs en så kallad differentialräkning som kan ge ytterligare information om:
- Neutrofiler (Neutropeni) där låga nivåer kan bero på virusinfektioner, autoimmuna sjukdomar, benmärgssjukdomar, kemoterapi eller vissa läkemedel. Svår neutropeni, vanligen definierad som neutrofiler under 0,5 × 10⁹/L, innebär ökad risk för allvarliga infektioner. Risken påverkas också av orsaken och hur länge neutropenin varar. Feber vid känd svår neutropeni kräver omedelbar kontakt med sjukvården.
- Lymfocyter (Lymfopeni) där låga nivåer kan orsakas av immunbristtillstånd som HIV, kortisonbehandling, strålbehandling, kemoterapi eller allvarliga bakterieinfektioner som sepsis.
- Monocyter (Monocytopeni) där låga nivåer är ovanliga, men kan förekomma vid benmärgssvikt, kortisonbehandling eller svåra infektioner som utarmar leukocyterna.
- Eosinofiler (Eosinopeni) där låga nivåer sällan är kliniskt betydelsefulla, men kan observeras vid akut stress, kortisonbehandling eller akuta infektioner.
- Basofiler (Basopeni) där låga nivåer oftast inte är betydelsefulla, men kan ses vid akuta stressreaktioner, hypertyreos eller som en effekt av kortisonbehandling.