Insulinkänslighet beskriver hur bra kroppens celler reagerar på hormonet insulin. Insulin hjälper bland annat glukos att lämna blodet och tas upp av framför allt muskel- och fettceller, där det kan användas som energi eller lagras för senare användning.
En god insulinkänslighet innebär att kroppen behöver förhållandevis lite insulin för att hålla blodsockret på en normal nivå. Vid nedsatt insulinkänslighet behöver bukspottkörteln däremot producera mer insulin för att uppnå samma effekt. Om insulinkänsligheten blir tillräckligt låg brukar man tala om insulinresistens.
Vad påverkar insulinkänsligheten?
Insulinkänsligheten påverkas av flera faktorer och kan förändras över tid. Fysisk aktivitet har stor betydelse eftersom arbetande muskler använder glukos och regelbunden motion kan göra muskelcellerna mer känsliga för insulin. Även kroppssammansättning, kost, sömn, ålder och ärftliga faktorer kan påverka hur kroppen reagerar på insulin.
Övervikt, framför allt en större mängd fett runt buken och de inre organen, är förknippad med sämre insulinkänslighet. Även långvarig fysisk inaktivitet kan bidra. Insulinkänsligheten kan samtidigt variera tillfälligt, exempelvis i samband med sjukdom, stress eller förändringar i hormonnivåerna.
Vad händer när insulinkänsligheten minskar?
När cellerna blir mindre känsliga för insulin försöker kroppen till en början kompensera genom att producera mer insulin. Därför kan blodsockret fortfarande ligga inom normala nivåer samtidigt som insulinnivån är förhöjd.
Det är en anledning till att enbart glukos inte alltid ger hela bilden av kroppens glukos- och insulinomsättning. Om bukspottkörteln med tiden inte längre kan kompensera tillräckligt kan blodsockret börja stiga. Nedsatt insulinkänslighet är bland annat kopplad till ökad risk för prediabetes och typ 2-diabetes.
Hur kan man mäta insulinkänslighet?
Insulinkänslighet kan undersökas på olika sätt. Inom forskning finns avancerade metoder som mäter kroppens insulinkänslighet mer direkt, men i vanlig provtagning används ofta enklare blodprover för att få en uppfattning om insulin- och glukosomsättningen.
Fasteinsulin visar koncentrationen av insulin i blodet efter fasta, medan fasteglukos visar blodsockernivån vid samma tillfälle. Genom att kombinera dessa värden kan man beräkna HOMA-IR, ett mått som används för att uppskatta insulinresistens.
Ett lägre HOMA-IR innebär generellt att kroppen klarar att hålla glukosnivån med relativt lite insulin och talar därmed för bättre insulinkänslighet. Ett högre värde kan tyda på nedsatt insulinkänslighet. HOMA-IR är dock ett uppskattat mått och det finns ingen enskild internationellt fastställd gräns som passar alla.
Vilka andra blodprover kan vara relevanta?
Utöver fasteglukos och fasteinsulin kan HbA1c ge information om den genomsnittliga blodsockernivån under de senaste två till tre månaderna. Även blodfetter som triglycerider och HDL-kolesterol kan vara relevanta eftersom förändrade blodfetter ofta förekommer tillsammans med insulinresistens och andra metabola riskfaktorer.
Kan man förbättra sin insulinkänslighet?
Ja, insulinkänsligheten är påverkbar. Regelbunden fysisk aktivitet är en av de viktigaste faktorerna och både konditions- och styrketräning kan förbättra musklernas förmåga att svara på insulin. För personer med övervikt kan även viktnedgång förbättra insulinkänsligheten.
En balanserad kost, regelbunden rörelse och tillräcklig sömn är också viktiga delar av en livsstil som stödjer en normal glukosomsättning. Hur stor effekt olika förändringar får varierar dock mellan individer.
