Preeklampsi, som tidigare ofta kallades havandeskapsförgiftning, är en graviditetskomplikation som kännetecknas av förhöjt blodtryck och tecken på att ett eller flera organ påverkas. Tillståndet uppstår vanligtvis efter graviditetsvecka 20 och kan variera från lindrigt till allvarligt.
De flesta gravida kvinnor med preeklampsi får god vård och föder friska barn, men eftersom sjukdomen i vissa fall kan utvecklas snabbt är det viktigt att den upptäcks och följs upp i tid.
Vad orsakar preeklampsi?
Den exakta orsaken är inte helt känd, men forskningen tyder på att tillståndet har sitt ursprung i moderkakan. Om moderkakans blodkärl inte utvecklas som de ska kan blodflödet mellan mamman och barnet påverkas. Detta kan i sin tur leda till förändringar i mammans blodkärl och orsaka förhöjt blodtryck samt påverkan på olika organ.
Vilka symtom kan preeklampsi ge?
Vissa kvinnor märker inte av några symtom alls, medan andra får tydliga besvär. Vanliga symtom kan vara:
- Förhöjt blodtryck.
- Svullna händer, fötter eller ansikte.
- Huvudvärk som inte går över.
- Synstörningar, exempelvis dimsyn eller flimmer.
- Smärta högt upp i magen, ofta under höger revbensbåge.
- Illamående eller kräkningar sent i graviditeten.
- Andfåddhet.
- Plötslig viktuppgång på grund av vätskeansamling.
Svullnad i händer och fötter är vanligt även vid normala graviditeter, särskilt i slutet av graviditeten. Därför är det viktigt att se till hela symtombilden och inte enbart ett enskilt symtom.
Hur upptäcks preeklampsi?
Preeklampsi upptäcks ofta vid de regelbundna kontrollerna hos barnmorskan. Där mäts blodtrycket och urinprover tas för att undersöka om protein läcker ut i urinen. Om det finns misstanke om preeklampsi kan ytterligare undersökningar och blodprover bli aktuella.
Vilka blodprover kan vara relevanta?
Det finns inget enskilt blodprov som kan bekräfta preeklampsi, men flera analyser kan ge information om hur kroppen påverkas. Exempel på prover som kan användas vid utredning eller uppföljning är:
- Trombocyter (TPK) – kan påverkas vid svårare former av preeklampsi.
- Hemoglobin (Hb) – ingår ofta i blodstatus.
- ALAT och ASAT – används för att bedöma leverpåverkan.
- Kreatinin och eGFR – används för att bedöma njurfunktionen.
- Urat – kan vara förhöjt vid preeklampsi.
- LD (laktatdehydrogenas) – kan användas som en del av bedömningen vid mer uttalad sjukdom.
Är preeklampsi farligt?
De flesta fall är lindriga, men preeklampsi kan ibland bli allvarligt. Om sjukdomen förvärras kan blodtrycket stiga kraftigt och organ som lever, njurar och hjärna påverkas. Barnet kan också påverkas om moderkakans funktion försämras.
I sällsynta fall kan preeklampsi utvecklas till eklampsi, vilket innebär att den gravida kvinnan får kramper. Därför är det viktigt att ta symtom och kontroller på allvar.
Hur behandlas preeklampsi?
Behandlingen beror på hur långt graviditeten har kommit och hur uttalade symtomen är. Vissa kvinnor behöver endast tätare kontroller, medan andra kan behöva sjukhusvård och läkemedel för att sänka blodtrycket.
Den enda behandling som definitivt botar preeklampsi är att barnet och moderkakan föds fram. Målet är därför att hitta en balans mellan att graviditeten får fortsätta så länge det är säkert och att undvika risker för mamman och barnet.
När bör man kontakta vården?
Du bör kontakta barnmorska, förlossning eller sjukvård om du är gravid och får kraftig huvudvärk, synstörningar, plötslig svullnad i ansikte eller händer, smärta högt upp i magen eller andra symtom som känns ovanliga eller oroande.
Tidig upptäckt och regelbundna graviditetskontroller gör att de flesta fall av preeklampsi kan upptäckas och behandlas i tid.
