Parathormon (PTH)

Parathormon (PTH), även känt som paratyreoideahormon och paratyrin, är ett hormon som produceras av paratyreoidea, en grupp av fyra små körtlar som sitter på baksidan av sköldkörteln i halsen. Parathormon behövs för reglering av kroppens kalcium-, fosfor- och D-vitaminnivåer och spelar en roll i att upprätthålla elektrolytbalansen och benhälsan.

Hormonet är en del av kroppens system för att hålla blodets kalciumnivåer inom ett smalt och stabilt intervall, vilket behövs för viktiga funktioner som muskelkontraktion, nervsignalering och blodkoagulation.

Vad är parathormon?

Parathormon är ett peptidhormon som består av 84 aminosyror och har en molekylvikt på cirka 9400 dalton (Da). Hormonet är kemiskt aktivt i formen PTH 1-84, men mindre fragment kan också bildas och cirkulera i blodet. PTH:s kemiska funktion är att binda till specifika receptorer på målceller i ben, njurar och tarm för att reglera kalcium- och fosfatnivåerna i blodet. Det fungerar genom signaltransduktionsmekanismer som aktiveras vid receptorbindning.

Hur fungerar parathormon i kroppen?

Parathormon fungerar som kroppens huvudsakliga regulator av kalcium och verkar genom tre huvudsakliga mekanismer:

  1. Frisättning av kalcium från skelettet: När blodets kalciumnivåer sjunker stimulerar parathormon osteoklaster, en typ av benceller som bryter ner benvävnad och frisätter kalcium till blodet. Denna process behövs för att säkerställa tillgången på kalcium vid behov, men kan vid långvarig överaktivitet leda till benskörhet.
  2. Aktivering av vitamin-D i njurarna: Parathormon stimulerar njurarna att omvandla vitamin-D till dess aktiva form, kalcitriol. Kalcitriol ökar tarmens förmåga att absorbera kalcium från kosten och bidrar därför till att höja blodets kalciumnivåer.
  3. Minskad kalciumutsöndring via urinen: Parathormon ökar kalciumresorptionen i njurarna, vilket innebär att mindre kalcium förloras i urinen. Detta hjälper till att bevara kroppens kalciumreserver och stödja blodets kalciumnivåer.

Utöver att reglera kalcium påverkar parathormonet också fosfatbalansen i kroppen. Det minskar fosfatresorptionen i njurarna, vilket leder till ökad utsöndring av fosfat i urinen. Denna mekanism bidrar till att förhindra att höga fosfatnivåer stör kalciumbalansen.

Naturlig dyngsvariation

Parathormon varierar under dygnet på grund av kroppens cirkadiska rytm, som styr många hormonella och fysiologiska processer i kroppen. Variationerna i PTH-produktionen är relaterade till behovet av att anpassa kalcium- och fosfatnivåerna i blodet beroende på kroppens aktivitetsnivå och metabola krav under olika tider på dygnet. Orsaker till dygnsvariationer är:

  • Kalciumnivåerna i blodet: PTH regleras av blodets kalciumnivåer genom ett feedbacksystem. Under natten, när kroppens kalciumintag via kosten är minimalt och tarmens kalciumupptag är lågt, ökar PTH-produktionen för att frigöra kalcium från skelettet och upprätthålla stabila kalciumnivåer.
  • Fosfatmetabolism: Fosfatnivåerna, som också påverkas av PTH, tenderar att stiga under natten. För att balansera detta ökar PTH-utsöndringen, vilket stimulerar fosfatutsöndring via njurarna.
  • Minskad aktivitet: Under natten minskar kroppens aktivitet och muskelarbete, vilket kan påverka hur kalcium används och omsätts. Detta kan leda till en ökad frisättning av PTH för att säkerställa att kalciumreserver är tillgängliga för kritiska funktioner som nervsignalering och hjärtfunktion.
  • Hormonella interaktioner: Andra hormoner som också har cirkadiska rytmer, som melatonin och kortisol, kan indirekt påverka PTH-nivåerna. Till exempel kan melatonin, som är högre på natten, bidra till att modulera PTH-sekretionen.

PTH-nivåerna är som högst under natten och tidigt på morgonen, då kroppens kalciumtillgång från kosten är begränsad och behovet av intern reglering är störst. De är som lägst mitt på dagen, särskilt efter måltider, när kalciumintaget från maten tillfälligt ökar och behovet av PTH-sekretion minskar.

Varför är parathormon viktigt?

Parathormon är viktig för kroppens förmåga att upprätthålla kalciumbalansen, en kritisk faktor för många biologiska processer. Hormonet arbetar som en del av ett dynamiskt feedbacksystem:

  • När kalciumnivåerna i blodet sjunker, ökar PTH-produktionen för att höja kalciumet.
  • När kalciumnivåerna stiger, minskar PTH-produktionen för att undvika hyperkalcemi.

Utan en korrekt fungerande paratyreoidea och reglering av parathormon kan obalanser i kalcium- och fosfatnivåer leda till allvarliga problem som muskelsvaghet, kramper, benskörhet och njurstenar.

Varför behövs blodprov för analys av parathormon?

Blodprov för analys av parathormon används för att bedöma paratyreoideas funktion och diagnostisera tillstånd som påverkar kalciumomsättningen i kroppen:

  • Hyperparatyreoidism: Ett tillstånd där paratyreoidea producerar för mycket PTH, vilket leder till höga kalciumnivåer i blodet (hyperkalcemi). Detta kan orsakas av en godartad tumör (primär hyperparatyreoidism) eller sekundärt till andra sjukdomar, som kronisk njursvikt.
  • Hypoparatyreoidism: Ett tillstånd där paratyreoidea producerar för lite PTH, vilket resulterar i låga kalciumnivåer (hypokalcemi). Detta kan bero på kirurgiska skador, autoimmuna sjukdomar eller genetiska tillstånd.

Analysen används också vid utredning av vitamin D-brist, fosfatobalanser och andra elektrolytrubbningar. Den är särskilt viktig vid symtom som muskelkramper, benskörhet, njurstenar eller oförklarliga förändringar i blodets kalcium- eller fosfatnivåer.

Blodprov kan också användas vid venkateterisering för att lokalisera ett paratyreoideaadenom (en godartat tumör i bisköldkörtlarna). Genom att ta prover från specifika vener som dränerar bisköldkörtlarna och analysera parathormon-nivåerna kan man identifiera vilken körtel som överproducerar hormonet. Detta är särskilt användbart inför kirurgi när bilddiagnostik inte ger tillräcklig information.

På grund av dygnsvariation rekommenderas att prov för parathormon tas på morgonen för att säkerställa jämförbara och korrekta resultat. Provet skall också tas fastande då kalciumrika livsmedel kan sänka PTH-nivåerna med upp till 40 till 50 % efter måltid. Detta är särskilt viktigt vid utredning av sjukdomar som hyperparatyreoidism eller hypoparatyreoidism.

Blodprov för parathormon kan beställas som ett enskilt PTH prov.

Fullständig utvärdering

För en fullständig utvärdering av kalcium- och fosfatbalansen samt D-vitaminstatus rekommenderas kompletterande tester som:

  • Kalcium (total kalcium) för att mäta blodets totala kalciumnivå
  • Kalciumjon, fri (joniserat kalcium) för att bedöma den biologiskt aktiva formen av kalcium
  • S-25 D-Vitamin för att utvärdera D-vitaminstatus, som påverkar kalciumomsättningen
  • Fosfat för att undersöka fosfatnivåerna, som också regleras av PTH och är avgörande för elektrolytbalansen

Tillsammans ger dessa analyser en mer heltäckande bild av kroppens kalciumreglering och PTH:s funktion.

Vad är P-PTH?

P-PTH är en analys som mäter koncentrationen av parathormon (PTH) i blodplasma, den vätska som återstår efter att blodkropparna har avlägsnats utan att blodet har fått koagulera. Plasma innehåller koagulationsfaktorer som fibrinogen, vilket skiljer det från serum.

P-PTH används för att utvärdera bisköldkörtelns funktion och kroppens kalciumbalans, särskilt vid misstanke om hyperparatyreoidism, hypoparatyreoidism eller andra tillstånd som påverkar kalciumomsättningen. Eftersom plasma är den vätska som finns naturligt i blodcirkulationen, kan analysen ge en direkt bild av hormonnivåerna i kroppen vid tidpunkten för provtagningen.

Karolinska analyserar parathormon i plasma.

Vad är S-PTH?

S-PTH mäter koncentrationen av parathormon i blodserum, den vätska som återstår efter att blodet har fått koagulera och koagulationsfaktorerna har avlägsnats. Serum används ofta som provmaterial i hormonanalyser eftersom det är enkelt att standardisera och ger stabila resultat. S-PTH har samma kliniska användningsområde som P-PTH och används för att bedöma bisköldkörtelns funktion samt för att diagnostisera och följa upp sjukdomar som påverkar kalcium- och fosfatbalansen.

Skillnaden mellan P-PTH och S-PTH ligger främst i typen av provmaterial, men båda analyserna ger i praktiken likvärdig information om kroppens parathormonnivåer.

Unilabs och SYNLAB analyserar parathormon i serum.

Vad är referensintervallet för parathormon?

Karolinskas referensintervall för parathormon är 1,6 till 6,0 pmol/L.

Unilabs referensintervall är 2,0 till 9,3 pmol/L.

SYNLABs referensintervall är 1,8 till 11 pmol/L.

Normala nivåer av parathormon indikerar att bisköldkörtlarna fungerar korrekt och att kroppens kalciumreglering är i balans. Parathormon bör dock alltid tolkas i relation till kalcium- och vitamin D-nivåerna i blodet, eftersom dessa faktorer påverkar PTH-koncentrationen. Det finns dessutom stora individuella variationer i PTH-nivåerna, vilket innebär att resultaten bör bedömas utifrån kliniska sammanhang.

pmol/L står för pikomol per liter.

Vid högt värde

Förhöjda nivåer av parathormon (hyperparatyreoidism) kan indikera tillstånd som primär hyperparatyreoidism som är den vanligaste orsaken till förhöjt PTH. Detta tillstånd uppstår ofta till följd av en godartad tumör (adenom) i en av bisköldkörtlarna, vilket leder till överproduktion av PTH. Resultatet är höga kalciumnivåer i blodet (hyperkalcemi), vilket kan orsaka symtom som trötthet, muskelsvaghet, törst, njursten och benskörhet.

Sekundär hyperparatyreoidism uppstår när bisköldkörtlarna producerar mer parathormon som en kompensation för låga kalciumnivåer i blodet. Detta kan bero på vitamin D-brist, malabsorption av kalcium från kosten eller kronisk njursvikt, där njurarna inte kan aktivera vitamin D effektivt. Trots förhöjda PTH-nivåer kan kalcium i blodet vara lågt eller normalt.

Långvarig sekundär hyperparatyreoidism kan leda till tertiär hyperparatyreoidism som innebär att bisköldkörtlarna blir permanent överaktiva och fortsätter att producera PTH oavsett kalciumnivåerna i blodet. Detta tillstånd ses ofta hos personer med kronisk njursjukdom som har varit obehandlad under en längre tid.

Pseudohypoparatyreoidism är ett sällsynt genetiskt tillstånd där kroppen är okänslig för PTH. Trots höga nivåer av hormonet förblir kalciumnivåerna låga, eftersom målcellerna inte reagerar på PTH:s signaler.

Vid lågt värde

Låga nivåer av parathormon (hypoparatyreoidism) kan bero på hypoparatyreoidism som innebär att bisköldkörtlarna inte producerar tillräckligt med parathormon. Orsaker kan vara kirurgiska ingrepp (t.ex. vid sköldkörteloperationer), autoimmuna sjukdomar, genetiska mutationer eller strålbehandling mot halsen. Låga PTH-nivåer leder till hypokalcemi (låga kalciumnivåer), vilket kan orsaka symtom som muskelkramper, domningar, stickningar och i svåra fall hjärtrytmstörningar.

Låga nivåer av parathormon kan också bero på hyperkalcemi (höga kalciumnivåer) då PTH-produktionen hämmas som en del av kroppens naturliga feedbacksystem. Detta kan ske vid tillstånd som malignitet, där tumörer frisätter kalcium eller PTH-liknande substanser, vilket leder till hyperkalcemi och minskad PTH-produktion.