D-vitaminbrist: Orsaker, symtom och behandling

D-vitamin spelar en avgörande roll för vår benhälsa, vår muskelfunktion och för immunsystemet och har en central roll i kroppens ämnesomsättning.

Brist på D-vitamin är ett vanligt problem som kan leda till allvarliga konsekvenser om det inte behandlas då det bland annat är avgörande för kroppens kalcium- och fosfatreglering. Otillräckliga nivåer av D-vitamin kan öka risken för infektionssjukdomar, säsongsbunden depression, multipel skleros, diabetes, hjärtsjukdom, benskörhet, generell smärta, övervikt och andra sjukdomar.

Genom att förstå orsakerna till D-vitaminbrist, känna igen symtomen och vidta förebyggande åtgärder kan man förebygga bristrelaterade sjukdomar. Vid misstanke om D-vitaminbrist är det viktigt att konsultera en vårdgivare för korrekt diagnos och behandling.

Vad är D-vitamin?

D-vitamin är ett steroidhormon som spelar en viktig roll i kroppens hälsa genom att påverka många gener i cellerna. Det hjälper kroppen att ta upp kalcium och fosfor, vilket bland annat är avgörande för starka ben och tänder. Dessutom stöder D-vitamin immunsystemet.

Vitamin D3 och D2

Det finns två olika typer av D-vitamin, D3 och D2. Vitamin D3 (kolekalciferol) framställs i kroppen när huden exponeras för solljus. Du får även i dig D3 genom matintag, främst om du äter fet fisk, ägg och och D-vitaminrika mejeriprodukter. D2 (ergokalciferol) finns i jäst och svampar, bland annat i karljohansvamp och kantareller.

Bildas i huden

D-vitamin bildas i huden när den utsätts för solens UV-strålar. Under sommaren räcker det ofta med kort solexponering för att bilda tillräckligt med D-vitamin, medan det under vintern kan vara nödvändigt att få i sig D-vitamin genom kost eller tillskott eftersom solens strålar inte är tillräckligt starka i Sverige.

Lagring av D-vitamin

Kroppen lagrar D-vitamin i fettvävnad och muskler och använder dessa reserver under vintermånaderna. Dessa lager varar ungefär tre månader, och efter denna period kan D-vitaminnivåerna sjunka, vilket kan kräva tillskott för att upprätthålla optimala nivåer.

Människor med mörkare hud och äldre individer har svårare att producera D-vitamin via solen och kan behöva längre tid i solen eller högre doser av D-vitamin via kost eller tillskott.

Aktivering

Vitamin D aktiveras i två steg i kroppen:

• Första i levern där det omvandlas till kalcidiol (25-hydroxi-vitamin D)
• Därefter i njurarna där det omvandlas vidare till kalcitriol (1,25-dihydroxi-vitamin D), en mycket aktiv form som reglerar kalcium- och fosfatnivåerna, vilket är avgörande för ben- och muskelhälsa

Läs mer om skillnaden mellan Vitamin D 25-OH och Vitamin D 1,25-OH och när de olika varianterna testas.

Hur mycket D-vitamin behöver man?

Livsmedelsverket rekommenderar att barn och vuxna bör få i sig cirka 10 mikrogram D-vitamin dagligen, medan personer över 70 år rekommenderas ett högre intag på 20 mikrogram per dag, eftersom äldre har svårare att ta upp D-vitamin effektivt. Personer med begränsad solexponering (ingen sol eller mycket begränsad exponering) bör också få i sig ca 20 mikrogram per dag.

Orsaker till D-vitaminbrist

D-vitaminbrist kan uppstå av flera olika anledningar, till exempel avsaknad av solexponering, kost, malabsoption, ålder och mörk hud.

Otillräcklig solexponering

D-vitamin bildas i huden när den exponeras för ultraviolett B (UVB) strålning från solen. Människor som bor i nordliga breddgrader, arbetar inomhus under dagtid eller bär kläder som täcker större delen av kroppen har en ökad risk för D-vitaminbrist. Under vintermånaderna är UVB-strålningen otillräcklig i många delar av världen för att stimulera D-vitaminproduktion.

Kost

Eftersom få livsmedel naturligt innehåller D-vitamin kan en kost som är låg på dessa livsmedel leda till brist. Livsmedel som är rika på D-vitamin inkluderar fet fisk (som lax, makrill och sardiner), fiskleverolja, äggula och berikade mjölkprodukter och spannmålsprodukter.

Malabsorption

Tillstånd som celiaki, Crohns sjukdom och cystisk fibros kan påverka tarmens förmåga att absorbera D-vitamin från kosten. Kirurgiska ingrepp som påverkar mag-tarmkanalen, såsom gastric bypass, kan också leda till malabsorption av D-vitamin.

Ålder

Äldre människor har en minskad förmåga att producera D-vitamin från solen, och njurarnas förmåga att omvandla D-vitamin till dess aktiva form minskar också med åldern. Dessutom är äldre människor ofta mindre utomhus.

Mörk hud

Människor med mörkare hud har högre nivåer av melanin, vilket minskar hudens förmåga att producera D-vitamin från solljus. Därför är personer med mörkare hudfärg mer benägna att drabbas av D-vitaminbrist, särskilt vid låg solexponering.

Symtom på D-vitaminbrist

Symtomen på D-vitaminbrist kan variera i svårighetsgrad och kan vara svåra att upptäcka i de tidiga stadierna. Vanliga symtom inkluderar till exempel trötthet, muskelvärk, ledvärk, benskörhet och humörsvängningar.

Trötthet och allmän svaghet

En generell känsla av trötthet och svaghet kan vara ett tidigt tecken på D-vitaminbrist. Personer kan känna sig energilösa och ha svårt att utföra dagliga aktiviteter.

Muskelvärk och svaghet

D-vitamin är viktigt för muskelfunktionen. Brist på D-vitamin kan leda till muskelvärk och svaghet, vilket kan göra det svårt att gå i trappor, resa sig upp från sittande ställning eller utföra andra fysiska aktiviteter.

Ledvärk

Personer med D-vitaminbrist kan uppleva ledvärk och ömhet, särskilt i nedre ryggen och höfterna. Detta beror på att D-vitamin är nödvändigt för att upprätthålla friska ben och leder.

Benskörhet (Osteoporos)

Långvarig D-vitaminbrist kan leda till minskad bentäthet som kallas osteoporos, vilket ökar risken för benfrakturer. Detta är särskilt vanligt hos äldre människor.

Humörförändringar

D-vitaminbrist har kopplats till humörförändringar, inklusive depression och nedstämdhet. Forskning har visat att D-vitamin kan påverka nivåerna av serotonin, en signalsubstans som reglerar humör.

Referensvärde för D-vitamin

D-vitaminstatus mäts genom att bestämma koncentrationen av 25-hydroxivitamin D i blodet, uttryckt i nanomol per liter (nmol/L). Nivåerna kan mätas via ett enkelt blodprov.

Referensintervallet för D-vitamin skiljer sig något åt mellan olika laboratorium, och kan sammanfattas enligt nedan uppställning:

• Mindre än 25 nmol/L innebär d-vitaminbrist. Vid denna nivå finns en hög risk för osteomalaci (benuppmjukning) och andra hälsoproblem.
• Mellan 25–50 nmol/L innebär risk för otillräckliga nivåer som kan vara förknippade med ökad risk för benskörhet och andra hälsoproblem.
• Över 50 nmol/L är en nivå som anses vara tillräcklig för att upprätthålla benhälsa och förebygga D-vitaminbristrelaterade sjukdomar.
• Större än 75 nmol/L anses vara en optimal nivå enligt vissa källor, till exempel Unilabs och SYNLAB. Dock saknas evidens för en tydlig bevisad fördel med nivåer över 75 nmol/L.
• Mer än 250 nmol/L innebär risk för toxicitet.

Det finns alltså inte en samsyn kring nivåer, men enligt vissa källor är 75 till 125 nmol/L en optimal nivå. Enligt Viss.nu har värden över 50 nmol/L dock inte visat sig förbättra hälsan.

Mer än 125 nmol/L innebär nivåer som kan vara förknippade med negativa hälsoeffekter, inklusive hyperkalcemi (förhöjda kalciumnivåer i blodet).

Behandling av D-vitaminbrist

Behandlingen av D-vitaminbrist syftar till att återställa normala nivåer av D-vitamin i kroppen och kan innefatta kosttillskott, förändringar i kosten, solexponering och i vissa fall läkemedel.

Kosttillskott

D-vitamintillskott är ofta den första typen av behandling för att korrigera D-vitaminbrist. Doseringen av D-vitamintillskott kan variera beroende på ålder, grad av brist och individuella behov. Läkare kan rekommendera en daglig dos på 800-2000 IE (internationella enheter) för vuxna, men högre doser kan behövas för personer med allvarlig brist. Dock kan för höga nivåer av d-vitamin leda till biverkningar.

Kostförändringar

Att öka intaget av D-vitaminrika livsmedel kan hjälpa till att förbättra D-vitaminnivåerna. Detta inkluderar att äta mer fet fisk, ägg, fågel, svamp och berikade livsmedel.

För att ge en bild av hur mycket D-vitamin 100 gram av olika livsmedel innehåller kan nämnas att abborre, gös och skarpsill innehåller ca 20-30 µg medan böckling, inlagd sill, lax, sardiner, sardeller, regnbågslax, öring och makrill innehåller 10-20 µg. Röding, havsabborre, tonfisk, gädda, hälleflundra, strömming, brax och sik innehåller 5-10 µg. Vild svamp som kantareller, trattkantareller och karljohan svamp innehåller 15-60 µg, medan fågel som kyckling innehåller 1-2 µg.

Berikade produkter som fil, yoghurt, mjölk och havredryck innehåller 0,5-2 µg, medan berikat margarin innehåller 10 µg. Ägg innehåller 2 µg.

Solexponering

Regelbunden, säker solexponering kan bidra till att öka D-vitaminproduktionen i huden. Det rekommenderas att spendera 10-30 minuter i solen flera gånger i veckan, beroende på hudtyp, ålder och geografiskt läge. Det är viktigt att undvika överdriven solexponering för att minska risken för hudcancer.

Läkemedel

I vissa fall kan läkare förskriva högdos D-vitamintillskott eller injektioner för att snabbt öka D-vitaminnivåerna. Detta kan vara nödvändigt för personer med allvarlig brist eller malabsorptionssjukdomar.

Förebyggande åtgärder

För att förebygga D-vitaminbrist kan man sträva efter att få minst 10-30 minuters solexponering flera gånger i veckan, beroende på hudtyp och geografiskt läge. Man kan äta en balanserad kost rik på D-vitamin som inkluderar livsmedel som fet fisk, äggula och berikade produkter som mjölk och spannmålsprodukter. För personer i riskgrupper, såsom äldre, gravida kvinnor, personer med mörkare hudfärg och de med malabsorptionssjukdomar kan regelbundet intag av D-vitamintillskott vara nödvändigt för att upprätthålla tillräckliga nivåer. Läs mer om hur viktigt D-vitamin är för vår hälsa.

Källor

Livsmedelsverket.se

Medisera.se

Viss.nu

Karolinska.se