Urat
Urat är en restprodukt som uppstår när kroppen bryter ner puriner som finns naturligt i både mat som rött kött, skaldjur och öl, och kroppens egna celler. Denna nedbrytning sker huvudsakligen i levern, där enzymer omvandlar puriner till urinsyra genom en serie kemiska reaktioner som är en del av kroppens normala ämnesomsättning. Urinsyran transporteras via blodet som urat till njurarna, där det filtreras och utsöndras. Cirka 70% elimineras genom njurarna, och resterande 30% bryts ner och utsöndras via tarmarna.
Om kroppen producerar för mycket urinsyra eller om njurarna inte kan eliminera tillräckliga mängder, kan urinsyran ansamlas i kroppen, vilket kan leda till problem som ledinflammation, gikt eller njursten.
Urat och urinsyra är alltså olika former av samma ämne.
Vad är urat och urinsyra?
Urat är den joniserade formen av urinsyra, en kemisk förening som bildas vid nedbrytning av puriner. Puriner produceras också naturligt vid cellernas ämnesomsättning och vid cellförnyelse eller celldöd. Nedbrytningen av puriner sker i flera steg, där ett av de sista leder till bildandet av urinsyra genom en enzymatisk process som involverar enzymet xantinoxidas.
När urinsyra bildas transporteras den till blodet och utsöndras normalt genom njurarna. Om urinsyran inte elimineras effektivt eller om produktionen är för hög, kan urinsyra ansamlas i blodet, vilket kallas för hyperurikemi.
Kemiskt sett är urinsyra en svag syra som i kroppens fysiologiska pH huvudsakligen förekommer som uratjoner. Dessa joner är vattenlösliga och transporteras i blodet till njurarna, där uratet normalt filtreras och utsöndras.
Om njurarna inte klarar av att utsöndra urinsyran tillräckligt effektivt, eller om produktionen av urinsyra är för hög, kan nivåerna av urat stiga i blodet. Detta tillstånd kan leda till att urinsyran kristalliseras och bildar nålliknande kristaller som ansamlas i lederna, vilket orsakar inflammation och smärta vid giktattacker. Förhöjda uratnivåer kan också bidra till bildandet av uratstenar i njurarna, vilket kan leda till njursten.
Vad är skillnaden mellan urat och urinsyra?
Urat och urinsyra är nära relaterade, men skiljer sig i kemisk form och förekomst i kroppen. Urinsyra är en svag organisk syra som bildas vid nedbrytning av puriner i levern och transporteras till blodet.
Vid kroppens normala pH-värden omvandlas det mesta av urinsyran till urat, den joniserade och vattenlösliga formen som cirkulerar i blodet. Urat transporteras till njurarna för utsöndring via urin och tarm, där det kan återgå till urinsyra i den surare miljön.
Urinsyra finns främst i urin och tarmar, medan urat dominerar i blodet.
Varför är analys av urat viktigt?
Analys av urat är viktigt för att det ger information om kroppens hantering av puriner och samt njurfunktion. Förhöjda nivåer av urinsyra i blodet kan indikera att kroppen inte kan eliminera urinsyran effektivt, vilket kan leda till att urinsyra kristalliseras och deponeras i lederna och orsaka gikt, en smärtsam ledinflammation. Låga nivåer av urinsyra är däremot mindre vanligt, men kan ses vid svåra leversjukdomar, kronisk inflammatorisk tarmsjukdom och andra tillstånd. Genom att mäta uratnivåerna i blodet kan man bedöma risken för gikt, njursten eller andra relaterade tillstånd.
Varför tas blodprov för att mäta urat?
Blodprov för att mäta urat tas för att bedöma kroppens nivåer av urinsyra och för att utreda eller övervaka olika tillstånd som gikt eller njursten. Om urinsyranivåerna är höga, kan det vara ett tecken på att kroppen inte kan eliminera urinsyra tillräckligt effektivt eller att det finns en överproduktion av urinsyra, vilket kan leda till kristallbildning och inflammation i lederna. Blodprovet kan också användas för att följa upp behandling vid gikt eller för att bedöma risken för att utveckla njursten. Förhöjda urinsyra nivåer kan också vara en indikator på andra metabola störningar eller njursjukdom.
Urat kan beställa som ett enskilt Urat-prov.
Vad är P-Urat?
P-Urat mäter mängden urinsyra i plasma, den vätska som återstår efter att blodkropparna har avlägsnats från ett blodprov genom centrifugering. Plasma innehåller koagulationsfaktorer som fibrinogen och används ofta i kliniska analyser för sin stabilitet och enkelhet i hantering.
Vad är S-Urat?
S-Urat mäter mängden urinsyra i serum, som är den vätska som återstår efter att blodet har fått koagulera och koagulationsfaktorerna har avlägsnats. Serum används ofta för analyser som kräver flera samtidiga tester, eftersom det är ett vanligt provmaterial inom klinisk kemi.
Skillnaden mellan P-Urat och S-Urat ligger i provberedningen och trots dessa skillnader ger P-Urat och S-Urat i praktiken mycket likvärdiga resultat. Valet mellan plasma och serum beror på laboratoriets rutiner.
Vad är refernsintervallet för urat?
Referensintervallet för urat varierar beroende på kön och ålder.
Karolinskas referensintervall för urat är:
- Män 18 år eller äldre: 230 – 480 µmol/L
- Kvinnor 18 till 50 år: 155 – 350 µmol/L
- Kvinnor 51 år eller äldre: 155 – 400 µmol/L
Unilabs och SYNLAB anger samma refernsintervall som Karolinska.
µmol/L står för mikromol per liter.
Vid högt värde
Höga uratvärden, även kallat hyperurikemi, innebär att koncentrationen av urinsyra i blodet är högre än normalt. När produktionen av urinsyra ökar eller när kroppen inte kan utsöndra tillräckligt via njurarna, stiger uratnivåerna i blodet.
Konsumtion av purinrik mat, nedsatt njurfunktion och vissa läkemedel, som diuretika, kan påverka nivåerna. Metabola tillstånd som högt blodtryck, övervikt och diabetes är ofta associerade med förhöjda uratnivåer. Genetiska faktorer kan också bidra till en predisposition för hyperurikemi.
Nedsatt njurfunktion (njurinsufficiens) kan leda till minskad förmåga att filtrera och utsöndra urat via urinen, vilket gör att nivåerna ansamlas i blodet. Vid leukemi och andra blodsjukdomar där det sker en snabb celldelning och celldöd, frisätts stora mängder puriner som bryts ner till urat, vilket höjer nivåerna. Hemolytisk anemi, där röda blodkroppar bryts ner i förtid, kan också bidra till ökad purinnedbrytning och därmed högre uratvärden. Under graviditet kan höga uratnivåer kopplas till preeklampsi, en komplikation som påverkar blodtryck, njurar och lever.
Förhöjda nivåer av urinsyra kan leda till flera hälsoproblem. En av de vanligaste komplikationerna är gikt, en smärtsam form av artrit som orsakas av urinsyrakristaller som lagras i lederna. Höga nivåer kan också resultera i njursten, som bildas av dessa kristaller, och i vissa fall kan detta leda till kronisk njurskada.
Vid lågt värde
Sänkta nivåer av urat i blodet kan förekomma vid flera olika sjukdomar och tillstånd som påverkar kroppens produktion, omsättning eller utsöndring av urinsyra. En av orsakerna är allvarliga leverskador, som kan försämra leverns förmåga att producera urinsyra från puriner.
Vid ulcerös kolit, en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom, kan kroppens ämnesomsättning påverkas så att uratnivåerna sjunker. Fanconi-syndrom, en sällsynt sjukdom som påverkar njurarnas förmåga att återabsorbera viktiga ämnen, leder ofta till förlust av urinsyra i urinen och därmed låga uratnivåer.
Wilsons sjukdom, en ärftlig störning som orsakar ansamling av koppar i kroppen, kan också ge låga uratvärden på grund av påverkan på lever och njurar. Xantinuri, som beror på brist på enzymet xantinoxidas, innebär att urinsyra inte kan bildas korrekt, vilket resulterar i låga nivåer.
Vissa läkemedel, som allopurinol som används för att behandla gikt, kan sänka uratnivåerna genom att minska produktionen av urinsyra. Slutligen kan ett tillstånd som kallas SIADH (syndrom med inadekvat ADH-sekretion) orsaka att kroppen behåller för mycket vätska, vilket kan späda ut uratnivåerna i blodet och därmed ge lägre värden.