SHBG
SHBG står för Sex Hormone-Binding Globulin eller på svenska Sexualhormonbindande globulin och är ett protein som främst produceras i levern. SHBG binder till könshormoner som testosteron och östradiol i blodet. Det reglerar mängden fritt, biologiskt aktivt hormon som är tillgängligt för kroppens celler och spelar därmed en roll i hormonbalansen.
Vad är SHBG?
Sexualhormonbindande globulin (SHBG) är ett glykoprotein som tillverkas huvudsakligen i levern. Den primära funktionen är att binda till och transportera könshormoner i blodet som testosteron, dihydrotestosteron (DHT) och östradiol (en form av östrogen). Genom att binda till dessa hormoner håller SHBG dem inaktiva under transporten till olika delar av kroppen, vilket fungerar som en mekanism för att reglera mängden biologiskt aktiva hormoner i blodomloppet.
På molekylär nivå är SHBG strukturerat för att specifikt binda till könshormoner via så kallade hög-affinitetsbindningsställen. Detta innebär att hormoner som testosteron och östradiol kan ”fästa” till SHBG, vilket gör dem tillfälligt otillgängliga för kroppens vävnader. Endast de obundna hormonerna, ofta kallade fria hormoner, är biologiskt aktiva och kan interagera med receptorer i cellerna för att utöva sina effekter.
SHBG:s roll i hormonbalansen
SHBG fungerar också som en depå för könshormoner, vilket innebär att det kan lagra och reglera tillgången till dessa hormoner vid behov. Om kroppen har för höga nivåer av fria hormoner kan SHBG hjälpa till att binda en större mängd och därmed minska den biologiska aktiviteten. Omvänt, vid låga nivåer av fria hormoner, frigörs mindre SHBG-bundna hormoner, vilket återställer balansen.
SHBG påverkar alltså hormonbalansen genom att hantera förhållandet mellan bundna och fria hormoner vilket är viktigt för att skydda kroppen från hormonella obalanser, som kan leda till tillstånd som insulinresistens, polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), eller hypogonadism.
SHBG hos män och kvinnor
Koncentrationen av SHBG i blodet är vanligtvis högre hos kvinnor än hos män och beror på att östrogen, som är ett av de huvudsakliga könshormonerna hos kvinnor, stimulerar produktionen av SHBG i levern. Testosteron, som är mer dominerande hos män, har däremot en hämmande effekt på SHBG-produktionen.
Hos kvinnor hjälper högre nivåer av SHBG till att reglera mängden fritt och aktivt testosteron och östrogen, vilket behövs för att upprätthålla hormonbalansen. Hos män är SHBG-nivåerna generellt lägre, vilket innebär att en större andel av mäns testosteron är i fri och biologiskt aktiv form.
Varför är SHBG viktigt?
SHBG är viktigt då det binder till och reglerar könshormoner samt transporterar dem i blodet. Eftersom SHBG binder både östrogen och testosteron, reglerar det hur mycket av dessa hormoner som är tillgängliga för att interagera med kroppens celler.
Genom att binda till hormoner minskar SHBG mängden fritt (aktivt) hormon i cirkulationen vilket behövs för att upprätthålla hormonbalansen i kroppen. SHBG hjälper på så sätt till att skydda kroppen mot de potentiella negativa effekterna av förhöjda nivåer av könshormoner genom att minska mängden hormon som är fritt och aktivt och tvärtom.
Analys av SHBG kan ge insikt i kroppens hormonella status och kan indikera tillstånd som påverkar könshormonerna. Höga eller låga nivåer av SHBG kan påverka mängden fritt testosteron och östradiol, vilket kan orsaka symtom som trötthet, förändrad sexlust, menstruationsstörningar och muskelsvaghet.
SHBG-nivåer kan påverkas av flera faktorer som kön, ålder, hormonella tillstånd och vissa mediciner. Höga nivåer av SHBG kan leda till en minskning av tillgängliga fria hormoner, medan låga nivåer kan resultera i en ökning av dessa. SHBG spelar också en roll i att påverka kroppens känslighet för hormoner som testosteron och östrogen, vilket gör det till en viktig regulator i det endokrina systemet.
Förändringar i SHBG-nivåer kan vara kopplade till sjukdomar som polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), hypogonadism, sköldkörtelsjukdomar och leversjukdomar. Analysen används ofta för att utreda hormonella problem och bedöma orsaken bakom symtom relaterade till könshormoner.
Varför tas blodprov för analys av SHBG?
Blodprov för SHBG tas för att utvärdera hur mycket av kroppens könshormoner som är bundna och inaktiva i blodet. Provet används ofta för att komplettera tester av total- och fri testosteronnivå vid utredning av hormonella obalanser hos både män och kvinnor.
Hos män används blodprovet för att bedöma låga testosteronnivåer vid symtom som trötthet, minskad muskelmassa eller erektionsproblem. Hos kvinnor är SHBG ofta en del av utredningen vid misstanke om hyperandrogenemi och tillstånd som PCOS, som kännetecknas av höga nivåer av fria androgener. Om en kvinna börjar utveckla manliga drag (virilisering), skäggväxt (hirsutism), menstruationsrubbningar eller inte kan bli gravid undersöker man ofta SHBG-nivåerna i blodet.
SHBG ingår i Hälsokontroll med fertilitetsprofil och i Fertilitetstest – äggstatus. SHBG kan även beställas som ett enskilt SHBG prov och ingår även i test av bioaktivt testosteron.
Vad är S-SHBG?
S-SHBG står för serum-sexualhormonbindande globulin och mäter koncentrationen av SHBG i serum, den vätska som återstår efter att blodet fått koagulera och koagulationsfaktorerna har avlägsnats. Serum används ofta i kliniska analyser eftersom det är ett vanligt provmaterial vid hormonella utredningar. Analysen av S-SHBG används för att beräkna andelen fritt och biologiskt aktivt testosteron i blodet, särskilt vid utredning av hormonella obalanser som testosteronbrist hos män eller hyperandrogenemi hos kvinnor.
Vad är P-SHBG?
P-SHBG står för plasma-sexualhormonbindande globulin och mäter koncentrationen av SHBG i plasma, den vätska som kvarstår efter att blodkropparna avlägsnats genom centrifugering. Plasma innehåller koagulationsfaktorer och används ofta för sin stabilitet i analyser. P-SHBG ger samma information som S-SHBG, och valet av provmaterial beror på laboratoriets rutiner.
Vad är referensintervallet för SHBG?
Unilabs referensintervall för SHBG är:
- Flickor/kvinnor 16 till 20 år: 20 till 140 nmol/L
- Kvinnor före menopaus 21 till 49 år: över 10 nmol/L
- Kvinnor efter menopaus 50 år eller äldre: 23 till 160 nmol/L
- Pojkar/män 16 till 20 år: 14 till 69 nmol/L
- Män 21 till 49 år: 15 till 95 nmol/L
- Män 50 år eller äldre: 22 till 113 nmol/L
Karolinskas referensintervall är:
- Kvinnor 20 till 49 år: 32 till 128 nmol/L
- Kvinnor 50 år eller äldre: 27 till 128 nmol/L
- Män 20 till 49 år: 18 och 54 nmol/L
- Män 50 år eller äldre: 21 till 77 nmol/L
SYNLABs referensintervall för SHBG är:
- Barn, prepubertet: 50 till 200 nmol/L
- Kvinnor: 40 till 115 nmol/L
- Män under 60 år: 15 till 70 nmol/L, med högre koncentrationer vid stigande ålder
SHBG-värden för yngre individer behöver bedömas med hänsyn till pubertetsstadium och inte enbart utifrån ålder.
nmol/L står för nanomol per liter.
Vid högt värde
Förhöjda nivåer av SHBG kan indikera en ökad mängd bundna könshormoner, vilket minskar mängden fritt och biologiskt aktivt testosteron och östrogen. Detta innebär att en mindre andel av könshormonerna är fritt tillgängliga för kroppen att använda.
Hos män kan detta leda till symtom som liknar dem vid lågt testosteron, som trötthet, låg sexlust och minskad muskelmassa. Hos kvinnor kan höga SHBG-nivåer påverka balansen mellan östrogen och testosteron, vilket kan orsaka symtom som oregelbundna menstruationer. Höga värden finns vanligtvis i kombination med hög östrogennivå (till exempel vid graviditet eller om man använder p-piller).
Det höga värdet av SHBG kan ha flera orsaker, exempelvis leversjukdom, överproduktion av sköldkörtelhormoner, anorexia nervosa, hormonterapi och graviditet.
Vid lågt värde
Låga nivåer av SHBG innebär att en större andel av könshormonerna är fria och aktiva, vilket kan leda till hormonell obalans. Detta ses ofta vid tillstånd med förhöjda androgennivåer som hypotyreos (underaktiv sköldkörtel), diabetes typ 2 där höga insulinnivåer är vanliga, och fetma, särskilt hos kvinnor.
Låga SHBG-nivåer kan också bidra till tillstånd som polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) och associeras ofta med symtom som oregelbunden menstruation, akne, och ökad kroppsbehåring hos kvinnor.
Hos män kan låga värden kopplas till insulinresistens eller metabolt syndrom.
