Hypogonadism innebär att könkörtlarna – testiklar hos män och äggstockar hos kvinnor – producerar för lite könshormoner, främst testosteron respektive östrogen/progesteron. Tillståndet kan finnas från födseln eller utvecklas senare i livet. Det finns två huvudtyper, primär och sekundär hypogonadism.
Primär hypogonadism
Vi primär hypogonadism finns felet i själva könkörtlarna och vanliga orsaker är genetiska tillstånd (till exempel Klinefelter), skador, infektioner, strålning eller kemoterapi.
Sekundär hypogonadism
Vid sekundär hypogonadism utgår problemet från hypofysen eller hypotalamus, som normalt styr hormonproduktionen. Orsaker inkluderar tumörer, trauma, kronisk sjukdom, övervikt, stress, kraftig träning eller vissa läkemedel.
Symptom
Vanliga symtom hos män är:
- Minskad sexlust.
- Erektionssvikt.
- Trötthet.
- Nedsatt muskelmassa och styrka.
- Minskad skäggväxt.
- Infertilitet.
- Humörsvängningar.
Vanliga symtom hos kvinnor är:
- Oregelbunden eller utebliven mens.
- Minskad fertilitet.
- Torrhet i underlivet.
- Minskad sexlust.
- Humörförändringar.
- Benskörhet över tid
Blodprov som tas för att påvisa hypogonadism är bland annat:
- Totaltestosteron för män eller östrogen/progesteron för kvinnor.
- LH och FSH, som visar om orsaken är primär eller sekundär.
- SHBG, som påverkar mängden biologiskt aktivt hormon.
- Prolaktin, eftersom förhöjda nivåer kan hämma hormonproduktionen.
- Eventuellt FAI (Free Androgen Index) eller fritt testosteron som komplettering vid oklara fall eller avvikande SHBG.
Behandling är beroende av orsak och inkluderar hormonbehandling (t.ex. testosteron eller östrogen/progesteron) och/eller behandling av bakomliggande sjukdom. Livsstilsförändringar kan behöva ske vid tillstånd som övervikt, stress eller överträning.
