DHEA (Dehydroepiandrosteron) och DHEAS (Dehydroepiandrosteronsulfat) är två hormonella föreningar som är relaterade, men som har viktiga skillnader i struktur och funktion.
Kemisk struktur
DHEA är en steroidaminosyra som produceras av binjurebarken och fungerar som en prekursor (eller byggsten) för syntesen av andra steroidhormoner, inklusive testosteron och östrogen. Den har en hydroxylgrupp (–OH) vid position 17 i sin kemiska struktur.
DHEAS är den sulfaterade formen av DHEA. Den har en sulfatgrupp (–SO₄) som är bunden till DHEA, vilket gör den mer stabil och löslig i vatten. DHEAS är en form av DHEA som finns i högre koncentrationer i blodet och fungerar som en transportform för DHEA.
Produktion och reglering
DHEA produceras främst av binjurebarken och är också syntetiserat i mindre mängder av könskörtlarna (äggstockar och testiklar). Produktionen av DHEA är som högst under ungdomen och minskar med åldern.
DHEAS produceras också av binjurebarken, men det är mer stabilt och har en längre halveringstid i blodet än DHEA. Det fungerar som en reservoir för DHEA, och när kroppen behöver DHEA kan den omvandlas från DHEAS.
Funktion och effekt
DHEA har en rad biologiska effekter, inklusive att påverka immunförsvaret, humöret och energinivåerna. Det kan också påverka utvecklingen av könskarakteristika och metabolism.
DHEAS fungerar främst som en prohormon och har inte samma direkta biologiska effekter som DHEA. Det fungerar mer som en markör för DHEA-aktivitet i kroppen och används ofta i laboratorietester för att bedöma binjurfunktion och hormonbalans.
Användning och blodprov
Tester för DHEA används sällan i klinisk praxis, men det kan mätas för att utvärdera hormonbalansen eller misstänkt binjurehyperplasi.
Blodprov för DHEAS är mer vanliga och används för att diagnostisera tillstånd som binjurebarkinsufficiens, Cushings syndrom, och andra hormonrelaterade tillstånd. DHEAS-nivåer kan också användas för att bedöma binjurarnas funktion och hormonproduktion.
