K-vitamin – vad är det bra för och vad händer vid brist?

K-vitamin behövs för att blodet ska koagulera normalt, men har också betydelse för hur kroppen hanterar kalcium i skelettet och blodkärlen. De flesta får i sig tillräckligt genom kosten, men vissa grupper kan ha ökad risk för brist. Trots vitaminets viktiga funktioner är det mindre känt än exempelvis D-vitamin och järn. Här går vi igenom vad K-vitamin gör i kroppen, vilka livsmedel som innehåller mest och hur brist kan påverka hälsan.

Vad är K-vitamin?

K-vitamin är ett samlingsnamn för två grupper av föreningar: K1, fyllokinon, och K2, menakinon.

K1 finns framför allt i gröna bladgrönsaker, som grönkål, spenat, brysselkål och persilja. K2, det vill säga menakinoner, förekommer istället i fermenterade livsmedel, mjukost, ägg och inälvsmat. Natto, en fermenterad sojaböneprodukt som är vanlig i Japan, är särskilt rik på menakinonformen MK-7, vars halveringstid och biotillgänglighet är betydligt högre än hos de K2-former som finns i vanliga svenska livsmedel.

Eftersom kroppen bara lagrar K-vitamin i begränsad mängd behöver vi få i oss det regelbundet via maten.

Vad är K-vitamin bra för?

Flera av kroppens proteiner fungerar bara när de kan binda kalciumjoner, bland dem koagulationsfaktorer i levern, proteiner i benvävnaden och proteiner i kärlväggarna. Den förmågan uppstår via gamma-karboxylering, en kemisk reaktion som med hjälp av K-vitamin omvandlar glutaminsyra till gamma-karboxiglutaminsyra.

Koagulation

I levern behövs K-vitamin för att aktivera koagulationsfaktorerna II, VII, IX och X, som samverkar i koagulationskaskaden och till slut bildar ett blodkoagel som stoppar blödning.

Vid låga K-vitaminnivåer försämras den aktiveringen. Det kan visa sig som ökad tendens till blåmärken, att mindre sår blöder längre än förväntat eller att blödningar tar längre tid att stanna.

Skelett och benvävnad

K-vitamin behövs också för att aktivera osteocalcin, ett protein som binder kalcium i skelettets hårdvävnad och bidrar till benstyrkan. Halten av underkarboxylerat osteocalcin i blodet är ett känsligare mått på K-vitaminstatus än mätning av vitaminhalten i plasma.

Kliniska studier har undersökt om K2-tillskott påverkar bentäthet och frakturrisk, framför allt hos äldre kvinnor, men det vetenskapliga underlaget är ännu inte tillräckligt starkt för tydliga slutsatser.

Kärlhälsa

I blodkärlens väggar produceras MGP (matrix Gla-protein) som hämmar inlagring av kalcium i kärlvävnaden. Vid låga K-vitaminnivåer försämras karboxyleringen av MGP, vilket förknippas med ökad risk för kärlförkalkningsförändringar. Det här är ett aktivt forskningsområde och slutsatserna är ännu inte fullständiga.

Vilka livsmedel innehåller mest K-vitamin?

K-vitamin finns framför allt i gröna bladgrönsaker och vissa fermenterade eller animaliska livsmedel. Innehållet varierar beroende på om det gäller K1 eller K2.

Högt innehåll av K1-vitamin

• Grönkål
• Spenat
• Broccoli
• Persilja
• Ruccola

Rå grönkål innehåller särskilt mycket K1, ofta flera hundra mikrogram per 100 gram.

Högt innehåll av K2-vitamin

• Natto (fermenterade sojabönor)
• Hårda ostar
• Äggula
• Lever

Fettlösliga vitaminer som K-vitamin kräver fett för att kroppen ska kunna ta upp dem ordentligt. Det räcker med lite olivolja, avokado eller annan fet mat i samma måltid.

Hur mycket K-vitamin behöver man?

Enligt de nordiska näringsdirektiven (NNR 2023) rekommenderas ungefär 65 mikrogram K-vitamin per dag för kvinnor och 75 mikrogram för män. Värdena bygger på observationsdata och kliniska markörer. Behovet av K-vitamin varierar något mellan kön och ålder.

Exakta rekommendationer angående dagligt intag är svåra att ta fram eftersom det saknas tillförlitliga biomarkörer för K-vitaminstatus.

Är K2 bättre än K1?

K1 och K2 har liknande grundfunktioner i kroppen, men skiljer sig åt när det gäller var de finns i kosten och hur de omsätts i kroppen. K1 förekommer främst i gröna bladgrönsaker och har stor betydelse för blodets koagulation, medan K2 finns i fermenterade livsmedel och vissa animaliska produkter.

Vissa former av K2, särskilt MK-7, har längre halveringstid i blodet än K1, vilket har lett till intresse kring möjliga effekter på skelett och blodkärl. Forskningen pågår fortfarande och det finns idag inte tillräckligt starkt vetenskapligt stöd för att generellt rekommendera K2 framför K1 för friska personer.

Brist på K-vitamin – vilka löper störst risk?

Brist på K-vitamin är ovanligt hos vuxna som äter varierat. Vissa sjukdomar försämrar fettupptaget och därmed också upptaget av K-vitamin. Leversjukdom, inflammatorisk tarmsjukdom och celiaki är några exempel på det. Långvarig antibiotikabehandling kan också påverka den tarmflora som producerar K2.

Behandling med warfarin eller liknande läkemedel bygger på att hämma K-vitaminets funktion, vilket är värt att känna till. Det betyder att förändringar i kostintaget kan påverka hur läkemedlet fungerar, och doseringen justeras därför regelbundet med hjälp av koagulationsprov.

Hos nyfödda är brist på K-vitamin ett reellt kliniskt problem. Moderkakan är relativt ogenomtränglig för vitaminet och det nyfödda barnet har ännu inte etablerat den tarmflora som producerar det. Alla nyfödda får därför K-vitaminprofylax på förlossningsavdelningen enligt nationella riktlinjer.

Kan K-vitamin mätas med blodprov?

K-vitaminstatus kan analyseras genom mätning av fyllokinon i plasma. Tolkningen är dock begränsad eftersom nivåerna påverkas av födointag och blodets lipidnivåer.

I klinisk praxis bedöms dock K-vitaminets funktion oftare indirekt med hjälp av koagulationsprover, framför allt P-PK(INR) – Protrombinkomplex, som mäter blodets koagulationsförmåga och kräver tillräckliga K-vitaminnivåer.

Avvikande värden kan indikera att K-vitaminets funktion i koagulationssystemet är påverkad, men det finns flera möjliga orsaker, till exempel leversjukdom eller pågående läkemedelsbehandling.

PK(INR) beställs som en del av blodstatus- och koagulationstestet.

Vad händer vid K-vitaminbrist?

Vid brist på K-vitamin försämras kroppens förmåga att aktivera flera proteiner som är beroende av vitaminet för att fungera normalt. Det påverkar framför allt blodets koagulation, men även proteiner i skelettet och blodkärlen.

Vid uttalad brist kan blodets koagulationsförmåga försämras, vilket ökar risken för blödningar. Långvarigt låga nivåer kan också påverka benvävnadens omsättning och kroppens hantering av kalcium, även om sambanden där är mer komplexa och fortfarande studeras.

Vilka symptom ger K-vitaminbrist?

Symptom på K-vitaminbrist är oftast kopplade till försämrad koagulation. Det kan visa sig genom att man lättare får blåmärken, att små sår blöder längre än normalt eller att näsblödningar och blödande tandkött uppstår oftare.

Vid mer uttalad brist kan även större blödningar förekomma. Hos nyfödda barn är K-vitaminbrist särskilt allvarligt eftersom den kan orsaka inre blödningar om profylax inte ges efter födseln.

Kan man få för mycket K-vitamin?

Det är ovanligt att få i sig för mycket K-vitamin via kosten. Någon tydlig övre gräns för naturligt K-vitamin från mat har därför inte fastställts.

Personer som behandlas med warfarin eller andra vitamin K-hämmande läkemedel behöver däremot vara försiktiga med stora förändringar i sitt intag av K-vitaminrika livsmedel eller kosttillskott, eftersom det kan påverka läkemedlets effekt och blodets koagulationsförmåga.

För de flesta räcker en varierad kost för att täcka behovet av K-vitamin, men vid vissa sjukdomstillstånd eller läkemedelsbehandlingar kan vitaminets funktion påverkas.

Läs mer om vitaminer och mineraler, deras funktion och samverkan.

Källor

• Nordic Nutrition Recommendations 2023 (NNR 2023)
• NIH Office of Dietary Supplements – Vitamin K Fact Sheet for Health Professionals
• PubMed – Om vitamin K.
• Livsmedelsverket – Om vitamin K.
• 1177.se – K vitamin till nyfödda.