Transferrinreceptor, löslig (sTfR)
Löslig transferrinreceptor (sTfR) är en markör som används för att bedöma kroppens järnbehov och tillgången på järn för blodbildningen. Analysen speglar mängden löslig transferrinreceptor i blodet, vilket återspeglar antalet transferrinreceptorer på kroppens celler, framför allt på de röda blodkropparnas förstadier i benmärgen. När järntillgången är otillräcklig eller behovet av järn ökar bildas fler transferrinreceptorer, vilket leder till att nivån av löslig transferrinreceptor i blodet stiger.
Vad är löslig transferrinreceptor?
Transferrinreceptorn är ett protein som finns på cellytan och som gör det möjligt för celler att ta upp järn från blodet. Järnet transporteras i blodet bundet till transferrin. När järnmättat transferrin binder till transferrinreceptorn tas komplexet upp i cellen genom endocytos, varefter järnet frigörs och används i viktiga biologiska processer som hemoglobinsyntes och produktion av röda blodkroppar.
Speglar kroppens järnbehov
De största mängderna transferrinreceptorer finns på erytroblaster i benmärgen, där nya röda blodkroppar bildas. Vid järnbrist ökar cellerna snabbt antalet transferrinreceptorer för att förbättra upptaget av det järn som finns tillgängligt.
En del av receptorns extracellulära del avspjälkas kontinuerligt från cellytan och frisätts till blodbanan. Denna cirkulerande form kallas löslig transferrinreceptor (sTfR) och kan mätas i blodet. Eftersom mängden sTfR ökar när kroppens behov av järn ökar betraktas analysen som en känslig markör för järnbrist.
Påverkas i liten utsträckning av inflammation
Till skillnad från ferritin, som är ett akutfasprotein och kan stiga vid inflammation, infektion och andra sjukdomstillstånd, påverkas sTfR i liten utsträckning av inflammatorisk aktivitet. Analysen kan därför vara särskilt användbar för att identifiera järnbrist hos personer med samtidig inflammation eller kronisk sjukdom.
Nivån av sTfR påverkas inte heller i någon större omfattning av malignitet eller leversjukdomar, vilket gör markören värdefull vid bedömning av järnstatus i situationer där andra järnmarkörer kan vara svåra att tolka.
Ökar vid ökad blodbildning
Förutom vid järnbrist kan förhöjda nivåer av sTfR ses vid tillstånd där produktionen av röda blodkroppar är ökad. Exempel är hemolytisk anemi, talassemi, sickelcellanemi, megaloblastisk anemi, sekundär polycytemi och behandling med erytropoetin.
Varför är löslig transferrinreceptor viktig?
Löslig transferrinreceptor är en viktig markör för att bedöma om kroppens celler har tillgång till tillräckligt med järn. Analysen kan upptäcka järnbrist redan innan blodbrist (anemi) har utvecklats och används därför ofta vid tidig utredning av järnbrist.
Eftersom sTfR speglar cellernas järnbehov snarare än kroppens järndepåer kompletterar analysen ferritin och andra järnmarkörer. Kombinationen av ferritin och sTfR ger ofta en mer komplett bild av kroppens järnstatus än någon av analyserna var för sig.
Varför tas blodprov för analys av löslig transferrinreceptor?
Blodprov för analys av sTfR används främst vid utredning av järnbrist och blodbrist (anemi). Analysen kan bidra till att skilja mellan absolut järnbrist, där kroppens järndepåer är tömda, och funktionell järnbrist, där järn finns lagrat i kroppen, men inte är tillgängligt för blodbildningen.
Testet är särskilt användbart när ferritinvärdet är svårt att tolka, exempelvis vid samtidig inflammation, infektion eller kronisk sjukdom. Eftersom sTfR påverkas betydligt mindre av dessa tillstånd kan analysen ge ytterligare information om kroppens järnstatus.
Analysen används ofta tillsammans med ferritin, järn, transferrin, transferrinmättnad, hemoglobin och erytrocyter för att ge en samlad bedömning av järnomsättningen och blodbildningen.
Blodprov för analys av löslig transferrinreceptor beställs som ett enskilt transferrinreceptor-test.
Vad är P-sTfR?
När löslig transferrinreceptor mäts i plasma används blod som behandlats med antikoagulantia för att förhindra koagulering. Plasma innehåller därför blodets koagulationsfaktorer. Unilabs analyserar löslig transferrinreceptor i plasma.
Vad är S-sTfR?
När löslig transferrinreceptor mäts i serum används blod som först fått koagulera. Serum är den vätska som återstår efter att koagulationsfaktorerna förbrukats och avlägsnats. Karolinska och SYNLAB analyserar transferrinreceptor i serum.
Både serum och plasma används för analys av löslig transferrinreceptor och resultaten är jämförbara inom respektive laboratoriums referensintervall.
Vad påverkar värdet av löslig transferrinreceptor?
Nivån av sTfR påverkas främst av kroppens järnbehov och benmärgens produktion av röda blodkroppar. Järnbrist och ökad erytropoetisk aktivitet leder ofta till förhöjda nivåer.
Till skillnad från ferritin påverkas sTfR endast i liten utsträckning av inflammation och påverkas normalt inte av malignitet eller leversjukdomar. Detta gör analysen särskilt användbar vid utredning av järnbrist hos personer med samtidig sjukdom eller inflammation.
Vad är referensintervallet för löslig transferrinreceptor?
Karolinskas referensintervall för transferrinreceptor, löslig (sTfR) är 1,7 till 4,1 mg/L.
Unilabs referensintervall är 0,8 till 1,76 mg/L.
SYNLABs referensintervall är 0,76 till 1,76 mg/L.
mg/L står för milligram per liter.
Vid högt värde
Förhöjda nivåer av sTfR ses framför allt vid järnbrist. Värdet kan stiga redan innan blodbrist (anemi) har utvecklats och betraktas därför som en känslig markör för tidig järnbrist.
Förhöjda nivåer kan också förekomma vid tillstånd med ökad produktion av röda blodkroppar, exempelvis hemolytisk anemi, talassemi, sickelcellanemi, megaloblastisk anemi, sekundär polycytemi och vid behandling med erytropoetin.
Vid lågt värde
Låga nivåer av sTfR är mindre vanliga, men kan ses vid tillstånd där benmärgens produktion av blodkroppar är nedsatt. Exempel är aplastisk anemi, kronisk njursvikt och tiden efter benmärgstransplantation.
